Bild på Mukhtar och Nafisa Dhirani under min första intervju med dem

”GRÅT så mycket du vill, men du kommer ändå inte att få veta var vi placerar dina flickor!” var en socialsekreterares avskedsord till Nafisa Dhirani efter att hennes yngsta dotter, ett spädbarn på fyra månader, hade slitits ur hennes famn. Den tredje mars fick Sigtuna kommuns individ och familjeomsorgsnämnd ett bisarrt samtal från en förskola i Märsta som önskade rapportera deras oro för en liten flicka och hennes två andra systrar. Rapporten gällde flickorna Azmina, Sahahb och Aytahb Dhirani, samt pappa Mukhtar och mamma Nafisa. I rapporten anklagas Mukhtar Dhirani för att ha begått fysisk misshandel på sin dotter Azmina Dhirani och en av hennes yngre systrar. Två dagar senare, alltså den femte mars, resulterade rapporten i en razzia mot familjen där de samtliga tre flickorna forcerades ifrån sina föräldrar i enlighet med 6§ LVU. Razzian hemma hos Nafisa Dhirani begicks av två socialsekreterare tillhörande Sigtuna kommuns socialtjänst assisterade av två beväpnade poliser. Samtidigt forcerades Nafisas två äldre döttrar, två och fyra år, bort från förskolan Skutan av socialtjänsten, men hur det gick till är fortfarande okänt. Någon förklaring till varför hennes spädbarn rövades bort fick Nafisa inte under själva razzian, i varje fall inte på något språk hon behärskade.

Familjen Dhirani
Familjen Dhirani kommer från landet Tanzania och deras moderspråk är katchi/swahili alt. engelska. De har enbart bott här i Sverige i ca fem år varav de varit svenska medborgare i fyra år. Familjen Dhirani består av pappa Mukhtar, mamma Nafisa och de tre små flickorna Azmina, Sahahb och Aytahb. Nafisa Dhirani studerar sfi i hopp om att bemästra det svenska språket i framtiden men tills dess talar hon katchi/swahili och engelska flytande samt bruten svenska. Hon är en hemmafru och lägger all sin energi och tid på att ta hand om döttrarna, särskilt sitt fyra månader lilla spädbarn Aytahb som befinner sig i en kritisk ålder där hon behöver ständig kroppskontakt, amning och obegränsad kärlek från sina egna föräldrar, och i synnerhet sin mor.

I samtliga rapporter och dokument där den plötsliga razzian nämns rättfärdigar socialtjänsten sitt hetska dåd, då de ej väntade på något rättsligt beslut, genom att hänvisa till den sjätte paragrafen (6§) LVU som säger att ”socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart skall omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av denna lag, och rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras.” (6§ LVU, rikslagen)

LVU, förkortning på Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, trädde i kraft den första juli år 1990 och ersatte då en lag (1980:621) med samma namn, som tillämpats sedan socialtjänstreformen från 1 januari 1982. Officiellt fanns det två syften med implementering av LVU-lagen, vilka var att ta över rollen som vårdnadshavare till den ”unge”;
1. ifall personen i fråga var för djupt nere i brottsligheten, och skulle t ex. vara drog- eller alkoholberoende, och skulle då sätta honom/henne i en anstalt.
2. ifall personen i fråga befann sig i en farlig, riskabel eller oläglig omgivning av sina biologiska vårdnadshavare, om de t .ex vore narkotika- eller alkoholberoende eller begick fysiska eller psykiska övergrepp på barnet mm.

Men idag har vi hamnat i dålig dager gällande denna lag. Statistik från Socialstyrelsens rapporter visar att LVU missbrukas på tusentals med barn årligen vilket även ödelägger tusentals med familjer. Familjehem (fosterhemmen) drivs kommersiellt där de själva/deras vänner har ekonomiska intressen. Idag utgör fosterbarnen en stor lukrativ industri som omsätter miljarder, vissa andra menar att detta är ett sätt för regimfolket här i Sverige att indirekt censurera och förbjuda avvikande livsuppfattningar och synsätt. En effektiv metod att bekämpa landets dissidenter med utan att orsaka stora rubriker med tjocka utropstecken. Det har rapporterats utav anonyma källor att dylika kommentarer som ”beslöjade kvinnor är inte lämpliga att uppfostra barn” har hörts av socialsekreterare som den Märsta-ansvarige Maria Nylander. Alltså kan de egentliga motiven till ”barnaroven” som befinner sig bakom kulisserna vara olika. I bara staden Märsta skall det ha inträffat omkring 30 fall av LVU-ingripanden.

Dhirani-fallet
Det officiella motivet till ett beslut om ett s k. ”omhändertagande” i Dhirani-fallet är tydligen två incidenter, hösten 2008 och vintern 2009, där barnen påstås ha sagt att fadern slagit de. Förskolepersonal har flertalet gånger undersökt de två Dhirani flickorna och varje gång har de misslyckats med att finna något som kunde tyda på misshandel eller övergrepp. Det har även underrättats att misstankar enbart riktats mot maken/fadern Mukhtar och inte makan/modern Nafisa. Argumenten för att någon möjlig misshandel skall ha ägt rum och förekommit hos familjen Dhirani är nästan enbart baserade på vittnesbevis och det via fem personer, nämligen de två Dhirani flickorna som är 4 respekltive 2 år, två ur förskolepersonalen och den statligt utvalda fostermamman.

I en artikel av Peter Sandström om den finska forskaren i rättspsykologi, Pekka Santtila, underrättas vi att ”utfrågarens subjektiva känslor kan styra barnets svar”. Då man tror sig ”känna på sig” vad som är sant leder man medvetet eller omedvetet barnets svar i den riktning som man känner på sig vara den osagda sanningen.
- En barnpsykiater, psykolog eller socialarbetare kan ha mycket svårt att avgöra vad som är sant eller osant i ett barns berättelse, och inte minst därför kan tjänstemannen, helt omedvetet, påverka vittnesmålet, säger Pekka Santtila.
(Barns vittnesmål styrs av förhandsinställning, Peter Sandström, Pekka Santtila)

Det är känt att det på den gällande förskolan finns en ”fröken” som under lång tid har tagit hand om barn med särskilda behov. Det har resulterat i att hon har för vana att ta enskilda barn åt sidan för att fråga ut de om deras familje- och privatliv för att få en ny utmaning nu när hon arbetar med ”normala” barn. Barn kan frestas att hitta på mycket för att lyftas upp och få mer uppmärksamhet och omsorg. Det har även visat sig vara samma ”fröken” som frågade ut den äldre Dhirani flickan år 2008 och den yngre Dhirani flickan år 2009. Hon skall vid senare tillfällen även ha begivit sig hem till familjen, givit de sitt personliga mobilnummer och bett de att bjuda henne på indisk mat – något som klart och tydligt strider mot reglerna för personal i barnomsorgen. Monica Pysly är den förskoleläraren som allt det ovanskrivna står om och hon skall ha meddelat rektor Catarina Olsson och sedan skall en annan ur förskolepersonalen ha valts ut till intervjuman vid förnamnet Annelie. Båda ”vittnena” skall enligt deras egna rapporter enbart haft flickornas vittnesmål att gå på, och trots sina upprepade försök att hitta märken som skulle kunna tyda på övergrepp lyckades de inte en enda gång. Efter razzian valdes det ut en fostermamma och alla tre barn skickades hem till henne.

I en intervju med den olycksdrabbade Nafisa Dhirani bes hon att berätta hur det känns nu i efterhand, efter all tragedi och hon brister upp i gråt.
”Jag kan inte berätta om några känslor, de har liksom runnit slut. Det är som om de har skurit upp magen på mig och dragit ut mina barn en efter en, i synnerhet mitt fyra månader lilla spädbarn!
Jag kan inte sova, det är för svårt. Jag kan inte äta, jag kan inte gå ut någonstans för vart jag än går har jag varit på med de. Jag och mina barn brukade alltid gå ut tillsammans med min make. Vi brukade gå ut och handla, äta ute i någon restaurang och ha väldigt kul. Jag kan bara inte gå ut.”

Bilder på familjen Dhiranis tre små sötnosar som rövades bort av det ondskefulla monstret

Individ och familjeomsorgsnämnden godkände ett fast beslut för omedelbar omhändertagande undertecknat Paula Wallenius, enhetschefen i resursavdelningen, och Lola Svensson, ordförande i samma sektion i den illa drabbade staden Märsta. Huvudansvariga för fallen av barnarov är handläggarna Johanna Asplund respektive Maria Nylander. Föräldrarna till de tvångsomhändertagna barnen har överklagat, stämt och polisanmält men allt förgäves då de mäktiga i Märsta kommun bara avvisat deras frustration. De har som många tidigare familjer lämnats våldtagna på sina mänskliga rättigheter. Advokat Maria Ryrholm Lind från advokatfirman Ryrholm Lind AB skrev en förstärkning till det tidigare ansökandet om LVU-vård till socialnämnden i Sigtuna kommun den 26 mars där hon förklarade att som ”offentligt biträde” för Dhirani barnen förordade hon bifall till det tidigare föreslagna beslutet, alltså tvångsomhändertagandet. Hon skrev vidare att någon slutlig ställningstagande skulle hon inte avge först vid den då framtida domstolsförhandlingen.
(Ansökan om vård enligt LVU, 29/03-10, Advokatbyrå Ryrholm Lind AB)

Vad kan ha varit hennes egentliga motiv till detta agerande må tro?

I ett annat nyligt fall visade det sig efter rättegångsslut att förvaltningsrätten fastställde ersättning till Helena Kaloinen, för uppdrag som offentligt biträde för den palestinska familjen Qatananis tvångsomhändertagna barn, upp till 24 000 kr och hennes motpart vid namn Ann-Christin Redmar, för uppdrag som offentligt biträde för det försvarslösa Qatanani paret, över 19 000 kr fastän paret Qatanani inte hade valt personen i fråga eller tillåtits själva söka upp någon enligt deras egna uppfattningsförmåga lämplig försvarsadvokat. Precis som med Qatanani fallet valdes det ut en advokat till Dhirani paret av kommunen vid namn Roger Häggquist utan att de heller fick ha något att säga till om saken. Efter två förödmjukande och kränkande förhandlingar om parets mänskliga och medborgerliga rättigheter fick de slutligen hjälp av Helena Högström som skrev ett klagobrev till advokatfirman Ericsson & Häggquist AB där hon ifrågasatte hans inofficiella avsikter med det svaga försvarandet av paret.
”Trots att du är sympatisk som person skrämde du inte bara mig utan änmer föräldrarna Dhirani. Vi fick ett intryck av att det är oklart vems intressen du egentligen företräder, socialnämndens eller familjens.
Dhirani kämpar för att få tillbaka sina barn och du förklarade att Förvaltningsrätten inte tycker om att höra några vittnen men kan eventuellt acceptera högst 3. Din förklaring till detta är att det inte spelar någon roll därför att de i alla fall följer vad de tror och känner. Dessutom vill domarna inte ha ”spring i korridorerna”. Detta liknar häxprocesserna på medeltiden och inte vad man har rätt att kräva i ett civiliserat land idag. Man får inte välja advokat, man ska helst inte ha vittnen för de kan ju störa förutfattade åsikter, etc. Detta liknar en mafia (en organiserad brottslighet). Ett rutinarbete för många som kallar sig domare utan empati och känsla för ”barnens bästa”.” (Dhiranis klagobrev till Roger Häggquist)

”Barnens Bästa”
Det rådande statssystemet i Sverige idag menar att LVU-vården skulle användas som sista utväg för att rädda ett barn ifrån en förkastad framtid. Men frågan isåfall är på vilket sätt LVU-vården bistår med hjälp till ett barn i krissituation, och är det verkligen så att LVU används som en sista utväg?
I den vida omfattande artikeln ”Många omhändertagna barn i motbjudande geschäft” har fil. doktorn, samhällsdebattören och universitetslärarinnan Anita Ankarcrona i Stockholm fördjupat sin analys och undersökning av LVU-monstret och vilka resultaten som visar sig bortom medel Svenssons otränade ögon. I den analysen står det bl a. följande: ”Socialstyrelsen borde uppmanas dels att diskutera utplaceringen av barn, dels att höja kompetenskraven på socialsekreterarna så att de kan handla med insikt och känsla, i stället för makt och prestige.”

Hon menar att median på senare tid har medvetet eller omedvetet avslöjat det som befinner sig på ”socialstatens dunkla bakgårdar.” Då handlar det mest om hur socialsekreterarna, eller vad hon kallar för ”goda viljans apostlar”, hemsökt kulturegna familjer från invandrarmiljöer, utsatta familjer i kris, mor- och farföräldrar som vill ta hand om sina barnbarn och provocerade anklagelser utan några som helst bevis som t ex. incestuösa. Vidare skriver hon att ”det finns förvisso fall där missbruk och våld gör en varsam förflyttning av barnen absolut nödvändig, men då borde den ske till ett närområde av släktingar och grannskap.”

Hon presenterar en doktorsavhandling som framlades vid Socialhögskolan i Lund, av Bo Vinnerljung den 24 maj 1996 under titeln ”Fosterbarn som vuxna”. Doktorsavhandlingen jämför i ett syskonstudie hur utvecklingen hos tvångsomhändertagna och fosterplacerade barn med de syskon som vuxit upp hemma är lika riskfyllda att växa upp i fosterhem som i sina svaga, utsatta familjer, och det ifall fosterfamiljen visar sig ha ett starkt och friskt fosterhem medan den egna biologiska familjen visar sig verkligen ha de brister som de anklagats för.

”Ingenting blir bättre. Vinnerljung har använt arkiv- och registermaterial, dvs. studerat objektivt mätbara faktorer som skolgång, utbildning, sjukdom, kriminalitet, självmord mm.”
Hon skriver också att ”man frågar sig varför avhandlingens resultat inte förs fram och diskuteras, trots att Socialstyrelsen sedan några månader tillbaka anställt Vinnerljung.”

Den här krönikan skrev jag någon gång i maj år 2010 efter att ha försetts med information och protokoll mm. om två fall av statlig barnarov i staden Märsta. Den här krönikan handlade om familjen Dhirani och fastän det aldrig fanns några autentiska bevisningar för de hemska anklagelserna barnen togs ifrån sina föräldrar på grund av så beslöt tingsrätterna efter 9 hela månader av fram och tillbaka att tro på kidnapparna hos socialtjänsten och förbjuda för familjen Dhirani att ens få tala med sina flickor.

USA:s David Petreus, som ledde ISAF-styrkorna i ockuperade Afghanistan, har avgått från sin generalposition. Anledningen ska tydligen vara ”kritiken” mot Petreus i och med att våldet i Afghanistan har fortsatt, och därmed ska detta ses som något negativt för hans del. Samtidigt nämner samma nyhetsartikel två intressanta saker, först att han fick sin befälsposition i Afghanistan på grund av sin krigsföring och ”strategi lett till framsteg i Irak” och sedan att han nu omplaceras till chefsposition över USA:s internationellt omfattande underrättelsetjänst, jusste the CIA. Är det bara jag eller omplaceras Petreus rättare sagt till en högre maktposition än att få avgå från ett kritiserat befälskap? (MSN-Nyheter)

Han dödar tillräckligt många i Irak och vinner tillräckligt för USA så han belönas med Afghanistan och ISAF vilket blir ledarskapet över internationella styrkor. Än en gång dödar han tillräckligt många i Afghanistan och vinner tillräckligt mycket för USA så han belönas med USA och CIA vilket blir ett relativt tryggt och hemtrevligt ledarskap och fiffleri över hela den vitt sovande och högt snarkande världen. Sant eller falskt?

Jag vill komma ihåg att Petreus fick ta över efter den avskedade spartanen Stanley McChrystal för sisådär ett år sedan. Enligt media ska McChrystal ha skickats hem till USA och fått avgå från sin befälsposition över ISAf i Afghanistan av samma anledning som han fick befälspositionen från första början, nämligen sin frispråkighet. Men vad hände honom då, fick han någon chefsposition? (Aftonbladet)

Nej, Han fick helt enkelt pensioneras för att skyfflas undan från maktvärlden. Men enligt engelska wikipedia fick han tröstpriset att få behålla sin fyrstjärniga rank fastän man egentligen enligt amerikansk lag måste ha bevarat det flitigt i tre hela år medan han endast hade det i ett år. Allt har sitt pris, vissa lägre och andra högre. Läser man lite kort ISAF:s aktiva historia i Afghanistan ryser man över hur det som skulle börja som ett pedagogiskt återuppbyggande av afghanernas förgjorda land successivt konsumerade och beslagtog nästan all makt över hela Afghanistan under bara några års tidlöpning. (ISAF)

Må Gud, den upphöjda från samtliga fel och brister, som har allt inom räckhåll till Sin upphöjda Hand befria oss muslimer och världens alla folk ifrån våra egons mångfaldiga ockupationer över våra hjärtan för att sedan skänka oss bemästrandet av de sanna vapnena och därmed förvandla oss till segrarna över våra illviljande fiender!

Dhul Janah återvänder herrelös till sin karavan efter sin mästares avgång från kärlekens slätt

Jag har inte skrivit någonting dessa dagar fastän det är heliga Muharram dels på grund av att jag har varit upptagen med Gud och andra himmelska angelägenheter och dels på grund av att min internet var bortkopplad i x antal dagar. Vill däremot passa på att länka till en vacker klagovisa om martyrernas Mästare, frid över honom, och kärlekens stridsfält i tvåflodslandet Irak. I Ashuras Hjältar presenteras den tidlösa revolutionärens fulländade kärlek. Han var den enda som offrade precis allt han hade ur alla aspekter och han var den för vars skull profeten Zakariyyah, frid över honom, bad Gud, den Upphöjda, att skänka en son som kunde offras till Gud, den Sublima, på liknande sätt så att han skulle ha ett gemenskap med profeternas Segel, frid över honom och hans Hushåll. Han är den för vars skull profeten Adam, frid över honom, grät hejdlöst efter att ha underrättats om utav ärkeängeln Gabriel, frid över honom. Han är den för vars skull Umm Salamah, en upphöjd och välsignad hustru till profeternas Segel frid över henne, fick en bit jord från Karbala slätten av sin make, frid över honom och hans Hushåll, och underrättades att dagen då hans andra dotterson, frid över honom och hans karavan, skulle slaktas orättfärdigt av Islams fiender skulle jorden i hennes hem förvandlas till blod, och för vars skull Umm Salamah, frid över henne, den dagen då hon bevittnade jorden ha förvandlats till blod sprang ut på Medinas gator och skrek som en galning att al-Hossein ibn rasoolallah, frid över de samtliga, har slaktats i Karbala!

Han är den för vars skull fria själar begråter hysteriskt i förälskelse, och han är den för vars skull revolutionen bröt ut i Iran och han är den för vars skull den islamiska Hizbollah, må Gud beskydda de, så kejserligt bemöter och står mot världens förtryckande armar och klarar sig så bra idag. Men Sörjde Profeten, frid över honom och hans Hushåll, sin andra dotterson så mycket under den tionde Muharram?

I Lördags samlades en grupp demonstranter vid Sergels torg i Stockholm för att protestera mot det som anses vara statlig barnarov, eller det så kallade LVU-monstret som slukar utvalda familjers barn. De medverkande i protesten var omkring 30 personer. Ibland steg folk här och där fram till den protesterande skaran och frågade vad det gällde och informerades. Det var ändå ok för ett så intellektuellt nedtystat ämne här i Sverige som bara nyligen fått mer och mer uppmärksamhet. Personligen förväntade jag mig inte ens så mycket som vi fick där. Fyra eller fem familjer vars egna barn tagits ifrån de deltog i demonstrationen, och två är jag bekant med mot vilka helvetet bröt loss för mindre än ett år sedan. Hur mycket pina de fått lida vet de själva, deras lik-drabbade obekanta och den Allvise Skaparen.

Det hela började för min del med ”Märstahändelsen” som jag skrev om förut men som inte finns tillgänglig längre. Då bekantades jag personligen av en veteran och aktivist i familj-ombudslinjen, Firouz Yadranji Aghdam, som leder MKMR (Muslimska kommittén för mänskliga rättigheter) med de två par som deltog under gårdagen för sina barns skull. Det ena paret är Qatanani familjen från Palestina vars fyra samtliga barn, två flickor och två pojkar, tagits ifrån de. Deras berättelse är förkrossande, i synnerhet för kvinnor och muslimer. Anledningen till att jag lägger mer tyngd på kvinnor och muslimer i deras fall är att det krävs en kvinna, och helst en kvinna med barn, för att kunna förstå ens 1/10 av vad dessa par går igenom efter kidnappningen av deras barn. Samtidigt krävs det en muslim för att förstå hur ofattbart kränkande det är att tiotal polismän attackerar ens hus och trycker in sig i ens sovrum där ens fru är iklädd endast nattlinne och inte tillåts klä på sig, och allt det medan man själv är ute på jobbet.

Det andra paret är Dhirani familjen från Tanzania vars alla tre barn, endast flickor, tagits ifrån de. De har klarat sig med nöd och näppe under all denna tid av bedrövelse och misär och ångest. För exakt fem månader sedan tändes upp hoppets gnista i deras hjärtan åter då kammarrätten, som för övrigt hade åsamkat de mycket trauma under tre månaders tid, beslöt att barnen skulle lämnas tillbaka till de i brist på bevis och annat som behövdes för att ens våga misstänka familjen för anklagelserna. Socialtjänsten besvarade kammarrättens beslut att frige barnen genom att enligt svensk lagstiftning kidnappa barnen under två veckor för att under den ödesdigra tiden söka hjälp från regeringsrätten, som står snäppet över kammarrätten. Till allas förvåning så beslöt regeringsrätten att barnen skulle tas ifrån familjen utan att familjen ens hade hunnit återfå dem. De har fått lida minst lika mycket som Qatanani familjen och via dessa bedrövelser har båda familjerna lärt känna varandra och kommit varandra närmare.  Dessa familjer har inte fått något som helst medlidande eller hjälp förutom av en extremt liten grupp hjältar vars hjältekrafter inte verkar räcka till för tillfället, och nära bekanta. Det minsta man kan göra är att skriva upp sig på deras namnlista och försöka sätta sig i deras fotspår, och fundera över om man verkligen vill vara den som väntar på att alla ska försvinna och rövas bort för att man själv i sin ensamhet ska kunna tas och våldtas på sina rättigheter när ingen finns kvar att stå upp för en?

Vad händer med barnen efter att de har tvångsomhändertagits?

Om ni bara visste vad som händer med vissa barn om inte de flesta…

Den kidnappade iranskan Shahrzad Mir-Qolikhan har varit i amerikanskt förvar i tre år, utsatt för barbariska tortyr- och kränkningsmetoder, orättfärdiga ultimatum och förskräckliga hotelser… dubbel standard så det ryker om det som vanligt när det kommer till väst policy!

Sarah Shourd, och hennes två andra spionkumpaner, har förvandlats till änglalika superkändisar i den intellekt-ockuperade västvärlden medan knappt ens majoriteten muslimer känner till människorovet av Mir-Qolikhan. I följande av E-Jihad svensköversatta ljudintervju av Press TV med henne hör man hur störd och utsatt hon har blivit som tortyroffer. Jag skall inshaAllah skriva ett längre inlägg om ämnet och jämföra väst med Iran, men jag kan väl bara påpeka något hon själv poängterar i sin intervju. Nämligen det att Sarah Shourd och hennes två manliga kompanjoner gjorde illegal intrång på iransk mark så att de slutligen greps av staten. Shahrzad blev däremot inbjuden till USA av amerikanska staten för framtida ”statsaffärer” och var alltså helt oskyldig och råkade bara vara en tidigare fru till en misstänkt för utsmuggling av mörkerseende glasögon. Svenskiraniern KMR har också bloggat om fallet. Detta är inget som muslimer, antisionister eller rakt av de med empati, sympati och medkänsla borde låta slingra ur deras grepp så här enkelt. Alla borde vi skriva om detta så att ännu fler informeras om hennes orättvisa fall. Samtidigt har inte de annars väldigt aktiva internationella människorättsorganisationerna såsom Human Rights Watch och Amnesty International, som så hjältemodigt kritiserar Iran för minsta lilla händelse, varit på i fallet. Såvitt jag vet har man inte ens hört ett enda knyst från de vad gäller hennes bortglömda och spårlöst försvunna rättigheter?

USA:s officiella ”paranoia” mot vad de anser vara terrorism har även spridit sig till elaka Europas tipptopp nationer här i Skandinavien. Häromdagen fördömdes USA av Danmark för ”hemlig” spioneri på danska medborgare via den amerikanska ambassaden.

- Vi väntar på förtydligande från den amerikanska sidan. Vi förväntar oss naturligtvis att alla enheter, inklusive ambassader, i Norge lyder under norsk lag” sa Marte Kopstad efter att TV-2 rapporterat ordentligt om ämnet och avslöjat att USA spionerar i både Norge och Danmark. (E-Jihad)

Jan Guillou yttrade sig klokt som alltid om fallet och sådde frön av misstänksamhet om att USA högst sannolikt även spionerar på svenskar via Sveriges amerikanska ambassad.

- Ja, sa han till Expressen, det är naturligtvis fullt möjligt eftersom Norge och Sverige är väldigt likartade länder. Om det sker i Norge (vilket det gör) så är ju inte den amerikanska inställningen att det bara är norrmän som måste bevakas. Utan då sker det systematiskt i hela världen. Annars är det ingen mening med det. (Expressen)

Guillous kommentar till frågan vilka det är USA egentligen avser att spionera på väcker historiens förfärliga sidor till liv om de kristna korstågen och deras brutala ideologi.

- Muslimer och personer som känner muslimer. Kommunister och sådana där finns inte längre. Vad USA bedriver i Norge är rent juridiskt inget annat än spioneri.

- Detta korståg… detta krig mot terrorism… eeh, kommer att ta ett tag, sa Bush gällande USA:s ockupation av Afghanistan och Irak. När korsfararna attackerade Palestina i ett blodigt drag i juli år 1099 massakrerades samtliga män och kvinnor som var muslimer. Men det inhumana barbariet slutade inte där, utan även samtliga icke-muslimer som var vänner med, eller som ens hellre valde en neutral ställning i massaker härvan, slaktades. Samma korståg refererade Bush till som USA:s representant.

Så sant som sagt. Justitieminister Beatrice Ask har öppet talat ut om USA:s spionerioperationer i Sverige. Det är en enda sjuklig och absurd spionagehärva på gång i hela världen av åtminstone USA och dess lakejer, och inte ens deras egna allierade känner sig bekväma i denna situation. Spänningen är så diger att den kan skäras med kniv. Men Sveriges representanter är ju som alltid så mesiga i sina uttal.

- Vi välkomnar att de länder som har en ökad hotbild mot sina länder tillämpar sina egna åtgärder för att minska risken för attacker, men naturligtvis måste det ske i enlighet med vad den svenska lagen säger. kommenterade Ask ämnet. ”Det verkar som om vi inte fullt ut har informerats” hette det ur Sveriges ögon. (E-Jihad)

Rena rama vilda västern…

Svtplay har lagt upp en svenskdubbad version på dokumentären ”Inside the Koran” med den översatta titeln Koranen. I denna dokumentär sprids det rätt så mycket falsk information, något som borde anses vara helt opassande för en annars informativ kanal som många ser som en neutral informationskälla. Det svenskislamiska nyhetsnätverket E-Jihad har uträttat en makaber djupanalys av dokumentären. Där påpekas tre gigantiska missinformeringar som dokumentären begår mot Islam och muslimer till det svenska folket. Först tar de upp den missinformation som sprids om konceptet jihad (helig kamp), som i dokumentären är en omfattande attack mot vaken Islam. Efter det tar de upp den orättvisa skildringen av medling ur islamisk perspektiv och kristen helgondyrkan, och Islams syn på medling förklaras detaljerat. Slutligen förklaras konceptet bakom Koranen som Guds fullkomliga och orörda Ord.

Igenom hela dokumentären märker man ett intensivt hat mot shia Islam, vare sig det gäller dess andliga mystik eller politiska tankesätt. Särskilt mycket attackeras shia Islam när det kommer till just ämnet medling, och i dokumentären påstås det att shia tror på medling medan sunni inte gör det. Medling är något man som muslim ämnar att nå Gud närmare med och inte ett alternativ till Gud. Det bör påpekas vidare att över 90% av världens muslimer, både vad gäller shiiter och sunniter, tror på medling medan en ytterst liten minoritet är mot det. Den lilla minoritet som är mot medling kallar sig själva för Salaf as-Salih (salafiter) och påstår sig följa den väg Profeten Mohammad, frid över honom och hans Hushåll, och de tre första generationerna av muslimer utövade. Salafiter är inte i ställning att presentera sunni Islam. Dels då de utgör en så betydligt liten skara bland dem 1,8 miljarder muslimer som finns i världen, och dels för att de enbart funnits i ca 300 år i följe av den politiska rebellen Ibn Abd al-Wahhab, och kan i absolut bästa fall spåra sina äldsta rötter till den 700 år gamla Ahl al-Bajt hataren Ibn Tajmijjah i trosfrågor (Aqidah) i jämförelse med den officiella Islams 1400 åriga historia. Sunni och shia hämtar däremot sina rötter ända från den välsignade Profeten Mohammads levnad och bortgång, frid över honom och hans ärade Hushåll.

Dokumentären är ett av Antony Thomas många filmverk. Antony Thomas har gjort ett 40-tal dokumentärfilmer varav några är den kontroversiella En Prinsessas död (Death of a Princess), som går ut på avrättningen av en kvinna i Saudiarabiens Jeddah för utomäktenskaplig samlag, För Neda (For Neda), som på gott eller ont uppmärksammar Neda Agha Soltanis fall som dog under oroligheterna efter det iranska presidentvalet år 2009, och även Koranen (Inside the Koran), som introducerar en ”analys” av den heliga islamiska skriften. Därav har han klart och tydligt visat ett fientligt stånd och ställning gentemot ”radikal” Islam och politiskt sinnade muslimer och verkar önska förvanska den rena och allomfattande religionen Islam till en sekulär, passiv kultur som kristendomen är.

Om vi påstås leva i ett demokratiskt samhälle bör det i så fall inte tillåtas spridas så mycket inkorrekt information. Men uppenbarligen lever vi enligt bloggaren Leif Erlingsson rättare sagt i en lögnokrati eller mytokrati än en demokrati där de ”mäktiga” trampar ner på och förödmjukar de synbarligen svagare makterna.

I Guds namn

It ought not to be our object to angelize, nor to brutalize, but to humanize man. – W. Taylor.

En helgonförklarad person, vars fall varit på samtliga islamofobers tungor igenom hela västvärlden på senare tid är Sakineh Mohammadi Ashtiani som har suttit i fängelse sedan år 2006 dömd för äktenskapsbrott och mord. Hon har berättats vara en stackars kvinna som tvångsgiftes bort till sin mördade make och att hon enbart var otrogen mot honom, eller en som varken var otrogen eller mördade honom, utan bara råkade befinna sig på plats när makens galna kusin mördade honom. Men hur sann är hela den officiella berättelsen egentligen?

Sakineh Mohammadi Ashtiani föddes år 1967, alltså är hon 43 år idag, och kommer från staden Oskoo från utkanterna till Tabriz i östra Azerbaidjan provinsen. Hon har två barn, dottern Farideh och sonen Sajjad som enligt västerländsk media har sagt att de inte vill att deras mor skall avrättas. Hon skall enligt Aftonbladets skriftliga intervju med sonen Sajjad Ghaderzadeh vara en simpel kvinna som hoppade av grundskolan någon period innan den Islamiska revolutionen under ung ålder då hon inte var av student kaliber. Hon var en hemmafru som trivdes med sitt liv, och maken ska enligt intervjun ha varit en hektisk bankman. Han skall ha supit ofta med sina vänner så att han ibland spydde upp allt hemma. År 2006 arresterades hon för att ha mördat sin make och för att ha begått otukt då hon ska ha haft utomäktenskaplig sex med två män. Senare upptäcktes det uppgifter om att hon skall ha varit otrogen mot sin make innan han mördades av hennes älskare vilket fick de två huvudåklagelserna att vara äktenskapsbrott och mord. Enligt lagstiftningen till den Islamiska Republiken i Iran bestraffas båda brotten med avrättning.

”Sakineh Mohammadi Ashtiani hade (utomäktenskaplig) relation med en man och i enlighet med den mellan de två överenskomna planen innan mordet såg hon till att utrymma bostaden för mordet att äga rum och söva ner sin make med en bedövningsspruta, som därefter mördades av den verkliga mördaren med hjälp av två elkablar och vatten” sa Lagman Sharifi, domstolschef över provinsen östra Azerbaidjan. De hade planerat mordet sedan tidigare, bevis på det förplanerade mordet  är hur hon faktiskt lydde sin älskare och skickade ut barnen från huset och utrymde huset så att allt kunde gå planenligt, vilket hon inte skulle ha gjort om hon verkligen trodde att hennes älskare skämtade eller var oseriös om sina mordplaner. Sedan skall hon ha sövt ner honom så att han lämnades hjälplös mot sin verkliga mördare.

”Hela händelsen ägde rum under två månaders tid. År 2006 fick jag telefonkontakt med en man, som manipulerade mig med sina ord. Han påstod att han skulle göra si och så för mig, och att han skulle ta väl hand om mig. ‘Vad är det för en make du egentligen har, han har ju inte gjort dig något gott’ (sa han och) mannen är min (döde) makes fastersson, han påstod att min make hade gjort det ena och det andra, först i fängelse fick jag veta att han har suttit inne tidigare, och att det är hans tredje gång nu” sa Ashtiani och fortsatte: ”Så sa han till mig att vi borde döda min make, jag trodde inte på honom, jag trodde att han skämtade (och) sa till mig själv att den här mannen har blivit galen. Senare insåg jag att han verkligen menade att mörda honom. När jag gick den dagen för att ge min svärmor sin medicin såg jag att han hade tagit med sig sina samtliga verktyg, allt från elektriska prylar till handskar. Slutligen mördade han min make genom att koppla in kontakten, tidigare sa han till mig att skicka barnen till deras farmor.” Trots hennes egna erkännanden om att ha varit fullt medveten om planen, med den lilla skillnaden att hon påstår sig ha trott att älskaren skämtade eller var oseriös med sin mordiska uppmaning, så påstår ändå svensk media att hon var helt oskyldig från mord och bara var otrogen om ens det…

Sajjad Ghaderzadeh, son till Ashtiani, sa att på kvällen till den 26 maj 2006 drack hon, pappan och släktingen sprit och hon blev medvetslös. När Sajjad, som besökt sin sjuka farmor, kom hem låg hans pappa död i badkaret, iklädd shorts. Han tror inte ens att hon har varit otrogen mot hans far, för att inte nämna mord. (Aftonbladet)

”Orsaken till hennes makes mord var att hon söv ner honom genom att injicera (bedövningsmedel) i honom med en bedövningsspruta. Sedan mördades offret av den verkliga mördaren via två strömkopplade kontakter på halsen.” sa Lagman Sharifi vidare. Mohammad Mostafai, som var Ashtianis försvarsadvokat, tog hennes fall till västerländsk media och uppmärksammade västvärlden på det hela som slutade med grundlösa lögner, falska anklagelser och absurda lurendrejerier.

”Varför tog du mitt fall till tv, varför skämde du ut mig?
Hela min släkt och skara av bekanta visste ju inte att jag befinner mig i fängelse. Varför gjorde du det här mot mig, det jag vill säga till Mostafai är, tro inte att du kan leka med mitt rykte utan någon konsekvens. Jag ska klaga mot honom” sa Ashtiani. Mostafai, som gick i exil från Iran till väst, är en av huvudkaraktärerna i Ashtiani-fallet i västvärldens ögon. I jakten på asyl i Norge sågs han som ett användbart pjäs för det ondskefulla sionistiska världssamfundet och västvärlden hade avsikten att skylta med honom varje gång de skulle elda upp sina vilseledda islamofobiska exiliraniersom så många fler blivit. Sedan vittnade fru Ashtiani om att hon inte ens hade träffat honom en enda gång i sitt liv. När Mostafai märktes vilja leva utomlands kontaktades han av diverse västerländska medier och rättsorganisationer.

”Jag ville inte säga något om det plagierade brevet som publicerades av en viss Mina Ahadi, medlem i arbetarnas kommunistparti, som falskeligen påstår sig vara en människorättsaktivist. Men pga att vissa av mina vänner insisterar kommer jag att säga några ord om det:För två veckor sedan bjöds jag på en presskonferens av Sinama Föreningen för Fred i Berlin. Jag accepterade och bad dem att göra förberedelser. Jag bad då dem om en lista över konferensens deltagare. De svarade att det skulle omfatta ett fåtal medlemmar från deras förening och en medlem av det tyska utrikesministeriet plus fru Mina Ahadi. Jag ursäktade mig och berättade att jag inte skulle vistas bredvid henne vid presskonferensen eftersom jag inte godkände att användas för politiska syften. Då kontaktades jag av föreningsdirektören som sa att fru Ahadi inte kommer att delta och har strukits av från listan. Men detta bådade ej gott hos fru Ahadi. En dag innan presskonferensen publicerade hon ett brev och hävdade att det hade skrivits av fru Ashtianis son. I brevet stod det att herr Mostafai inte för talan för deras mor längre, även fast jag fortfarande var hennes officiella advokat och hon hade aldrig avskedat mig som advokat. Tragiskt nog delade fru Ahadi ur (det förfalskade) brevet till reportrar men det togs inte på allvar.För några dagar sedan kontaktades jag av någon från Frankrike som bad mig att närvara i en presskonferens. Jag accepterade och dagen efter tillkännagavs en namnlista över konferensens deltagare. Fru Ahadis namn, som gillar att göra sig ett namn med hjälp av frågor om mänskliga rättigheter som ett verktyg, var också bland deltagarna. Hon har inget gott rykte utanför Iran. Jag meddelade att jag inte hade något intresse att delta i presskonferensen. Hon höll ett agg mot mig för detta och kontaktade Sakineh Ashtianis barn för att förbereda för ännu ett falskt brev där hon påstod att fru Ashtiani hade dömts till 99 piskrapp för publicerandet av en bild utan huvudduk” skrev Mostafai i sin blogg. (Modafe)

Den exiliranska ”aktivisten” Mina Ahadi, som nämns i herr Mostafais artikel, var den som först satte igång myten om att Iran skulle stena Ashtiani till döds. Nu har lögnen spridits effektivt igenom hela västvärlden från iranier till icke-iranier och icke-iranier till iranier och så har lögnen blivit ett självklart faktum för majoriteten i alla grupper såväl sekulära/ateistiska som religiösa. Fastän iranska myndigheter hävdat att det inte skulle bli någon stening från allra början och att steningsmyten inte är mer än en förkastlig lögn och smutskastning. (E-Jihad)

Efter all denna smutskastningskampanj och falska anklagelsehärja som bara är en i mängden på sionisternas psykotiska attacker mot Iran för dess självständighet och oförhindrade uppgång och djärva ställning mot USraels globalt morbida förtryck, nämner president Ahmadinejad att USA håller 53 kvinnor fängslade i dagsläget varav samtliga har dömts till döden och skall avrättas. Då funderar man hur det kommer sig att så mycket uppståndelse härjar kring en endaste kvinna som skall avrättas i Iran medan hela 53 dödsdömda kvinnor i USA avrättas en efter en utan att någon lyfter ett endaste finger utanför det egna landet. Till den graden att sionistiska medier i t ex. Sverige väljer hellre att nämna att Teresa Lewis som avrättades för några dagar sedan var den första kvinnan på snart 100 år i delstaten Virginia, ignorerandes faktumet att 52 andra kvinnor väntar på att följa hennes öde. (GP/Expressen)

Allt detta trots att Teresa Lewis bedömdes vara nästintill förståndshandikappad, varken var någon av gärningsmännen eller huvudet bakom mordet, och ångrade sig helhjärtat. Ändå uppmärksammades inte dessa punkter tillräckligt mycket i svensk eller annan sionistisk media, varken innan eller efter hennes avrättning.

(E-Jihad)

Som en sanningens vän skrivit i sin spektakulära artikel ”Tänk om Teresa Lewis var en iranska, eller om Sakineh Mohammadi inte var det…” (Nureinwort)

Tidigare berömde den australiska grundaren, Julian Assange, Sverige för dess ”viktiga roll i Wikileaks arbete”. När han var på besök för drygt 1-2 veckor sedan, efter att ha bjudits in av den kristna socialdemokratiska broderskapsrörelsen, berättade han hur Wikileaks servrarna stationerats i Sverige sedan år 2007 för att därmed arbeta med friare tyglar.

”Men vi är inte de enda, det finns faktiskt en liten industri i Sverige för en ny typ av flyktingar, vilket är journalister och publicister. Så jag anser att svenskar kan vara rätt så stolta över att de möjliggör stark och liberal pressfrihet.”

Samtidigt menar många inofficiella källor att Sverige enbart förvandlats till frizon för journalister och publicister som är mot Israel-fientliga nationer. Sverige tillåter ju aldrig verkliga dissidenter att få sin talan hörd i svensk mainstream media. En dissident som Mohamed Omar visade de bara upp en eller två gånger i början för att påstå sig vara för pressfrihet, men under den senare tiden har alla involverade märkt hur hårt Sverige bekämpar oliktänkande via olika attackmetoder, där de bl a. kidnappar muslimska barn i lagens namn/LVU för att tysta ner kritiken.

Broderskapsrörelsen har även påbörjat en muslimsk motsvarighet till den kristna vänstern under ledning av Abdulkader Habib, där mestadels sekulära och icke-praktiserande unga muslimer ska ha blivit mer och mer aktiva som Sveriges ”socialdemokratiska muslimer”. De har lanserat den socialdemokratiska tidningen ”Islam och Politik” för att attrahera muslimer till sitt parti. Uppsalabon Firooz Yadranji Aghdam, som är grundare och verkställande chef för den muslimska kommittén för mänskliga rättigheter (MKMR), intervjuades kort om sin syn på den tillsynes ”islamiska” ansträngningen hos socialdemokraterna som följer nedan. Den feta texten är mina frågor medan den kursiva är hans svar.

Om denna tidning är särskild för månaden ramadhan, hur kommer det sig att det fortsätter ända bort till valdagen, som är minst en vecka efter att månaden ramadhan tagit slut?

Detta är ett missbruk av den välsignade månaden ramadhan som socialdemokraterna har påbörjat för att jaga fler muslimska röster inför valdagen.

Det står i deras nätverkssajt att tidningen Islam och Politik ”är en tidning för progressiva och rödgröna (alltså socialistiska) muslimer, vad anser du om det?

Vår politik är vår (islamiska) religion, och att vara politiskt aktiv uppmuntras så pass att det även anses vara en plikt, men med vissa gränser under den islamiska principen. Muslimer vill gärna vara delaktiga i samhällets frågor och dess politiska tvister men så vitt jag vet tillåts inte en muslim att samarbeta med något parti som i grund och botten förnekar Guds existens, och just därför misstänker jag att de som kallar sig själva för socialdemokratiska muslimer inte har utrett det socialdemokratiska partiets stadgar tillräckligt mycket. Partiets program strider mot Islams grundläggande principer.

Kan du ge ett konkret exempel på hur det strider mot Islams grundläggande principer?

Ett av dess huvudämnen som strider mot Gud är hur de propagerar och marknadsför homosexualitet. Enligt de abrahimitiska religionerna strider homosexualitet mot Guds lagar och är något väldigt skadligt för mänsklighetens utveckling. I Bibeln är följande tre verser bara några exempel:

”Du skall inte ligga hos en man som en man ligger hos en kvinna. Det är en styggelse.” (Tredje Moseboken 18:22)

”En kvinna får inte bära mansdräkt och en man får inte ta på sig kvinnokläder ty Herren, din Gud, avskyr alla som gör sådant.” (Första Moseboken 22:5)

”Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, (…) ingen sådan får ärva Guds rike.” (1 Korinthierbrevet 6:9-10)

Och i Koranen finns ju ett tydligt exempel jag har i sinnet nu:

”Måste ni, ensamma i hela skapelsen, söka er till ert eget manliga kön och förbigå dem som er Herre skapat till hustrur åt er? Ni överskrider verkligen alla gränser!” (26:165-166)

Men socialdemokraterna anser det vara diskriminerande att utesluta en viss grupp från samhället pga deras sexuella läggning.

Jag anser det inte vara diskriminerande.

Kan du förklara lite kort varför du inte anser det?

Imorgon kommer en grupp och kräver att det skall vara lagligt att upprätta vigsel mellan människor och djur, bör samhället gå med på dessa krav?

Redan idag hörs det hur vissa kräver erkännande av rätten på alla sorters kärlek inom familjen, dvs även incestuösa förhållanden mellan föräldrar och barn. Bör samhället gå med på detta krav?

De värderingar som funnits i tusentals år, har även enligt vetenskapens världskapats för att leda mänskligheten till en ständig utveckling, det som händer nu tyder däremot på att extremistiska liberalister i de politiska färgerna försöker förgöra det som har bistått oss människor med stora framgångar under all denna tid. Så i grund och botten går socialdemokraterna i detta sammanhang ut med mottot att ”Kärleken är starkare än allting annat”.

Att det inte får finnas människor som dömer andra människors kärlek, mäns kärlek gentemot andra män, kvinnors kärlek gentemot andra kvinnor och självklart fortfarande kärleken mellan man och kvinna. De försvarar beslutet om vigsel mellan samkönade par och står upp för det beslutet men deras tolkning på kärleken är väldigt skadligt och farligt för mänskligheten, och muslimer som ansluter sig i deras led står också för denna ofantliga skada.

Och detta problematik var enbart om deras inställning gentemot homosexualitet, annars kan man peka ut allvarliga brister när det gäller integration och diskriminering av muslimer, hur kan det uppfattas att Mona Sahlin reser till Malmö och träffar representanter för judiska församlingar med anledning att ett judiskt barn har hotats att ”halal-slaktas” (svensk medias ordval) medan vi aldrig hört att det socialdemokratiska partiet skulle bry sig om de tusentals barn som kidnappats av kommuner med falska rasistiska och främlingsfientliga grunder. Man kan t ex. nämna Lollo Svensson, den befintliga ordföranden hos barn- och familjeomsorgsnämnden, som har fattat felaktiga beslut om omedelbar tvångsvård av ett tiotal barn och ungdomar med muslimsk bakgrund i Sigtuna kommun.

Apartheidstaten Israel har gjort det igen. Tidigare begick de mord och förtryck mot palestinier, alltså araber vars existens Västvärlden inte behövde bry sig tillräckligt mycket om. Men nu har ockupationsregimen verkligen gjort det. Ett väldigt dumdristigt drag av de. Inte bara typiska motståndare och fiender till sionistregimen har fördömt händelsen utan även dess egna allierade. I Ship to Gaza projektet ingår politiker, diplomater, journalister, aktivister och medborgare från diverse länder vare sig europeiska eller asiatiska. Bland de tiotals svenskar som skall ha gått ombord finns även namnen till författaren Henning Mankell och riksdagsledamoten Mehmet Kaplan och generalsekreteraren Bo Forsberg till den kristna biståndsorganisationen Diakonia. Imorse, ca fem på morgonen, attackerades stödkonvojen av den israeliska stridsflottiljan efter att Israel enligt rapporter skall ett antal gånger har hotat de via radiofrekvenser först.

Stridsfartyg och helikoptrar skickades till de där de attackerades av både beskjutning såväl som närkampsvapen. På videor som har laddats upp på nätet än så länge kan man se hur välförberedda som aktivisterna är attackerar de soldaterna som är beväpnade med skjutgevärer med långa pinn-liknande föremål och faktiskt får några att falla omkull. Men sedan skall den israeliska styrkan ha knivhuggit och beskjutit de som gjorde motstånd. Hittills skall över 60-tals personer ha skadats medan omkring 20 skall ha dödats. Alla hundratals som medverkar har arresterats av de israeliska myndigheterna och alla förnödenheter som de drabbade Gazaborna väntade så ivrigt på har också beslagtagits. Diverse svenska medier som Aftonbladet och Svt har redan rapporterat om händelsen då detta inte kunnat slippa undan från allmänheten hur som helst. Aftonbladet har gjort ett videoreportage om händelsen som Press TV däremot går mycket djupare in i.

Aftonbladets videoreportage

Press TV

Turkiska protester bryter ut mot Israel

Svenskar uppmanas till att delta i protester som hålls i tre storstäder. Även kommunisterna uppmanar till protester mot Israels förfärliga våldsdåd. Uppmaning till landsomfattande protester är följande:

Ljusmanifestation i Sverige, Landsomfattande Protester

Stad: Göteborg
Tid: måndagen den 31 maj 18.00
Plats: Gustav Adolfs Torg.

Samtliga skepp i Freedom Flotilla har attackerats och tagits över av Israelisk militär med våld, med flera döda och skadade som följd.

Vi protesterar mot Israels övervåld, belägringen av Gaza i solidaritet med Ship to Gaza och Freedom Flotilla!

Stad: Stockholm
Tid: måndagen den 31 maj 18:00.
Plats: börjar på Sergelstorg och fortsätter sedan mot den israeliska ambassaden.

Samtliga skepp i Freedom Flotilla har attackerats och tagits över av Israelisk militär med våld, med flera döda och skadade som följd.

Vi protesterar mot Israels övervåld, belägringen av Gaza i solidaritet med Ship to Gaza och Freedom Flotilla!

Stad: Uppsala
Tid: Måndagen den 31 maj 17:00
Plats: Stora Torget

Frågan är ifall detta väldigt dumdristiga drag från sionisternas sida kan ha orsakat deras egna fall i en väldigt snar framtid?

Andra som bloggar om ämnet:

http://www.radikalmuslim.se/index.php/2010/05/31/manifestation-mot-israels-attack-mot-gaza-konvoj/

http://mammamarie.se/2010/05/hjalpkonvojen-ship-to-gaza-attackerad-av-pirater/