Iran har sänt en tv-serie om tidig islamisk historia fokuserad på Mokhtar ibn Abu Obaid al-Thaqafi(R) och hans revolution för att fälla och avrätta samtliga av mördarna till martyrernas Mästare(A). Tv-serien går vid namnet Mokhtarnameh och har hittills nått 37 avsnitt. I den presenteras en ung bråkstake vid namn Ibn Horr al-Jo’afi, medan han i själva verket varken var en simpel bråkstake eller ung utan en man i 60-års åldern och tillhörande Kufas adelsmän. Nedan har jag översatt omfattande om Ibn Horrs liv och person från den iranska analysprogrammet hengame derang som brukar ta upp och analysera olika ämnen i historien.

‘Obeidollah ibn Horr al-Jo’afi
‘Obeidollah ibn Horr ibn ‘Amr ibn Khalid ibn Jo’afi lär ha varit från Kufah men härstammat från en yemenitisk stam, och han var inte någon son till Horr ibn Yazid al-Riyahi(R) som uppnådde martyrskapet tillsammans med Imam al-Hosseins(A) karavan. Var han föddes är inte säkert, men han var redan känd och ansedd som en av Kufas stora adelsmän och furstar under tredje kalifens styre och hans förfader Jo’afi tillhörde en stam från Mazhej i Yemen. Han måste ha varit omkring 60-65 års åldern när han anslöt sig till Amir Mokhtar(R) vilket innebär att han var omkring samma ålder som själva Amir Mokhtar(R) och han ska ha fötts första eller andra hijri året eller några år innan det. Ahmad ibn Yahya al-Baladhori har skrivit väldigt utförligt om Ibn Horrs hela personlighet och liv. (Ansab al-Ashraf, vol. 6, sid 29-39)

Hans Personlighet

Ibn Horr var extremt modig och djärv som person och under hela sitt liv var det ingen ledare eller styre som lyckades bemästra honom. Vid sidan om sitt exeptionella mod var han även både enastående i krigföring, smidig och mästerlig i svärdskamp, samt brutal mot sina fiender. Han hade en styrka på 300-500 lojala män under sig och i varje styre från den tredje kalifen ‘Uthman ibn ‘Affans kalifat ända till ‘Abd ul-Malik Marwans ledarskap begärde han pengar och diverse ägodelar från sina ledare som han ifall de inte gick med på tog ifrån de med tvång och ingen lyckades någonsin hejda honom ända till hans död. Han var även extremt givmild till de sina och hade nöjda och lojala män under sig, han var inte så mycket för egen njutning av världsliga ting. Han var förbryllande vältalig i sin poesi och skrev många dikter om händelserna i sitt liv.

Han nämnde till exempel sin avvisning av martyrernas Mästares(A) inbjudan till kampen i Karbala i ett bittert tillstånd av ånger.

”Om bara den dagen då Zahras son kom till mig i egen person
jag hade svarat ja på hans inbjudan och använt mig av min reson
ty min denna förvägran skall mig sannerligen plåga
ända till min död och ända till den Yttersta Dagen råda!

Förutom den tredje Kalifen ‘Uthman ibn ‘Affan som han var nöjd med och lojal gentemot, har han följt och krigat med Mo’awiyah, Ibn Ziyad (under Yazids styre), Amir Mokhtar(R) och Mos’ab (under Ibn Zobairs styre).

Följe av ‘Uthman och Mo’awiyah
Enligt den sunnitiska historikern Tabari var Ibn Horr en högt troende och from asket bland muslimerna. Han var enastående i sin bön och Gudsdyrkan, och han var även en lojal anhängare och sympatisör till tredje kalifen ‘Uthman ibn ‘Affan. Efter mordet på den tredje kalifen ska han ha gett sig av till Syrien och svurit trohetsed till Mo’awiyah när de troendes Mästare(A) hade tagit över Irak och Ibn Horr ska även ha medverkat på Mo’awiyas sida i Siffin kriget. Efter de troendes Mästares(A) martyrdom ska han ha hamnat i mungräl med Mo’awiyah där han varnade honom för att planera någon komplott mot honom och informerade honom att han inte var vem som helst.
- Kanske du var en anhängare till ‘Ali ibn Abi Talib, frågade Mo’awiyah honom.
- ‘Ali var med Sanningen vilket du också är fullt medveten om, sade Ibn Horr.
- Du ljuger Ibn Horr, utbrast ‘Amru ‘Aas.
- Du och din far är värre lögnare än mig, sade Ibn Horr och lämnade sedan Mo’awiyah med 50 män under sig på väg mot Kufah.

Mo’awiyah sade till sina män att hejda honom på vägen och slakta han och hans 50 män då han skulle vara farlig. När Syriens styrkor, som var omkring 300-500 personer, omringade och angrep Ibn Horrs män slaktade de varenda en av de och beslagtog deras hästar och andra ägodelar, vilka han delade mestadels ut till sina män, och fortsatte sedan vidare.

Imam al-Hosseins(A) Inbjudan
När han under Yazids era fick nys om att martyrernas Mästare(A) hade bjudits till Kufah av dess invånare och var på väg dit med sin karavan av anhängare begav han sig ut från Kufah för att inte bemöta honom ty han ville varken bekämpa honom på Yazids befallan eller hjälpa honom på hans egen befallan. Han slog sig ner i ett område bortom såväl Kufah som Karbala i Irak vid namn Moqatils ättlingars slott (Qasr Bani Moqatil). När martyrernas Mästare(A) förföljdes av Horr ibn Yazid al-Riyahi(R) och nådde Qasr Bani Moqatil såg han Ibn Horrs camp. Han fick veta att det var Ibn Horr, så han skickade Hajjaj ibn Masruq(R) som sitt sändebud till honom med kallelsen att ansluta sig till kampen mot Yazids tyranniska styre. Ibn Horr chockerades över faktumet att han bemöttes av och bjöds till martyrernas Mästares(A) karavan fastän han utvandrade från Kufah långt tidigare just för att undfly en sådan framtida inbjudan. Han berättade det för Hajjaj(R) och sade till honom att återvända till martyrernas Mästare(A) och underrätta honom. Efter att Hajj-pilgrimerna återvände från Mecka begav sig Martyrernas Mästare(A) i egen person ner till Ibn Horrs camp tillsammans med sina barn och några anhängare för att samtala med honom.
- Ibn Horr, folket i din stad skrev inbjudningsbrev till mig där de skrev att hela deras stad var på min sida och bad mig att bege mig dit. Men nu har det visat sig inte stämma, du har mycket på nacken för dina tidigare synder. Vill du ångra dig så att de förlåts?
- Hur skulle det gå till?
- Genom att följa Profetens(S) dottersson och kriga för honom.
- Jag svär på Gud att den som följer er kommer att förlåtas sina tidigare synder, men min hjälp kommer inte att gagna er det minsta, ty ni kommer ej att stödjas av kufaborna. Jag svär er vid Gud, befria mig från denna begäran ty mitt hjärta går ej ihop med döden och därför flyr jag skyndsamt från den. Däremot skänker jag er min berömda häst Molhaqqeh, med vilken jag hittills hunnit ifatt alla fiender som jag har jagat och kommit undan alla jag flytt ifrån. Ta även mot mitt svärd vars syn ingen fiende skådat från nära håll utan att jag har utsatt de för döden.
- Då du inte är beredd att offra ditt liv bör du veta att jag varken är i behov av dig, ditt svärd eller din häst, men ett råd skall jag ge dig såsom du gav mig. Bege dig så långt bort ifrån mig som möjligt, eftersom den som än hör mitt kall efter hjälp och inte hjälper oss Profetens(S) Hushåll Ahl al-Bait(A) kommer att hållas skyldig av Allah på den Yttersta Dagen och därmed fördömas till helveteselden.

Sedan vände sig martyrernas Mästare(A) bort från honom och vandrade tillbaka till sin kärlekens karavan och Ibn Horr tillkännagav vid senare skede att ingen syn hade plågat honom lika mycket som synen på martyrernas Mästare(A) som lämnade honom i besvikelse och hade ryggen vänt mot honom med sina småbarn omringandes honom. Han tillkännagav även att han aldrig hade bevittnat någon med lika vackra ögon och anlete som han bevittnade hos honom. Han ansåg också att hans skägg var extremt svart så han passade på och frågade honom innan samtalets slut ifall det var hans naturliga skäggfärg eller ifall han hade färgat det till vilket martyrernas Mästare(A) svarade att han hade färgat det.
- O Ibn Horr, du ska veta att föråldringens vita hårstrån har besegrat mig vid ett tidigt stadie och mitt detta skägg är färgat svart för att dölja det, hade han sagt.

Under Ibn Ziyad
Sedan skildes de åt och en period efter det inträffade den blodiga tragedin i Karbala för vilket Ibn Ziyad upprättade en storfest för några dagar senare som han bjöd in alla Kufas stora furstar och adelsmän för att tacka de för deras hjälp i kriget med Imam al-Hossein(A). Ibn Horr, som tillhörde Kufas adelsmän (Ashraf) närvarade inte vilket fick Ibn Ziyad att bli fundersam som hade prickat av varje furste som hade anlänt. Ibn Horr blev varse om Ibn Ziyads undran över hans frånvaro från festen så han begav sig till honom. Ibn Ziyad frågade honom varför han inte närvarade på festen till vilket Ibn Horr svarade att han var sjuk. Ibn Ziyad som var känd för sin slughet svarade med frågan huruvida han var sjuk i hjärtat eller kroppen och lika snabbt svarade Ibn Horr tillbaka att han aldrig varit sjuk i hjärtat och att han denna gång också inte var det, utan att det var kroppslig sjukdom. Ibn Ziyad anklagade honom för att ha närvarat i Karbalas slätter på Imam al-Hosseins(A) sida vilket Ibn Horr kontrade med att han inte var en sådan obetydlig person att han inte skulle ha känts igen av fiendesidan ifall han hade medverkat. Ibn Ziyad som hade för avsikt att korsförhöra honom vidare glömde honom för en stund då andra ärenden dök upp och Ibn Horr i sin tur begav sig iväg därifrån. Ibn Ziyad märkte att Ibn Horr hade gett sig av på egen hand och beordrade sina män att hämta tillbaka honom. När männen hittade honom sade han att han aldrig mer skulle acceptera att närvara inför Ibn Ziyad som en undergiven medborgare i Kufah. Därefter började han att bekämpa Ibn Ziyad och beslagtog och plundrade många karavaner som skickades till honom av Yazid vilket han sedan delade ut bland sina män. Tabari nämner att han inte var någon tjuv och att han endast gjorde detta mot regeringar och styren, inte mot civilt folk. Förutom det brukade han ge det mesta till sina män och var själv inte så mycket för materialism eller förmögenheter. Han begav sig först till sina vänner i Tay-stammen, fick de att ansluta sig till honom och sedan vidare därifrån till Ziyarah hos Karbalas av stammen Bani Asad begravna martyrer. Hans män var de absolut första som besökte martyrernas Mästare(A) efter deras begravning. Han begav sig sedan vidare till Madain och bekämpade Ibn Ziyad därifrån utan att Ibn Ziyad lyckades göra något särskilt åt saken. Efter att Yazid hade dött och Amir Mokhtars(R) revolution segrade anslöt sig Ibn Horr till honom, och såsom vi har sett i serien så separerades han ifrån Amir Mokhtars(R) styre efter konflikten i Mowsul med Ibrahim(R).
 

Under Amir Mokhtars(R) styre
När han anslöt sig till Amir Mokhtar(R) visste Amir Mokhtar(R) att han inte var någon pålitlig person, men eftersom Ibn Horr var en påverkande makt av sig själv, inte hade anslutit sig till Ahl al-Baits(A) fiender i Karbala tragedin och kom till honom med egen fri vilja för att ingå allians med honom gav han honom maktposition i sin militära styrka under Ibrahim ibn Malik Ashtar(R). Ibrahim(R) sade till honom att Ibn Horr inte var någon tillförlitlig person, men Amir Mokhtar(R) sa till honom att hålla ett öga på honom men att ge honom en chans, och att ge honom mer pengar ifall han skulle komma att kräva sådant då sådana som Ibn Horr kunde enkelt köpas med pengar. Mitt i Amir Mokhtars(R) jakt efter Ibn Ziyad då Ibrahim(R) befann sig i Mowsul med den större delen av Amir Mokhtars(R) militära styrka inklusive Ibn Horr och hans män uppstod det en konflikt mellan de två. Amir Mokhtars(R) provinsmästare ‘Abd ol-Rahman ibn Sa’id(R) gav 70 000 dirham till Ibrahim(R) vilket han delade ut till sina styrkor varav 5 000 dirham gavs till Ibn Horr, och trots det förargades Ibn Horr över det som han ansåg vara orättvisa i lönefördelningen. Han begav sig i protest till Ibrahim(R).
- Hur kommer det sig att jag bara får 5 000 dirham medan du får hela 10 000 dirham?
- Nej, ta du mina 10 000 dirham så nöjer jag mig med 5 000, svarade Ibrahim(R).

Men han märkte att Ibn Horr inte nöjde sig med sådant så han avvisade hans envisa protester vilket resulterade i att Ibn Horr lämnade Amir Mokhtars(R) styrkor och beslagtog en del ur stadsförrådets ägodelar och begav sig därifrån. Amir Mokhtar(R) skickade ut en expedition efter honom och tillfångatog hans fru och barn och fängslade de för att locka honom. Ibn Horr angrep Amir Mokhtars(R) fängelse mitt i Kufah under Amir Mokhtars(R) starkaste period tillsammans med ca 130 av sina män och verktyg att bryta upp fängelseportar med och befriade sin fru och barn. Han lämnade de hos sin stam någonstans utanför Kufah, begav sig därifrån och anföll Amir Mokhtars(R) ofta oanande soldater och även Amir Mokhtar(R) misslyckades att hejda hans attacker. Slutligen anslöt han sig till Mos’ab ibn Zobair.

Under Mos’ab ibn Zobair
Han anslöt sig till Mos’ab som var Hijazi-kalifen ‘Abdollah ibn Zobairs högsta befälhavare, och bidrog med mycket hjälp i kriget med Amir Mokhtar(R). Han kände Kufah och kufaborna ut och in och visste precis hur de skulle bekämpa Amir Mokhtar(R) utan att få kufabrna mot sig. Förutom det hade han många spioner hos Amir Mokhtar(R) som ständigt informerade honom vad som försiggick i Kufah. Han angrep även Amir Mokhtars(R) andra fru, fru ‘Umrahs(R) karavan, som var på väg mot Kufah och tillfångatog henne och Amir Mokhtars(R) dotter och skickade de till Mos’abs läger. När Amir Mokhtar(R) uppnådde martyrskapet med en extremt liten grupp av sina lojala män och 700 kufabor bad Mos’ab om nåd, vilket han gick med på fast inte fullbordade, bad Ibn Horr om lov att få vara bödeln som skulle avrätta de vilket Mos’ab också godkände. Han började att kräva och begära för mycket makt och position från Mos’ab, och då Mos’abs nära män varnade honom att Ibn Horr skulle gå mot honom som han hade gjort mot alla sina tidigare ledare lät han fängsla honom. Ibn Horr fick Mazhejs stora män att medla för honom inför Mos’ab vilket fick honom att befrias från fängelset. När han väl var fri bekämpade han Mos’ab bestämt och i ren frustration. Han fick verkligen Mos’ab att ångra sig, med ständiga angrepp mot Mos’abs näst intill försvarslösa styrkor. Det nådde den punkten att Mos’ab bad honom att sluta döda de i utbyte mot stora summor guld men Ibn Horr avfärdade hans vädjan. Han tog många av Mos’abs män till fångenskap tills han smånöjd beslöt sig för att ansluta sig till umayyaden Marwans styrkor i Syrien.

Under ‘Abd ul-Malik Marwan
På väg till Syrien ändrade han sig och sade: ”jag räds att jag dör utan att ha skrämt upp Mos’ab och hans män tillräckligt mycket”. Han begav sig tillbaka och förnedrade de ett tag till för att slutligen i ett tillfredsställt tillstånd bege sig mot ‘Abd ul-Malik Marwan i Syrien. Någon gång efter hans allians med Marwan begav han sig tillbaka till Irak för att bekämpa Mos’abs styrkor under umayyadernas fana. Under ett av deras stridsmoment ska hans häst ha drunknat i djupt vatten på grund av ett felsteg av honom och så finns det två olika teorier om hans död. Ena är att han drunknade tillsammans med sin häst och fienden han bestred i det stridsmomentet, och att de sedan fiskade upp honom ur vattnet, skar av honom huvudet och transporterade det till Kufah och därifrån till Basrah. Den andra teorin är att de tillfångatog honom och skulle transportera honom till Mos’ab ombord på ett skepp. De band fast honom med en annan person så att han inte skulle kunna rymma, men trots det ska han ha dragit sin medfånge till kanten av skeppet och hoppat ner i havsvattnet och drunknat.

Efter Ibn Horrs död
En intressant sak är att Ibn Horrs barnbarn och släkte längre neråt blev till stora shi’iter och lojala vetenskapsmän och lärda under till exempel Imamerna Baqir(A) och Sadiq(A). De blev även till våra Imamers(A) stora återberättare och anhängare, inte bara lärjungar och studenter.
 

Egen reflektion om Ibn Horr
Ibn Horr var alltså enligt Tabari en asketisk troende (al-zahid al-mu’min) och hängiven dyrkare (’abidun mukhlis). Förutom detta var han oerhört modig och en svårmött svärdsman och krigare. Så varför ett så ostabilt liv med ryckningar fram och tillbaka från att ledas av den ena och andra till att förråda och bekämpa desamma?

Tänker särskilt mycket på hans avvisning av martyrernas Mästares(A) kallelse. Dels varför martyrernas Mästare(A) insisterade på att bjuda in honom i egen person efter att hans sändebud hade avfärdats och dels hur det kommer sig att denna modiga asket vägrade att dö för och med en vars höga ställning i efterlivet var klar och tydlig för honom?

Enda anledningen jag når fram till i kallelsen av martyrernas Mästare(A) är att Ibn Horr skulle få sin sista chans att vända till Allah, trots sina tidigare felsteg och synder. Han var trots allt enligt utsagorna en hängiven dyrkare och en världsligt obunden person utan någon särskild feghet eller rädsla för krig. Allah nämner liknande personer i bland annat kapitel sex i den heliga Koranen.
Om du kunde se dem när de ställs upp inför Elden och höra dem ropa: ”Om vi ändå fick återvända [till livet]! Då skulle vi inte avvisa vår Herres budskap som lögn och vi skulle bli sanna troende!” Nej, [vad som hänt] är att det som de förr ville dölja [för sig själva] nu har blivit uppenbart för dem; men om de fick återvända [till livet] skulle de helt säkert återfalla i det som var förbjudet för dem; de är [oförbätterliga] lögnare. (6:27-28)
Den skuldmedvetna ångerfullheten som speglas i hans sköna dikter av att ha avvisat kallelsen till paradiset är manifestation av vers 27 om den som säger ”om jag ändå fick återvända”, medan hans anslutning till Amir Mokhtar(R) och förräderi mot honom är manifestation av vers 28 om Guds försäkran att skulle de få ännu en chans skulle de återfalla i det som var förbjudet. Men vilka är det som råkar ut för detta hyckleri eller ostabilitet då?

Jo, enligt två verser innan är det de ”som [låtsas] lyssna till” Guds budskap men vars hjärtan Gud ”täcker över” så ”att de ingenting förstår och täpper till deras öron”. Alltså hycklarna (al-munafiqun) vilkas ostablitet beror på deras hjärtliga sjukdom. Det tragikomiska med en hycklare är att hans sjuka hjärta är likt ett svärd som har lika vass skaft som egg. Ju mer han svingar med svärdet mot andra desto mer skadar han sig själv. Ju mer hyckleri en hjärtligt sjuk person begår mot folk desto sjukare blir hans hjärta, och i slutändan störtar de ”inga andra än sig själva i fördärvet, men det inser de inte” menar Gud i mittenversen tjugiosex. Enligt Ayatollah Mohsen Qera’atis Koranexegesis Tafsir Noor i andra kapitelns vers sju finns det tre sorters hjärtan varav en är nämnvärd, nämligen det sjuka hjärtat.

Det sjuka hjärtat har fem kännetecken och samtliga passar perfekt in på beskrivningen av Ibn Horrs liv och person:

1. Den vars hjärta lätt glömmer Gud och inte förtjänar ledarna som Han sänder honom.
- Han undvek att stödja de troendes Mästare(A) fastän han enligt sitt muntjafs med Mo’awiyah var fullt medveten om hans sanningskap.
- Han avvisade kallelsen av martyrernas Mästare(A) två hela gånger för att sedan ångra sig bittert och önska att få botgöra.
- Hans förräderi mot Amir Mokhtar(R) fastän han var en ledare som öppet visade sitt följe av Ahl al-Bait(A) genom sitt rättvisa styre gällande rika och fattiga, araber och icke-araber (’arab wa ajam), avrättning av de huvudansvariga i Karbalatragedin och fortsatta kamp mot såväl zobairiterna som umayyaderna.

 
2. Den vars hjärta strävar efter att så splittring (fitnah) och orsaka fiendskap.
- Han anslöt sig till Mo’awiyah fastän han enligt sitt muntjafs var fullt medveten om Mo’awiyas hyckleri och tendens att planera komplotter.
- Han anslöt sig till Ibn Ziyad fastän han var fullt medveten om hans hyckleri och falskhet.
- Han förrådde Amir Mokhtar(R) över sitt missnöje av lönefördelningen fastän Ibrahim(R) var villig att gå med på lönebyte när Ibn Horr till och med var känd för att inte vara ute efter rikedomar.

3. Den vars hjärta är våldsam och hänsynslös.
- Så fort han blev missnöjd över sina ledare beslöt han sig för att kriga, slakta och plundra.
- Efter Amir Mokhtars(R) martyrskap vädjade han till Mos’ab att låta honom avrätta de 700 kufabor som bad om nåd.
- Hans perversa frustration mot Mos’ab fick honom att slakta så många av hans soldater han bara orkade med.

4. Den vars hjärta har rostat.
- I Tafsir Majmu’ al-Bayan nämns en återberättelse från de kunskapstörstigas Mästare(A) att ”den som än begraver sitt hjärta i synder begraver likaså sin möjlighet att uppnå frälsning” vilket bekräftas av den heliga Koranen som säger att: ”Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ], men den som begraver den [i synd och mörker}skall gå mot fördärvet.” (91:9-10)
- Ibn Horrs brutala blodstörst, vilja att så splittring, vana att bryta trohetslöfte och avvisning av Guds representanter är alla offentliga dåd som klart och tydligt klassas som synder.
- Ingenting säger mot att han lär även ha syndat på andra håll dolt från historikernas kunskap.

5. Den vars hjärta har förseglats av Gud.
- Enligt vers 155 i kapitel 4 bestraffar Gud bland annat de som bryter sina löften och förseglar deras hjärtan.
- Ifall Amir Mokhtar(R) bröt löftet med Ibn Zobair och hans undersåte Bin Yazid bröt Ibn Horr löfte med Mo’awiyah, Ibn Ziyad, Amir Mokhtar(R), Mos’ab och skulle säkert gjort det med sin sista ledare ‘Abd ul-Malik Marwan ifall han hade överlevt kriget mot Mos’ab.

Tre verser senare nämner Gud om dessa hycklare att ”Deras hjärtan är sjuka och Gud låter det onda förvärras” (2:10) I tolkningen av den versen nämner Ayatollah Qera’ati(HA) att ett sjukt hjärtas sjukhet förvärras via personens hyckleri och skrytsamhet. Det återvänder tillbaka till liknelsen med svärdet med lika vass skaft som egg.

Det iranska tv-programmet hengame derang som sänds en gång i veckan efter Mokhtarnameh. I avsnittet om Ibn Horr var det två personer som medverkade som programmets gäster och som informerade och diskuterade ämnet. Det var Hojjatol Islam wa’l-Moslemin Abu Fazel Razavi Ardakani, som är författare och expert på islamisk historia. Han har skrivit en bok om Amir Mokhtars(R) revolution och analyserat hans liv och styre. Och det var doktor Mohammad Hossein Rajabi Davani, ansedd medlem i universitetets vetenskapliga fackultetsnämnd.

Bevittna Mokhtars förälskelse och lär dig att kunna som den förälskade!
Bevittna Sanningens flamma och lär dig att ha endast din Älskade i sikt!

Likt Majnun som hade endast sin Leili i sikt, bara Leili och hennes vikt
En gång förut han vandrade dränkt i kärleken hennes, berusad och avlägsen
Passerade han sedan dyrkaren i tillståndet beende som hastigt avbröt bönen
- Hur törs du gå framför mig i min bön, din tölp, frågades han av den förargade
- Ifall det var bönen din är min Leili mer kär än din Gud, svarade den i visdom välbärgade
- Hur menar du egentligen, frågades kättaren
- Berusad som jag var såg jag endast spåren efter henne, min skönhetens drottning,
medan nykter som du var blev du störd av mig och beslöt att sluta prisa din Gud.

Avsnitt 1 – Det vita slottet:

Avsnitt 2 – En tupp redo för strid:

Avsnitt 3 – Skorpionens bett:

Avsnitt 4 – Odjurets träl:

Avsnitt 5 – Namn och brev:

Avsnitt 6 – Kufas invånare:

Avsnitt 7 – Dajjals åsna:

Click here to view the embedded video.

Igår kväll fick jag och min fru bevittna min nästan fem månader gamla sons absolut första tand ha vuxit ut lite över tandköttets annars tandlösa utseende. Min mor hade fingret i munnen på Mohammad Taha, eftersom han älskar att suga på våra fingrar…, och plötsligt sa hon att han nog har fått sin första tand. Både jag och min fru kände efter i hans mun och fann att tanden som knappt syns med ögat är precis tanden bredvid detta barns tand. SobhanAllah, vad vacker livet är. Vad fint man får se och bevittna det som ens föräldrar fick gå igenom med en själv. För varje dag får man mer förståelse för sina föräldrar, större respekt för ansvarsfullhet och viktigast av allt starkare kärlek till Awliya Allah.

Awliya Allah – Guds vänner - såsom profeterna Abraham, Jakob och Job fick gå igenom titaniska prövningar för att formas till de vackra själarna de visade sig vara. ”TROR människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar?” (29:2)

Profeten Abraham(A) är en av Guds absolut största mukhlasin (hängivna), oshaq (älskare) och muttaqin (medvetna) genom tider. Han var gift med mästarinnan våran Sara(A) och eftersom hon inte födde något barn under en lång era så erbjöd hon honom att gifta sig med hennes slavflicka Hagar(A), som födde profeten Ismaeil(A) åt honom. När han väl hade välsignats med Ismael(A) i ett antal år så att han blev till en ung livlig pojke kom plötsligt Abrahams(A) prov från hans Herre och Gud. Han beordrades att offra sin ende son till Gud, som om vore han ett djur som skulle slaktas och ätas. Men se så vacker Abraham(A) var, inte lät han världslig kärlek hejda honom i hans väg till sin rabb (Herre) och sanna ma’shuq (Älskade). Vid den heta stunden just då han skulle skära isär sonens huvud från hans kropp kom det glada nyheter från Skaparen.

Och [minns att] Abraham sattes på prov av sin Herre och [att han] fullgjorde alla Hans befallningar. [Gud] sade: ”Jag skall göra dig till ett föredöme för människorna.” Abraham frågade: ”Och mina efterkommande?” [Gud] svarade: ”Mitt löfte omfattar inte syndarna.” (2:124)

Senare än honom kom hans barnbarn Jakob, också en av Guds fromma tjänare och profeter men som misslyckades med att offra sina ”Ismael” till Gud vilket innebar att han inte hade lärt sig Abrahams upphöjda kärlek. Han fick gå en svårare väg, då han var en far som såg sin mest älskade son, den vackraste Josef, som Guds mirakel och bevis. En dag försvann hans son och tiotals år senare, när han var blind av sorg och i ett bedrövligt tillstånd fick han ett besök av ärkeängeln Gabriel(A) som lärde honom hemligheten bakom sann kärlek. Äntligen offrade han sina Ismael, den vackre Josef och hans yngre bror Benjamin, och när han väl skar av de huvudena i sina sinnens värld blev han varse om Josefs(A) boning och begav sig till honom.

OCH NÄR de [alla efter ankomsten till Egypten] steg fram inför Josef, omfamnade han sina föräldrar och sade: ”Välkomna till Egypten! [Här skall ni,] om det är Guds vilja, leva i fred och trygghet!” (12:99)

Senare än honom kom hans sons svärson Job(A) att betvingas att uppoffra sina Ismael till Gud. Job(A) var en rik man med mycket mark i ägo, många söner, en lojal fru och många tjänare som bearbetade hans mark. Han var Guds profet på sin tid efter profeten Josef(A) och en generös man bland folket sitt. Satan ville röva bort hans tro med sitt begränsade intellekt men Gud visste något han ej hade vetskap om. Prövning efter prövning föll över Job(A), han förlorade sin mark och alla sina ägodelar, hans tjänare och söner dog alleman. Han fick diverse otaliga kroppssjukdomar tills han bara kvarblev som ett stycke kött i något hörn helt övergiven av sina samtliga släktingar och bekanta med endast sin lojala fru som sin försörjare. Hans fru hade vuxit till gammal ålder i hans sällskap där hon hade fått allt hon behövt av honom. Under hans svåra period av beprövningar stod hon vid sidan om honom och tog väl hand om honom. Till slut fick satan även henne att splittras från honom genom att förarga honom över henne. Där var han i sin absoluta ensamhet och hjälplöshet, liggandes under bar himmel. Men se så vacker Job var, som var den ultimata symbolen för tålamod, uthållighet och tillit till Gud.

OCH [MINNS] Job, hur han ropade till sin Herre: ”Jag har prövats av olyckor och elände, men DU är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!” (21:83)

Vad har nu allt detta med min sons första tand att göra kanske man undrar efter samtliga tre profeters berättelser?

Min älskade Imam al-Husayn(A) offrade sina Ismael och sina allt för Guds och rättvisans och sanningens skull. Där Karbalaslättens brännande värme regerade var han och lärde oss Fulländad Kärlek. Där stod han med sin sex månader gamla spädbarn, som inte hade fått i sig mjölk och vars läppar var uttorkade.

”Ali Asghar, min älskning, min soldat, min kämpare, min krigare! Du är Alis barnbarn men för liten att kämpa med svärd. Gör ditt Jihad och kämpa med din tunga istället!” viskade Imam al-Husayn(A) till sin son. När sonen slickade läpparna med sin uttorkade tunga besvarades han av fiendestyrkan med en pil rakt i luftstrupet. Våran mästare och lärare tog hans blod och slungade upp det mot skyn i klagan mot djävularna!

Hur beredd är jag på att offra min Ismael?

”Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ], men den som begraver den [i synd och mörker}skall gå mot fördärvet.” (Solen:9-10)

Den kidnappade iranskan Shahrzad Mir-Qolikhan har varit i amerikanskt förvar i tre år, utsatt för barbariska tortyr- och kränkningsmetoder, orättfärdiga ultimatum och förskräckliga hotelser… dubbel standard så det ryker om det som vanligt när det kommer till väst policy!

Sarah Shourd, och hennes två andra spionkumpaner, har förvandlats till änglalika superkändisar i den intellekt-ockuperade västvärlden medan knappt ens majoriteten muslimer känner till människorovet av Mir-Qolikhan. I följande av E-Jihad svensköversatta ljudintervju av Press TV med henne hör man hur störd och utsatt hon har blivit som tortyroffer. Jag skall inshaAllah skriva ett längre inlägg om ämnet och jämföra väst med Iran, men jag kan väl bara påpeka något hon själv poängterar i sin intervju. Nämligen det att Sarah Shourd och hennes två manliga kompanjoner gjorde illegal intrång på iransk mark så att de slutligen greps av staten. Shahrzad blev däremot inbjuden till USA av amerikanska staten för framtida ”statsaffärer” och var alltså helt oskyldig och råkade bara vara en tidigare fru till en misstänkt för utsmuggling av mörkerseende glasögon. Svenskiraniern KMR har också bloggat om fallet. Detta är inget som muslimer, antisionister eller rakt av de med empati, sympati och medkänsla borde låta slingra ur deras grepp så här enkelt. Alla borde vi skriva om detta så att ännu fler informeras om hennes orättvisa fall. Samtidigt har inte de annars väldigt aktiva internationella människorättsorganisationerna såsom Human Rights Watch och Amnesty International, som så hjältemodigt kritiserar Iran för minsta lilla händelse, varit på i fallet. Såvitt jag vet har man inte ens hört ett enda knyst från de vad gäller hennes bortglömda och spårlöst försvunna rättigheter?

Idag är den dag då vår välsignade Imam al-Baqir, frid över honom och alla Guds, den Upphöjda, vänner och hjälpare, uppnår martyrdomens välsignade status. Där tänkte jag bara nämna kort om honom och en del i Koranens budskap om tvagning.

Mohammad al-Baqir, son till ‘Ali as-Sajjad son till al-Hossein ash-Shahid son till ‘Ali al-Murtadha son till Abu Talib, var son till Umm Abdullah Fatimah dotter till al-Hassan al-Mujtaba, kallades för Abu Ja’far och stod ut bland sina samtliga bröder i sin unika karaktär (shakhsiyyah), dygder (fadhail), traditionella kunskap (’ilm as-sunnah), asketism (zuhd) och ledarskap (Imamah). Han ansågs vara överlägsen sina samtliga syskon och kusiner och den mest kapable bland muslimerna av både sina egna shi’iter och majoriteten av sunniter, särskilt när det kom till hans kunskaper om religion, seder, Sunnah, Koranen, Profetens levnadsbiografi (Sirah) och litteratur.

Det finns mycket information om honom på nätet och den mest intressanta är väl ändå hans biografi som skrivits av den storslagna Sheikh al-Mufid. ett stycke ur biografin är följande:

Makhul son till Ibrahim rapporterade från Qays son till ar-Rabi.
- Jag frågade Abu Ishaq as-Sabi’i om att gnugga sina skor (i rituell tvagning – wudhu) till vilket han svarade ‘Jag brukade säga till folk att gnugga sina två skor (under deras rituella tvagning istället för att gnugga fötterna) ända tills jag mötte en man från Banu Hashim vars like jag aldrig träffat – Mohammad son till ‘Ali son till al-Hossein. Jag frågade honom om att gnugga (skorna) och han förbjöd mig från att göra det. Han sa att de troendes Mästare, ‘Ali al-Murtadha son till Abu Talib, gnuggade aldrig (sina skor). Vidare tillade han om de troendes Mästare att han brukade säga att Boken (som inte nämner den handlingen) går före (introducerandet av) att gnugga. Jag har aldrig gnuggat mina skor ända sedan dess att han förbjöd från det.’ Vidare sa Qays son till ar-Rabi att han aldrig gnuggade fötterna ända sedan Abu Ishaqs återberättelse.

Jag vill även passa på att nämna lite ett och annat om tvagning inför bön.
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلَاةِ فَاغْسِلُوا وُجُوهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُوا بِرُءُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَيْنِ ۚ وَإِنْ كُنْتُمْ جُنُبًا فَاطَّهَّرُوا ۚ وَإِنْ كُنْتُمْ مَرْضَىٰ أَوْ عَلَىٰ سَفَرٍ أَوْ جَاءَ أَحَدٌ مِنْكُمْ مِنَ الْغَائِطِ أَوْ لَامَسْتُمُ النِّسَاءَ فَلَمْ تَجِدُوا مَاءً فَتَيَمَّمُوا صَعِيدًا طَيِّبًا فَامْسَحُوا بِوُجُوهِكُمْ وَأَيْدِيكُمْ مِنْهُ ۚ مَا يُرِيدُ اللَّهُ لِيَجْعَلَ عَلَيْكُمْ مِنْ حَرَجٍ وَلَٰكِنْ يُرِيدُ لِيُطَهِّرَكُمْ وَلِيُتِمَّ نِعْمَتَهُ عَلَيْكُمْ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ {6}
TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna. Och om ni befinner er i ett tillstånd av stor rituell orenhet, skall ni rena er [genom att skölja hela kroppen]. Den som är sjuk eller befinner sig på resa eller som just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte kan finna vatten, skall ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud vill inte lägga på er tunga bördor, men [Han] vill rena er och fullkomna Sin nåd mot er – kanske känner ni tacksamhet. (5:6)

Denna vers beskriver och förklarar de rituella tvagningarna wudhu och tayammum. Sedan får man även veta att utlösning, vare sig det är under ens sömn eller vakna tillstånd, gör kroppslig tvagning (ghusl) obligatorisk. Wudhu utförs med vatten. Ifall det inte finns någon tillgänglighet till vatten, eller ifall vatten av någon anledning är skadlig för ens hälsa, så skall man istället utföra tayammum – tvagning via jord/damm. Men i detta inlägg vill jag gå in på tvagningsstycket vilket gör att följande versstycke blir viktig.

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلَاةِ فَاغْسِلُوا وُجُوهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُوا بِرُءُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَيْن

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna.

Två huvudpunkter vill jag beröra lite kort här.

1. Stycket ”ila’l-maraafiq – upp till armbågarna” går enligt ja’fari skolan ut på att klargöra tvagningsgränsen, inte tvagningsriktningen. Eftersom ordet ”aidiyakum – (era) händer” i det arabiska språket innefattar alltifrån fingrarna upp till handlederna, upp till armbågarna och upp till axlarna befaller denna vers oss att tvaga ända till armbågarna, varken mer eller mindre. För det andra så är översättningen ”samt armarna” ett tillägg då det på arabiska bara står ”era händer”.

2. Såsom denna vers i Koranen först nämner ansiktstvagningen(1), sedan händerna(2), sedan strykande av huvud(3) och slutligen fötter(4) måste man utföra sina tvagning i samma ordning. En av de felfria Imamerna frågades varför det tvagas endast en del av huvudet i wudhu till vilket Imamen svarade ”limakaan al-ba’ – pga bokstaven ba’ (باء) i ordet biru’usikum. Just därför menas det en del av huvudet, och vore det så att versen löd ‘wamsahu ru’usikum – stryk era huvuden’ vore man obligerad att stryka hela huvudet” (Usul al-Kafi, vol. 3, s. 30)

Precis detsamma gäller då även strykandet av fötterna då versstycket lyder ”stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna” vilket betyder att samma regler gäller för fötterna som gäller för huvudet. De som stryker sina hela huvuden med våta händer och tvättar fötterna istället för att stryka de med våta händer följer enligt ja’fari skolan inte ”ba’ (باء) ” i versstycket ”biru’usikum (بِرُءُوسِكُم)”.

Men som sagt är detta endast en tolkning av versen och den tillhör Ja’fari skolan, den islamiska skola som Imam Ja’far as-Sadiq grundade på sin tid via sin storhet och överlägsna kunskap.

(Tafsir an-Noor, Ayatollah Muhsin Qira’ati, Tafsir Aqa Mahdi Pooya)

I Guds namn

It ought not to be our object to angelize, nor to brutalize, but to humanize man. – W. Taylor.

En helgonförklarad person, vars fall varit på samtliga islamofobers tungor igenom hela västvärlden på senare tid är Sakineh Mohammadi Ashtiani som har suttit i fängelse sedan år 2006 dömd för äktenskapsbrott och mord. Hon har berättats vara en stackars kvinna som tvångsgiftes bort till sin mördade make och att hon enbart var otrogen mot honom, eller en som varken var otrogen eller mördade honom, utan bara råkade befinna sig på plats när makens galna kusin mördade honom. Men hur sann är hela den officiella berättelsen egentligen?

Sakineh Mohammadi Ashtiani föddes år 1967, alltså är hon 43 år idag, och kommer från staden Oskoo från utkanterna till Tabriz i östra Azerbaidjan provinsen. Hon har två barn, dottern Farideh och sonen Sajjad som enligt västerländsk media har sagt att de inte vill att deras mor skall avrättas. Hon skall enligt Aftonbladets skriftliga intervju med sonen Sajjad Ghaderzadeh vara en simpel kvinna som hoppade av grundskolan någon period innan den Islamiska revolutionen under ung ålder då hon inte var av student kaliber. Hon var en hemmafru som trivdes med sitt liv, och maken ska enligt intervjun ha varit en hektisk bankman. Han skall ha supit ofta med sina vänner så att han ibland spydde upp allt hemma. År 2006 arresterades hon för att ha mördat sin make och för att ha begått otukt då hon ska ha haft utomäktenskaplig sex med två män. Senare upptäcktes det uppgifter om att hon skall ha varit otrogen mot sin make innan han mördades av hennes älskare vilket fick de två huvudåklagelserna att vara äktenskapsbrott och mord. Enligt lagstiftningen till den Islamiska Republiken i Iran bestraffas båda brotten med avrättning.

”Sakineh Mohammadi Ashtiani hade (utomäktenskaplig) relation med en man och i enlighet med den mellan de två överenskomna planen innan mordet såg hon till att utrymma bostaden för mordet att äga rum och söva ner sin make med en bedövningsspruta, som därefter mördades av den verkliga mördaren med hjälp av två elkablar och vatten” sa Lagman Sharifi, domstolschef över provinsen östra Azerbaidjan. De hade planerat mordet sedan tidigare, bevis på det förplanerade mordet  är hur hon faktiskt lydde sin älskare och skickade ut barnen från huset och utrymde huset så att allt kunde gå planenligt, vilket hon inte skulle ha gjort om hon verkligen trodde att hennes älskare skämtade eller var oseriös om sina mordplaner. Sedan skall hon ha sövt ner honom så att han lämnades hjälplös mot sin verkliga mördare.

”Hela händelsen ägde rum under två månaders tid. År 2006 fick jag telefonkontakt med en man, som manipulerade mig med sina ord. Han påstod att han skulle göra si och så för mig, och att han skulle ta väl hand om mig. ‘Vad är det för en make du egentligen har, han har ju inte gjort dig något gott’ (sa han och) mannen är min (döde) makes fastersson, han påstod att min make hade gjort det ena och det andra, först i fängelse fick jag veta att han har suttit inne tidigare, och att det är hans tredje gång nu” sa Ashtiani och fortsatte: ”Så sa han till mig att vi borde döda min make, jag trodde inte på honom, jag trodde att han skämtade (och) sa till mig själv att den här mannen har blivit galen. Senare insåg jag att han verkligen menade att mörda honom. När jag gick den dagen för att ge min svärmor sin medicin såg jag att han hade tagit med sig sina samtliga verktyg, allt från elektriska prylar till handskar. Slutligen mördade han min make genom att koppla in kontakten, tidigare sa han till mig att skicka barnen till deras farmor.” Trots hennes egna erkännanden om att ha varit fullt medveten om planen, med den lilla skillnaden att hon påstår sig ha trott att älskaren skämtade eller var oseriös med sin mordiska uppmaning, så påstår ändå svensk media att hon var helt oskyldig från mord och bara var otrogen om ens det…

Sajjad Ghaderzadeh, son till Ashtiani, sa att på kvällen till den 26 maj 2006 drack hon, pappan och släktingen sprit och hon blev medvetslös. När Sajjad, som besökt sin sjuka farmor, kom hem låg hans pappa död i badkaret, iklädd shorts. Han tror inte ens att hon har varit otrogen mot hans far, för att inte nämna mord. (Aftonbladet)

”Orsaken till hennes makes mord var att hon söv ner honom genom att injicera (bedövningsmedel) i honom med en bedövningsspruta. Sedan mördades offret av den verkliga mördaren via två strömkopplade kontakter på halsen.” sa Lagman Sharifi vidare. Mohammad Mostafai, som var Ashtianis försvarsadvokat, tog hennes fall till västerländsk media och uppmärksammade västvärlden på det hela som slutade med grundlösa lögner, falska anklagelser och absurda lurendrejerier.

”Varför tog du mitt fall till tv, varför skämde du ut mig?
Hela min släkt och skara av bekanta visste ju inte att jag befinner mig i fängelse. Varför gjorde du det här mot mig, det jag vill säga till Mostafai är, tro inte att du kan leka med mitt rykte utan någon konsekvens. Jag ska klaga mot honom” sa Ashtiani. Mostafai, som gick i exil från Iran till väst, är en av huvudkaraktärerna i Ashtiani-fallet i västvärldens ögon. I jakten på asyl i Norge sågs han som ett användbart pjäs för det ondskefulla sionistiska världssamfundet och västvärlden hade avsikten att skylta med honom varje gång de skulle elda upp sina vilseledda islamofobiska exiliraniersom så många fler blivit. Sedan vittnade fru Ashtiani om att hon inte ens hade träffat honom en enda gång i sitt liv. När Mostafai märktes vilja leva utomlands kontaktades han av diverse västerländska medier och rättsorganisationer.

”Jag ville inte säga något om det plagierade brevet som publicerades av en viss Mina Ahadi, medlem i arbetarnas kommunistparti, som falskeligen påstår sig vara en människorättsaktivist. Men pga att vissa av mina vänner insisterar kommer jag att säga några ord om det:För två veckor sedan bjöds jag på en presskonferens av Sinama Föreningen för Fred i Berlin. Jag accepterade och bad dem att göra förberedelser. Jag bad då dem om en lista över konferensens deltagare. De svarade att det skulle omfatta ett fåtal medlemmar från deras förening och en medlem av det tyska utrikesministeriet plus fru Mina Ahadi. Jag ursäktade mig och berättade att jag inte skulle vistas bredvid henne vid presskonferensen eftersom jag inte godkände att användas för politiska syften. Då kontaktades jag av föreningsdirektören som sa att fru Ahadi inte kommer att delta och har strukits av från listan. Men detta bådade ej gott hos fru Ahadi. En dag innan presskonferensen publicerade hon ett brev och hävdade att det hade skrivits av fru Ashtianis son. I brevet stod det att herr Mostafai inte för talan för deras mor längre, även fast jag fortfarande var hennes officiella advokat och hon hade aldrig avskedat mig som advokat. Tragiskt nog delade fru Ahadi ur (det förfalskade) brevet till reportrar men det togs inte på allvar.För några dagar sedan kontaktades jag av någon från Frankrike som bad mig att närvara i en presskonferens. Jag accepterade och dagen efter tillkännagavs en namnlista över konferensens deltagare. Fru Ahadis namn, som gillar att göra sig ett namn med hjälp av frågor om mänskliga rättigheter som ett verktyg, var också bland deltagarna. Hon har inget gott rykte utanför Iran. Jag meddelade att jag inte hade något intresse att delta i presskonferensen. Hon höll ett agg mot mig för detta och kontaktade Sakineh Ashtianis barn för att förbereda för ännu ett falskt brev där hon påstod att fru Ashtiani hade dömts till 99 piskrapp för publicerandet av en bild utan huvudduk” skrev Mostafai i sin blogg. (Modafe)

Den exiliranska ”aktivisten” Mina Ahadi, som nämns i herr Mostafais artikel, var den som först satte igång myten om att Iran skulle stena Ashtiani till döds. Nu har lögnen spridits effektivt igenom hela västvärlden från iranier till icke-iranier och icke-iranier till iranier och så har lögnen blivit ett självklart faktum för majoriteten i alla grupper såväl sekulära/ateistiska som religiösa. Fastän iranska myndigheter hävdat att det inte skulle bli någon stening från allra början och att steningsmyten inte är mer än en förkastlig lögn och smutskastning. (E-Jihad)

Efter all denna smutskastningskampanj och falska anklagelsehärja som bara är en i mängden på sionisternas psykotiska attacker mot Iran för dess självständighet och oförhindrade uppgång och djärva ställning mot USraels globalt morbida förtryck, nämner president Ahmadinejad att USA håller 53 kvinnor fängslade i dagsläget varav samtliga har dömts till döden och skall avrättas. Då funderar man hur det kommer sig att så mycket uppståndelse härjar kring en endaste kvinna som skall avrättas i Iran medan hela 53 dödsdömda kvinnor i USA avrättas en efter en utan att någon lyfter ett endaste finger utanför det egna landet. Till den graden att sionistiska medier i t ex. Sverige väljer hellre att nämna att Teresa Lewis som avrättades för några dagar sedan var den första kvinnan på snart 100 år i delstaten Virginia, ignorerandes faktumet att 52 andra kvinnor väntar på att följa hennes öde. (GP/Expressen)

Allt detta trots att Teresa Lewis bedömdes vara nästintill förståndshandikappad, varken var någon av gärningsmännen eller huvudet bakom mordet, och ångrade sig helhjärtat. Ändå uppmärksammades inte dessa punkter tillräckligt mycket i svensk eller annan sionistisk media, varken innan eller efter hennes avrättning.

(E-Jihad)

Som en sanningens vän skrivit i sin spektakulära artikel ”Tänk om Teresa Lewis var en iranska, eller om Sakineh Mohammadi inte var det…” (Nureinwort)

Namn: Fatimah bint Musa
Far: Musa al-Kadhim
Mor: Najmah Khatun
Titel: Ma’sumah (f. oskyldig)
Födelsedag: 1 Dhi’qa’deh 173 e.H
Födelseplats: Medina, Arabien
Dödsplats: Qom, Iran
Gravplats: Qom, Iran

Ett Föräldralöst flickebarn

Hennes far Musa ibn Ja’far al-Kadhim, välsignelser över honom, uppnådde martyrskap redan då hon var blott flickebarnet, vilket resulterade i att hennes äldre bror Ali ibn Musa ar-Ridha, frid över honom, blev hennes förmyndare och försörjde och tog hand om henne.

I Broderns Vårdnad

År 200 efter hijrah tvingades hennes äldre bror slutligen av Abbasidkalifen Ma’mun i exil och han beslöt sig för att bege sig till den iranska provinsen Khorasan ensam. Ett år efteråt då Bani Hashim (Hashims ättlingar) fann sig för sanktionerade och utfrusna av den dåvarande kalifens makt begav hon sig med sina halvbröder och deras barn ut på en resa mot Khorasan i ängslig hopp om att slutligen få återförenas med sin storebror vars både mor och far var samma. Igenom resan mötte hon på stora skaror människor i byar och stor- och småstäder, ute på landsvägar och i öknen, hon passade på och följde sin i generationer uppåt faster Zeinabs fotspår och predikade för de hon träffade på om sin familjs tragiska levnad och hur de hade förtryckts av kalifen och om hur den samma Ahl-e Bait som härstammat från den välsignade Profetens(S) dotter Fatimah Zahra, för vars skull kapitel överflöd (surah al-Kawthar) uppenbarats, var ovikliga i sin kamp och stånd mot kalifernas förtryck och orätt. Hennes beslutsamma drag ledde självklart till att sympatisörer till kalifatet bestämde sig för att sätta stopp för den heliga karavanen. Ma’sumah anlände ej längre fram än staden Saveh innan hon stoppades av Abbasid erans lakejer och fick krig förklarad mot sig. Nästan samtliga manliga medresenärer ur hennes släkt dödades och enligt vissa lite svagare källor skall även hon själv ha förgiftats av sina obarmhärtiga fiender.

Qom

Efter attacken vart hon sjuk och svag, och då hon insåg att hon inte skulle klara sig till Khorasan beslöt hon sig att ta sig till den heliga staden Qom. Hon frågade invånarna i Saveh hur långt avståndet mellan Saveh och Qom var och de gav henne ett svar, sedan så bad hon de att transportera henne dit då hennes far Imam Musa ibn Ja’far al-Kadhim hade berättat för henne under hennes barndom om hur Qom var deras hängivna shi’iters center. När Qoms respekterade fick nys om att hon skulle anlända dit gav de henne en varm välkomst och tog väl hand om henne. Omkring 23 rabi’ul awwal år 201 efter Hijrah anlände hon till Qom och hennes kamel satte sig på knä inför den hängivna sympatisören Musa ibn Khezrejs bostad vilket fick honom att väljas ut till hennes ärevördiga hjälpare. 17 dagar levde hon i den staden fullsatt i Gudsdyrkan och beklagan till Gud om hur hennes bror och familj hade bemötts av deras omgivnings värld. Platsen där hon ägnade sig åt dyrkan förvandlades sedan till en helgonsplats (makan-e ziyarat) vid titeln beit’on-noor.

Bortgång i Ensamhet

Enligt lite starkare källor gick hon hädan den tionde rabi’uth-thani medan svagare källor påstår det ha varit den tolfte istället. Efter hennes bortgång tog de henne till ett område som under den eran låg utanför Qom vid namn Bagh-e Babelan. Men eftersom hon inte hade någon nära anhörig som var hennes mahram (en som Islam skulle tillåta tvätta hennes lik) vart folket fundersamma om hur de skulle uträtta kroppstvagningen. Prescis efter det att de i ett hopplöst tillstånd bad hennes hjälpare tvaga henne såg de två vitklädda personer med niqab över sina anleten rida mot de, en vuxen man och en liten pojke. De två vitklädda gick av sina hästar och folk klev åt sidan, de gick in i graven, tvagade henne och uträttade alla resterande dåd för att sedan begrava henne och utan att förklara något för någon hoppade de upp på sina hästar och red därifrån lika hastigt som de tidigare red dit.

De Imamföddas ”Mästarinna”
Av samtliga icke-felfria barn till de felria imamerna, frid över de, är hon den mest kända och varmast mottagna bland shia muslimerna. Detta beror självfallet på att hennes person har talats mest om i återberättelser än andra imamfödda.

En följeslagare till Imam Sadiq, frid över honom, begav sig en dag hem till Imamen och då Imam Sadiq såg ut att ha en dialog med sitt nyfödda barn chockerades han.
- Samtalar du verkligen med ditt spädbarn å Imam, frågade lärjungen Imam Sadiq.
- Även du kan få stiga fram och tala med med honom om du så önskar, svarade Imamen.
- Sedan närmade jag mig spädbarnet och sa fridshälsning till barnet, han svarade min fridshälsning och sa: ”Ändra ditt nyfödda dotters namn från det som du redan givit henne ty Gud är fientlig gentemot det namnet, rapporterade lärjungen och fortsatte sedan.
- Spädbarnet syftade till den dotter Gud precis hade välsignat mig med som jag då hade döpt till Homeira. Jag förundrades alltmer över de faktum att spädbarnet inte bara talade till mig eller hade kunskap om det dolda (’ilm al-Gheib), utan rättade även till mitt fel (nahi ani’l-munkar) varav Imam Sadiq väckte mig ur mina chockerade sinnens tankar och lugnade ner mig än en gång.

- Räds ej! Mitt detta barn går vid namnet Musa och via honom skall Gud välsigna mig med en flicka vid namn Fatimah. Hon kommer att begravas i staden Qom och den som än besöker hennes viloplats och ber om förmedling får paradiset förklarad obligatorisk för sig.
(Minhaj ad-damu’, s. 441 & Ma’sumah, Den Andra Fatiman, s. 131)

I en annan återberättelse skall han redan innan Imam Musas födelse ha sagt: Snart så skall en flicka från mina söner vid namn Fatimah begravas där (i Qom), och den som än besöker henne (och ber om förmedling) får paradiset förklarad obligatorisk för sig.
(Bihar al-Anwar, vol. 6, s. 117 dar’ul-Kutub al-Islamiyyah & Dar’ul-Ahia’ at-Tarath’ul-Arabiiye, vol. 99, s. 267, å-nr. 5)

Enligt vissa lärdas uttalanden tros de två vitklädda ha varit hennes storebror Imam Ridha och hans då 6 åriga son Mohammad ibn Ali al-Jawad. Och år 254 e.H anlände Imam Jawads dotter Zeinab till Qom för att bygga upp sin storfasters viloplats.

- Och säg inte om de som stupar (i strid) för Gud: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta.

Så vad kan få oss att förstå vad de blodiga laleh blommornas bortgång innebär?

Hur de vecklar ut sig och likt fjärilslarver måste dess första uppenbarelse dö för dess sanna inre skönhet att dofta och inspirera omgivningen.

För- & efternamn: Seyyed Mohammad Sheikh’ol-Islam
Födelseplats: Baneh
Födelsedatum: 1/3-1315 (23 mars år 1936)
Dödsorsak: antagonistiska agenter

Al-Faqih al-Mojahid ash-Shahid al-Haj Mamosta Mohammad Sheikh’ol-Islam

Mohammad Sheikh’ol-Islam föddes i ett religiöst och anständigt hus. Hans far som var en av de stort ärade rättslärda bland Irans sunniter, Mohammad Sheikh’ol-islam, uppfostrade honom i enlighet med ett islamiskt levnadssätt. 13 generationer ur hans förfäder uppåt sägs ha fullsatt sig i religionens lära, medans 7 generationer är dokumenterade. Mohammad Sheikh’ol-Islam lärdes upp av Kurdistans stora rättslärda i islamologi (Uloom-e Eslami) och dess fiqh.

År 1957 började han sina studier inom Shafi’i-skolan hos den avlidne professorn och Imamen Mollah Baqir, vilket ledde till att han valdes av de lokala rättslärda i Kurdistan till islamisk jurist (faqih) och även till rektor över Afta-rådet. Han agerade i 20 år som borgmästare till den lilla staden Saqz och i sex år var han Shafi’i lärare i Teherans universitet i Fiqh och Usool-e Fiqh. I 15 år lärde han ut shafi’itiska rättslärda i den kurdiska staden Sanandaj varav flertalet av de skall ha blivit till dagens stora rättslärda inom sunni Islam i Iran. 12 ytterligare år lärde han ut i diverse universiteter i kurdiska områden och regioner. I synnerhet hade han stort tycke för ledaren över den islamiska republiken.

För sin hängivenhet gentemot en islamisk enighet och sin lojalitet och kärlek till juristens styre (velayat-e faqih) martyrerades han den 27 i månaden ramadhan (17 september 2009). Han mördades i Seyyed Qotb Sanandaj moskén efter solnedgångsbönen (salat maghrib) av en grupp oidentifierade antagonister via skottlossning i huvudet. Han begravdes i begravningsplatsen Sheikh Mohammad Baqir Sanandaj.

En torsdag efter Molla Mohammads martyrskap höll president Ahmadinejad ett tal om den storslagna sunniten som hittills varit en av de få ledarna i Iran som har vågat sig att stå upp mot den sionistiska hycklareliten, och även förespråka sann islamisk enighet i sådan nivå som det finnes vara möjligt.

Han beklagade sorgen till Irans kurder och ett utdrag ur hans hjärtliga tal följer här nedan.

- I Guds namn, den Nåderike Förbarmaren
 

”Och betrakta inte dem som fallit i kampen för Guds sak som döda. Nej, de lever [och] Gud sörjer för dem.” (3:169)

Islamofobernas mördande hand och antagonisterna till det islamiska Irans storslagna enighet har än en gång blottat sin mordiska illvilja, (denna gång) på området vars kännetecken är Irans blodiga laleh blommor, den älskvärda Kurdistan.

I och med martyrerandet av det kurdiska folkets (och iranska sunniternas) omtyckta representant hos expertrådet (majles-e khobregan), Mamosta Haj Sheikh Mohammad Sheikh’ol-Islam, som gav sitt välsignade liv åt att tjäna saliggörelsens religion Islams rättslagar, vidare för att lära ut föredömlig uppförande, helig rättssystem, djupare tolkning av innebörden i Guds Ord och islamisk jihad i korrekt anda. Jag riktar min fulla uppmärksamhet till Ledaren, det hederliga iranska folket, eliten hos det religiösa folket, och muslimerna såväl som andra fria själar och beklagar denna sorg.

(Jag svär) vid den absoluta övertygelsen att inte nog med att detta listiga drag inte kommer att hålla mot det enade Irans utveckling, civilisation och hängivenhet gentemot Islams underbara rättssystem, utan det kommer även att bidra och orsaka gigantisk förstärkning av trädet till den islamiska revolutionen också.

Låt antagonisterna veta, och det hederliga och tappra kurdiska folket vara totalsäkra att denna nationens medsyskons fullt kapabla armar kommer att avslöja och förödmjuka de personer och grupper som låg bakom mordet i framtiden. Den islamiska republiken både beklagar sorgen och gratulerar martyrskapet till det kurdiska folket, och utnämner även dagarna fredag och lördag till att sörja dessa två martyrer, och personligen skall jag själv såväl som andra nyckelfigurer sörja med er (i dessa två dagar).

Abd’al-malek Rigi har äntligen omhändertagits av de iranska myndigheterna, prisad är Allah, världarnas Herre, Abd’al-malek är nu i rätta händer och inte bakom sin tjocka mörka usraeliska sköld. Detta är något underbart. Bland de förnämligaste av nyheter en sympatisör till Irans ensamma kamp mot världsterrorismen hade kunnat få. Det är nästan som julgåvan du inte vågat drömma om sedan barnsben men som plötsligt en vacker dag i och med all tålamod du utövat visas inför dig och, du vet det, den är din. Terroristen Abd’al-malek Rigi har nu anhållits och säkerligen väntar många på hans dödsdom för rättvisan att skipas, särskilt många bör det vara från drabbade familjer vars döttrar eller söner, systrar eller bröder, fädrar eller mödrar eller andra nära och kära martyrerats av de västerländskt våldsamma terroristerna i Jundollah. Men har man väl väntat i så många år bör man likaväl kunna vänta ett tag till. Enligt nyhetsbyrån Rajanews liknar Professor Hasan Abbasi önskemålet efter en förtidig avrättning vid att vilja döda en kyckling vars ägg är av guld för att äta dess kött, då Abd’al-malek Rigi som tidigare Jundollah-hövding måste besitta stora hemligheter djupt in i sitt psyke. Med hans unga oerfarna ålder bör det ej vara alltför svårt att knäcka honom och bryta sig in i hans psyke, och är det väl gjort kan det innebära slutet för terrorismen i de södra provinserna. Kanske är det tid för Jundollah att upprotas och en gång för alla utrotas för att förhindra framtida massmord och brott mot mänskliga rättigheter?

Professor Abbasi poängterar väldigt bra om honom.

- Denna man har i nästan sex år varit helt onåbar och otillgänglig för det iranska ledarskapet som har uppfostrat flertalet hemliga militär- och underrättelsestyrkor specialiserade i att ta fast honom och hans obarmhärtiga lakejer. I ungefär sex år har han orsakat kaos och oreda i nationens absolut största provins utan något vidare effektivt motstånd. I ca sex år har han och hans terroristorganisation kidnappat, torterat och avrättat män som kvinnor, gamla som unga som små, ute på stadsgator såväl som i moskéer och privathus, återvändsgränder, byar, landsvägar, i buskar och skog, uppe på bergen, vid gränser och i sina egna baser dagtid såväl som nattetid. Han måste kvarbli vid liv ända tills han kan ärligt besvara en mängd frågor, som t ex. med hjälp av vilken underrättelse han kunde veta den exakta timmen bilen till provinsmästaren till Sistan & Baloochistan skulle köras ut, och hur de kom sig att han var informerad om det hemliga stället Zahedans polischef höll till vid?

Hur kommer det sig att han lyckades blockera en 1kilometers sträcka till en polisstation vid ett tillfälle och därmed slakta tiotals civila medborgare  och även kidnappa en utvald skara utan några förhinder?

Hur lyckades röva bort 17 iranska gränsväktare som höll vakt vid sina poster utan några som helst bekymmer och därefter martyrerade de var och en för sig?

Han måste avslöja hur hans organisation hade sådan information om den utsatta bussen, vars passagerare var medlemmar ur Sepah-e Pasdaran (väktarstyrkan), så att hans lakejer kunde installera vägbomber på deras rutt?

Hur lyckades hans gäng peppra lokala tjänstemän i en rätt så viktig stadskorsning utan något som helst bekymmer?

Hur kommer det sig att han kunde skicka en lättlurad yngling iklädd dödligt explosiva sprängämnen in i en moské i stadscentralen utan att någon misstänkte något alls?

Han måste besvara hur han jämt och ständigt reste till och från via gränsen och utförde sina våldsdåd utan att kunna tillfångatas under så lång tid.

Han måste ytterligare förklara hur han var i stånd till att få med sprängämnen på den bil som Sistan & Baloochistans Sepah-chef åkte i och hur han på liknande vis lyckades martyrera andra befälhavare.

Han måste även förklara hur han lyckades ta sig ur det bakhåll som han själv sa sig ha klarat sig igenom utan några beymmer.

Dessa och många fler frågor måste besvaras innan herr Rigi kan avrättas eller ges det straff som än anses vara honom läglig och martyrernas familjer har iallafall rätt att veta hur denna ondskefulla amerikanska agent tog sig till så att dessa vägar kan samtliga stängas ner för framtida och kommande Rigier.

Slutligen måste herr Rigi och hans likar inse att han inte kan med hjälp av vapen värda tio miljontals med amerikanska dollar, och att inte heller Shahram Jazayeri kan med stöd av de förbjudna tio miljontals med dollar som han stulit, och inte heller kan dylika med stöd av tio tals oanständiga sajter, och inte heller kan tio tals med vandaler med stöd av nyhetssajter och kanaler smutsigare än de själva, ingen kan fly undan ett omaterialistiskt folk vars enda stöd är åkallelser från en vishetens Ledare, martyrers mödrar och vars enda stoltseran är en grupp namnlösa soldater tillhörande tidens Imam, må hans nobla återkomst inträffa snarast möjligt.

Rigi spetsades av rättvisans gaffel och även om vi alla vet att de anhängare som står bakom honom kan komma att reagera starkt för detta drag är vi mer än villiga att med stolthet bevittna denna döende mans sista ryck.

I tisdagsmorgon arresterades den ökände terroristen Abd’al-malek Rigi tillsammans med sin högra hand ”Hamza” av hemliga agenter till underrättelsestyrkan ”Namnlösa Soldater till Tidens Imam” i ett plan på väg från Dubai till Kyrgyzistan för att möta sionisten och krigshetsaren Holbrooke. Zahedanåklagaren Mohammad Marzieh nämnde i en konversation med nyhetsbyrån Fars om gripandet av terroristledaren att arresterandet hade planerats timmar innan självaste anhållandet ägde rum. Men vem är terroristledaren vars namn ekar i värstingarnas mardrömmar?

Abd’al-malek Rigi

År 1979 förmodas hans födelseår ha varit i stammen Rigi som var en stam tillhörande Baloochistan provinsen såsom stammarna Barahu’i, Meri, Naru’i, Shahnvazi, Kahrahezi, Gomshadzehi och Barkazehi. Han är en härstammande ur Rigisläkten. Rigisläkten hade det bra under shahens styre och var väldigt pro-monarkistiska. Då den islamiska revolutionen bröt ut successivt flydde Amanollah Khan Rigi, förstekusin till den i dagsläget anhållna terroristledaren Rigis far, ifrån Iran till Pakistan. Där expanderade Rigisläkten sig och var ytterst anti-shi’itiska och synnerligen anti-islamiska republiken. Bush-administrationen besökte Amanollah i tidigare dagar, hyllade hans ”djärva” stånd, och förvandlade honom till sin kontaktman med Rigi och möjliga framtida motståndare mot islamiska republiken.

Abd’al-malek Rigi studerade aldrig klassiska skolläror, och den enda studien han uträttade var några år i en sunnitiskt lagd rättsskola i Pakistan som vid senare tillfälle reglerade honom.

Under sin uppväxt visade han en brottslig livsvana och fängslades även för att ha dragit kniv i en stam-angelägenhet som han på senare år har ändrat till att ha varit ett politiskt fånge för sina sunnitiska ideal i ett land som förespråkar islamisk enighet direkt under prio 1. Enligt hans egna ord har han sedan 19 års åldern tagit till skjutvapen och begått terroristdåd. Han utnyttjade analfabetiska ynglingar i den urfattiga sunnitiska provinsen Baloochistan, där han reciterade falska ”koraniska” verser med beordran att slakta shi’itiska muslimer och lovade de ”välförtjänta” lönebetalningar för deras dåd. Han tog hand om de och deras familjer världsligt och garanterade deras platser i paradiset och på så vis hade han satt igång sin helt och hållet egna terroristorganisation.

Väl igång med sina aktiviteter skall han ha sökt upp sunnitiska rättslärda i ett skenbart avseende att beskydda de men herrarna (molaviha) skall ha avvisat hans erbjudan att beskydda de. Efter att ha avvisats av de religiösa grupperna sökte han upp sin försörjning hos narkotikasmugglarna vilka skall ha accepterat hans erbjudan. I honom såg de en stark militant person som inte var rädd för trubbel med myndigheterna, och då de var intresserade i oroligheter i provinsen och en försvagad polismyndighet drogs de till honom och betalade för hans lilla militanta grupp och vapenset. Sakta men säkert byggde han upp sitt beväpnade ”gerillagäng” och de döpte sig till Jundollah (Guds styrka), och fastän de begick sina våldsdåd under parollen - väktarna av baloochers och sunniters mänskliga rättigheter i Sistan & Baloochistan provinsen - bevittnades deras våldsdåd mot civilbefolkningen av provinsborna vilket relativt tidigt fick många iranska sunniter såväl som shi’iter att anklaga terroristgänget för att enbart vara ute efter maffiafasoner och organiserad brottslighet. Med tidens gång bytte maffiagänget faktiskt namn till ”Irans folkliga motståndsrörelse” vars ändring tyder på att försörjarna till gänget måste ha ändrats.

Det var i och med detta namnändring som herr Rigi i person och röst uppmärksammades och lös upp i de monarkistiska exil-iraniernas kanaler som VOA (Voice of America). De överdrev i sin falska kärlek till honom i olydnad mot den befintliga islamiska regeringen i Iran så pass att en av kanalernas programvärd även passade på och kallade herr Rigi för ”Dr Rigi” som om han ens hade studerat upp mer än grundskolan. En av de största mediumen i världen som propagerar för Rigis terrorism är den tydligen stockholmbaserade radiokanalen Sedaye Balooch (Baloochs Röst) som öppet propagerar för terrorism och terrordåd i Iran. En annan av de största mediumen till Rigis tjänst är den Saudistyrda nyhetskanalen al-Arabiyyah vars program ett flertal ggr intervjuat och förskönat Rigis kamp mot mänskligheten. Al-Arabiyyahkanalen är den som har visat upp Rigis lakejer skära av huvudena på tillfångatagna gränsväktare och civila medborgare av iransk härkomst. Vidare är det samma kanal som brukar visa upp al-Qaeda begå samma illdåd mot västerländska journalister mm.

År 2005 kidnappade Jundollah terroristerna en grupp på nio gränsväktare som de sedan önskade byta ut med dödsdömda medlemmar ur sitt gäng vars dom var det värsta av sin sort för deras omänskliga illdåd (mofsed fi’l-ardh). Strax därefter begick Jundollah massmord på 21 civila medborgare i ett område vid namn Tasooki som senare vart känd under titeln Tasooki massakern. Januarimånad år 2006 bevittnade Zahedanborna ett självmordsattentat som var riktad mot en Sepah-styrka där hela elva personer uppnådde martyrskapets höga rang. Sedan intervjuades han av den amerikanska propagandakanalen VOA, som innan Iran som sitt kärnämne hade Sovjetunionen istället och riktade sig till ungrarnas ultra-nationalism, vilket fick explosiva reaktioner, förödande kritik och förkastades av både amerikanska iranier och den Islamiska Republiken. Majmånad begicks ännu en attack där 16 tjänstemän kidnappades för att sedan kräva befriandet av Abd’al-hamid Rigi som är bror till Abd’al-malek och två poliser fick sätta livet till och uppnå martyrskapet. Men terroristdåden bara fortsatte.

Jundollahs befintliga lokalisering

Rigis terroristgäng Jundollah går till och från som en stor majoritet i de okontrollerade områdena i Pakistan, Afghanistan och Irans Sistan & Baloochistan provins.

- Jag har ej för avsikt att förneka faktumet att många av medlemmarna är i Pakistan, för det är de. Mångas familjer hör dit och många medlemmar flyr dit. Men de som uträttar attackerna är i Iran. Det har enligt Rigi hänt förut att en medlem har gripits i närheten av Teheran efter något misstag de gjort men då de inte identifierats som brottslingar har de släppts. Enligt en överlevande ur Jundollahs tidigare gisslandramer bodde Rigi aldrig på en och samma ställe i mer än ett dygn och när han än skakade hand med någon skall han ha burit på handskar. Jundollah har sedan beordringar av deras ledarskap visat ett religiöst sken. Terroristgängets sorter av aktiviteter tyder på att deras support är något storslaget och makabert vars form aldrig tidigare bevittnats bland baloocher. Deras propaganda förs ut via diverse tv- och radiokanaler, särskilt mycket plats får de hos monarkisympatisörerna.

Särskild Info om Jundollah

1. Varken Abd’al-malek Rigi eller hans terroristgäng har någonsin avvisat smugglandet som en av sina aktiviteter.
- Jag förnekar inte faktumet att vår stam utför smuggling men anledningen måste förstås.
Han har konstaterat att pga att ekonomin i provinsen är låg så är smugglandet enda vägen till försörjning för många sydbor.

- För omkring 50-60 000 personer i Baloochistan har Afghanistan och Pakistan varit enda försörjningsvägen vilket de (kommunen) slutligen stängde ner, påstod han vidare i ett tal.

2. Rigi brukade känna för att verka som gängets kunniga hövding, men då hans gäng består av betalda legoknektar, fick han endast herren-på-täppan statuset i titeln. Av denna anledning förekom det att Jundollah angav sin medverkan i någon operation stoltserande bara för att någon stund efter förneka sin medverkan i densamma operationen. T ex. då Kermanrutten terroriserades, först kom de ut och skröt om hur de var de skyldiga, men efter några dagar kom samma grupp ut och förkastade händelsen.

3. Den elementära arbetsmetoden Rigis gäng använder sig av är gisslantagning och förhandling, fast i många fall har de ej haft någon aning om vilka det är de har kidnappat.

- Vissa av våra gisslan hade vi kännetecknat men våra egentliga avsikter var provinsmästare och polischefer som då hade lyckats fly, sade han själv efter ett misslyckat gisslandrama, och fortsatte att ”om inte det lyckas nå de så ger vi oss ut efter ännu större personer, vi tar deras sanna medlemmar, då kan vi definitivt få de att förhandla.” Deras kidnappningsstrategier brukar oftast vara sådan att de attackerar en grupp personer som reser med buss eller minibuss på en avlägsnad bilväg, ute på landet. Efter kidnappningen brukar de antingen ta de till bergen i Pakistan eller i Baloochistan provinsen och hålla kvar de i arrest tills de har kommit på vad de skall göra med de.

4. Jundollah har för avsikt att i och med sina attacker mot den iranska nationens sydvästra provins och dess polisiära myndighet öppna upp en friare och mer lättrörlig miljö för sin organisation att härja över. De önskar att inom en snar framtid kunna tjäna sina förmögenheter via försäljning av gisslan, smuggelgods, kunna påtvinga andra smuggelorganisationer sina villkor, och få ekonomiska bidrag av utländska nationer.

5. Den information som hittills samlats ihop tyder på att Jundollah tränar upp sina terrorister i Pakistan. I deras träningsområden talas det persiska och engelska, och de flesta agenter får liksom sina motsvarande terroristgrupper al-Qaeda och dylikt betalt för sina operationer och projekter. För att få betalt för sina dåd måste de frambringa någon sorts bevis som t ex. bilder eller klipp på det de har begått vilket tros finnas på varje våldsdåd som har begåtts i det sydvästra området. Förutom att kidnappa gisslan för förhandling har Jundollah sprängdåd som sin arbetsmetod. T ex. år 2006 14 december då en bomb hade installerats i den bil provinsmästaren skulle sitta i som då exploderade innan hans ankomst och resulterade i flera ur personalens dödsfall.

Jundollahs Viktiga Operationer
15 Mar 2005: I Tasookiområdet på rutten Zabol – Zahedan

13 Maj 2006: I Darzinområdet på rutten Bam – Kerman där de blockerade bilvägen med sina fordon och pepprade samtliga förbipasserande där flertalet dödades, vissa andra skadades och några andra togs till fångenskap.

2 Feb 2006: Ett gäng ur Jundollah drog skjutvapen inför fyra poliser som var på kontrollrunda och pepprade de med sina automatkarbiner i Bozorgmehr gatan kl 19:45. I det terroristdramat martyrerades tre personer, två officerare; Khajeh och Sheibak och en av två soldater.

14 Feb 2006: I Zahedan martyrerades 11 Pasdar medan 18 ur dess marktrupper skadades.

16 Feb 2009: Explosion av en ljudbomb utanför en flickskola i Zahedan.

I början av år 2010 publicerade nyhetsbyrån Keyhan en artikel där Abd’al-malek Rigis död påstods ha inträffat vilket fick honom att genast visa sig på al-Arabiyyah kanalen och avvisa påståendet.

Abd’al-malek Rigis Allierade

Hittills har USA och minst sagt delar av Pakistans militär och regim bekräftats vara allierade med Abd’al-malek Rigi. Också de olika militanta grupperna av iransk härkomst som är anti-islamiska republiken, som t ex. grönisterna och MKO tros också vara tungt allierade med Jundollah.

Abd’al-maleks Mästare

Molavi Abd’al-hamid, den sydvästra staden Zahedans sunnitiska fredagsimam, som är högst stationerad bland Irans sunnitiska rättslärda har varit till mycket hjälp till Rigisläktens organiserade brottlighet och Abd’al-maleks terroristorganisation. Öppet har han mycket kritik riktat mot lokala relationer och händelser av den shi’itiska islamiska republiken men står ändå mot och avstår från terrorism och Rigis absurda ”kamp”, men inofficiellt lär han upp sådana som Rigi terroristerna och har alltid stått för Jundollahs maffiafasoner. Han är en wahhabi-inriktad muslim och fastän han påstår sig vara en av hanafi inriktningens rättslärda avslöjar han sitt hyckleri via sina fester där de bjuder in anti-shi’itiska wahhabiter som på iransk mark ger fatwa om hur shi’iter är mushrik (månggudadyrkare), och kuffar(icke-troende).

Abd’al-maleks Lokala Fiende

Han hade en stark fiende av våra sunnitiska iranier. Denna person gick vid namnet Molla Mohammad Sheikh’ol-Eslam, en kurdiranier och följare av shafe’i inriktningen, och han avstod både synligen och ärligt mot all terrorism mot Iran. Han hade en hög rang i Expertrådet (Majles-e Khobregan) men då han stod för allt anti-shi’iterna ville påstå var han tvungen att martyreras. Hans stånd var öppen och oviklig vilket ledde till att även många sunniter kallblodigt mördats av de sydbaserade terroristerna. En dag pepprades han utav antagonistiska terrorister och uppnådde martyrskapet för att wahhabien Abd’al-hamid skulle uppnå den högsta stationen för Irans sunniter. Beklagligt nog har det sedan martyren Sheikh’ol-Eslams bortröjning inte dykt upp någon motsvarig sunnitisk ledare men som hopp finns i president Ahmadinejads händer kommer han även att med tidens gång beskydda och upphöja de sunniter som vågar ta stånd mot den vulgära terrorismen i södra Iran.

ur Jundollahs Arresterade Medlemmar

Abd’al-hamid Rigi
Abd’al-hamid Rigi gifte sig med en ung shi’itisk kvinna i tidiga tonåren vid namn Fa’ezeh i sina yngre dagar. Fastän han redan var gift med en annan kvinna bad han om Fa’ezehs hand och hennes föräldrar gick med på det på ett villkor, ifall han skulle byta sin islamiska inriktning mot shi’ah Islam vilket han utan bekymmer gick med på. De bodde i Teheran och han arbetade lite här och där för att försörja sig själv och sin fru. Tillsammans fick de två barn och levde ett relativt sekulärt liv tills Abd’al-hamid vart tvungen att ansluta sig till sin broders terroristorganisation Jundollah. Abd’al-hamid hade ekonomiska svårigheter i Teheran och kontaktade därmed sin bror i sydvästra Iran och bad honom om ekonomisk hjälp. Brodern hjälpte honom ekonomiskt på ett villkor, nämligen ifall han skulle ansluta sig till Jundollah och begå terroristdåd som skulle utfärdas av sin egen bror. Med tiden som vittne beordrade terroristen Abd’al-malek sin egen bror att avrätta sin fru och hennes bror för deras shi’itiska identiteter. Med barnen sovandes i rummet intill mördade Abd’al-hamid sin fru kallblodigt med et skjutvapen för Jundollahs sak. När mordet väl begåtts ringde han till Abd’al-malek som sedan skall ha sänt dit några kvinnor för att tvaga hennes lik och begrava henne. Abd’al-hamid sjönk lägre och lägre in i terrorismens väg och levde ett orent liv av människoslaktande ända tills han slutligen tillfångatogs av pakistanska eller iranska styrkor och kunde överges till iranska myndigheter. Sedan dess har han erkänt mycket om Abd’al-maleks hemliga möten med CIA i Pakistan.

Fåtal ur Jundollahs Martyrerade

Martyr Mohsen Zolfaghari
Journalisten shahid Mohsen Zolfaghari som uppnådde martyrskapet på återvändo från Zabol-Zahedan i omkring Tasooki området då han tillsammans med sina medkamrater under kvällen kidnappades ute på en fjärran bilväg och de ikläddes ögonbindel av uniformerade personer för att sedan läggas ned på marken och slutligen få skur av kulor avfyrade på sig. Händelsen vart känd som Tasookimassakern som då blev en av Jundollahs stoltserade folkmassakrer.

Fa’ezeh
Terroristen Abd’al-malek Rigi beordrade sin egen bror att avrätta sin fru och hennes bror. Med deras två barn sovandes i rummet bredvid mördade Abd’al-hamid sin egen hustru kallblodigt, han beskjöt henne i anletet medan hon sov. När mordet väl begåtts ringde han till Abd’al-malek som sedan skall ha sänt dit några kvinnor för att tvaga hennes lik och begrava henne.

Shahab
Efter mordet på sin hustru kidnappade Jundollah Abd’al-hamids svåger, tog honom bort från all civilisation och skar av honom huvudet inför deras kameror för att sedan publicera det på al-Arabiyyah kanalen. Dessa brutala och onödiga mord begicks för att tydligt förklara krig mot alla shi’iter, religiösa såväl som sekulära.

En vacker karta vars dolda skatt inte är mindre än Imam Seyyed Ali KHameneis egna släktträd som når från honom upp till Profetens andra dottersson Imam Hossein, vars självuppoffran nådde sin höjdpunkt vid hans martyrskap i Karbalaslätten

Han är Seyyed Ali Hosseini Khamenei son till Seyyed Javad Khamenei son till Seyyed Hossein Tabrizi son till Seyyed Mohammad Taqi son till Seyyed Mohammad son till Seyyed Fakhr-ed-Din son till Seyyed Ali Akbar son till Seyyed Zahir-ed-Din son till Seyyed Qotb-ed-Din son till Mir-seyyed Ruhollah son till Mir-seyyed Reza son till Mir-seyyed Jalal son till Seyyed Bayazid son till Mir-seyyed Baba Hashem Mohammad son till Seyyed Hasan son till Seyyed Hossein son till Seyyed Mahmoud son till Seyyed Najm-ed-Din son till Seyyed Majd-ed-Din son till Seyyed Fathollah son till Seyyed Ruhollah son till Seyyed Nik-ed-Din son till Mir-seyyed Abdollah son till Seyyed Samed son till Seyyed Abdol-Majid son till Mir-seyyed Sharif-ed-Din son till Mir-seyyed Abdol-Fattah son till Seyyed Mir-ali son till Seyyed Ali son till Mir-seyyed Ali al-Awwal son till Seyyed Ahmad Soltan al-Olama son till Mir-seyyed Mohammad Mada’eni son till al-Hasan son till al-Hossein son till al-Hasan al-Aftas son till Ali al-Asghar son till Ali as-Sajjad son till Hossein ash-Shahid son till Ali al-Murtadha son till Imran Abi Talib son till Abd al-Muttalib son till stamfadern ock Profetens farfars far Hashim, därav tillhörande Bani Hashim – Hashims ättlingar!

- Det finns missöden, jag vill inte alls dela med mig av missödena och sorgen. Det har, Gud vare prisad, alltid funnits källor att återhämta energi från. Gud och Hans hjälpare (Awliya) har alltid varit främst för återhämtning av energi i livets alla aspekter, så har det alltid varit och så är det fortfarande. Men ifall jag skall ta ett enda exempel på de mångna missödena blir ens hjärta ledsam, och bryter itu över det att hur de som har ätit av revolutionens bröd, av Islams bröd, av (denna) tids (felfria) Imams bröd, de som har talat om (denna) tids (felfria) Imam, som har talat om de felfria skall nu ställa till med sådana oroligheter att USA, Israel och alla andra anti-islamister vart i världen de än befinner sig applåderar för de. Det är däremot olika personer det handlar om, vissa har en sjuklig hämning, vissa har en illviljande fientlighet, vissa har en (känsla av) klagan mot någon, bara för den personliga fientlighetens skull, för ogillandets skull då en uppgift som ansågs borde ha givits till denne för att utföra inte hände av ser ni honom säga något, påstå något, klänga sig fast vid något, begå något som slutar illa för alla, vilket i sig är helt oacceptabelt. Så när du ser fienden uppmuntra dig i din sak bör du förstå att det är självmål (du begår). Inse vilken orätt du har begått, vart ditt problem finns, leta upp ditt problem, ångra dig!

Men tillåt mig försäkra er, Guds Skrift säger så flödande mycket att den helar ens hjärta från samtliga missöden, man bör inte få för sig att ifall några ur revolutionens begynnelse lämnar denna revolutionskaravan är revolutionen (övergiven och) främmande, Nej min gode herr, alla revolutioner, alla ideologier, alla olika sorters etablisserade samhällsstrukturer har sina motgångar såsom de även har sina uppgångar.

Ta bara en titt på Islam (och dess tidigare historia), de som under tiden för de troendes Mästare (Amir al-Mo’menin) försvarade Alis främlingskap, Islams främlingskap, vilka var dessa?

Dessa var ej Islams elementära kompanjoner, Islams elementära kompanjoner var sådana som Talha och Zobayr, och sådana som Sa’d ibn Abi Waqqas mm, varav vissa lämnade Ali på egen hand medan vissa andra stod upp mot Ali…dessa var motgångarna.
Men vilka är uppgången?

Uppgången är Abdollah ibn Abbas, Mohammad ibn Abi Bakr, Malik Ashtar, Meysam Tammar, dessa är uppgången. Vart som än de troendes Mästare var i behov av en vältalande tunga assisterade Abdollah ibn Abbas honom, vart han än behövde svärdets djärva drag fanns Malik Ashtar tillhands, och precis som Malik Ashtar, precis som Abdollah ibn Abbas, precis som Mohammad ibn Abi Bakr, precis som dessa ljus var det inte en, inte tio, inte tusen utan tusentals var de. Dessa blommade upp under Islams främlingskap, dessa är färska förpliktelser, de har odlat sina rötter vars grenar dagligen blir fler och fler (arabisk tal möjligtvis ur den helige Koranen) så det finns även uppgångar.

Seyyed Ali Hosseini Khamenei är 36 generationer uppåt en direkt son till ingen annan än Hossein ibn Ali, den tredje felfria Imamen till shiamuslimerna och bland de högst vördade personligheterna bland sunnimuslimerna och ur icke-muslimskt perspektiv en av världshistorians största personligheter.

FORTSÄTTNING FÖLJER…