I Domaren Guds rättfärdiga namn

 

Precis som varje generation måste återerövra demokratin måste jämställdheten återerövras och kampen mot orättvisor som fortfarande drabbar kvinnor fortsätta.

 

Så lyder ett skrivet stycke av den svensk-kurdiska modernitetsfantikern Nalin Pekgul från det socialdemokratiska kvinnoförbundet i sin artikel på sajten Newsmill.

Nalin påbörjar sin artikel med att kommentera den svensk-amerikanska lyxhustrun Anna Ankas artikel, där hon beskriver en lyxhustrus liv under den påstådda titeln ”hemmafru”,  för att sedan dela med sig av sina tidiga minnen från den kurdiska regionen i sitt hemland. Hon passar på att påpeka hur hon under tonåren skall ha insett att ”instängdheten”, eller hemmafru-idealen som den egentligen borde kallas, ”varken hade med religion, kultur eller världsdel att göra”…..allt detta under artikeltiteln ”Anna Anka hyllar islamistiska ideal”.

Hon försöker sig på att glorifiera den sionistsmidda feminismen med sina alltför ofta förekommande påhopp mot samtliga kvinnor vars vardagar skiljer sig från hennes ståtliga ‘livspassion’, hennes drömbild där mannen är densamma som kvinnan och kvinnan är densamma som mannen. Hennes utopi där mannen och kvinnan blir till ett är något förkastligt men ack så kommersiellt i dagens samhällssyn.

Visserligen, jämställdhet är något att kämpa för men dessa krigare är mörka ena. De kämpar för något helt annat än jämställdhet, men drar sig inte för att utnyttja dess förtvivlade vilsna följeslagare som mest består av kvinnor vars jag har förtryckts mycket från det ena eller andra. De utnyttjar termer som ”jämställdhet” och ”rättvisa” precis så som dagens mörka kapitalist-imperialister påstår sig ha ett krig mot förtryck i de ockuperade länderna för att ”befria” människor som inte vill ha deras ”befrielse”.

Nalin menar då att fusionen av två olik-könade människor kan resultera positivt, men det är inte sant. I 99% av fallen har det blivit något tragikomiskt i sin bedrövlighet, vilket det kommer att fortsätta med i framtida försök. Medan vissa ser det halvtomma glaset och andra det halvfulla anser jag att man måste hälla ut hälften från det ena glaset in i det andra för att därmed få två halvor…

Mannen och kvinnan slösar sina liv på att ständigt och konstant tävla med varandra om försörjning och vem som skall ha ansvar för vilka fall i hurdana situationer medan barnen växer upp ensamma i mörka kylrum och får för sig att begå allt tänkbart kränkbart….vilket slutar upp busigt värre. Till skillnad från fru Ankas smått förvridna syn på vad hemmafruskap egentligen innebär och medföljer har Islam något vettigt att säga. Även fast i den sanna traditionen av Profeten Mohammad, över honom och hans hushåll och avkomma vara frid, har vi muslimer fått lära oss att kvinnan inte har lika många skyldigheter som mannen så har kvinnor i islamisk historia, från Profetens första fru, Khadijah Kubra, och deras dotter, Fatimah Zahra, ända till dagens muslimska kvinnor, varit hårt arbetande Gudadyrkarinnor och de har varit hemmens essens. Det tåls att studera upp sig lite om hur islamisk hemmafruskap skiljer sig från lyxhustrustatusen.

Det ständiga påhoppet av feministerna mot ideal som hemmafruskap ter sig som något ‘utvecklat’, ‘civiliserat’ och moraliskt godkänt fastän det kan jämföras med katastrofala alkoholister som klankar på en nykterist vars liv befinner sig i perfekt balans.

Det värsta med dessa feministiska påhopp är hur de jämt tar upp lyxhustruprofiler för att klanka på hemmafruar. Men för bittert är det inte då vissa sanna hemmafruar har tagit stånd mot dagens konstanta hjärntvättsförsök. Den svensk-italienska boxaren och tv-figuren Paolo Roberto vart intervjuad om feminism och hans svar var ytterst stark och intressant.

Frågan här är, hur långt kan feministerna gå egentligen?
De kanske snart kommer med argument att samtliga kvinnor bör betvingas till arbete och hårt arbete också. Hjärntvätteriet har ju redan blommat upp till spyfärdig avfall och frågan är som sagt väldigt simpel…hur långt kommer dessa sionistfeminister att kunna gå innan samtliga civila medborgare blir militanta motståndare till de?