Shohada & Martyros Bevittnar Sanningen

I Guds namn, den Rättvise, den Seende

Vacker bild på en oidentifierad martyr (Shahid-e Gomnam) från Iraks invasion mot Iran

I och med revolutionen i Iran har muslimer däri haft betydligt mycket större möjligheter att uttrycka, för att sedan även vidareutveckla, sina konstnärliga sidor och förmågor i samhället via diverse projekt, inte minst ur underhållningens aspekt.

Projekten går ut på att attrahera sina landsmän till det omaterialistiska livet, den andliga vägen, strävan efter martyrskapets upphöjdhet mm.

En väldigt konstnärlig och poetisk film från den islamiska revolutionens produktioner enligt mitt tycke är Gol-e Shisheyi (Blomma av Glas), vars tårfällande vackra innehåll har undertextats och laddats upp på youtube av den aktiva chilenska revertiten Germanicus24 som är en av de mest hängivna och lojala unga anhängarna till den islamiska republiken  på nätet.

Kolla helst på filmen innan ni fortsätter längre ner.

Den söta lilla flickan Roqayyeh som bor i en liten by nära bergstrakten, varest det blir riktigt kallt under vintrarna, är ett väldigt speciellt barn. Hennes far beger sig iväg till den heliga försvarsfronten mot den irakiska invasionen vilket leder till att hon, i hopp om att en dag få träffa sin far igen, dagligen tar sig ut till berggrundsområdena, plockar blommorna där och sedan tar sig till tågrälsen och inväntar #basijiernas och andra frivilliga rörelsers förbipasserande. De andra barnen i byn plockar också sina blommor i väntan, men till skillnad från de som har för avsikt att sälja sina blommor ger hon bort sina gratis till den utvalde under varje tågresa. Samtliga medvetna själar trånar efter hennes val att ge bort sina blommor då varje person som väljs ut av henne strax därefter uppnår martyrskapet. Berättelsen är väldigt djup och handlar om martyrskapet och iraniernas hungriga strävan efter dess himmelska upphöjdhet.

Något väldigt intressant med ordet martyr är faktumet att det kommer från grekiskans ”martyros” vilket rentav betyder ”vittne”. Underligt nog är det samma ordabetydelse i den arabiska lingvistiken, ”shahid” betyder ”vittne”. En person som har uppnått klimax i sin hängivenhet och blivit absolut i sin övertygelse slutar sitt liv genom att i ett förälskat tillstånd bevittna bekräftelsen.

Ordet ”shahid” som härstammar från arabiskan, från den hamitosemitiska eller afroasiatiska språkgruppen, har precis samma betydelse och mening som det grekiska ordet ”martyros” vars språk tillhör den urindoeuropeiska språkgruppen.

Alltså kan deras lingvistiska likheter inte ha något alls med självaste lingvistiken i sig att göra, utan likheterna bör istället i etymologin visa sig ha med religionen och Gudadyrkandet att göra. Det måste nog vara så att Gud genom Sina 124 000 sända Profeter, över de alla vare frid, har lärt ut något så egendomligt som att det att hålla ut i ursvåra situationer eller rentav dö för sin tro och hängivenhet gentemot sin Skapare är detsamma som att vara ett sannerligt vittne – martyros – shahid.

Om de heliga krigare vars martyrskap godkänns av Gud säger Han Själv följande:

Och säg inte om de som stupar (i strid) för Guds sak: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta. (2:154)
Och betrakta inte de som fallit i kampen för Guds sak som döda. Nej, de lever (och) Gud sörjer för dem. (3:169)

Vad det egentligen innebär med liv och att leva förklaras väldigt klart och tydligt av martyr Motahhari.

Skräckfilmen Martyrs som finns på nätet i del 1 och 2 introducerar ett rätt så absurt synsätt i filosofin mellan martyrskap och bevittnande. Fastän jag själv inte är en för känslig person lyckades den rubba mitt annars väldigt lugna sinnestillstånd. Därmed varnas samtliga känsliga tittare.