Skaran av demonstranter i Sergels torg från första protesten

Upprättelseceremoni i stadshuset

För två dagar sedan, den 21 november 2011, anordnade regeringen en upprättelseceremoni för personer som under sin barndom antastats, utsatts för värre slag av övergrepp eller hamnat i försummelse efter att ha tvångsplacerats i hvb- eller fosterhem av staten. Upprättelseceremonin hölls i stadshuset i Stockholms stad mellan 13.00-16.00, hade en ungefärlig närvaro på 1300 personer och var ämnad att beklaga statligt bekostade våldtäkter och misshandel till samtliga utsatta och drabbade genom att dela ut 250 000 svenska kronor till dem som drabbats under perioden 1920-1980 i gottgörelse. De som utsattes för statligt bekostade våldtäkter och misshandel mm. under 80-talet och framåt fick gottgörelse nog med en simpel ”förlåt oss ty vi äro hemskt ledsna” från regeringens sida. (Regeringen)

- Det som hänt med fosterbarnen är något fruktansvärt och det får aldrig hända igen, sade Kjell Björk från Ulricehamn, som utsattes för övergrepp som barn på hvb- eller fosterhem, när han intervjuades av P4 Sjuhärad strax innan upprättelseceremonin.

Han fortsatte: ”Man ser ju att många är ledsna när de tänker på vad som hänt, gråten hänger i ögonen”.

Han förklarade vidare att känslan av utsatthet var så stark den dagen att ifall alla närvarande kunde ge ifrån sig den negativa energi som de bar inom sig ”skulle man kunna bygga ett stort kärnkraftverk”. Han menade att spänningen var så ogenomtränglig att man nästan kunde skära den med en kniv. (Sveriges Radio)

Upprättelseceremonin visas upp på svt:s hemsida och den är minst sagt skrämmande. Dels för att samtliga personer som föreläser under ceremonin skyller allt hela tiden på ”hela det svenska samhället” menande folket i Sverige istället för att erkänna att dessa brott mot mänskliga rättigheter är Statens, kommunernas och socialtjänstens fel. De erkänner aldrig att det egentligen är de som är de skyldiga i alla dessa tusentals brottsoffers fall. Den svenska skådespelaren Morgan Alling, som själv utsattes för tråkigheter av fosterföräldrar som barn, Barn- och äldreministern Maria Larsson, Riksdagens talesman Per Westberg och den finsksvenska författaren och programledaren Mark Levengood talade samtliga om att felen som begåtts mot samtliga tvångsomhändertagna barn är det svenska folkets fel och inte bara socialtjänsten eller regeringen. Det stämmer delvis korrekt eftersom när folk här i Sverige håller tyst eller förblir passiva inför regeringens, kommunernas och socialtjänstens empatilösa tvångsplacering av barn hos i många fall brottslingar och rent av pedofiler så är folket lika skyldiga som psykopaterna som får hålla på och förgöra samhällets försvarslösa barn och hjälplösa föräldrar.

Talarna

Morgan Alling intervjuas lite innan ceremonin börjar och nämner några intressanta punkter. Han tackar de många organisationer som varit inblandade i den ”storslagna” utredningen som enligt Maria Larsson ska ha pågått ”i nästan sex år”. Morgan är tacksam gentemot Maria Larsson och Barnombudsmannen och andra verksamma som intervjuat och utrett och skapat vad Morgan anser vara en handlingsplan för framtidens utsatta barn. Han är övertygad om att upprättelseceremonin kommer att förhindra framtida barn från att utsättas för statligt betalda våldtäkter och misshandel från att förekomma lika enkelt.

- Just nu idag så lever 20 000 barn omhändertagna av de sociala myndigheterna. 13 000 slussas ut i samhällets vård varje år, 13 000. 20 000 idag omhändertagna. De går igenom samma sorg, samma smärta, samma saknad av sin mamma, samma smärta när de får reda på, a men du kan inte vara kvar här längre, du måste flytta dit. A men jag mår bra här, A men vi kan inte ha kvar dig. Barn som tas för pengarnas skull och så vidare, de går igenom samma skit som jag. (Intervju med Morgan Alling)

Den finska Mark Levengood delar med sig av en berättelse om sorgen som han fick ta del av som liten. Det är sagan om det lyckliga palatset i Bagdad där all sorg är bannlyst. En kort sammanfattning är att palatsets sultan sitter och vilar på sin tron en dag när hans favoritslav plötsligt springer fram till honom och slänger sig för hans fötter. När sultanen frågar vad som hänt så talar slavpojken om för honom att han var ute i trädgården för sig själv när sorgen uppenbarade sig från ingenstans och räckte handen mot honom. Nu var slavpojken hos sultanen för att be om tillåtelse att fly bort från Iraks Bagdad och ända till Damaskus i Syrien. Sultanen ger pojken sin vita häst för att han ska kunna nå dit redan kvällen samma dygn och beger sig till trädgården för att fråga ut sorgen. När han frågar ut sorgen besvaras han att sorgen inte menade att skrämma slavpojken, utan höjde endast armen i förvåning över att se pojken i Bagdad då han hade fått för sig att han skulle möta honom kvällen samma dygn i Syriens Damaskus. Efter berättelsens slut talar Levengood om hur bra det är att förlåta… men förlåta vem och för vad?

Tydligen är allt samhällets fel och de som ska förlåtas är det svenska folket och de riktigt vidriga psykopaterna i socialtjänsten och kommunerna kommer undan utan några som helst konsekvenser. Förlåta?

Författarinnan Viveca Lärn läser upp ett intressant utdrag ur en barnbok av författarinnan Anna Maria Ros.
- Vart ska du gå lilla fänta?
Stå och plocka nötter kan du tänka. Du räcker inte opp lilla fänta. Stiger opp på sten kan du tänka, då faller du ner lilla fänta. Håller fast i gren kan du tänka… men det fanns inga grenar att hålla fast i för de glömda barn som dömts att leva bland hårda händer och tomma hjärtan, ja rent av tomma hjärnor. (Viveca Lärn)

Sedan var det barn- och äldreministern Maria Larssons tur att tala. Hon nämner utredningen som lett till upprättelseceremonin på grund av 900 intervjuer av personer som utsatts för övergrepp och misshandel som tvångsplacerade barn. Sedan så säger hon att det som särskilt gripit tag i henne i berättelserna som hon läst om utsatthet är att efter att ha tvångsplacerats och hamnat långt bort ifrån sina mödrar och fäder, och utsatts för hemskheter av sina så kallade ”fosterfamiljer” så har de förblivit totalt ensamma.

- Ja, då fanns det ingen där som kramade, som gav kärlek… det fanns ingen som lyssnade och om någon slutligen vågade berätta för någon vuxen om vad som hände då blev man inte trodd. (Maria Larsson)

Riksdagstalesmannen Per Westbergs tal är rent av vidrigast i hela hycklericeremonin.
- Det svenska samhället ber idag er kvinnor och män som drabbats om ursäkt. Det är en ursäkt utan förbehåll eller förmildrande. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige, den moraliska skulden av vanvården bärs av hela det svenska samhället. Ni stod som barn under samhällets beskydd, men ni övergavs. Vi ber idag om förlåtelse för samhällets svek. Ni placerades hos fosterföräldrar eller på ett barnhem. Ni skulle ges värme och trygghet, ni skulle ges en skyddad uppväxt men drömmen dog när de sociala myndigheterna placerat er. Ni möttes istället av kyla och likgiltighet, ni utsattes för våld och övergrepp, ni ignorerades och utsattes och nekades tillräckligt med mat och kläder. Vi ber idag om förlåtelse. Samhället hade ansvar för att säkerställa att ni gavs en god uppväxt men det var ingen ansvarig som besökte er, ingen som såg er, ingen som frågade efter er vad ni kände. Ni övergavs. (Per Westberg)

Lyckligtvis fick Kjell Björk sig ett inre lugn av upprättelseceremonin och sade att fastän minnena kommer att finnas kvar för alltid så hade de fått upprättelse i och med ceremonin.

Bild på demonstrationsanordnaren i Sergels torgsprotesten

Protest mot LVU-monstret

Nog kändes det bra för honom men riktigt samma känsla fick i varje fall inte jag när jag träffade på skarorna av utsatta medan de trädde ut ur stadshuset. Jag var nämligen där med en grupp rättsaktivister och vänner, och omkring tio familjer som fått sina barn bortrövade de senaste åren för att protestera mot hyckleriet, för hyckleri är precis vad upprättelseceremonin var för något. Att regeringen bjuder skaror av våldtagna, misshandlade eller på andra sätt vanvårdade människor som de tvångsplacerat i hvb-hem eller hos fosterfamiljer på fika för att be om förlåtelse för de tragiskt olyckliga missförhållandena, och samtidigt trappar upp antalet tvångsplaceringsfall och orsakar ännu fler barn elände och bedrövelse och åsamkar fler föräldrar och familjer självmordsbenägenhet och depression är precis allt vad hyckleri innebär och faktiskt till och med den mest ondskefulla sorten. Upprättelseceremonin är egentligen rena kränkningen mot alla de som utsatts av statens besudlade armar och de som utsättas skall. Toppen av isberget i att kränka de utsatta syns tydligt på regeringens officiella hemsida. Där finns nämligen ett erbjudande att få Per Westbergs spektakulära vädjan om förlåtelse å samhällets vägnar i skrift hemskickad till en… helt gratis. Det är som om det vore en trofé att hänga upp på någon vägg hemma eller rama in och ha som stoltseringstavla av slag.

Vi samlades utanför stadshuset och höll i protesten som varade i ca tre timmar från 13.00-16.00. Protesten började med en vacker recitation ur den heliga Koranen med välsignade verser om förtryck och orättvisa, fortsatte med föredrag från demonstrationsanordnaren Firouz Yadranji Aghdam som är ordförande för den svensk-islamiska människorättsrörelsen Muslimska kommittén för mänskliga rättigheter Sverige (MKMR) och slutade med tal från de diverse familjer som har utsatts för vad jag kallar ”LVU-monstret”. Vissa kom fram till oss och bad om ytterligare information och huruvida vi hade flygblad och även kontaktinformation, medan andra sneglade argt på oss som om vi angrep kommunerna och socialtjänsten med grundlösa anklagelser. Efter upprättelseceremonins slut marscherade utsatta individer och familjer ut från stadshuset och jag stod där med två skyltar som löd ”tårarna bara rinner” respektive ”det finns fyra tomma sängar hos oss nu”. Den sistnämnda åsamkade faktiskt lite missförstånd hos några av de av ceremonin missnöjda familjerna som fick för sig att jag var för socialtjänsten eller var en bråkstake som skämtade bittert om att det finns fyra tomma sängar för de som önskar att bli intagna. Då fick jag förklara att det var tvärtom, att det hänsyftade till fyra barn som tagits ifrån en av familjerna och därav fyra tomma sängar hemma hos den nyligen drabbade familjen. När de väl försågs med rätt information så förklarade vi demonstranter att vi bekämpar socialtjänstens LVU-lag som idag har förvandlats till en ”lukrativ industri som omsätter miljarder” med svenska kronor årligen. (Tidigare Artikel)

MKMR:s kravmanifeste

MKMR kräver några betydelsefulla åtgärder från statens sida vilka anses vara enda faktorerna att uppnå några som helst framsteg via och därmed närmare sann samhällsutveckling vad beträffar LVU. Ett omedelbart stopp för vidare maktmissbruk av tjänstemän och korruption i samband med hanteringen av tvångsvård. Såsom Morgan Alling sade så tvångsplaceras tiotusentals barn av socialtjänsten årligen och det är ingen som granskar dessa fall. Vi kräver som filantropi doktorn, samhällsdebattörskan och universitetslärarinnan Anita Ankarcrona gjort i sin artikel ”Många omhändertagna barn i motbjudande geschäft”. Nämligen att ”Socialstyrelsen borde uppmanas dels att diskutera utplaceringen av barn, dels att höja kompetenskraven på socialsekreterarna så att de kan handla med insikt och känsla, i stället för makt och prestige.”

Hon nämner i sin artikel att det i flesta fall verkar handla mer om att hemsöka kulturegna familjer från invandrarmiljöer, utsatta familjer i kris, mor- och farföräldrar som vill ta hand om sina barnbarn och provocerade anklagelser utan några som helst bevis som t ex. Incestuösa, än att handla om grupper av ”goda viljans apostlar”, som hon kallar socialsekreterarna, som agerar för barnens bästa till skillnad från vad de gärna vill påstå. Vidare skriver Anita Ankarcrona att ”det finns förvisso fall där missbruk och våld gör en varsam förflyttning av barnen absolut nödvändig, men då borde den ske till ett närområde av släktingar och grannskap.”

Detta för att det är varje barns av Gud givna rättighet att behålla sin egen etnicitet, religion och kultur och barn har det som tryggast hos egna folk och behöver verkligen inte slängas hem till okända främlingar som även har helt andra kulturer. Men dessa punkter tas det inte hänsyn till av ”goda viljans apostlar”. De här händelserna är tydliga brott mot mänskliga rättigheter och det är förkastligt att det ska pågå i det liberala och moderna Sverige.

MKMR kräver vidare omedelbart granskning av alla LVU-ärenden med hjälp av oberoende utredare bestående av grupper av jurister, socionomer, psykologer samt rättsaktivister som verkligen arbetar för att främja barnens bästa. Utredningen som nämndes i upprättelseceremonin tjänar absolut ingenting till ifall den inte sätter ett omedelbart stopp för fortsatta övergrepp på tvångsplacerade barn. Jag känner till flera fall av nyliga tvångsplaceringar där tingsrätten i brist på sakliga bevis beslutat att ändå lita på socialsekreterarnas omdömen vilket är högst beklagligt då barn och föräldrar råkar illa ut i denna sekund på grund av tingsrättens oprofessionella tankesätt. Som Per Westberg bad om förlåtelse till de våldtagna barnen för att ingen brydde sig om de och ingen kramade eller lyssnade på de så har jag ordagrant samtalsinspelningar på deprimerade och sjukligt oroliga föräldrar som ringer som galningar till sociala myndigheterna för att få reda på hur barnen mår och hur de kläs och vad de matas med mm. Fast inte får några svar från de överhuvudtaget. Socialsekreterarna svarar varken när de ringer eller ringer upp de först efter en månads tid eller flera veckor. När föräldrarna sedan säger att deras barn i telefonsamtal talat om för de att fosterföräldrarna antastat de och hotat att klippa av de tungorna ifall de talar ut så svarar socialsekreterarna att det nog inte stämmer med verkligheten. Så mycket för deras goda omdömen.

Vi kräver upprättelse för barn och föräldrar som har utsatts för övergrepp och försummelse pga LVU och med det menar vi inte att en grupp djävulska politiker ska bjuda de till en byggnad och bjuda på fika och ynkliga 250 000 kronor för att ha förlorat sina barndomar. Det som måste göras är att allvarligt sätta sig in i alla de 20 000 fall av tvångsplaceringar av barn i dagsläget och kolla så att anklagelserna inte stämmer.

Vi kräver även återförening av barn och föräldrar. Hur i fridens namn kan socialtjänsten på full allvar röva bort barn från deras föräldrar med statligt tillåtelse helt utan några som helst sakliga bevis. De har ju inte ens några bra argument för Guds skull. Ifall det misstänks att fel begås av föräldrar så borde socialtjänsten lägga mycket mer tid på att först och främst bevisa anklagelserna stämma och för det andra erbjuda familjen och föräldrarna stöd via utvecklingsprogram istället för att genast ta deras barn ifrån de och sedan säga ”gråt hur mycket du vill, du kommer ändå aldrig att få veta var din dotter tas” eller ”beslöjade kvinnor förtjänar inte att få uppfostra barn”, eller ”nej, det här är inte dina barn, utan våra.”

Som jag nämnt i en tidigare artikel så har den finska forskaren i rättspsykologi, Pekka Santtila, uppgett att ”utfrågarens subjektiva känslor kan styra barnets svar”. Då man tror sig ”känna på sig” vad som är sant leder man medvetet eller omedvetet barnets svar i den riktning som man känner på sig vara den osagda sanningen.

- En barnpsykiater, psykolog eller socialarbetare kan ha mycket svårt att avgöra vad som är sant eller osant i ett barns berättelse, och inte minst därför kan tjänstemannen, helt omedvetet, påverka vittnesmålet, säger Pekka Santtila. (Barns vittnesmål styrs av förhandsinställning)

Med andra ord är det inte direkt lätt som en plätt att besluta utan några som helst sakliga bevis att barn faktiskt råkar illa ut hemma hos sina föräldrar. Doktorsavhandlingen som framlades vid Socialhögskolan i Lund, av Bo Vinnerljung den 24 maj 1996 under titeln ”Fosterbarn som vuxna” tar också upp oerhört viktiga och nämnvärda punkter. Doktorsavhandlingen jämför i ett syskonstudie hur utvecklingen hos tvångsomhändertagna och fosterplacerade barn med de syskon som vuxit upp hemma är lika riskfyllda att växa upp i fosterhem som i sina svaga, utsatta familjer, och det ifall fosterfamiljen visar sig ha ett starkt och friskt fosterhem medan den egna biologiska familjen visar sig verkligen ha de brister som de anklagats för.

”Ingenting blir bättre. Vinnerljung har använt arkiv- och registermaterial, dvs. studerat objektivt mätbara faktorer som skolgång, utbildning, sjukdom, kriminalitet, självmord mm.” nämner Anita Ankarcrona i sin artikel när hon kommenterar Vinnerljungs doktorsavhandling. Hon skriver också: ”man frågar sig varför avhandlingens resultat inte förs fram och diskuteras, trots att Socialstyrelsen sedan några månader tillbaka anställt Vinnerljung.”

Allt som allt gick demonstrationen rätt så bra och vi är hoppfulla att fler och fler ska ansluta sig till den här kampen eftersom Morgan Allings tal om utnyttjade barn av maffia-verksamheter som syftar till att tjäna pengar fortfarande pågår rakt framför näsan på oss och ifall vi inte gör allt i vår makt att stoppa dessa statligt betalda och licenserade barnvåldtäkter, ja då är vi faktiskt de egentligt skyldiga i den här förfärliga skräcksagan.

”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” är något svensken och författaren Thomas Thorild ansåg på sin tid vilket även står skrivet ovanför ingången till aulan i Uppsala universitet.

Men vad innebär citatet egentligen?

Jag känner att den har samklang med citatet ”frihet är inte att du får göra vad du vill utan att du får göra det rätta”.

Nafs Zakiyyah
Var, vem och hur kan du vara?
Du, vars död avslöjar människans ömkliga fall,
du, vars oskuld förargar tyranniets åkallare,
ditt fall personifierar våldtäkten på existensen!
Var kan du hålla hus då vi inväntar vår frälsares återkomst?

Du är offret som skall orsaka våra tårars innersta viskningar, det är dig jag tittar efter, då dagar efter skall han anlända!

När ska vi inse att det är vi som är de väntade och han vår vän och inte han den väntade och vi hans vänner?

2 säkra tecken för återkomsten

1. Sufyanis ankomst

Sufyani stiger upp och träder in i det vita landet (ardh al-baidha), vilket ska vara det saudi ockuperade Arabien om jag har förstått korrekt.

2. Mordet på Nafs Zakiyyah

En fullkomligt oskyldig yngling från Profetens(S) Hushåll(A) vid namn Mohammad ibn al-Hassan, men som även kallas för Nafs Zakiyyah, skall slaktas i Mecka mellan Rukn, som är Hajar al-Aswad, och Maqam, som är där profeten Abraham(A) utförde tawafbönen. Efter slakten på den oskyldiga ynglingen kommer förtryck att vara helt omfattande i globen vilket då orsakar att Gud, den Upphöjde, befaller sin sista representant, vår väntade frälsare som heter olika i olika religioner, Imam al-Mahdi(AJ) att uppenbara sig och återkomma från sin långa ockultation. Det passerar inte mer än 15 dagar mellan slakten på den oskyldige ynglingen i Arabien och den väntande Imam Mahdis(AJ) välsignande och revolutionära återkomst. I boken gheybat toosi står det dokumenterat att ynglingen Nafs Zakiyyah kommer att slaktas tillsammans med sin bror, alltså är det uppfattat som sådan att fler än en person skall slaktas vid händelsen men Nafs Zakiyyah är den viktiga.

Det är därefter som det himmelska skriet hörs i hela världen och utav samtliga människor som kallar till trohet sägandes att – O troende, det är Mahdi(AJ) från Mohammads(S) Hushåll(A) som skall leda er tillrätta. Två återberättelser skall tydligen nämna den väntande Imam Mahdis(AJ) särskilda namn som endast får yttras först efter hans återkomst, varför vet vi inte. Det är hur som helst förbud mot att yttra hans särskilda namn under denna långa ockultation. Den avlidne Ibn Sirin har bland annat återberättat att den väntande Imam Mahdi(AJ) återkommer efter att sju utav nio har avrättats varav en är just Nafs Zakiyyah. Varför just sju av nio, vad det är som sammanlänkar de vet vi inte. Det skulle kunna vara deras gemensamma oskuldsfullhet eller något annat men vi vet endast det som har återberättats av våra felfria.

Historieboken Ilzam an-Nasib nämner att Kashf al-Ghomma återberättat att ett av tecknena är mordet på den oskyldiga ynglingen Nafs Zakiyyah då 70 rättfärdiga (salehin) uppenbarar sig eller stiger upp eller gör uppror. Många av våra lärda har slaktats, i synnerhet i det historiska och mystiska tvåflodslandet Irak. En av våra stora som slaktades på till exempel Saddams tid var martyren Mohammad Baqir al-Sadr, vilket fick vissa att teorisera att han kanske var Nafs Zakiyyah. Fast riktigt så enkelt är det inte. Han bror måste väl avrättas med honom, och 70 rättfärdiga måste ju uppenbara sig vad det nu egentligen innebär.

Det är inte bra att påstå dagens händelser tillhöra de stora och säkra tecknena ur det blå med grundlösa källor eller kontroversiell information. Det är bra att studera de stora säkra såväl som små osäkra tecknena för återkomsten, för man lär få en bättre förståelse för det hela då. Men det är mycket bättre att försöka uppfylla kraven för återkomsten istället för att hela tiden försöka bekräfta händelser ha besannats enligt profetior. Imam Mahdi(AJ) skall ju inte återkomma bara av att ett tecken har besannats utan samtliga tecken måste hända. Vi har flertalet små tecken som har besannats idag så då måste vi bygga upp oss själva för kravet och samtidigt invänta de resterande tecknena som återstår. Några exempel på små tecken är till exempel att Profeten(S) och de felfria(A) ska ha sagt att några tecken är att män dras till män och beter och klär sig som kvinnor och kvinnor dras till kvinnor och beter och klär sig som män. Två andra är att mutesystem skall styra samhällena och räntesystem skall implementeras av den stora majoriteten i världen. Då kanske någon frågar att fanns inte allt det här för fem hundra år sedan?
Jo, men hur omfattande var de då och hur omfattande är de idag?

För fem hundra år sedan kanske man kunde börja se och märka sådant men idag är det mer förekommande än det bra och tillåtna. Så idag har dessa småtecken besannats. Alltså bör man 1) uppfylla kraven för återkomsten, 2) invänta de stora och säkra tecknena och 3) även hålla ett öga efter implementerandet av de små och psäkra tecknena. Allt det här förutsätter såklart att dessa informationer verkligen kommit från de felfria(A). Kanske fel återberättelser har tagit sig igenom till oss idag. Och Gud vet bäst!

Som berättat av Hojjat ol-Islam wa’l-Muslimeen Seyyed Hassan Ayati

För snart 100 år sedan, år 1912, var det sommar-OS i Stockholm. När det var dags för maratonloppet stod en japan vid namn Shizo Kanakuri på startlinjen. Men han kom aldrig i mål. Och ingen visste vart han tagit vägen. Så småningom började det gå rykten om att han hade sprungit fel och fortfarande fanns där ute på de svenska vägarna. Det var till och med någon i Västerås som påstod sig ha sett honom springa förbi.

   Mysteriet förblev olöst i 50 år då det kom fram att Shizo hade stannat efter två mil för att han blivit erbjuden fika av några i publiken. Sedan skämdes han så mycket att han nappat på erbjudandet att han hoppade på en spårvagn och tog sig hem till Japan med båt utan att säga något till någon. År 1966 kom Shizo tillbaka till Sverige för att fullfölja loppet 75 år gammal. Hans sluttid blev 54 år, 8 månader, 6 dagar, 8 timmar, 32 minuter och 20,3 sekunder. (mitt eget Arla mjölkpaket)

Två nämnvärda punkter:

1. Vem var asiaten som sågs springa förbi i Västerås?

2. Kan det ha hänt något större på vägen som fick Shizo att försvinna från Sverige?
Något annat än bullen som han ska ha fått.

All lovpris och beröm tillhör Han, som är världarnas Herre och enväldiga Skapare. Han är den som försvårar livssituationen för Sina skapelser för att bygga upp de och härda ut de till vackrare och mer värdefulla varelser. Lik larven som utvecklas till en betydelsefull fjäril. Nu har min fru haft födelsevärkar sedan halv fyra igår natt och på fyra timmars tid har det ändrats från mer än 10 minuters avstånd per värkar till 4-5 minuters avstånd och hennes smärtor har blivit väldigt svåra att hålla ut med. Må Gud förlåta henne sina synder och livnära och föda upp hennes son Mohammad Taha och framtida barn inshaAllah, må Gud ge de av socialtjänsten kidnappade barnen tillbaka till sina psykiskt och fysiskt utslitna föräldrar. Må vi alla förlåtas och vägledas vid Profeten Mohammad och hans heliga Hushålls rätt!

Assalamu ‘alayka ya Imam al-Sadiq, ya Aba ‘Abdallah!

Imam Ja’far ibn Mohammad, al-Sadiq, må Guds frid och välsignelser regna över honom och hans välsignade avkomma, är shia muslimernas sjätte felfria Imam nedsänt av självaste Gud, den upphöjde från fel och brister i Vars Hand allt ligger, och allmänt muslimernas största islamiska rättslärda på sin tid och en av de högst välsignade ur Profeten Mohammads ättlingar, frid vare med honom och hans Hushåll. Imam Sadiq är mäkta respekterad och älskad och vördad av både shia muslimer och sunni muslimer, men även av icke-muslimska kretsar av intellektuella själar som känner igen en guldklippa när de bemöter en.

Idag var dagen då han uppnådde martyrdomens höga rang och position. Han förgiftades med besudlade vindruvor precis som sin sonson Imam al-Ridha, må Guds frid och välsignelser regna över honom och hans välsignade avkomma, och hans mördare var den abbasidiska kalifen Mansur Dawaniqi. Så uppnådde Imamen, frid och välsignelser vare med honom, martyrdomen den 25 shawwal år 148 e.H (efter Hijrah) vid 65 års ålder och begravdes i Jannatul Baqi’ vid sidan om sin far, farfar och farfars farbror. (Islams Ljus)

Imam al-Sadiq, må Guds frid och välsignelser regna över honom, är känd för många saker, jag skall bara nämna några riktigt intressanta här inshaAllah. Han stack ut bland sina bröder och var den utvalda ställföreträdaren (khalifah) till sin far Imam al-Baqir, må Guds frid och välsignelser regna över honom.

Han betraktades som den utmärkte (Fadil), den rene (Tahir) och upprättaren av underverk (Kashiful Haqa’iq) av såväl sunni (al-’Amma) som shia (al-Khassa). Yunus ibn Abd al-Rahman rapporterade vid Abd al-’Alas auktoritet, som var en följeslagare till Sams familj, vid Aba Abdallah Imam Ja’far al-Sadiqs auktoritet, frid vare med honom, som sade följande: ”Min far, frid vare med honom, anförtrodde till mig (allt) det som fanns. När tiden för hans bortgång var snar, sade han ‘Kalla (hit) vittnen till mig’. Jag tillkallade fyra män ur (stammen) Qurajsh, och bland de Nafi’, som var en följeslagare till Abdallah ibn Umar. Min far sade ‘Skriv ned detta testamente vilket jag efterlämnar, (såsom) Jakob gjorde till sina söner: Mina söner, Gud har valt religionen för er.’ (2:132) ‘Mohammad ibn Ali gör sitt sista testamente till Ja’far ibn Mohammad. Han befaller honom att beslöja honom i kappan han använde under fredagsbönen, att klä på honom hans turban, att forma hans grav fyrkantig, att höja den med fyra fingrars höjd över marken, samt att ta av honom hans ruffiga kläder vid hans begravning.’ Sedan sade han till vittnena: ‘Avgå, och må Gud ha barmhärtighet över er.’ Far, sade jag till honom efter att de hade avgått, av vilken anledning var det som det behövdes vittnen för detta?
‘Min son, svarade han, ‘jag var ovillig för dig att övervinnas och för det att det skulle sägas att inget testamente fanns för honom. Jag ville att du skulle ha bevis.’ sade han.”

Yunus ibn Abd al-Rahman rapporterade vid Abd al-’Alas auktoritet, som var en följeslagare till Sams familj, vid Aba Abdallah Imam Ja’far al-Sadiqs auktoritet, frid vare med honom, som sade följande: ”Min far, frid vare med honom, anförtrodde till mig (allt) det som fanns. När tiden för hans bortgång var snar, sade han ‘Kalla (hit) vittnen till mig’. Jag tillkallade fyra män ur (stammen) Qurajsh, och bland de Nafi’, som var en följeslagare till Abdallah ibn Umar. Min far sade ‘Skriv ned detta testamente vilket jag efterlämnar, (såsom) Jakob gjorde till sina söner: Mina söner, Gud har valt religionen för er.’ (2:132) ‘Mohammad ibn Ali gör sitt sista testamente till Ja’far ibn Mohammad. Han befaller honom att beslöja honom i kappan han använde under fredagsbönen, att klä på honom hans turban, att forma hans grav fyrkantig, att höja den med fyra fingrars höjd över marken, samt att ta av honom hans ruffiga kläder vid hans begravning.’ Sedan sade han till vittnena: ‘Avgå, och må Gud ha barmhärtighet över er.’ Far, sade jag till honom efter att de hade avgått, av vilken anledning var det som det behövdes vittnen för detta?
‘Min son, svarade han, ‘jag var ovillig för dig att övervinnas och för det att det skulle sägas att inget testamente fanns för honom. Jag ville att du skulle ha bevis.’ sade han.”

En gång i tiden under (den gamla) ockupationen av Irak, hörde en brittisk befälhavare det dagliga böneutropet (adhan) ropas ut i Baghdad medan han vandrade där. Han frågade av folket då om huruvida det böneutrop som han hörde ropas ut från minareterna var skadligt för den brittiska ockupationspolicyn. När han väl underrättades att det var av den totalt oskadliga sortens böneutrop gladdes han och sade njutandes att ”låt böneutroparen då ropa så mycket han än vill” (Islamiskt Statstyre)

Jag närvarade i Uppsalamoskén för den veckovisa fredagsbönen (salat ul-jum’ah) vid ett tiden på dagen. MashaAllah (Gud gör som Han vill), det var så fullproppat däri att jag tvingades lägga mina skor på entrégolvet bara sådär. Jag och Seyyed Ali begav oss in i moskéhallen och än en gång mashaAllah, det var så fullt av muslimer, unga som gamla som små. Vi blev fundersamma över ifall det kanske var någon speciell fredag eller ifall något särskilt kanske hade hänt eller skulle hända eftersom det var så många muslimer där. Vi tog oss in i bönerummet och träffade upp vår skara av bröder. Sheikhen talade om några för de nödvändiga saker, som t ex. nykomlingen i det islamiska kändisskapet Yasser Habib i England och hans nyliga kränkningar mot Umm ul-Mu’mineen ‘A’ishah bint Abu Bakr och vidare om hur förkastligt han anser det vara att yttra sig negativt om någon som helst ur den välsignade Profetens följe, frid och välsignelser över honom och hans Hushåll, vare sig det vore hans anhängare, Hushåll eller hustrur.

Broder Mohamed Omar, som också närvarade i moskén, jag och några andra bröder inklusive min storebror och Seyyed Ali samlades runt varandra efter förmiddagsbönens slut och samtalade. Broder Mohamed Omar nämnde underligheten över att det var så mycket folk denna gång. ”Tänk, svarade jag leénde, om alla dessa även vore politiskt aktiva”. Då påpekade broder Mohamed Omar något i dess fulla sanning.

”Om en främling skulle se detta scenario skulle den säkert bli förskräckt och tro att alla dessa muslimer är politiska ena, omedveten om hur ofarliga de egentligen är.”

Är det inte skrattretande hur på samma gång som sekulära idag är vargar i fårakläder har vi muslimer sjukligt nog blivit det precis motsatta, nämligen får i vargapäls?

”Islam är religionen för militanta individer som är hängivna till sanningen och rättvisan. Det är religionen för dem som önskar frihet och självständighet. Det är skolan för dem som kämpar mot imperialismen. Men imperialismens tjänare har presenterat Islam i ett helt och hållet annorlunda ljus. De har skapat en falsk gren av Islam i människans sinnen. Den defekta versionen av Islam, som de har presenterat i de religiösa utbildningsinstitutionerna, har som avsikt att beröva Islam dess vitala, revolutionära aspekt och för att förhindra Muslimerna från att resa sig upp för att vinna frihet, fullborda Islams föreskrifter och skapa en regering som kommer att försäkra deras lycka och tillåta dem att leva, liv som värdiga mänskliga varelser.” (Islamiskt Statsstyre)

Idag har världen fördummats så banalt att tom ”religiösa” muslimer är sekulära, för att inte tala om vad sekulära muslimer är för något. En grupp obeslöjade pajasar får lov att presentera ”korrekt” Islam till västvärlden så att när en svensk slutligen vågar sig till att nämna Afghanistan och Irak, och frågar en ”extremist” som mig om huruvida afghansk motstånd är rättfärdig förväntar han sig att jag skall vara undergiven och ge efter till hans ”retoriska” fråga. Istället hör han mig försvara att afghaner som våldtas, plundras och mördas har all rätt i världen att försvara sig mot ockupanterna vilket får honom att häpna och förskräckas och börja tänka på terrorister i Sverige som skär av halsen på oskyldiga icke-muslim bara för att de inte är muslimer… vilket självklart är en sarkastisk osanning. (Gina Dirawi

”Denna typ av ond propaganda har tyvärr haft en effekt. Till skillnad från mängden, har den utbildade klassen – universitets studenter och även många studenter vid religiösa utbildnings institutioner – misslyckats med att förstå Islam på ett korrekt sätt och har en felaktig uppfattning. Precis som folk i allmänhet är obekanta med en främling, så har de också blivit obekanta med Islam. Islam lever bland människorna i den här världen precis som om det vore en främling.” (Islamiskt Statstyre)

Vi har en återberättelse där den välsignade Profeten, frid över honom och hans Hushåll, konstaterar att såsom Islam anlände skall den även avgå, nämligen i ett främmande tillstånd. De senaste hundratals åren har de muslimska samhällena fördummats precis som det tidigare gjorts mot väst och fortfarande görs och förtryckande manipulerande militära monarkier har raderat och traumatiserat Islam och den islamiska kulturen och identitetet hos oss. Självaste anledningen till Imam Khomeinis tal, må Guds nåd vara honom beviljad, där han påpekar att det har blivit viktigareför muslimen i dagsläget att vara politiskt aktiv än att be sina fem dagliga böner. Självklart var Imam Khomeini, må Guds nåd vara honom beviljad, själv herren på täppan när det kommer till uträttande av bön. Vart han än befann sig, när det än var, hur det än gick till bad han sina obligatoriska och rekommenderade böner, om världens journalister och landshärskare hade något möte med honom eller en konferens så ignorerades de och allt i denna värld bara så att han kunde be sin bön i tid och på ett korrekt vis. Och inte menar Imam Khomeini, må Guds nåd vara honom beviljad, att de fem dagliga bönerna och det att vara politiskt aktiv kan inte rymma i en och samma persons liv så att personen ifråga blir tvungen att välja antingen eller. Nej!

Det som skall förstås är faktumet att såsom bönen utförs måste även ens politiska och samhälleliga plikter utföras.

�
”Oavsett vilket sätt som du bedömer vara mest gynnsamt, i skrift eller i tal, instruera folket om de problem som Islam har att kämpat emot sedan begynnelsen och om fienderna och åkommorna som nu hotar det. Tillåt inte att Islams sanna natur förblir dolt, eller att folk föreställer sig att Islam är som kristendomen (nominell, inte sann kristendom), en samling av föreskrifter som angår människans relation till Gud, och att moskéerna jämställs med kyrkorna.” (Islamiskt Statsstyre)

En kär bror riktade min uppmärksamhet till en förträfflig sanning som han i sin tur hade hört från en storslagen troslärd i Qom, Iran. Nämligen det att anledningen till västvärldens successiva utveckling och framgångsrika kontinuitet är att de lämnade den falska bilden av Kristendomen och befriade sig från en falsk religions kedjor medan anledningen till den muslimska världens nutida degradering och nästintill hopplösa fortsättning är att vi lämnade den sanna bilden av Islam och fängslade oss själva i en falsk ”religions” kedjor. Precis som han sade, samtidigt som kristna blev sekulära och lämnade den av juden Paulus presenterade Kristendomen blev de starka och lyckades i många banor och fält, fastän de även fölorat i några banor, men vi lämnade Guds lagar och skulle börja om på nytt via människans egna bristfälliga lagar, så vi fick hoppa ner för stupet bara för att bryta våra samtliga ben och armar. De lämnade en mänsklig minoritets lagar för att förverkliga en mänsklig majoritets lagar, medan vi lämnade Guds lagar för att förverkliga en mänsklig minoritets lagar. Vi är hela tiden steget efter de.

Ett för amiriskt stycke från poeten Saadis گلستان (Rosengård):

12:e BERÄTTELSEN

En predikant som hade en avskyvärd röst, men trodde sig äga en mycket vacker stämma, vrålade till ingen nytta. Man kunde säga att en kråkas kraxande i öknen var en börda för hans sång, och att följande rader från Koranen var menade för honom:

”Sannerligen, det mest avskyvärda ljud är åsnans skriande.”

När denna åsna till predikant skriker får hans röst Persepolis att skaka. Stadens befolkning fann sig i katastrofen med hänsyn till respekten för hans ställning. De ansåg det inte vara särskilt klokt att genera honom, tills en av grannskapets präster, som i hemlighet hyste illvilliga känslor mot honom, kom för att hälsa på honom.

Han sade: ”Jag hade en dröm som jag hoppas visar sig vara sann.”

Predikanten frågade: ”Vad drömde du?”

Den illvilliga prästen sade: ”Jag drömde att du hade en vacker röst och att människorna njöt av din fridfulla predikan.”

Predikanten tänkte över det hela en stund och sade: ”Vilken underbar dröm du har haft, som har visat mig att jag har en obehaglig röst och att folket lider under min predikan. Jag ger ett löfte, att i framtiden kommer jag bara att tala med en lågmäld röst.

از صحبت دوستي برنجم

کاخلاق بدم حسن نمايد

عيبم هنر و کمال بيند

خارم گل و ياسمن نمايد

کو دشمن شوخ چشم ناپاک

تا عيب مرا به من نمايد

Mina vänners sällskap
var en nackdel för mig,

för de såg mitt dåliga uppförande

som utmärkt.

Inför de föreföll mina fel och brister

som skicklighet och perfektion

och mina taggar ansågs vara

rosor och jasmin.

Var är fienden

som med oförskämda

och genomträngande ögon

skall peka ut mina fel?”

Bok: Golistan eller Rosengården

Författare: Shejk Muslihedin Saadi från Shiraz,

Ansvarig utgivare: Iransara kulturcenter,

Översättare: Lilian Ebadi Lindqvist)

Original text på hela den nämnda kapiteln

Click here to view the embedded video.

Engelsk översättning av M. Dilmaghani

So long, in plead of unison with thee
my eyelids are drowned in the deluge of tear.
So long, in plead of unison with thee,
Thou, the sole beloved!

The arrow of thy sorrow pierced all lovers’ heart…
For how long, how long shall we be kept apart?
We are countless, all occupied by thy thought
Helas! thou be’est concealed of our sight.
Thou, the sole beloved!

The bird found thy fine face in every turf
The butterfly enlightened in core of the flame
The mystic recognized thy essence
In every scene and each face.

It means that one can see thee at every glance,
In every instance.

It means that I am not mad that I knock every door,
I knock every door.

In every sea I dive, thou be’est the sole host.
In every route I walk, thy shine is the lone light,
In the tavern and mosque thou be’est the only Lord,
Thou be’est the only Lord.

Thou be’est the destination, thou be’est the pledge.
The reason is thee when I wander drunk,
The reason is thee when I meet with the monk,
The reason is thee when I am praying in the mosque.
They are all pleas and thou be’est the pledge.
Thou be’est the sole pledge.

The reason is thee when I wander drunk,
The reason is thee when I meet with the monk,
The reason is thee when I am praying in the mosque.
They are all pleas and thou be’est the pledge.
Thou be’est the sole pledge.

Lyrics in Persian: ———————–

تا کی به تمنای وصال تو یگانه
اشکم شود از هر مژه چون سیل روانه
خواهد که سرآید غم هجران تو یا نه
ای تیره غمت را دل عشاق نشانه
جمعی به تو مشغول و تو غایب زمیانه
رفتم به در صومعه عابد و زاهد
دیدم همه را پیش رخت راکع و ساجد
در میکده رهبانم و در صومعه عابد
گه معتکف دیرم و گه ساکن مسجد
یعنی که تو را می طلبم خانه به خانه
روزی که برفتند حریفان پی هر کار
زاهد سوی مسجد شد و من جانب خمار
من یار طلب کردم و او جلوه گه یار
حاجی به ره کعبه و من طالب دیدار
او خانه همی جوید و من صاحب خانه
هر در که زنم صاحب آن خانه تویی تو
هر جا که روم پرتو کاشانه تویی تو
در میکده و دیر که جانانه تویی تو
مقصود من از کعبه و بتخانه تویی تو
مقصود تویی …کعبه و بتخانه بهانه
بلبل به چمن زان گل رخسار نشان دید
پروانه در آتش شد و اسرار عیان دید
عارف صفت روی تو در پیر و جوان دید
یعنی همه جا عکس رخ یار توان دید
دیوانه منم ..من که روم خانه به خانه
عاقل به قوانین خرد راه تو پوید
دیوانه برون از همه آئین تو جوید
تا غنچهء بشکفتهء این باغ که بوید
هر کس به بهانی صفت حمد تو گوید
بلبل به غزل خوانی و قمری به ترانه
بیچاره بهایی که دلش زار غم توست
هر چند که عاصی است ز خیل خدم توست
امید وی از عاطفت دم به دم توست
تقصیر ”خیالی” به امید کرم توست
یعنی که گنه را به از این نیست بهانه
”شیخ بهایی”

Januari 2006 valdes motståndsrörelsen Hamas av den palestinska befolkningen i ett västerländskt ”demokratiskt” system.

- Fullständigt hederligt och rättvist. (amerikansk president Jimmy Carter)

Som svar upprättade apartheidstaten Israel en blockad mot Gaza.

Juni 2007 förhindrade den folkligt valda motståndsrörelsen Hamas ett kuppförsök som inleddes av den fula sammansvetsningen USrael och en grupp palestinska förrädare. Därmed tog Hamas kontrollen över Gaza såsom borde vara, vilket till respons fick Israel och FN att förvärra blockaden mot palestinierna.

Juni 2008 slöt Hamas och Israel ett fredligt avtal för vapenvila, även den israeliska underrättelsen sade att ”Hamas upphöll vapenvilan varsamt” men inte fick detta Israel att upphöra med sin blockad inte, desvärre fick detta Israel att bryta sin del av avtalet för vapenvilan den 4 november där de dödade 6 palestinska soldater enligt rapporter från Amnesty International, och självklart fick Israels arroganta avbryt på vapenvilan Hamas att ta upp sina missilattacker återigen. Israel förvandlade Gaza till en isolerad och fullt sluten anstalt där varken någon eller något alls fick träda in eller ut därifrån, vad enligt Amnesty international var en ”iögonfallande och uppenbar brott” mot de internationella lagarna, och Mary Robinson, fd. kommissionsminister för FNs mänskliga rättigheter organ konstaterade att ”Gazas hela civilisation förgjordes” i och med den hårt slutna blockaden. Hamas erbjöd att upphöra med sina missilattacker mot Israel om Israel hävde på blockaden men Israel avvisade erbjudandet.

27 dec 2008-18 jan 2009 ockuperade Israel Gaza igen och begick vad Amnesty International kallade för ”22 dagar av död och förintelse” och det mot ett försvarslöst folk.

April 2009 fick domaren Richard Goldstone, som vid senare tillfälle helt konkret och öppet porträtteras som en aktiv sionist och sympatisör till staten Israel i en intervju av den israelistyrda nyhetskanalen al-Jazeera, uppdrag av FN att undersöka brott mot mänskliga rättigheter av både Israel och Hamas och han kommer fram till något som världsmakthavarna i Väst absolut inte vill kännas vid, nämligen det att t o m varje sionist måste vara ärlig gentemot sig själv och världen och erkänna att Israel begår otaliga våldsdåd och förödmjukar ett oskyldigt och försvarslöst folk på det värsta möjliga sättet.

Händelser likt den nyliga där konvertitmuslimskan ”Jihad Jane” arresteras för att ha haft avsikten att döda den främlingsfientliga folkhetsaren Lars Vilks är typiska händelser var gång som sionistmakten vill fokusera åsnevärldens absoluta uppmärksamhet bort från något särskilt. I detta och många tidigare fall gäller det Palestina. ”De” beställer liknande händelser att äga rum för att dölja sina lite större former av förtryck mot ett redan inför allmänheten förtryckt folk. Nu har den avskyvärt morbida apartheidstaten Israel stängt ner hela Västbanken, de begår ständiga kränkningar och förtryck mot det palestinska folket och varje gång de skall begå ett lite större våldsdåd än det ”lilla” vanliga så ser de även till att på ett eller annat sätt dra bort allmänhetens uppmärksamhet ifrån den punkten på världskartan.

T ex. ockuperade terroriststaten Gaza på ett bedrövligt och hemskt vis från 27 december år 2007 ända till 18 januari år 2008. Under enbart den ödesdigra attacken lyckades de ta kål på över 1 000 civila araber, varav flest rapporterades vara kvinnor och barn. En av den tre veckor långa människoslaktens veckor sände svensk television (svt) enbart judisk-israeliska shower där de visade upp israeliska filmer, konserter, program och dylikt, en vecka-israel med andra ord. Detta är bara vad jag i Sverige kunde se och syna, kan ha varit liknande eller kanske t o m ännu värre i andra sioniststyrda nationer. Ett annat exempel är när terroriststaten Israel och dess absurda lakejer officiellt erkände och stoltserade om sina rättslagar att det är ok att slakta småbarn och omilitanta kvinnor, inte heller vart det så stort. En värld där förtrycket i Irakkriget inte uppmärksammades av Västfolket förrän en soldat filmades slänga en valp nerför en klippa är helt självklart fullständigt upp och ner och behöver justeras om ordentligt för dess plats att kunna kännas något vidare behagligt att färdas igenom. Eller en tredje exempel är då George Bush vann mot John Kerry i presidentvalet som hölls under månaden april. Där vann Bush med några procent över Kerry eftersom mitt i valdebatten mellan Bush och Kerry då Kerry inledningsvis ledde sändes ett direktsänt videomeddelande från ingen annan än herr bin-to-the-Ladin där han hotade amerikanerna och sade att de gjorde bäst i att välja Kerry för om de skulle välja Bush skulle han begå fler terrordåd i USA….och självklart lös amerikanernas ”You don’t scare me” upp och fler och fler röstade på just den som han varnade för att rösta på. Något väldigt intressant är att samma terroristhövding påstods vara död av den pakistanska storpolitikern Benazir Bhutto innan sin egen död.  Dessa villfarelser är till för att kunna manipulera och hjärntvätta åsnevärlden.

Turkiet har Gud är prisad närmat sig en stark relation till Iran mer och mer medan relationen med Israel och USA har försvagats mer och mer. Varför skulle armeniemassakern annars blåsas liv i helt plötsligt under dessa osäkra dagar?