Bevittna Mokhtars förälskelse och lär dig att kunna som den förälskade!
Bevittna Sanningens flamma och lär dig att ha endast din Älskade i sikt!

Likt Majnun som hade endast sin Leili i sikt, bara Leili och hennes vikt
En gång förut han vandrade dränkt i kärleken hennes, berusad och avlägsen
Passerade han sedan dyrkaren i tillståndet beende som hastigt avbröt bönen
- Hur törs du gå framför mig i min bön, din tölp, frågades han av den förargade
- Ifall det var bönen din är min Leili mer kär än din Gud, svarade den i visdom välbärgade
- Hur menar du egentligen, frågades kättaren
- Berusad som jag var såg jag endast spåren efter henne, min skönhetens drottning,
medan nykter som du var blev du störd av mig och beslöt att sluta prisa din Gud.

Avsnitt 1 – Det vita slottet:

Avsnitt 2 – En tupp redo för strid:

Avsnitt 3 – Skorpionens bett:

Avsnitt 4 – Odjurets träl:

Avsnitt 5 – Namn och brev:

Avsnitt 6 – Kufas invånare:

Avsnitt 7 – Dajjals åsna:

Click here to view the embedded video.

- Idag är för oss en högtid, morgondagen är för oss en högtid och varje dag där vi ej trotsar Gud är för oss en högtid.
(mostadrak al-wasa’il, sid. 154, återbr. 668/8)

Ungefär 00:15 på morgonen i måndags blev det nyår för en stor grupp muslimer i världen. Nyåret kallas för nowrouz och är persiska för nydag, men trots det att det ursprungligen är en persisk högtid firas den även utav många andra folkgrupper, varav två är afghaner och kurder.

Nowrouz ses inte av araber som någon islamisk högtid vilket även har dokumenterats i våra egna återberättelser, men vad hade våra felfria, frid över de, att säga om det hela? 

- Vet du betydelsen av denna dag, frågades han av Imam Sadiq(A).
- Det är en stor dag för iranierna och de ger varandra gåvor däri, svarade han.
- Jag svär vid det antika Huset i Mecka att denna dag är en urgammal dag om vars betydelse jag skall underrätta dig.

Mo’alli kände törsten efter mer kunskap om den uppmärksammade dagen.

- Vetskapen om den här dagens sed, O store, är mig mer kär än att önska liv för mina vänner och död åt mina fiender.
- Idag är dagen då Gud slöt den bestående pakten (Ahd al-Azal) med folk, samma dag sken solen för första gången och likaså blåste vinden, jordskakningen påbörjades, och samma dag nådde Noas(A) ark berget Judy, samma dag uppenbarade sig Gabriel(A) för Profeten(S), samma dag lyfte Profeten(S) upp Imam Ali(A) på sina axlar så att han kunde krossa stengudarna i Kaba, samma dag beordrade han folket att svära trohet till Imam Ali(A), samma dag svor folket en andra trohetsed till Imam Ali(A) efter (lönnmordet) på (den tredje kalifen)Uthman. Det anländer aldrig en nyårsdag utan att vi (Ahl al-Bait[A]) väntar oss den Väntades(AJ) återkomst. Ni (araber) lyckades glömma bort denna dag medan iranierna har hållit fast vid den. (Sama’ wa Alam av Bihar al-Anwar, vol. 59, sid. 9143, tryckår 1967)

För mig är den ovanstående återberättelsen ett sätt för en av Guds representanter att informera muslimer om att inte alla värdiga högtider och anledningar till glädje behöver ha kommit i Koranen eller påbörjats av Profeten(S) i hans tradition. Ja, Islam är komplett men vi muslimer är långt ifrån fulländning så fastän Islam i sig inte behöver utvecklas eller anpassas efter tider så måste vi muslimer anpassa oss efter uppdateringar och utvecklas själva. Ju mer vi lyckas utvecklas desto närmare det islamiska konceptet fulländad människa lär vi nå. Men högtid behöver inte innebära att man är väldigt glad och leker lekar tillsammans, inte heller behöver man ens basera sin högtid på livet och dess skönheter enligt min livsuppfattning.

I måndags träffades jag och några andra muslimer och besökte en väldigt sjuk kvinna tillsammans. En kvinna som vid sidan om sin mångfaldiga cancerkonflikt även har lämnats helt ensam och på egen hand av samtliga bekanta, där vissa av de även önskar henne en plågsam död. Ens förnuft beräknar den höga sannolikheten att denna under 40 år unga kvinnan måste ha haft ett särskilt förflutet i negativ bemärkelse för att råka ut för alla dessa bedrövligheter. Nu ligger hon där på sin dödsbädd, tungt nedtryckt av sina ofantliga skuldkänslor för sitt för oss okända förflutna, neddrogad av lugnande medel för att undvika sina obemötliga kroppssmärtor, och olycklig av sin ensamhet.

Hon kanske kan jämföras med den oslipade diamanten som måste utsättas för tremendiös vånda, och genomgå en innerlig rening för hennes besudlade jag att föda den dolda skönheten inom henne till hennes Gud, Skapare och Herre. Samma sak kanske kan sägas om det förtryckta folket i Bahrain.

DET ÄR en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er – Gud vet, men ni vet inte. (2:216)

Jag vet inte, det enda jag vet är att jag mår bra av att påminnas om döden, då det får mig att avstå från denna värld med större självförtroende. Den tid jag och min fru har lärt känna den här unga drabbade kvinnan har jag även påmints om min första och hittills end liktvagning, vilket också fick mig att må bra och minnas min egna bräcklighet. Vem vet, kanske den här kvinnan blir min frus första liktvagning om hon nu överlever henne. Jag tog med mig samtliga bekanta som var med mig den dagen till kvinnan för att ge de alla min nowrouz gåva, vilket är den svidande påminnelsen om dödens nära boning och hur snabbt och enkelt vi kan hamna hos Gud, våran Herre.

Inna lillah wa inna ilaihi raji’oon - Vi kommen från Gud och vi åter gå till Honom!

PS. glad nowrouz till samtliga som tar till sig av Gudsdyrkan och lever rättskaffens.

En av många martyrer från det påtvingade Iran-Irak kriget

- Lever du, frågades han ovanifrån sin blodiga kropp.
- …Inte än. svarade han darrig i rösten. (Sultan Moradi)

 Och säg inte om dem som stupar [i strid] för Guds sak: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta. (2:154)

Dhul Janah återvänder herrelös till sin karavan efter sin mästares avgång från kärlekens slätt

Jag har inte skrivit någonting dessa dagar fastän det är heliga Muharram dels på grund av att jag har varit upptagen med Gud och andra himmelska angelägenheter och dels på grund av att min internet var bortkopplad i x antal dagar. Vill däremot passa på att länka till en vacker klagovisa om martyrernas Mästare, frid över honom, och kärlekens stridsfält i tvåflodslandet Irak. I Ashuras Hjältar presenteras den tidlösa revolutionärens fulländade kärlek. Han var den enda som offrade precis allt han hade ur alla aspekter och han var den för vars skull profeten Zakariyyah, frid över honom, bad Gud, den Upphöjda, att skänka en son som kunde offras till Gud, den Sublima, på liknande sätt så att han skulle ha ett gemenskap med profeternas Segel, frid över honom och hans Hushåll. Han är den för vars skull profeten Adam, frid över honom, grät hejdlöst efter att ha underrättats om utav ärkeängeln Gabriel, frid över honom. Han är den för vars skull Umm Salamah, en upphöjd och välsignad hustru till profeternas Segel frid över henne, fick en bit jord från Karbala slätten av sin make, frid över honom och hans Hushåll, och underrättades att dagen då hans andra dotterson, frid över honom och hans karavan, skulle slaktas orättfärdigt av Islams fiender skulle jorden i hennes hem förvandlas till blod, och för vars skull Umm Salamah, frid över henne, den dagen då hon bevittnade jorden ha förvandlats till blod sprang ut på Medinas gator och skrek som en galning att al-Hossein ibn rasoolallah, frid över de samtliga, har slaktats i Karbala!

Han är den för vars skull fria själar begråter hysteriskt i förälskelse, och han är den för vars skull revolutionen bröt ut i Iran och han är den för vars skull den islamiska Hizbollah, må Gud beskydda de, så kejserligt bemöter och står mot världens förtryckande armar och klarar sig så bra idag. Men Sörjde Profeten, frid över honom och hans Hushåll, sin andra dotterson så mycket under den tionde Muharram?

Och Jesus, Marias son, sade: ”Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid (’iidan) för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren.” (5:114)

Jesus Messias ber Gud, den Upphöjde, om den himmelska måltiden

Profeten Jesus lärjungar (Hawariyyoon), frid över honom och de rättfärdiga bland hans följe, frågade honom: ”Jesus, son av Maria! Kan din Herre låta ett bord [dukat till måltid] sänka sig ned till oss från himlen?”, till vilket han svarade: ”Frukta Gud, om ni har sann tro!” (5:112) av tre skäl.

1) De kallade honom via hans förnamn och inte en av hans ärade gudagivna titlar vilket tyder på lite av en respektlöshet.

2) De frågade ifall Gud ”kan” vilket betyder att de i själva verket undrade om huruvida Gud är kapabel eller ej istället för att med säkra hjärtan fråga ifall Gud ”vänligen beviljar” de måltiden.

3) De sade ”din Herre” istället för ”våran Herre”. Så Jesus, frid över honom och hans jungfruliga mor, svarade med ”Frukta Gud, om ni har sann tro!”.

Sedan sade de: ”Vi vill smaka [en sådan måltid], så att våra hjärtan får ro och vi får veta att det som du har sagt oss är sanningen, och så att vi kan vara dina vittnen.” (5:113)

Och Jesus, Marias son, sade: ”Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid (’iidan) för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren.” (5:114)

Jag menar inte att gå in på berättelsen om Jesus, frid över honom och de hans, ur ett islamiskt perspektiv. Hellre vill jag nämna och förklara ordet högtid (’iid) som nämns i versen ovan, sedan får jag skriva om självaste Profeten Jesus och hans lärjungar lite mer fördjupande vid ett senare tillfälle inshaAllah.

Ordet ‘iid (عِید), som härstammar från ‘ood (عُود) vilket betyder ”återvändo” eller ”att återvända”, nämns en enda gång i den heliga Koranen och står till synes för högtid. Eftersom skapelsen ursprungligen är ämnad för perfektion och för att sträva efter att uppnå perfektion får ordet ‘ood betydelsen ”att återvända till perfektion” vilket då är att skära sig loss från all världslig begränsning för att kopplas till den transcendentala linan, som är Guds rep. Nu får vi lägga in denna upphöjda betydelse i dess av Självaste Gud utvalda vers för att få oss en fascinerande slutsats gällande högtider. För slutsatsen måste vi använda oss av verserna 114 och 115 i kapitel 5.

Och Jesus, Marias son, sade: ”Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid (’iidan) för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren.” Gud svarade: ”Ja, Jag skall låta denna [måltid] sänka sig ned till er, men om efter detta någon av er förnekar [tron] skall Jag låta honom utstå ett straff som ingen i hela världen fått utstå.” (5:114-115)
Om vi nu tänker oss vad dessa två verser säger ser det mer eller mindre ut så här:

Gud åkallas för att skänka Jesus och hans lärjungar en himmelsk måltid, vilket skulle motsvara en högtid, fest. Gud beviljar åkallelsen och skänker måltiden ner till honom och hans lärjungar men tillkännager att med denna högtid följer det ansvar och plikter. Om de hädanefter skulle bli icke-troende i Gud skulle de straffas hårdare än hur andra någonsin straffats. Så, när vi väl kombinerar betydelsen i dessa två verser med slutsatsen på vad ordet ‘iid i dess ursprungliga form betyder får vi väl fram att med firande och fest för Gud följer även ansvar att fullfölja ens plikter gentemot Honom. Vi återvänder alltså till den ursprungliga perfektionens upphöjda stadie, när vi gått igenom början på den välsignade Hajj månaden dhi’l-hijjah och uträttat en pilgrimsfärd till Guds Hus (beitullah), vare sig det blir geografins kaba eller hjärtanas kaba (ens inre kaba), så ska vi ha gått igenom en ansträngande och betydelsefull utvecklingsprocess och därmed förändrats ifrån vår tidigare skede och återvänt till ett mer fulländat jag med ankomst till vår vanliga tid och värld. Vi återvänder till den ursprungliga perfektionens upphöjda stadie, när vi tagit oss igenom den välsignade fastemånaden ramadhan (shahr ramadhan) och har fastat magen, såväl som tungan, ögonen och begären i trettio dagars tid, och återvänder tillbaka till den flyende tiden med förändrad karaktär, med större insikt om livet, med starkare relation med och intensivare kännedom om Ljuset inom oss. ”Högtiderna finns i fyra slag; fitr, adha, ghadir och fredagar” (bihar al-anwar, vol. 86, sid. 279; vol. 89, sid.276; vol. 98, sid. 351)

Då kan vi väl börja med att sträva efter fulländning i synnerhet under dessa fyra tider. Det är bara en början, lyckas vi väl ta oss förbi de lägsta nivåerna av världslighet och onödighet så är det en gigantisk åstadkommelse. Så får vi kämpa på hårdare och hårdare. Först då hör och begriper vi liknande citater som när Imam Ali, frid över honom och förbannade vara hans fiender, sa ”Och varje dag som Gud ej trotsas är en högtid” (nahjul balagha, visd. 428) eller ”idag är för oss en högtid, morgondagen är för oss en högtid och varje dag där vi ej trotsar Gud är för oss en högtid.” (mostadrak al-wasa’il, sid. 154, återbr. 668/8)

Då blir det en ständig och kontinuerlig utvecklingsprocess i kampen att förvandlas till den perfekta människan!

Al-hamdulillah wa lillahi’l-hamd. Subhanallah. Gud är prisad och upphöjd, prisad är Gud för den magnifika offer-högtiden (’iid al-adha).

Prisad är Gud, världarnas Herre och Skapare, och frid vilar över Hans otaligt många profeter och sändebud och deras Segel, såväl som hans Hushåll och avkomma.

Fick mig en tankeställare under en konversation med min fru tidigare idag om den överväldigande förlossningen vi upplevde tillsammans igår bitti. Då hon gav mig ett nekande svar till frågan, om hon en dag efter förlossningen lyckats glömma den smärta hon genomgick för Mohammad Tahas1 ankomst att besannas, undrade jag fortsättningsvis om hon ångrade all möda och smärta hon hållit ut med för födelsen att hända. ”Nej!” var den självklara interjektionen, trots att hon under själva förlossningens gång skrikit att hon ”inte ville” att han skulle födas och att hon ”ångrade”2 förlossningsprocessen.

  Allt som allt genomled hon mindre än sju timmars smärtor från de absolut första värkarna ända till den ödesdigra stunden då Mohammad Taha gled ut med hela sin pyttelilla tjockiskropp. på fyra timmars tid, från halvfyra på morgonen till åtta och trettio på förmiddagen, utvecklades avståndet mellan hennes värkar från tio minuter till tre minuter. Min mor skjutsade oss till sjukhuset och efter att min fru hade fått ligga mindre än en halvtimme på en säng i ett eget vänterum uppmanades hon att promenera till förlossningssalen knappt tio meter längre bort med hjälp av ett hjulhavande gåstöd, och födde vår son på mindre än två timmars tid. Under den åtta timmar långa värkperioden blev hon frustrerad, upprörd och rent av irriterad på oss som dels talade om för henne hur hon borde andas och dels imiterade andningssättet. Under åkturen till sjukhuset och förlossningen i salen yttrade hon saker högljutt som jag visste inte alls stämde med hennes egentliga personlighet. Det var när smärtreaktionerna slog an som hennes plågade jag uppenbarade sig för oss andra och hon yttrade sina tomma ord, och den korta förlossningen var för henne som en evighet. Det som kändes som en två timmars förlossning för oss andra kanske kändes som tjugo timmar för henne.

  Det kan liknas vid flugan som bara lever ett tiotal dagar, men säkerligen upplever det som en lång livstid i sina egna ögon. Vers fyrtiotvå, i kapitel sjuttionio (al-Nazi’at – De som stiger över horisonten), som lyder ”DE FRÅGAR dig om den Yttersta stunden och när den skall komma” har förklarats med följande tolkning av Korantolkaren (mufassir) Aqa Mahdi Pooya Ali: Hela systemet med universum är i ständig rörelse och förlopp. Det är hos Gud, den från samtliga fel och brister Upphöjde, som tidsintervallen upphör. I Uppvaknandet, som hänvisas till i vers 14 (samma kapitel), skall det medvetna jaget infinna sig i ett tillstånd av (total) frihet från gränserna för tid och rum. Hela den fyrdimensionella världen skall visa sig ännu mindre än en del av en vanlig dag i denna (himmelska) värld ( – dvs. efterlivet).

  En eller två koraniska verser konstaterar för oss att en hel livstid minns som bara en, två eller högst tio dagars tid, när man väl når den eviga världen. Den Dag då de får uppleva den, [skall det förefalla de] som om de inte hade tillbringat mer än en afton eller en morgon [på jorden]. (79:46) 

1. Namnet till vår först- och hittills enfödde.

2. Under en förlossning kan den födande gå igenom sådana hejdundrande smärtor att hennes automatiska obehärskningsbar

Fortsättning följer…

En av de vackraste och mest berörande serier jag sett i mitt liv är den iranska tv-serien Yusufe payambar. Enligt Koranen är hans livshistoria den bästa av berättelserna. Så sant som sagt är den väldigt vacker och iranierna har verkligen lyckats med denna serie som en högst andlig och irfanisk serie med spektakulära skådespelare.

En av mina många favoritscener i denna 45 avsnitt långa serien är slutet på avsnitt 42 där den av sorg förblindade profeten Jakob, frid över honom, bemöts av uppenbarelsens ängel, Gabriel, frid över honom, och de har en konversation gällande sann kärlek, som även hänvisar till medling (tawassul).

- Salute to Prophet Jacob
- Oh Messenger of God, the Angel of Revelation, you’re welcome. Do you see how I suffer from the abscense of my Joseph, Do you see my ruined life?
- Jacob, who created Joseph?
- The Creator of all worlds, the Great God!
- How many children do you have, other than Joseph?
- I have twelve children including my daughter Dineh.
- You cry this hysterically for a child who has so much as twelve substitutes, Jacob?
- None of them are substitutes to Joseph, Joseph is unique.
- Only God is unique!
And Joseph is the mirror image of God, by looking at him I could see the beauty of God and His manifestation.
I’ve lost the very mirror in which I used to see God.
- All beings are reflections of the beauty of God and His manifestation, just take a look around you.
- But not all beings are the Helpers of God, Joseph was the Helper of God, I’ve lost the very mirror image of God who had authority over me.
- How do you know that he has authority over you?
- For he himself saw me prostrating (genuflecting) to him in a dream.
- God is zealous, you have but one heart Jacob, a heart can not conatin two loves!
- Oh my God, I apologise if I’ve cried and mourned too much for Joseph.
I repent, I repent, I looked upon Joseph as the substitute of God, not the partner.
- Jacob, do you know when it was God gave Ishmael back to your forefather Abraham?
- When God sent him a sheep to be sacrificed instead of Ishmael.
- No, it was when Abraham prepared to sacrifice his Ishmael for the sake of God, that Ishmael was given back to him.
- Yes, yes that’s true. I have not sacrificed my Ishmaels yet. Maybe that’s the very reason why I haven’t met Joseph just yet. Oh, I’m ashamed, I’m ashamed. But I swear by the Only God that I’ll let go of them both from now on, and that God is sufficient for me.
- After every hardship there is tranquility. This may be the end of your pain and the restart of your peace of mind and the end of the separation.
- How could I be certain?
- Listen up, ask about Joseph and the incidents in Eqypt!
Then you shall find your ray of hope.
- Messenger of God, oh Angel of Revelation, where are you?
My God, from now on I’ll only confide and open my heart to you alone, it is because of You that I love Joseph. Without You he is nothing. My Lord, my Lord, I worship You and from You alone I seek help. Joseph was the mirror reflection of Your beauty, and I only look at it to see You. A mirror alone is not worth seeing. If I love Joseph it is to experience Your love, otherwise You are my only beloved One. By loving Joseph I could understand love. Now I’ll forget him to obtain my real love. My God, my God, Joseph is a bridge with which to reach You.

För lite mer än en vecka sedan närvarade jag på en av brödernas giftermål. Där träffade jag andra av bröderna som jag hade saknat innerligt. Jag satt där med en av bröderna och vi gick in på en personlig diskussion om själsutveckling och motstånd mot det världsliga jaget, med vägen till andlig och existentiell framgång som dess röda tråd. Jag försökte förklara för honom att min situation var en av oförmåga och blindhet och inte en av ovilja eller kärlek till världen. Jag beskrev situationen som sådan att jag inte har en svår och taggig stig att vandra på, då jag skulle vara beredd att uppoffra allt för att nå ljuset i så fall. Istället beskrev jag att jag befinner mig ovanpå en hög klippa och att vägen jag måste ta för att uppnå framgång ligger bortom min klippa på andra sidan, och att allt däremellan är blott raviner. Han förklarade då att kanske jag måste hoppa ner för andlig överlevnad i det fallet, att ravinen kanske bara är en säker död för mitt ego. Han fick mig att tänka till men inte till den nivån att jag fick någon effekt. Men så hände det. Jag var hemma för några dagar sedan och min hustru och min mor satt och kollade på sin iranska favorit serie Be Koja Chenin Shetaban (Vartåt i all denna hast). Serien nådde sitt slut i och med dess fyrtioåttonde avsnitt för någon vecka sedan på iransk television. Jag missade nästan samtliga avsnitt förutom de tre absolut sista avsnitten där jag fick broderns svar enklare förklarad för mig. Jag behövde få ämnet förklarad på ett enklare vis. Jag har gjort ett utdrag ur det sista avsnittets stycke som jag refererar till. Under videon har jag lagt upp en översättning på allt som sägs då allt är ord och fraser av andlig visdom (ma’rifah).

Bergsklättrarens Tragikomiska Öde

- Ät din mat.
- Du kanske blir oren av att prata med mig.
- Rena dig själv, retas inte med mig.
- Jag har börjat på något som jag måste ta mig ända till slutet på, om jag önskar att återvända blir den minimala påföljden dödsstraffet. De slänger mig i finkan och tar all min förmögenhet ifrån mig, på sådant vis att jag inte ens kommer att kunna röka en cigarett i fängelset. Gud har byggt pusslet på sån vis att jag tvingas att ta mig till stigens slut.

- Tala inte istället för Gud.
- Då får du tala istället för Gud.
- Jag söker tillflykt hos Gud (från det du säger).
- Godkänner du pusselfrågan?
- Jag godkänner sagan om bergsklättraren.
- Vem är bergsklättraren?

- Det fanns en bergsklättrare som var väldigt duktig på sin sak. En kall snörik vinternatt beslutade han sig för att bestiga ett högt berg till dess topp. Han börjar att klättra upp för berget, och når långt upp så att han närmar sig bergets topp. Men så slits hans rep isär och han faller ner. Plötsligt fastnar hans rep på en sten, han blir kvar mellan himmel och jord.
Han börjar att ”hjälp mig Gud, hjälp mig Gud!”
En röst hörs fråga ”är du säker på att Jag kan hjälpa dig?”
Han svarar ”ja!” så rösten säger ”skär av ditt rep.”, han klänger sig hårt fast vid sitt rep. Så börjar han att vädja igen, han bönar och ber ”rädda mig Gud, rädda mig Gud!”
Rösten frågar ”är du säker på att Jag kan rädda dig?”
Han svarar ”ja!” så rösten säger ”skär av ditt rep.”, han klänger sig ännu hårdare fast vid sitt rep. Morgonen därefter avslöjar dagstidningen att ”en professionell bergsklättrare frös ihjäl på ett 1 meters avstånd”

- …Jag hänger på mitt rep men det kommer ingen röst…
- Ibland hör du, andra gånger ser du, det gäller att öppna upp öronen och ögonen. Ta reda på varför du är där du är, vem har fört hit dig?
Titta på pusslet från denna vinkel, se hur Gud har samlat ihop allt och lagt de vid varandra bara för din uppvaknad att ske. Jag vet inte, varför, vad har du hos Gud?
Vems saliggörelsens åkallelse är det som står bakom dig?
Det sägs två, tre gånger till dig, om du vägrar att lyssna fryser du ihjäl.

Han minns tillbaks till en dag då han talade med sin farmor, långt innan han valde brottens och syndens stig.

- Tack så hemskt mycket min son, må du ha ett frälst efterliv.
- Mormor, jag vet att ett frälst efterliv är det bästa man kan åkalla om för folk, men vänligen be att jag blir lite rik istället.
- Hundar kan också ha koppel av guld, åsnor kan också ha laster av juveler, vi har också haft rika med saliga efterliv.

Beskrivning av Ma’rifah

- Jag sa ju att er andel är säker, varsågod och ta ut den från säcken.
- Bege dig långt bort ifrån säcken, ta avstånd… så att du finner dig din ma’rifah.
- Ma’rifah betyder djup kännedom, om du finner dig din ma’rifah så kommer du att inse din säcks äckliga stank. Då skulle du aldrig mer förmå dig själv till att erbjuda denna smörja till någon.

(Jag är ingen ma’rifalös person, jag är ingen ma’rifalös person, jag är ingen ma’rifalös person,
jag är ingen ma’rifalös person, jag är ingen ma’rifalös person, jag är ingen ma’rifalös person, jag är ingen ma’rifalös person….

Han minns tillbaks till en tid då hans far ännu levde och varnade honom från att välja sin befintliga stig.
- Lyssna min älskade Jona, matematik, fysik och ekvation, alla dessa är (inom det logiska förståndets) kunskap (ilm) men de skiljer sig från ma’rifah. Alla böcker är proppade med (det logiska förståndets) kunskap, men enligt min gamle far behövs ma’rifah för insikt i vissa ämnen. Jona, säg att du svär på mitt liv att lyda mitt ord…
- Jag är ingen ma’rifalös person, jag ska lyda.

En Kärlekens Bön

Click here to view the embedded video.

Kapitel Ingressen (Surah al-Fatihah)

I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
Lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre,
den Nåderike, den Barmhärtige,
som allsmäktig råder över Domens dag!
Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp.
Led oss på den raka vägen -
den väg de vandrat som Du har välsignat med Dina gåvor; inte de som har drabbats av [Din] vrede och inte de som har gått vilse!

Kapitel Enigheten (Surah al-Ikhlas)
I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN
SÄG: ”Han är Gud – En, Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror.
Han har inte avlat och inte blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom.”

Själslig Rengöring

Click here to view the embedded video.

- Det finns en återberättelse från en felfri (Ledare) att Gud har lagt botemedlet till samtliga smärtor och sjukdomar här (på jorden)….blommor, örter och träd, alla uttrycker Gud, jord och himmel uttrycker Gud, t o m stenen uttrycker Gud. Sten är botemedel, vatten är botemedel, bara det att dess kunskap (ilm) måste hämtas in, man måste söka intensivt efter saken, det är inte till vem som helst att göra det. Man måste bara anstränga sig, ansträngning.

Vad mer behövs för att få smak på Livets sötma?

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

Häromdagen då jag läste den heliga Koranen ur den åttonde kapiteln mötte jag på en vers, en salig vers som får tårarna att forsa, en vers vars mening är väldigt vacker och djup. Jag påmindes sedan om att jag ett tag tidigare hade lyssnat till ett tal av ingen mindre än den stora mystikern och martyren Murtadha Mutahhari, må Gud(SWT)1 vara hans själ nåderik, där han utgjorde en exeges på just denna vackra vers.

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S).2 Åtnjut hans kallelse, vars innehåll skänker er liv! Ser ni, Islam talar alltid om liv och det att leva…

Ayatollah Qera’atis Exegesis:

Kommentaren av Hojjat’ol-Eslam wa’l-Moslemin Haj Sheikh Mohsen Qera’ati som har skrivit och publicerat Tafsir-e Noor exegesen uttolkar följande från (8:24).

- يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ اسْتَجِيبُواْ لِلّهِ وَلِلرَّسُولِ إِذَا دَعَاكُم لِمَا يُحْيِيكُمْ وَاعْلَمُواْ أَنَّ اللّهَ يَحُولُ بَيْنَ الْمَرْءِ وَقَلْبِهِ وَأَنَّهُ إِلَيْهِ تُحْشَرُونَ {24}
ya ayyuhal-ladhina amanu estajibu lillahi wa lir-rasuli idha da’akum lima yuhyikum wa a’lamu inna allaha yahulu bain’al-mar’i wa qalbihi tuhsharuna
- Å folket som har fått sig tron! När än Gud och Sändebudet kallar er till det som skänker er liv, åtnjut det och ha vetskap att Gud befinner Sig emellan er och era hjärtan och till Honom är er slutdestination. (8:24)

Punkter:

Liv (hayat) har olika former;

1. Liv (i form) av naturen. اِنَّ الله یُحیی الارض بعد موتها - inna allahu yuhyi’l-ardh ba’d mawtoha
- Gud skänker jorden liv (efter dess död).3

2. Liv (i form) av villebråd. لَمُحیِ اَلمَوتیَ – lamuhyi’l-mawta
- Gud skänker de döda liv.4

3. Liv (i form) av intellekt. مَن کَانَ مَیتا فَأَحیَینه - man kana maitan fa’ahiainah
- Den som var död och Vi skänkte honom liv.5

4. Liv (i form) av evighet. قدَّمتُ لِحَیَاتِی - qaddamtu lihayati
- ”Om jag bara hade skickat något i förväg för mitt liv.”6

Målet med det liv som framkommer i och med profeternas(A)7 kallan är ej villebråd livet då den sortens liv förekommer även utan profeternas(A) kallan, utan målet är ett intellektuellt liv, förståndigt och ovärldsligt, moraliskt och samhälleligt och innebär egentligen livet ur alla dess aspekter och vinklar. Däremot finns det en möjlighet att just denna vers menar att uppmana till heligt krig (jihad) då verserna omkring den handlar just om det heliga slaget vid Badr.

Människans liv finns i tro och rättfärdig handling, och Gud(SWT) och profeterna(A) har kallat folk till just det livet. {دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم} Lydnad gentemot deras befallningar är lösenordet till ett rent och bra liv, till den grad att vi i en annan vers läser: {مَن عَمِلَ صَالِحَاً مِّن ذَکَرٍ أَو أُنثَی وَ هُوَ مُؤمِنٌ فَلَنُحیِیُنّهُ حَیَاةً طَیِّبَةُ} - man ‘amila saaliham-min dhakari au untha wa huwa mu’minu falanhiyannahu – Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv.8 Och enligt sunnitiska som shiitiska källor är ett av villkoren till ett bra liv, åtnjutandet av Profetens(S) röst i frågan Ali ibn Abu Talibs(A) och hans Ahl-e Baits(A) styre.9

Det avstånd och mur Gud(SWT) utgör mellan människan och hennes hjärta är kännetecken på Guds(SWT) rådiga förmyndarskap överallt och Hans kapacitet att omfatta alla varelser, och att styrka och lycka är från Honom. Han är oss närmare än halspulsådern10, dessutom ligger själens såväl som intellektets verksamheter i Hans Hand, och vore det ej för Hans välvilja skulle människan aldrig ha insett giltigheten bekräftad och ogiltigheten annullerad. I återberättelser från Imam Sadiq(A) har vi underrättats att ett av exemplen på hur Gud utgör en mur mellan människan och hennes hjärta är det att utplåna och besanna; utplånande av otro (kufr) och besannande av tro (iman), utplånande av ovarsamhet och tvivel och besannande av erinran och säkerhet.

Vid ett annat tillfälle har samma mästare konstaterat att – Gud tillåter ej att människan ser falskhet (batil) som sanning (hagh).11 Vidare har han även sagt att – ibland vill människan åt något med örat, ögat, tungan eller handen, men gör hon väl det finner hon ej samklang med hjärtat sitt och förstår därmed att det hon ville ha inte egentligen var hennes rätt.12 och det finns en möjlighet att skapandet av mur refererar till döden.

Buden:

1. Villkoret för sannerlig tro är godkännandet av Guds och Sändebudets(S) kallelse.
{یَا أَیُّهَا الَّذِینَ آمَنُوا استَجِیُبوا لِلَّهِ و لِلرَّسُول}

2. Guds(SWT) och Sändebudets(S) kallelse innefattar en och samma sanning och innebörd. Han sa {دَعَاکُم} och inte {دَعوَاکُم}

3. Guds(SWT) och profeternas(A) riktning är det verkliga livet, och att avstå är mänsklig död.
{دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم}

4. Samtliga profeters(A) kallelser och befallningar, även jihad, ger individen och samhället liv.
{دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم}

5. Har man tro på Guds(SWT) existens och vida omfattning, avviker man ej bort från kallelsen.
{استَجِیبوا… یَحُولُ بَن المَرءِ وَ قَلبِهِ}

6. Medan vi ännu inte har förgått och har möjligheten bör vi åtnjuta sanningen. (Det att Gud(SWT) är en mur mellan människan och hennes hjärta refererar till döden)
{استَجِیبوا… یَحُولُ بَن المَرءِ وَ قَلبِهِ}

7. En troende bör varken känna sig storslagen (för sin utvalda väg) eller liten inför de icke troende (kuffar), ty hjärtana ligger i Guds(SWT) Hand och Han är hjärtanas Segrare (muqallib al-qulub).
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

8. Det finns ingen som helst ursäkt till avvisandet av den absoluta monoteismen (tawhid) och Guds(SWT) unika enväldighet.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه} Ty absolut monoteism är något intuitivt (fitrah).13

9. Inte en enda tanke och idé förekommer inom människan utan att Gud(SWT) har full vetskap om den.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

10. Gud(SWT) är människan närmare än något annat, t o m närmare än det egna hjärtat.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

11. Vare sig vi vill eller ej kommer vi samtliga att stå till svars, så låt oss ge profeterna(A) ett positivt svar.
{استَجِیبُوا لِلَّهِ و لِرَّسُولِ… إلَیهِ تُحشَرُون}

Martyr Mutahharis Exegesis:

Click here to view the embedded video.

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S). Detta Sändebuds(S) handlingsplan vars innehåll skänker er liv, åtnjut handlingsplanet!

Ser ni, Islam talar alltid om att leva livet. Vad har detta Sändebud(S) medfört till er?
Han har fört med sig liv, han har fört med sig (programmet för er) att leva, ni är för tillfället döda, bara det att ni inte begriper det själva. Underkasta er denna saliga fysiker, (ge er hän till) denna livets fysiker så får ni se hur han blåser liv i er. Vad innebär livet egentligen?

Livet innebär syn och förmåga, skillnaden mellan döda och levande är dessa, och ju starkare synen och förmågan blir desto mer liv har man. Hur kommer det sig att vi kopplar Gud(SWT) till ordet den Levande (al-hay)?

Allah är den som det ej existerar någon gud förutom, Han är den Levande, den Bestående. (2:255/3:1)

Eller vid ett annat tillfälle säger vi att Han är den Levande som ej dör. (Duaa)

Varför kallar vi Gud(SWT) för Levande?

Är det så att liv innebär att det finns ett hjärta och något blod, det att ett hjärta pumpar?

I denna innebörd lever ju inte Gud(SWT), alltså Gud(SWT) har ju inget hjärta, Gud(SWT) har inga ådror, Gud(SWT) har ingen kropp och inget blod finns för att pumpas runt i Hans kropp. Innebär liv kanske det att andas, det att andas in och ut?

Nej, detta är inte vad liv innebär, egentligen är inget av dessa vad liv innebär, för oss är dessa villkoren för att leva inte självaste livet. Självaste livet är syn och förmåga, kunnighet och kapacitet. Vi kallar Gud(SWT) för den Levande och den absolut Levande för att Han är den absolut Vise och den absolut Kapable. I den bemärkelsen kallar vi Gud(SWT), den upphöjde och välsignade, för den Levande att livets samtliga kännetecken uppkommer inom Honom. Han är Vänligheten, Välsignelsen, Han är Medkänslan, Han är Barmhärtigheten!

Så vad betyder då levandet?

Det betyder visdom och kapacitet. Å ni troende! acceptera det som Gud(SWT) och Hans Sändebud(S) kallar er till, vilket skänker er liv. Islams handlingsplan är vetskap och förmåga, det samma handlingsplanet har Islam visat under sekler, som handlar om kunnighet och förmåga. Alltså är den idén, det tankesättet vars resultat inte är kunnighet ej från Islam. Det tankesättet vars resultat inte är förmåga är ej från Islam.
(Martyr Murtadha Mutahhari, Koran-exegesis, kap. 8, ver. 24)

Fotnoter:

 1. سُبحَانَهُ و تَعَالَی – subhanahu wa ta’ala - perfekt och upphöjd äro Han.
 2. صلّی اللهُ علیهِ و اله و سلّم - Sallallahu alayhi wa alehi wa sallem - Guds välsignelser över honom och hans familj, och frid.
 3. Den Heliga Koranen, kap. 57, ver.  17
 4. Den Heliga Koranen, kap. 41, ver.  39
 5. Den Heliga Koranen, kap.  6, ver. 122
 6. Den Heliga Koranen, kap. 89, ver.  24
 7. عَلَیهِ الّسَلَام - alayhi as-salam – frid över honom.
 8. Den Heliga Koranen, kap. 16, ver. 97�
 9. Tafsir-e Furqan
10. Den Heliga Koranen, kap. 50, ver. 16
11. Bihar al-anwar, vol. 5, s. 205
12. Tafsir-e Noor ath-Thaqalayn
13. Tafsir al-Mizan

Salat al-Layl!

Finns det någon vackrare dyrkan utav de rekommenderade bönerna än nattens (Salat al-Layl)?

Vilken natt, jo natten då alla sover och drömmer och vilar sig för morgondagen som komma därpå. Ja den natten, då de i det fördolda är högst vakna och ytterst iakttagande efter de särskilt medvetna Gudadyrkarna. Ja densamma nattetid, vars titel och räkenskap Självaste Herren Gud förälskat Sig i, då Han för första gången någonsin under skapelsens gångna tid uppenbarade den heliga Koranens vidunderliga verser, tryckte ihop allt som i en enda bok och trängde in det i Profetens, frid över honom och hans hushåll, ömma bröst under Ramadanmånadens gång:

بِسْمِ اللهِ الرَّحْمنِ الرَّحِيم

إِنَّا أَنزَلْنَاهُ فِي لَيْلَةِ الْقَدْرِ {1}
وَمَا أَدْرَاكَ مَا لَيْلَةُ الْقَدْرِ {2}
لَيْلَةُ الْقَدْرِ خَيْرٌ مِّنْ أَلْفِ شَهْرٍ {3}
تَنَزَّلُ الْمَلَائِكَةُ وَالرُّوحُ فِيهَا بِإِذْنِ رَبِّهِم مِّن كُلِّ أَمْرٍ {4}
سَلَامٌ هِيَ حَتَّى مَطْلَعِ الْفَجْرِ {5}

I GUDS, DEN NÅDERIKES, DEN BARMHÄRTIGES NAMN

 1{SE, VI har uppenbarat denna [heliga Skrift] under Allmaktens Natt.
2{Och vad kan låta dig förstå vad Allmaktens Natt betyder.
3{Allmaktens Natt är mera värd än tusen månader; 4{ då stiger änglarnas härskaror och Anden ned med sin Herres tillstånd för [att utföra] alla [Hans] uppdrag.
5{Den [Natten andas] fred till dess dagen gryr! (97:1-5)

Densamma nattetid tilläts Uppenbarelsens Ängel Gabriel, frid över hans vackra själ, besöka Profeten Abo’l-Qasemi Mohammad (Qasems far Mohammad) varje år under Ramadanmånadens gång för att förnya samma tryckta bok i Sändebudets bröst ända till det välsignade Sändebudets sista tid:

إِنَّ عَلَيْنَا جَمْعَهُ وَقُرْآنَهُ {17
فَإِذَا قَرَأْنَاهُ فَاتَّبِعْ قُرْآنَهُ {18}
ثُمَّ إِنَّ عَلَيْنَا بَيَانَهُ {19} 

17{Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen. 18{När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen;19{sedan är det Vår sak att göra dess mening klar. (75:17-19)

Och under Sändebudets sista år förnyades de heliga verserna emellan honom och den hängivna Ängeln två hela gånger innan hans bortgång. (Tarikh al-hadith un-nabi, s. 63, Allamah Seyyed Murtadha al-Askari)

Nattetiden är så vacker, eftersom de flesta gudadyrkarna som det nämndes tidigare ej vaknar upp eller håller sig vakna till dess ålagda tid vid nattens tredje del, alltså efter kvällsbönen (Salat al-Isha) och innan morgonbönen (Salat al-Fajr).

- Då nattbönen orsakar (den enväldiga) Herrens belåtenhet ock Änglarnas omtycke, ock Profeternas sed (sunnah) ock kunskapens (ma’rifah) ljus, ock kroppens bekvämlighet ock satans (shaytan) ogillan ock bedrövlighet ock beväpning mot antagonisterna, ock åkallelsens beviljan ock godkännande av dåden ock välsignande med försörjan, ock förmedlan emellan människan ock Dödens Ängel (Malak al-Maut), ock lampan i människans grav, ock mattan under midjan i människans grav, ock ett (beskyddande) svar till Munkar ock Nakir ock Munes ock till människans pilgrimsfärd till graven ända till Domedagen, ock vid Domedagen en skugga över dennes huvud, ock kläder på dennes kropp ock ett ljus vars sken rör sig (i harmonisk takt) framför denne ock ett täcke emellan denne ock Flamman, ock ett argument (ock en mening) emellan denne ock Gud den Upphöjde ock en tungt vägande fördel för denne ock tillstånd ock passersedel för denne på (bron) Sirat ock Paradisets nyckel. De hus, varest nattbönen uträttas inuti ock även Koranen läses, kommen lysa för Himlafolken (Ahl-e Aseman) såsom stjärnorna tindra för jordborna (Ahl-e Zamin), sade vår sjätte Imam, Ja’far ibn Musa as-Sadeq. (Namaz-e Shab, s. 5, Mohammad-reza Hadizadeh)

Eller vill ni veta något vackrare än alla dessa belöningar tillsammans?

- För dig föreskrivs nattens bön, för dig föreskrivs nattens bön, ock för dig föreskrivs nattens bön, sade det välsignade Sändebudet till sin efterträdare Amir al-Mo’menin för att sedan fortsätta – Ser du ej de som uträttar nattebönerna, de är de (absolut) vackraste av personer ty vid (sömntidens) nattetid ber de böner till sin (Enväldige) Herre ock så har Gud täckt de med Sitt ljus. (Namaz-e Shab, s. 6, Mohammad-reza Hadizadeh)

Om vi bara kunde förmå oss till att inse hur skör vår ställning i efterlivet är och samtidigt hur onödig våra världsliga njutanden egentligen är.

Om vi bara insåg…