Återkomsten är nära – En kontroversiell dokumentär
För inte så länge sedan dök det upp en tämligen kort iransk dokumentär som tolkade upp till tusen år gamla profetior om den väntade frälsaren Imam Mahdi(AJ)1 och hans fascinerande skara av lojala anhängare. Filmen kopplade nyckelpersoner i den väntade frälsarens skara av anhängare till stora personligheter i dagens politiska sfär, och den hittades genast undertextad på åtminstone engelska. Den blev stor på kort tid. Muslimer, och i synnerhet shi’iter gav den mycket uppmärksamhet och västerländska medier förklarade dokumentären som de iranska ledarnas domedagspropaganda. Den är ungefär 28 minuter lång och visar en man och en kvinna tala om återberättelser ur diverse islamiska historieböcker skrivna av såväl shi’iter som sunniter om tecknena för den väntades återkomst.

Dokumentären analyserar vanliga frågor beträffande tajmingen för den väntade frälsaren Imam Mahdis(AJ) återkomst från sin ockultation. Vidare analyseras återberättelser (ahadith) och hur de är sammanlänkade med dagens händelser i Mellanöstern, med fokus på vilken roll den Islamiska Republiken av Iran ska komma att spela vid den tolfte Imamens återkomst.

I den nämner de några nyckelpersoner i den väntade frälsaren Imam Mahdis(AJ) närhet och påstår de vara befintliga politiska ledare i Mellanöstern.

Nämnda anhängare:
Seyyed Khorasani – Ska vara ledaren till ett styre över Khorasan provinsen innan Imam Mahdis(AJ) återkomst, och ett av hans kännetecken är födelsemärket på hans högra hand. Han påstås vara den befintliga ledaren till den Islamiska Republiken av Iran Imam Seyyed Ali Khamenei, som är en azeri iranier som föddes i Khorasan provinsen och har haft en icke-funktionell höger hand sedan utlösningen av en bomb som en oppositionsgrupp hade planterat nära honom under ett av hans tal.

Shu’aib ibn Saleh – Ska vara en högt rankad befälhavare av något slag som lyder under Seyyed Khorasanis ledarskap och ska påbörja sin kamp 72 månader innan den väntade Imam Mahdis(AJ) återkomst. Shu’aib ska vara den som besegrar judarna i Jerusalem (Beit al-Moqaddas). Därefter ska han och ledaren Seyyed Khorasani lyda under den väntade frälsarens direkta ledarskap. Han påstods vara Irans befintliga president, Mahmoud Ahmadinejad som har varit president i 6 år och har 2 år kvar för att sedan stiga åt sidan.

Seyyed al-Hassan al-Yamani – Ska vara befälhavaren till en annan mäktig styrka och allierad med Seyyed Khorasani. Han härstammar från Yemen och ska vara en mäktig motståndare till den onde Sufyani och hans lackejer. Han påstås vara den befintliga generalsekreteraren till den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollah. Generalsekreteraren Seyyed Hassan Nasrullah är libanes men ska ha sina rötter från Yemens shi’iter.

Nämnda fiender:
Sufyani – Ska vara befälhavaren till onda makter som erövrar Saudiarabien för att sedan angripa resterande nationer i Mellanöstern, särskilt Palestina. En direkt fiende till Shu’aib ibn Saleh, Seyyed Khorasani och Seyyed al-Hassan al-Yamani. Han påstås vara Jordaniens kung Malik Abdallah.

Dajjal – Ska vara tidernas största beprövning från Gud. Den stora bedragaren som ska ha funnits hela tiden från Profetens(S) tid till idag. Han påstås vara frimurarsystemet.

Arabiens Abdallah – Ska vara den sista kungen till abbassidernas era (Bani Abbas) och efter hans död ska återkomsten hända utan tvekan. Abdallah ska vara ledare över Hejaz (dagens Saudiarabien). Han ska enligt en källa även ha ärvt sin makt från sin bror vars namn ska vara ett djurs. Efter hans död skall det bestå kortvariga småregimer i Arabien och slutligen en folkligt förvirrad revolution och Imam Mahdi(AJ) ska ta över makten. Arabiens Abdallah påstås vara Saudiarabiens nuvarande kung Abdallah.

Aktion och re-aktion
En kort tid efter publicerandet av den kontroversiella dokumentären besvarades de av det Qom-baserade Institutet för Religiösa Studier (Hawza Ilmiyyah). Institutet för Religiösa Studier anordnade ett seminarie lett av Mahdaviskolan Markaze Takhassosiye Mahdaviyyat som har etablerat ett väldigt lyckat studiecenter under det senaste årtiondet. De besvarade samtliga påståenden och analyserade påståendena djupare och med mer intensiv fokus på de använda källornas autenticitet och pålitlighet. I seminariet avsades lärda från den kontroversiella dokumentären som påstods vara något frikyrkligt och av en okänd och oerkänd organisation. De uppmanade skaparna bakom dokumentären även att uppge den eller de lärda som var bakom de för att sedan inleda en direktsänd debatt på iransk television mellan de båda sidorna.

Vid tidigare skede uppmanade ledaren muslimerna att analysera och se återkomsten i dess helhet istället för att försöka bekräfta tecknen besannas. Han sade vidare att det absolut bästa vore att bygga upp sig själva och större styrkor av trogna soldater till Imam Mahdis(AJ) sak, och absolut bäst vore ifall det skulle styras av Institutet för Religiösa Studier. Ledaren har också uppmanat muslimerna att inte påstå grundlösa saker och inte förlita sig på oautentiska källor.
 

Kort om Mahdaviskolan
Mahdaviskolan grundades av Ayatollah Qeraati med ledaren till den Islamiska Republiken Imam Seyyed Ali Khameneis samtycke år 2000 och må Gud vara nöjd över de båda. Några av centrets storslagna medansvariga såsom Rahim Safawi och Firouz Abadi tillhör den hängivna skaran som deltog i det åtta åriga kriget fullt ut. Vissa andra har varit krigsfångar, i synnerhet den avlidne Abu Turabi som var det i alla åtta år. Både stora såsom den avlidna Irani har bidragit till skolans utveckling, och intellektuella muslimer som den islamisitiska aktivisten Dr Abbas Sheybani som var aktiv både före den folkliga revolutionen och efter etablerandet av den Islamiska Republiken.

Markaze Takhassosiye Mahdaviyyat är oberoende och icke-statlig som organisation på det sättet att de aldrig mottagit eller bett om något som helst statligt bidrag, men de lyder hängivet under ledaren Imam Khamenei. Hittills har de även lyckats etablera centrer i Irans flesta provinser, där de har upprätthållit mångfaldiga utlärnings- och forskningsprogram. De har upprättat både korta elementära kurser och långa fulländade. De har tryckt ut över 80 böcker om Mahdavismen, varav vissa av böckerna har belönats med årets bok i såväl landet som Institutet för Religiösa Studier. De har även omkring 13 välmötta sajter och försöker bidra till hela världen med över 200 000 studenter i Iran. De publicerar två magasiner och har hittills lancerat ett program på iransk television som fortfarande håller igång. De har även upprättat diverse utländska kurser och projekt för vilka den stora kämpen och generalsekreteraren till Hizbollah Seyyed Hassan Nasrollah har officiellt tackat de.

Seminariet
Seminariet bestod utav fyra personer framför kameran och bakom mikrofonen:
Mohammad Reza Nassouri – En ung religionsstudent som var värd och talesman.
Ayatollah Tabassi – Den storlärde Ayatollah Tabassi var seminariets huvudperson. Han har skrivit flertalet böcker om ämnet Mahdavism och andra ämnen likaså och han är en stor lärd i Institutet för Religiösa Studier. Han behandlade utsagorna om personligheterna Shu’aib ibn Saleh och Seyyed Khorasani och den historiska tolkningen om de. Han analyserade även böckerna som nämnt de och tog upp deras autenticitet och ställning bland den tidens muslimska lärda.

Dr Jawad Ja’fari – Förutom att vara djupt engagerad i Institutet för Religiösa Studier under Ayatollah Tabassi är han även bland annat berömd som forskningsbiträde till studieprojektet den ljusa framtiden (Ayandeye Roshan). Han behandlade citeringar från Irans befintliga ledare och påståenden om den Islamiska Republikens grundare.

Dr Saber Ja’fari – Direktör till det iranska magasinet Aman och berömd för att ha behandlat det med liknelser och sammanlänkning av profetiornas personligheter med dagens. Han medverkade mer för att tala om anledningen bakom Institutet för Religiösa Studiers beslut att besvara den kontroversiella dokumentären. Han tog också upp Irans moderna historia i sammanlänkning av stora personer till de i profetiorna.

1. Gällande Shu’aib ibn Saleh och hans autenticitet
Ayatollah Tabassi: Det finns kanske omkring 17 återberättelser och flest återberättelser kommer från ordinära oauktoriserade personer (’ammah) och oftast från sunniten Nu’aym ibn Hammads bok om sluttiden al-Fitan.

Tre återberättelser kopplas till felfria Imamer:
1. Vår fjärde Imam Ali ibn al-Hossein al-Sajjad(A) som återberättats av en viss Bashir ibn Jazlam som inte har nämnts en enda gång i våra egna analysverk om återberättarna (Ilm al-Rijal). Inte en enda autentisk återberättelse från Imam Sajjad(A) har vi om Shu’aib ibn Saleh.
2. Vår åttonde Imam Ali ibn Musa al-Ridha(A) som återberättats av en Jafar ibn Mohammad ibn Malek om vilken den avlidne återberättelseforskaren (muhaddith) Najashi har sagt ”kana dha’iifan bi’lhadith – Han är svag i återberättelser” och vidare ”kana yadhaq ul-hadith wa dhaqa wa yarwi an il-majail”.
3. Vår sjätte Imam Ja’far ibn Mohammad al-Sadiq(A), om att en person vid namn Shu’aib kommer före den väntade frälsaren Imam Mahdis återkomst men där förekommer ingen som helst beskrivning av honom.

Vi kan alltså säga att det inte finns en enda autentisk återberättelse om Shu’aib i beskrivning. Salami säger ”al-Qissa – berättelsen” gällande Shu’aib i al-Aqd al-Dorrar istället för att säga ”al-Hadith – återberättelsen” vilket tyder på stora skillnader. Det finns omkring 16-17 svaga teorier (Nass) men endast en säker uppfattning vilket är att en viss Shu’aib ibn Saleh ska synas till före återkomsten och det är endast om Shu’aibs grundexistens (Asl). Imam Sajjad(A) återberättelsen påstår att han kommer från Samarkand, men ingen vet ifall det verkligen stämmer eller ifall han kommer från Reyy etc. Men återberättelsen säger ”min Bani Tamim – från Bani Tamim”. Så vi vet att han härstammar från den arabiska stammen Tamims ättlingar, vare sig det gäller hans förfäder eller föräldrar.

2. Är det verkligen korrekt att koppla honom till en befintlig personlighet?
Ayatollah Tabassi: Att uttala sig om att någon möjligtvis skulle kunna vara han är inte fel, men att påstå det vara så med säkerhet är fullkomligt fel.

Mohammad Reza Nassouri: Wahhabiter såsom Nasir al-Ghaffari som har doktorand som slutbetyg… eller en som Ahmad Dhu’l-Katib som påstår mångt och mycket och som kallas för ”al-Natiq bismi Shi’ah – Shi’iternas sanna representant” av medier varje gång de nämner honom. De säger att shi’iter kallar någon för Mahdi under alla sina epoker som sedan visar sig vara bluff, och på så vis nedvärderar de Mahdavismens upphöjda betydelse. Är det inte så?
Ayatollah Tabassi: Man måste skilja säkra tecken från osäkra tecken. Vi väntar på den fördolda Imam Mahdis(AJ) återkomst, och bör inte klänga oss fast på tecknena, särskilt när det kommer till osäkra tecken.

I boken Gheibat Nu’mani återberättas det från Imam Jawad(A) att han frågas huruvida det är möjligt att Imamen anländer utan att Sufyani har kommit, till vilket han svarar jakande. Några påverkande faktorer skulle kunna orsaka det. Då frågas han vidare att om det i så fall skulle kunna hända att Imam Mahdi(AJ) inte kommer alls på grund av påverkande faktorer till vilket han svarar nekande. Det finns Mi’ad som är fullt säkra i information, sedan finns det säkra tecken och sist osäkra tecken. Den Mahdi vi väntar på är en som kommer att rycka ut förtryckets rötter, ingen mindre.

Mohammad Reza Nassouri: Vad kan ni säga om böcker som Ilzam al-Naser, Khutbat al-Bayan, al-Fitan, och deras autenticitet?
 

Ayatollah Tabassi: Ibn Hammad var cellkamrat till Ahmad ibn Hanbal och dog i fängelse år 228 eller 229 e.H. Som berättat direkt ur al-Dhahabis Siyar a’lam al-Nuhala, vol 10 sida 595. ”Han publicerade sin bok med konstigheter däri” och al-Dhahabi var själv lärjunge till Ibn Taymiyyah och en wahhabi. Den lärde sunniten al-Suyuti nämner al-Dhahabis pålitlighet i Taskirat ul-Khawas i del 24-25 och skriver att sunnismen består av fyra personer varav en är självaste al-Dhahabi och al-Dhahabi i sin tur säger att det inte finns någon autenticitet hos Ibn Hammads al-Fitan. Så vad säger vi Shi’ah då?
‘Allamah Majlisi, som har studerat och samlat otaliga återberättelser om den väntade frälsaren Imam Mahdi(AJ) och skrivit tre hela volymer i sin Bihar al-Anwar om honom, använder inte sig av Ibn Hammads återberättelser en enda gång. Två kedjor använder sig Majlesi av där Ibn Hammad finns med, men aldrig använder han sig av honom som en pålitlig källa eller berättare eller historiker.

Dr Javad Ja’fari: Vi vill ta upp några punkter som vi anser filmen vara riktigt defekt.
1. Filmen påstår att återkomsten skall hända de närmaste åren, så de använder sig av några citat av ledaren till den Islamiska Republiken. Analysera hur de tar ett av hans tal ur sitt sammanhang för att stärka sin sak.
 

”Jag säger det med full säkerhet att Guds verkliga löfte om en ny islamisk civilisation är på väg” så folk som lyssnar tror då att ledaren menar den fördolda Imam Mahdis(AJ) återkomst. Men det här stycket har tagits ur sitt sammanhang och är i själva verket från ledarens budskap till pilgrimerna till Kaba under pilgrimsfärden till Hajj.

Ledaren säger (Endast på persiska):
Eslam ba bidariye mosalmanan va bazyaftte hoveiyate khish, va ba matrah shodan andisheye tawhidi va ba manteqe edalat va ma’naviyyat doreye tazeyi az shokofa’i va ezzat ro aghaz karde ast. Kasani ke dar gozashteye na chandan dor ayeye yas mikhandan va tajdide hayate ghor’an va eslam va moteqabelan za’f va zaqale tadrijiye an mohajeman ra be cheshm mibinan va ba zabane del tasdir mikonan. Man ba etminane kamel migoyam in hanoz aghaze rah ast, va tahaqqoqe kamele va’deye elahi, ya’ni piroziye haq bar batel va bazsaziye ommate ghor’ani va tamadone novine eslami dar rah ast. ba’d ayeye va’dallah al-ladhina amanu min kum. neshaneye in va’deye takhallof napazir dar avvalin va mohemtarin marhale piroziye enqelabe eslami dar iran va banaye bolandavazeye nezame eslami bod. Ehsase hoveiyyat va tashakhos dar aghalliyathaye mosalman dar bishtare keshvarhaye gharbi hame va hame neshanehaye ashkare pirozi va pishraviye eslam dar hamavar bi ba doshmanan dar in qarn ya’ni qarne 15 hejrist. In hanoz aghaze rah ast. Mellathaye mosalman hanoz gardanhaye doshvari bar sare rah daran. Obor az in gardanha niz joz ba iman o ekhlas, joz ba omid o jahad, joz ba basirat o sabr moyassar nakhahad gasht. Ba ya’s o manfibafi o ba bitafavoti o bihemmati va ba bad gomani be sedq va’deye elahi in rah te’y nakhahad shod.

Gällande profetiorna om Arabiens kung Abdallah:
I sin ‘Adad al-Qawiyyah skrev storebror till ‘Allamah Hilli för ca 700 år sedan ”qad dhahara min al ‘alamat iddatun kathirah mithluh kharabuha it masjid il-kufa wa qatli ahli misr amirahum va zawali mulki bani al-’abbas ‘ala yad rajulin kharaja ‘alayhim min heysa wada mulkuhum va mauti abdallah akhare muluk bani al-’abbas wa kharabe shamat wa madd il-jismi ma yali al-karkh bi baghdad kullu salek fi muddatin yasirah – nu har det samlats många tecken, väggen till kufa moskén har förstörts, egyptierna har dödat sin ledare, bani abbas kungarike har förgjorts, abdallah som är bani abbas sista kung har försvunnit, shamat har förgjorts och bron mellan karkh och baghdad har förstörts. allt under kort tid. det har hänt liknande händelser men aldrig under en så kort händelseförlopp.”
Men 700 år fortskred utan den väntade Imam Mahdis(AJ) återkomst. De har alltid liknat profetiorna med sin tids händelseförlopper men det har aldrig hittills hänt. Det gör inget att tro att det vore möjligt med si och så men att försäkra folk och kalla ledaren för Seyyed Khorasani etc. är fel.

3. Gällande Seyyed Khorasani och hans autenticitet, samt att Seyyed al-Hassan påstås vara samma person?

Ayatollah Tabassi: Vi har omkring 6 eller 7 återberättelser om Seyyed Khorasani. Återberättelser gällande Seyyed Khorasani brukar nå upp till sjätte Imamen(A) och inte efter honom. Jag (Ayatollah Tabassi) har i varje fall inte hittat någon återberättelse gällande honom efter Imam Sadiq(A). Två personligheter som de lärda har kopplat till att vara Seyyed Khorasani är Abu Moslim Khorasani och Rafih ibn Leyf och under den sistnämndas tid kopplade de även hans motståndare Ali ibn Sufyan till att vara den onda Sufyani. De har även kopplat händelserna kring den kommande Imam Mahdis(AJ) återkomst till Holako Khan, Abbasidernas ihopsamling och segern över Iraks Baghdad. De ansåg även Ibn Taoos vara Seyyed Khorasani, vilket även han själv var övertygad om. I sin Kitab al-Iqbal, vol 3 skriver han ”malaem bataeni ana sadiq yata dhan man wujod ar-rajool min ahl al-bayti nubuwwah ba’di zawali mulki bani al-abbas yuhtamal an yakuna isharah ‘ilaynah wa’l-an’am alayna”.
Han beskriver Seyyed Khorasanis egenskaper och attribut och säger sedan att han inte kan tänka sig andra mer passande till att vara Seyyed Khorasani än honom själv. Den avlidne Sadr säger att det är Abu Muslim i ockultationens historia (Tarikhe Gheybat). Enligt vissa återberättelser ska han även vara från Samarkand.

”ya’isha fi saltanatihi farighan min al-a’da thalathin sanah thumma yuthawwidul mulk bi ibnihi sa’id ya’bi makka wa yantadhir dhuhur mahdi had idha waffaq. fa yabqa ibnuhu ba’d wafat abih fi mulki wa sultanah ghariba min arba’in sanah wa huma yarja’an ila al-donya” – Khorasani regerar och erövrar sedan lever han där i 30 år som ledare, sedan överlåter han makten till sin son Said och flyttar till Mecka i väntan på Imam Mahdi(AJ). Han väntar där i 40 år på honom, han dör under sin väntan för att sedan återvända via Imam Mahdis(AJ) åkallelse.”

Kedjemässigt är återberättelserna osäkra och innehållsmässigt är de väldigt tvetydiga och motsägelsefulla.

Mohammad Reza Nassouri: Är herrarna Khorasani och Hassani en och samma?
Ayatollah Tabassi: De har ingen koppling till varandra. Det är två helt skilda personer. En av våra lärjungar som i själva fallet är en av våra lärare har skrivit och publicerat sin bok Tahammole now dar neshanehaye zohor, där han har samlat våra lektioner och föreläsningar och i stycket al-Hassanis uppror nämner han den mest autentiska återberättelsen som återberättas i Ilzam un-Nasib av Khutbat ul-Bayan och i Aqd ad-Durar av Sulami som säger ”taharrok al-Hasani – (och) al-Hasani gör sitt drag” och inget mer. Återberättelserna om al-Hassani är mursal i bästa fall, det vill säga de har okompletta berättarkedjor.
Ibn Taoos återberättar detta från Suleilis bok al-Fitan i sin Malaheme ibn Taoos, men han underrättar precis innan återberättelsen att han narrerar Suleilis al-Fitan och att han inte anser återberättelsen vara autentisk alls. Enligt en återberättelse skall det vara tre flaggor inför Imam Mahdis(AJ) återkomst varav en tillhör al-Hassani. Den mest tillförlitliga återberättelsen vi har om al-Hassani nämns i Usul al-Kafi som nämner x antal händelser, som till exempel att araberna vägrar lyda under sina tyranniska regimer, och att Syrien ruineras etc. etc. så gör al-Hassani sitt drag. Gällande denna återberättelse har den avlidne specialisten i Mahdavism ‘Allamah Majlisi tillkännagivit vara fullt pålitlig. Fastän han var känd som en väldigt strikt person i att godkänna återberättelser och har själv skrivit tre hela volymer om Imam Mahdis återkomst i sin samlingsverk av återberättelser.

Mohammad Reza Nassouri: Hittills har Hashemi Rafsanjani, befälhavaren Safavi, herr Shamkhani påståtts vara Shu’aib ibn Saleh och nu är det president Ahmadinejad. Hur obegripligt det än må låta sägs och sprids grundlösa påståenden såväl som anklagelser fram och tillbaka hela tiden. En gång när Imam Khamenei närvarade hos en samling var det en person som gick fram till honom och böjde sina knän för att pussa hans fötter höll Imam Khamenei tillbaka honom och uppmanade honom att låta bli och tillkännagav att han inte godkänner sådan uppförande, och mannen tryckte sig fram i all envishet sägandes ”det gör du visst, du är bara inte medveten om det”. En annan gång när ledaren till Jaysh al-Mahdi armén i Irak Moqtada al-Sadr var i marknaden påstod några honom vara den väntade Imam al-Mahdi och när han förnekade påståendet tog de illa upp och frånsa honom rätten att förneka sanningen.

koppling mellan ordet Ruhollah och Imam Khomeini

Dr Javad Ja’fari: Vid tidens ände (Akhir al-Zaman) samlas en grupp inför Ruhollah vilkas hjärtan närmar sig varandra. I en av filmdelarna visar de källan till denna påstådda återberättelse vara Bihar al-Anwar volym 65 sida 139 och menar att den tiden är nu och ordet ruhollah hänsyftar till grundaren till den Islamiska Republiken, Imam Ruhollah Khomeini.

Vi har tittat upp återberättelsen i den nämnda källan. Abdullah ibn Sharik återberättade följande från Imam Baqir(A) enligt Bisharat al-Mustafa: ”aqbala Abu Bakr wa ‘Omar wa Zobair wa ‘Abdur-Rahman ibn Awf jalaso bi fana’e rasolillah fa kharaja ilayhum an-nabi thumma qal inna an yaminillah ‘azza wa jalla aw an yamin al-’arsh qauman minna ‘ala manaber min noor, wujuhuhu min noor, siyabuhum min noor, taghsha wujuhuhum wa absar an-nadhirina dunahum fa qala ‘Aliyyun ‘alayhi as-Salam man hum ya rasulillah fa qala hum qaumun tuhabbu bi ruhillah ‘ala ghairi ansabin wa la amwalin ula’ika shi’atuka wa anta imamuhum ya ‘Ali.”

Översättning: ”Abu Bakr och Omar och Zobair och Abdur-Rahman ibn Awf samlades hos Profeten(S) och satt där en stund för att sedan ge sig av. Sedan sade Profeten(S) att en grupp skall vara vid Guds högra sida eller höger sida av Guds Tron manaber av ljus, anleten av ljus, kläder av ljus. vilka är de frågas Profeten(S) och svarar, O Ali(A), det är de som älskar varandra vid Guds ande (rohillah).”

Den ovannämnda återberättelsen är en säker utsaga både hos shia och sunni. Sunnan Abu Dawud nämner den. I vår mest autentiska hadithverk som är Kulaynis Kafi nämns denna återberättelse i volym 2 sida 124, bab al-hubbu fillah al-bughzu fillah, där säger återberättelserna 4 och 7 samma sak, nämligen det ovannämnda. Men orden tidens ände (Akhir al-Zaman) nämns ej och ordet rohullah menar inte Imam Khomeini utan refererar till Guds sanna ande eftersom den nämner att de samlas vid Guds Tron eller vid Hans högra sida. Förutom detta har vi flertalet återberättelser som är lik denna vilket stärker teorin att detta handlar om efter domedagen och inte innan vid sluttiden.

”Imam Baqir(A) qal qala rasulillah al-mutahabuna fillah yaum al-qiyama (inte fi akhar az-zaman utan yaum al-qiyamah) ‘ala ‘ardhin zabarjadin khazra fi dhilli ‘arshi an yaminih wa kilta yadayh yaminu, wujuhuhum ashaddu wa yazann wa azwa um min al-shams at-tali’ah yaghbituhum bi manzilatihim kullu malakin mugharrab wa kullu nabbiyyin mursal ya qulu an-nas man ha’ola fa qala ha’ola mutahabun fillah.”
Folk frågade vilka dessa är och han svarade de som älskar för Guds skull. Dessa precis liknande återberättelse visar att rohullah inte är namnet utan betydelsen av meningen.

Seyyed Khorasani och Imam Khamenei
Gällande födelsemärket i Seyyed Khorasanis högra hand har Imam Khameneis högra hand en skadad och inget födelsemärke, utan en skada, bombskada för att vara mer precis.

En annan punkt är att enligt filmen ska någon ha sagt till ledaren att under hans ledarskap komer Imamen att återvända. Ledaren ska ha sagt det till Reyshahri och han ska ha sagt det till fredagsböneledaren i Ahwaz herr Hajati. Institutionen för Religiösa Studier ringde upp herr Hajatis kontor som informerade att han är i Karbala. Så de ringde vidare upp herr Reyshahri som sade att det är en tydlig och förkastlig lögn. Varken har ledaren sagt något liknande till honom eller han till herr Hajati(RA). Den avlidne Bahjat(RA) gav aldrig något beslut (Hukm) när det kommer till hans narreran om Imam Mahdis(AJ) återkomst. I hans officiella sajt står det skrivet en fråga om huruvida det stämmer att han påstått att gamla kommer uppleva Imam Mahdis(AJ) återkomst. Svaret på hans officiella sajt är att han satt i moskén efter bönen och en man gick fram till honom och sa att han hade träffat Imam Mahdi(AJ) och han sa till honom att Imam Mahdi(AJ) sa att äldre än Bahjat(RA) skall uppleva återkomsten. Det är ett naqle qol alltså citat och inte något hukm, det vill säga beslut. Så spred han denna information vidare?

Han har skrivit i sin officiella sajt att ifall han skulle anse det vara något att klänga fast vid skulle han ha underrättat sina lärjungar. Ayatollah Naseri(RA) som också är en stor lärd med djup kunskap i diverse böcker om Imamen(AJ) var inte heller nöjd med att hans citat från avlidne Bahjat(RA) skulle spridas, inte i form av ett löfte eller påstående i varje fall. Han gick till sin vän, den avlidne Bahjat(RA), och frågade honom om läget som en vän och inte som en medkamrat inom beslutsgivanden etc. Den avlidne Bahjat(RA) citerade den mannen som sa så till honom. Ayatollah Naseri(RA) sa detta säkerligen i någon föreläsning eller tal eller något för just det fallet. Något han ville poängtera med annat, inte att det skulle spridas till mobiler och internet och att det skulle påstås att han menade att Ayatollah Bahjat(RA) sagt att Imam Mahdi(AJ) definitivt kommer snart. Mirza Qomi(RA) besökte Seyyed Bahr ul-Uloom(RA) som en vän och frågade ifall han har sett Imamen. Han svarade och inte kan väl folk skriva böcker då om vilka som har träffat honom och vad som hänt?

Dessa ting är vänner emellan, inte officiella utlåtanden. Precis som när president Ahmadinejad visades upp i hela globen hur han talade om för Ayatollah Javadi Amoli att han kände ett ljus över sig när han höll ett tal under ett seminarium. Det var vänner emellan utan något allvarligare påstående, som fiender till honom ändå spred för att därmed trycka in honom i ett hörn där han antingen var tvungen att trycka på eller förneka att ha sagt det, eller det smartaste han kunde ha gjort vore att ha erkänt och påstått sig ha sagt fel för att slippa antagonisternas dumma anklagelser. (Sista meningen är ett tillägg från mig)

Avslutningsvis varför detta seminarium
Dr Saber Ja’fari: De syskon som har tillverkat och spridit den halvtimmeslånga dokumentären på internet där de sammanlänkar dagens stora personligheter med profetior om den väntade Imam Mahdis(AJ) återkomst har säkerligen gjort det av goda skäl. Anledningen var väl för att uppmuntra andra till ledarskapet i Iran och orsaka entusiasm i dagens politiska företeelser. Men hur kommer det då sig att vi från Mahdaviskolan ställer oss upp och talar mot denna dokumentär?
Är vi mot den väntade Imam Mahdis(AJ) återkomst?
Vill vi attackera de som ligger bakom denna dokumentär?

Nej, Institutet för Religiösa Studier och de islamiska lärda har alltid varit religionens ambassadörer och främsta representanter. De måste vara aktiva och antingen bekräfta, förneka eller på ett eller annat vis analysera/debattera punkter som tas upp. De varken får eller kan vara passiva inför påståenden och drag från andra grupper. Men om vi påstår så kontroversiella saker utan säkra källor och det sedan visar sig ha varit felaktiga så kommer folk inte bara att bortse från dokumentären och anse den vara falsk utan de kommer även att anse religiösa auktoriteter vara opålitliga. De säger att vi påstår oss själva vara förutsagda personligheter i uråldriga profetior medan folk med mindre kunskap och lösa källor påstår dessa ting, och imorgon kommer vi enligt de att påstå oss själva vara den väntade Imamen likaså.

Som bröderna nämnt tidigare så spreds det under Rafsanjanis presidentskap att ”khafifu lahya kuse (hajen utan skägg)” för att mena att han var Shu’aib, sedan tog tiden för hans presidentskap slut och Mohsen Rezai ersattes som huvud för Sepahstyrkan av Rahim Safavi så sa de samma sak, khafifu lahya eftersom han också var utan skäggväxt fast utan det persiska ordet kuse som betyder haj och är en ”attribut” till Rafsanjani själv. Khafifu Lahya, Shu’aib ibn Saleh, huwa Rahim Safawi brukade vissa säga på hans tid. Safavi slutade på Sepah och de undrade vem de skulle personifiera som Shu’aib härnäst och fann att det fanns en vars själva namn var Shu’aib och vars far var Saleh, nämligen Ali Shamkhani som kallades för Shu’aib i sitt eget område. Han var en av den tidens ministrar, och när den tiden tog slut gjorde likaså hans ministerskap det. De avlägsnade Kusestycket, lämnade kvar khafifu lahya (vilket egentligen betyder subtil skäggväxt), tillade nahil och slängde det mot president Ahmadinejad, och sa att som om det vore upp till honom, han måste vara Shu’aib ibn Saleh. Man får inte leka så här med folks känslor och tro. Man får inte påstå saker utan säker kunskap och information.
Vill vi göra något för religionen bör vi presentera den ordentligt och korrekt. Inte med alla möjliga medel, eftersom det skulle resultera i ett bakslag mot själva religionen och dess anhängare. Vad ska hända när Ahmadinejads presidentskap tar slut och även han försvinner ur den synliga bilden?

En london-baserad antagonist till den Islamiska Republiken av Iran talade om sin tid som minister av slag i Iran. Han sa att inte nog med att det inte kunde hittas svarta prickar i ledarens liv, inte ens gråa prickar. Intervjun visades upp i det iranska tv-programmet Emrouz Dirouz Farda. Varken han eller hans påståenden är viktiga, eftersom vi känner vår ledare och är tacksamma för hans existens, men dessa ting bör sägas för att mena att vi inte behöver påstå ledaren vara Seyyed Khorasani eller andra i profetior nämnda för att bekräfta hans ledarskap eller i försök att få andra som inte accepterar eller förstår sig på honom att göra det.

Ayatollah Tabassi: Ett av tecknena för Imamens återkomst är mordet på Seyyed al-Hassani enligt den avlidne Sheikh Mufid(RA), Mullah Salem Mazandarani(RA) säger att al-Hassani är självaste Nafs Zakiyyah och är han det är han del av de säkra tecknena.

- Idag är för oss en högtid, morgondagen är för oss en högtid och varje dag där vi ej trotsar Gud är för oss en högtid.
(mostadrak al-wasa’il, sid. 154, återbr. 668/8)

Ungefär 00:15 på morgonen i måndags blev det nyår för en stor grupp muslimer i världen. Nyåret kallas för nowrouz och är persiska för nydag, men trots det att det ursprungligen är en persisk högtid firas den även utav många andra folkgrupper, varav två är afghaner och kurder.

Nowrouz ses inte av araber som någon islamisk högtid vilket även har dokumenterats i våra egna återberättelser, men vad hade våra felfria, frid över de, att säga om det hela? 

- Vet du betydelsen av denna dag, frågades han av Imam Sadiq(A).
- Det är en stor dag för iranierna och de ger varandra gåvor däri, svarade han.
- Jag svär vid det antika Huset i Mecka att denna dag är en urgammal dag om vars betydelse jag skall underrätta dig.

Mo’alli kände törsten efter mer kunskap om den uppmärksammade dagen.

- Vetskapen om den här dagens sed, O store, är mig mer kär än att önska liv för mina vänner och död åt mina fiender.
- Idag är dagen då Gud slöt den bestående pakten (Ahd al-Azal) med folk, samma dag sken solen för första gången och likaså blåste vinden, jordskakningen påbörjades, och samma dag nådde Noas(A) ark berget Judy, samma dag uppenbarade sig Gabriel(A) för Profeten(S), samma dag lyfte Profeten(S) upp Imam Ali(A) på sina axlar så att han kunde krossa stengudarna i Kaba, samma dag beordrade han folket att svära trohet till Imam Ali(A), samma dag svor folket en andra trohetsed till Imam Ali(A) efter (lönnmordet) på (den tredje kalifen)Uthman. Det anländer aldrig en nyårsdag utan att vi (Ahl al-Bait[A]) väntar oss den Väntades(AJ) återkomst. Ni (araber) lyckades glömma bort denna dag medan iranierna har hållit fast vid den. (Sama’ wa Alam av Bihar al-Anwar, vol. 59, sid. 9143, tryckår 1967)

För mig är den ovanstående återberättelsen ett sätt för en av Guds representanter att informera muslimer om att inte alla värdiga högtider och anledningar till glädje behöver ha kommit i Koranen eller påbörjats av Profeten(S) i hans tradition. Ja, Islam är komplett men vi muslimer är långt ifrån fulländning så fastän Islam i sig inte behöver utvecklas eller anpassas efter tider så måste vi muslimer anpassa oss efter uppdateringar och utvecklas själva. Ju mer vi lyckas utvecklas desto närmare det islamiska konceptet fulländad människa lär vi nå. Men högtid behöver inte innebära att man är väldigt glad och leker lekar tillsammans, inte heller behöver man ens basera sin högtid på livet och dess skönheter enligt min livsuppfattning.

I måndags träffades jag och några andra muslimer och besökte en väldigt sjuk kvinna tillsammans. En kvinna som vid sidan om sin mångfaldiga cancerkonflikt även har lämnats helt ensam och på egen hand av samtliga bekanta, där vissa av de även önskar henne en plågsam död. Ens förnuft beräknar den höga sannolikheten att denna under 40 år unga kvinnan måste ha haft ett särskilt förflutet i negativ bemärkelse för att råka ut för alla dessa bedrövligheter. Nu ligger hon där på sin dödsbädd, tungt nedtryckt av sina ofantliga skuldkänslor för sitt för oss okända förflutna, neddrogad av lugnande medel för att undvika sina obemötliga kroppssmärtor, och olycklig av sin ensamhet.

Hon kanske kan jämföras med den oslipade diamanten som måste utsättas för tremendiös vånda, och genomgå en innerlig rening för hennes besudlade jag att föda den dolda skönheten inom henne till hennes Gud, Skapare och Herre. Samma sak kanske kan sägas om det förtryckta folket i Bahrain.

DET ÄR en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er – Gud vet, men ni vet inte. (2:216)

Jag vet inte, det enda jag vet är att jag mår bra av att påminnas om döden, då det får mig att avstå från denna värld med större självförtroende. Den tid jag och min fru har lärt känna den här unga drabbade kvinnan har jag även påmints om min första och hittills end liktvagning, vilket också fick mig att må bra och minnas min egna bräcklighet. Vem vet, kanske den här kvinnan blir min frus första liktvagning om hon nu överlever henne. Jag tog med mig samtliga bekanta som var med mig den dagen till kvinnan för att ge de alla min nowrouz gåva, vilket är den svidande påminnelsen om dödens nära boning och hur snabbt och enkelt vi kan hamna hos Gud, våran Herre.

Inna lillah wa inna ilaihi raji’oon - Vi kommen från Gud och vi åter gå till Honom!

PS. glad nowrouz till samtliga som tar till sig av Gudsdyrkan och lever rättskaffens.

En av många martyrer från det påtvingade Iran-Irak kriget

- Lever du, frågades han ovanifrån sin blodiga kropp.
- …Inte än. svarade han darrig i rösten. (Sultan Moradi)

 Och säg inte om dem som stupar [i strid] för Guds sak: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta. (2:154)

Igår kväll fick jag och min fru bevittna min nästan fem månader gamla sons absolut första tand ha vuxit ut lite över tandköttets annars tandlösa utseende. Min mor hade fingret i munnen på Mohammad Taha, eftersom han älskar att suga på våra fingrar…, och plötsligt sa hon att han nog har fått sin första tand. Både jag och min fru kände efter i hans mun och fann att tanden som knappt syns med ögat är precis tanden bredvid detta barns tand. SobhanAllah, vad vacker livet är. Vad fint man får se och bevittna det som ens föräldrar fick gå igenom med en själv. För varje dag får man mer förståelse för sina föräldrar, större respekt för ansvarsfullhet och viktigast av allt starkare kärlek till Awliya Allah.

Awliya Allah – Guds vänner - såsom profeterna Abraham, Jakob och Job fick gå igenom titaniska prövningar för att formas till de vackra själarna de visade sig vara. ”TROR människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar?” (29:2)

Profeten Abraham(A) är en av Guds absolut största mukhlasin (hängivna), oshaq (älskare) och muttaqin (medvetna) genom tider. Han var gift med mästarinnan våran Sara(A) och eftersom hon inte födde något barn under en lång era så erbjöd hon honom att gifta sig med hennes slavflicka Hagar(A), som födde profeten Ismaeil(A) åt honom. När han väl hade välsignats med Ismael(A) i ett antal år så att han blev till en ung livlig pojke kom plötsligt Abrahams(A) prov från hans Herre och Gud. Han beordrades att offra sin ende son till Gud, som om vore han ett djur som skulle slaktas och ätas. Men se så vacker Abraham(A) var, inte lät han världslig kärlek hejda honom i hans väg till sin rabb (Herre) och sanna ma’shuq (Älskade). Vid den heta stunden just då han skulle skära isär sonens huvud från hans kropp kom det glada nyheter från Skaparen.

Och [minns att] Abraham sattes på prov av sin Herre och [att han] fullgjorde alla Hans befallningar. [Gud] sade: ”Jag skall göra dig till ett föredöme för människorna.” Abraham frågade: ”Och mina efterkommande?” [Gud] svarade: ”Mitt löfte omfattar inte syndarna.” (2:124)

Senare än honom kom hans barnbarn Jakob, också en av Guds fromma tjänare och profeter men som misslyckades med att offra sina ”Ismael” till Gud vilket innebar att han inte hade lärt sig Abrahams upphöjda kärlek. Han fick gå en svårare väg, då han var en far som såg sin mest älskade son, den vackraste Josef, som Guds mirakel och bevis. En dag försvann hans son och tiotals år senare, när han var blind av sorg och i ett bedrövligt tillstånd fick han ett besök av ärkeängeln Gabriel(A) som lärde honom hemligheten bakom sann kärlek. Äntligen offrade han sina Ismael, den vackre Josef och hans yngre bror Benjamin, och när han väl skar av de huvudena i sina sinnens värld blev han varse om Josefs(A) boning och begav sig till honom.

OCH NÄR de [alla efter ankomsten till Egypten] steg fram inför Josef, omfamnade han sina föräldrar och sade: ”Välkomna till Egypten! [Här skall ni,] om det är Guds vilja, leva i fred och trygghet!” (12:99)

Senare än honom kom hans sons svärson Job(A) att betvingas att uppoffra sina Ismael till Gud. Job(A) var en rik man med mycket mark i ägo, många söner, en lojal fru och många tjänare som bearbetade hans mark. Han var Guds profet på sin tid efter profeten Josef(A) och en generös man bland folket sitt. Satan ville röva bort hans tro med sitt begränsade intellekt men Gud visste något han ej hade vetskap om. Prövning efter prövning föll över Job(A), han förlorade sin mark och alla sina ägodelar, hans tjänare och söner dog alleman. Han fick diverse otaliga kroppssjukdomar tills han bara kvarblev som ett stycke kött i något hörn helt övergiven av sina samtliga släktingar och bekanta med endast sin lojala fru som sin försörjare. Hans fru hade vuxit till gammal ålder i hans sällskap där hon hade fått allt hon behövt av honom. Under hans svåra period av beprövningar stod hon vid sidan om honom och tog väl hand om honom. Till slut fick satan även henne att splittras från honom genom att förarga honom över henne. Där var han i sin absoluta ensamhet och hjälplöshet, liggandes under bar himmel. Men se så vacker Job var, som var den ultimata symbolen för tålamod, uthållighet och tillit till Gud.

OCH [MINNS] Job, hur han ropade till sin Herre: ”Jag har prövats av olyckor och elände, men DU är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!” (21:83)

Vad har nu allt detta med min sons första tand att göra kanske man undrar efter samtliga tre profeters berättelser?

Min älskade Imam al-Husayn(A) offrade sina Ismael och sina allt för Guds och rättvisans och sanningens skull. Där Karbalaslättens brännande värme regerade var han och lärde oss Fulländad Kärlek. Där stod han med sin sex månader gamla spädbarn, som inte hade fått i sig mjölk och vars läppar var uttorkade.

”Ali Asghar, min älskning, min soldat, min kämpare, min krigare! Du är Alis barnbarn men för liten att kämpa med svärd. Gör ditt Jihad och kämpa med din tunga istället!” viskade Imam al-Husayn(A) till sin son. När sonen slickade läpparna med sin uttorkade tunga besvarades han av fiendestyrkan med en pil rakt i luftstrupet. Våran mästare och lärare tog hans blod och slungade upp det mot skyn i klagan mot djävularna!

Hur beredd är jag på att offra min Ismael?

”Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ], men den som begraver den [i synd och mörker}skall gå mot fördärvet.” (Solen:9-10)

Räds ej förmörkelser och bed till Gud, våran Herre så att vi må finna lugn i våra hjärtan. Det stämmer att det inte är skrämmande med en solförmörkelse för oss idag, men det har vi endast Gud att vara tacksamma till och Han skulle kunna ta bort detta inre lugn från oss. Hur som helst har en bror underrättat att det är solförmörkelse imorgon på morgonen, vilket i sin tur innebär att man obligeras utföra en inte alls för lång bön vid namnet salat al-ayat (tecknens bön).

Nedan följer ordentlig information om solförmörkelsen:

Partiell solförmörkelse 20110104
”Solen kommer att stå mycket lågt i sydöst under hela förmörkelsen. Den går upp kl
09.04 och då är förmörkelsen redan på god väg. Störst förmörkelse är kl 09.38 då solen står knappt 2° över horisonten. Cirka fyra femtedelar av solens diameter kommer att skymmas av månen. Förmörkelsen är slut kl 11.00 då solen står knappt 6° över horisonten.”

Bönens gång är väldigt simpel, man ber en två divisionsbön (rak’aat) varav varje division består av fem bugningar (rukuu). Innan varje bugning bör man recitera kapitel ingressen (surat al-fatihah) och en valfri surah (ex. surat al-ikhlas) och man kan välja samma andra kapitel varje gång. Man också välja att reciter en kapitel uppdelad i fem delar under första rak’aat och så göra samma sak under rak’aat om man nu kanske inte kan tillräckligt många kapitlar eller inte har ork att recitera samma kapitel varje gång. Slutligen går man ner på knän och sätter pannan mot marken (sujud) och fortsätter bönens gång med trohetsed (tashahud) och frid (salam) och avslutar den fulländad.

Om man inte utför denna bön under självaste förmörkelsens gång, vilket man måste göra, så måste man be den som senbön (ghadha). Må Gud, den Sublime, acceptera från oss alla och er alla.

Dhul Janah återvänder herrelös till sin karavan efter sin mästares avgång från kärlekens slätt

Jag har inte skrivit någonting dessa dagar fastän det är heliga Muharram dels på grund av att jag har varit upptagen med Gud och andra himmelska angelägenheter och dels på grund av att min internet var bortkopplad i x antal dagar. Vill däremot passa på att länka till en vacker klagovisa om martyrernas Mästare, frid över honom, och kärlekens stridsfält i tvåflodslandet Irak. I Ashuras Hjältar presenteras den tidlösa revolutionärens fulländade kärlek. Han var den enda som offrade precis allt han hade ur alla aspekter och han var den för vars skull profeten Zakariyyah, frid över honom, bad Gud, den Upphöjda, att skänka en son som kunde offras till Gud, den Sublima, på liknande sätt så att han skulle ha ett gemenskap med profeternas Segel, frid över honom och hans Hushåll. Han är den för vars skull profeten Adam, frid över honom, grät hejdlöst efter att ha underrättats om utav ärkeängeln Gabriel, frid över honom. Han är den för vars skull Umm Salamah, en upphöjd och välsignad hustru till profeternas Segel frid över henne, fick en bit jord från Karbala slätten av sin make, frid över honom och hans Hushåll, och underrättades att dagen då hans andra dotterson, frid över honom och hans karavan, skulle slaktas orättfärdigt av Islams fiender skulle jorden i hennes hem förvandlas till blod, och för vars skull Umm Salamah, frid över henne, den dagen då hon bevittnade jorden ha förvandlats till blod sprang ut på Medinas gator och skrek som en galning att al-Hossein ibn rasoolallah, frid över de samtliga, har slaktats i Karbala!

Han är den för vars skull fria själar begråter hysteriskt i förälskelse, och han är den för vars skull revolutionen bröt ut i Iran och han är den för vars skull den islamiska Hizbollah, må Gud beskydda de, så kejserligt bemöter och står mot världens förtryckande armar och klarar sig så bra idag. Men Sörjde Profeten, frid över honom och hans Hushåll, sin andra dotterson så mycket under den tionde Muharram?

NoorIslam bloggen länkade till ett väldigt fascinerande klipp från Youtube om en av Profeten Mohammads, frid över honom och hans familj och förbannelser över deras fiender, mirakel. Hans förmåga att veta var en moské såväl som dess qiblah symbol (alltså böneriktning) bör byggas i Yemen för muslimerna att kunna be riktade rakt mot heliga Kaba.

Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut på] er tro. Oroa er därför inte för dem – frukta Mig! Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion. (5:3)

Det hade gått åtta dagar sedan den välsignade Profeten, frid över honom och hans Hushåll, slutfört sin pilgrimsfärd. Hans första och absolut sista pilgrimsfärd – hajjatul-wida’. Det var den 18 Dhi’l-Hijjah år 10 efter Hijra (e. H). Så anlände den välsignade Profeten, frid över honom och hans Hushåll, till en ödesdiger plats där alla karavaner skildes åt mot sina egna städer och byar. Ghadir Khumm (Khummdammen) nära dagens al-Juhfa i Arabien. Så, plötsligt ur det blå…

- Stilla era karavaner! sade en befallande röst.

Det var den välsignade Profeten iklädd en vitfärgad jemenitisk hibra, som sträckte ända ned till fotknölarna, med en mörkgrön turban på huvudet. Alla som hörde stannade upp, stoppade sina karavaner och tittade ängsligt dit den beslutsamma rösten hade kommit från.

FÖRKUNNA, du Sändebud, allt vad din Herre har uppenbarat för dig! Gör du inte det, har du inte förmedlat Hans budskap. Gud skall skydda dig mot människorna; Gud vägleder inte förnekarna av sanningen! (5:67)

Den osäkra dagen, med pannorna fulla av svett, stoppades samtliga karavanledare av den välsignade Profeten, frid över honom och hans Hushåll, vars intensivt svarta ögon, ackompanjerade av hans framträdande ögonbryn och långa mörka ögonfransar, tittade uppmärksamt efter den gigantiska karavanskarans reaktioner gentemot honom. Fullkomligt medveten om karavanernas tillstånd av trötthet i och med den utslitande värmen beföll han att samtliga pilgrimer som hunnit iväg skulle kallas tillbaka. Han sa samtidigt åt Salman att bygga upp en kulle med stenar och diverse kamelredskap. Nu hade alla muslimer samlats, och ska enligt de mest autentiska återberättelserna ha varit omkring 100 000, och kunde tydligt se den välsignade Profeten, frid över honom och hans Hushåll. Efter fem timmars Koranrecitation, där han även varnade folk från dåliga gärningar 73 gånger och uppmanade de att betänka deras framtid, höll han ett långt tal. I sitt tal nämnde han ”de två dyrbarheterna” och fortsatte.

- Har inte jag en större rätt över de troende än de har över sig själva?

Den stora klungan svarade jakande.

- Den som än jag är ledare över, är även denna Ali ledare över. Å Gud våran Herre, älska de som älskar honom och bekämpa de som bekämpar honom.

Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut på] er tro. Oroa er därför inte för dem – frukta Mig! Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion. (5:3)

Samtliga bland muslimerna, och i synnerhet den i framtiden blivande andra kalifen, gratulerade Imam Ali för att ha valts ut till de troende männens och kvinnornas ledare. Senare den dagen spred sig nyheten runtom i hela den Arabiska halvön och Harith ibn Nu’man al-Fahri, och enligt en annan återberättelse Nadhr ibn Harith, som fick höra nyheten tog illa vid sig. Han hoppade upp på sin kamel, red till Medina och begav sig till den välsignade Profeten, frid över honom och hans Hushåll.

- Du beordrade oss att svära ed på att det inte finns någon gud förutom Allah, och att du är Guds Sändebud. Vi lydde dig. Du beordrade oss att be fem böner om dagen och vi lydde. Du beordrade oss att fasta under månaden Ramadhan och vi lydde. Sedan beordrade du oss att utföra pilgrimsresa till Mecka och vi lydde. Men du tillfredsställdes inte av allt detta, nej du lyfte upp din kusin med handen och förklarade som vår mästare genom att säga ‘Ali är ledare över den som än jag är ledare över’… Kommer denna belastning från dig eller från Gud?

- Vid Allah, som är den ende guden! Det här kommer från Gud, den Mäktige, den Upphöjde.

Harith som fick nog av Profeten begav sig mot sin honkamel och talade samtidigt till Gud.
- Å Gud! Om vad Mohammad säger stämmer slunga då en sten från skyn över oss och utsätt oss för hemsk vånda och plåga.
Innan han anlände fram till sin kamel föll det en sten från skyn som penetrerade honom via huvudet, for genom hela kroppen, ut från hans nedre del och lämnade honom död på plats. Följande vers uppenbarades.

EN MAN frågade om ett straff som väntar dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja, [ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp. (70:1-3)

Låt oss nu analysera dessa betydelsefulla verser via tv olika tolkningar. Imam al-Baqir, frid över honom, har sagt ”Förmyndarskapet (al-wilayah) är Guds sista obligation och därefter läste han upp versen {الیَومَ اَکمَلتُ لَکُم دِینُکُم}”. (Kafi, vol. 1, sid. 289)

FÖRBJUDET för er är kött av självdöda djur och blod och svinkött och sådant [kött] som har slaktats i ett annat namn än Guds; [vidare kött av] djur som strypts eller kvävts eller dödats genom ett hårt slag eller [som] fallit utför ett stup eller stångats ihjäl eller rivits av ett rovdjur – om ni inte har slaktat djuret på föreskrivet sätt [medan det var vid liv] – och djur som slaktats på hedniska offeraltare. [Förbjudet är även] att genom teckentydning försöka utforska vad framtiden bär i sitt sköte; detta är ett ogudaktigt företag. Förnekarna av sanningen har nu misströstat om [att kunna göra slut på] er tro. Oroa er därför inte för dem – frukta Mig! Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. Jag har beslutat att Islam skall vara er religion. Om någon drivs [att bryta mot förbuden ovan] av hunger, inte av lust att överträda dem, [skall han finna] Gud ständigt förlåtande, barmhärtig. (5:3)

Följande vers delas klart och tydligt upp i två delar, där ena delen handlar om tillåten och otillåten köttkonsumtion och andra delen handlar om religionens perfektion med Guds välsignelse och Hans dekouragerande av de icke-troende. Versens uppdelning i två stycken beskräftas via några punkter.

1. Huruvida de troende skulle äta självdöda djur eller ej har ingen relevans till att de icke-troende modfälls.

2. Både sunnitiskt och shi’itiskt godkända återberättelser gällande versen ifråga nämner {اَلیَومَ یَئِسَ الَّذِینَ کَفَرُوا} och {ألیَومَ اَکمَلتُ لَکُم دِینُکُم}, inte meningarna före och efter som behandlar konsumtionen av självdöda djur.

3. Enligt shi’itiskt och sunnitiskt godkända återberättelser uppenbarades versens {ألیَومَ اَکمَلت…. – Denna dag har Jag fullbordat…} först efter att Imam Alis förmyndarskap klargjordes av den välsignade Profeten, frid över honom och hans Hushåll och förbannade vara deras fiender, vid Khummdammen. Iallafall enligt några av de största och högst aktade sunnitiska historikerna och Korantolkarna.

4. Förutom de ovannämnda argumenten är detta slutsats vad förnuftet och begripningsförmågan också når fram till just på grund av 4 anledningar: 1- dagen då de icke-troende modfälldes, 2- dagen då religionen fulländades, 3- dagen då Guds välsignelser gentemot människor uppnått sin klimax, 4- dagen då Islam i form av en religion och en fulländad trosskola har godkänts av Gud. Och blickar vi bakåt åt Islams tidigare historiska händelser så har ingen av de andra viktiga dagarna, såsom till exempel trohetsdagen {یوم البعثه}, utvandringsdagen {یوم الهجره], segern över Mecka {فتح المکّه}, andra krigssegrarna mm. givits dessa fyra attribut, fastän de varit himmelskt värdefulla och Islams viktigaste företeelser. Inte ens hajjatul-wida’ {حجة الوداع} har samma rangordning eftersom hajj är blott en del av religionen och inte hela religionen.

Dagen då trohetseden svors {یوم البعثه} är den första dagen av det välsignade Sändebudets profetskap, och det går inte att på något vis påstå religionens första dag vara samma dag som dess fulländning. Utvandringsdagen {یوم الهجره] är den dag då det välsignade Sändebudet flydde i enlighet med befallan från Gud, och den dag då de icke-troende attackerade Profetens hus är ju inte dagen de modfälldes.

De dagar då slag som Badr och Khandaq mm. utkämpades och segrades var de enda icke-troende som modfälldes de som närvarade där, långt ifrån ALLA icke-troende medan Koranen konstaterar att {اَلیَومَ یَئِسَ الَّذِینَ کَفَرُوا…} (samtliga) icke-troende modfälldes.

Hajjatul-wida’, som är då muslimerna närvarade vid Profeten för att lära sig ritualerna inför hajj, är endast en dag då muslimernas hajjpilgrimsfärd fulländades av Profeten och inte hela religionen, fast Koranen säger {ألیَومَ اَکمَلتُ لَکُم دِینُکُم}.

Men Ghadir dagen är den enda dagen då Gud beordrade att Imam Ali skulle accepteras som Profetens(S) efterträdare, och endast under, och för, den dagen var det som alla fyra begrepp användes i versen i form av {اکملت، اتممت، رضیت، اَلیَومَ یَئِسَ الَّذِینَ کَفَرُوا}.

Hur modfälldes de icke-troende då?

De icke-troende blev modfällda den dagen eftersom i och med att deras samtliga anklagelser mot Profeten, för att förstöra hans rykte, och deras samtliga krigförklaringar och illviljande komplotter inte var framgångsrika så var deras enda hopp att invänta Profetens död. I ghadir dagen då Imam Ali utnämndes till likadan ledare över muslimerna som Profeten hade varit införstods det till samtliga vänner och fiender att om Profeten hade haft egna söner skulle de inte ha varit mer lämpade för efterträdarskapet än Imam Ali, och att religionen Islam och konceptet islamisk ledarskap tar inte slut efter Profetens bortgång. En personlighet såsom Ali ibn Abi Talib skulle vara Sändebudets efterträdare och det islamiska samfundets ledare. Därav de icke-troendes misströstan och modfälldhet.

Hur fulländades religionen då?

Religionens fulländning beror på att, fastän lagarna och reglerna är fulländade i sig, men ingen felfri ledare väljs ut av Gud för att styra samfundet, så förblir implementerandet av lagarna ofullständiga. Alltså fulländades religionen då muslimernas felfria ledare (Profeten) tillkännagav deras nästkommande felfria ledare (Imam Ali). Eftersom det skulle inte sluta med Imam Ali, utan skulle fortsätta från honom ner genom 11 andra felfria ledare, där den sista av de skulle kvarbli med muslimerna till domedagen fastän han skulle utföra både en kortare fördoldhet och en längre, som är den vi befinner oss i idag.

Hur skänkte Gud Sina välsignelser i fullaste mått då?

Koranen utpekar gudomlig ledarskap och vägledning som välsignelsernas största välsignelse. Ifall Profeten skulle gå bort utan att efterlämna och utnämna en representabel ledare lik sig själv efter sig skulle han begå en oförrätt mot sitt folk som ingen fåraherde skulle begå mot sitt fårahop.

 Låt oss även analysera Ibn Kathir.

الْيَوْمَ يَئِسَ الَّذِينَ كَفَرُواْ مِن دِينِكُمْ
Förnekarna av sanningen har denna dag misströstat om [att kunna göra slut på] er tro.

Ali ibn Abi Talhah har rapporterat att Ibn Abbas ska ha sagt att versstycket menar att ”de gav upp hopp om att muslimer skulle revertera till deras religion.” Återberättelsen nämns vara som något Ata ibn Abi Rabah, as-Suddi och Muqatil ibn Hayyan ska ha sagt.

”Denna mening stöds också vidare via en återberättelse dokumenterad i Sahih som konstaterar

إنَّ الشَّیطَانَ قد یئِسَ أن یَعبُدَهُ المُصَلُّونَ فِی جَزِیرَةِ العَرَبِ، وَلَکِن بالتَّحرِیشِ بَینَهُم
Satan har sannerligen givit upp hopp att de som ber i den arabiska peninsulan kommer att dyrka honom. Men han kommer ändå att styra trubbel emellan de.”

Det nämns att det även finns en möjlighet att versstycket avvisar den minsta möjligheten att icke-troende och satan någonsin kommer att bli som muslimerna eftersom muslimer har vissa särskilda egenskaper som säger mot avgudadyrkan och dess folk. Då beordrar Gud muslimerna enligt följande tolkning att inte frukta fienderna när man motsäger de. Det gäller då det efterföljande versstycket فَلاَ تَخْشَوْهُمْ وَاخْشَوْنِ – Så frukta de inte, men frukta Mig!

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمُ الإِسْلاَمَ دِينًا
Denna dag har Jag fullbordat er religion för er, skänkt Min välsignelse över er i fullaste mått, och valt för er Islam som er religion.

Versstycket menar att detta tyder på Guds största välsignelser till det muslimska samfundet då Han fullbordat muslimernas religion för de via Islam som religion och Mohammad som deras sista Profet, Profeten till såväl jinner som människor. Det han tillåter är tillåtet medan det han förbjuder är tabubelaggt. Till förstärkning nämns följande koraniska vers  وَتَمَّتْ كَلِمَتُ رَبِّكَ صِدْقًا وَعَدْلاً – Och din Herres ord har uppfyllts i sanning och i rättvisa. Detta menar då att Guds Ord är sann i vad det meddelar och rättvis i vad det befaller och förbjuder. När Gud fulländade religionen för muslimerna fulländades likaså Hans välsignelse över de.

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي وَرَضِيتُ لَكُمُ الإِسْلاَمَ دِينًا
Denna dag har Jag fullbordat er religion för er, skänkt Min välsignelse över er i fullaste mått, och valt för er Islam som er religion.

Alltså uppmanas muslimer att acceptera Islam för sig själva, då det är den religionen som Gud har tycke till och den Han valde åt sina tjänare och att det är via den som Gud sände ned den bästa av de ärevördiga sändebuden och den mest upphöjde av Hans böcker. Ibn Jarir nämnde att Harun ibn Antarah sade att hans fader hade sagt ”när versen الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ (Denna dag har Jag fullbordat er religion för er…) uppenbarades under den titaniska Hajjdagen (Arafahdagen, den nionde Dhul-Hijjah) grät Umar.
Profeten frågade ‘Vad får dig att gråta?’
Han sa ‘Det som får mig att gråta är att vår religion perfekteras för oss. Nu är den fulländad, ingenting är fulländad men är ämnad att förfalla’
Profeten sa صَدَقَت (Du har sagt sanningen).”

Sedan nämns en återberättelse där Imam Ahmad dokumenterat att Tariq ibn Shihab sa
”En judisk man sa till Umar ibn al-Khattab ‘Å ledare över de troende! Det finns en vers i din bok som läses av alla er (muslimer) och hade uppenbarats för oss hade vi tagit den dagen (då det uppenbarades) som en firandets dag’

Umar ibn al-Khattab frågade ‘Vilken är den versen?’

Juden svarade ”الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ وَأَتْمَمْتُ عَلَيْكُمْ نِعْمَتِي (Denna dag har Jag fullbordat er religion för er, skänkt Min välsignelse över er i fullaste mått). Umar svarade ‘Vid Gud! Jag vet när och var denna vers uppenbarades till Guds Sändebud. Det var aftonen till Arafahdagen på en fredag.’

Al-Bukhari dokumenterade denna återberättelse via al-Hassan ibn as-Sabbah från Ja’far ibn ‘Awn. Muslim, at-Tirmidhi och an-Nasa’i dokumenterade också denna återberättelse. I al-Bukharis Tafsirbok via Tariq där han sa att ”judar sa till Umar ‘Vid Gud! Det finns en vers i din bok som läses av alla er (muslimer) och hade den uppenbarats till oss hade vi tagit den dagen (då det uppenbarades) som en firandets dag! Umar svarade ‘Vid Gud! Jag vet när och var denna vers uppenbarades och var Guds Sändebud var vid det tillfället. Det var Arafahdagen och jag var vid Arafah vid Gud.”

Och Jesus, Marias son, sade: ”Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid (’iidan) för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren.” (5:114)

Jesus Messias ber Gud, den Upphöjde, om den himmelska måltiden

Profeten Jesus lärjungar (Hawariyyoon), frid över honom och de rättfärdiga bland hans följe, frågade honom: ”Jesus, son av Maria! Kan din Herre låta ett bord [dukat till måltid] sänka sig ned till oss från himlen?”, till vilket han svarade: ”Frukta Gud, om ni har sann tro!” (5:112) av tre skäl.

1) De kallade honom via hans förnamn och inte en av hans ärade gudagivna titlar vilket tyder på lite av en respektlöshet.

2) De frågade ifall Gud ”kan” vilket betyder att de i själva verket undrade om huruvida Gud är kapabel eller ej istället för att med säkra hjärtan fråga ifall Gud ”vänligen beviljar” de måltiden.

3) De sade ”din Herre” istället för ”våran Herre”. Så Jesus, frid över honom och hans jungfruliga mor, svarade med ”Frukta Gud, om ni har sann tro!”.

Sedan sade de: ”Vi vill smaka [en sådan måltid], så att våra hjärtan får ro och vi får veta att det som du har sagt oss är sanningen, och så att vi kan vara dina vittnen.” (5:113)

Och Jesus, Marias son, sade: ”Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid (’iidan) för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren.” (5:114)

Jag menar inte att gå in på berättelsen om Jesus, frid över honom och de hans, ur ett islamiskt perspektiv. Hellre vill jag nämna och förklara ordet högtid (’iid) som nämns i versen ovan, sedan får jag skriva om självaste Profeten Jesus och hans lärjungar lite mer fördjupande vid ett senare tillfälle inshaAllah.

Ordet ‘iid (عِید), som härstammar från ‘ood (عُود) vilket betyder ”återvändo” eller ”att återvända”, nämns en enda gång i den heliga Koranen och står till synes för högtid. Eftersom skapelsen ursprungligen är ämnad för perfektion och för att sträva efter att uppnå perfektion får ordet ‘ood betydelsen ”att återvända till perfektion” vilket då är att skära sig loss från all världslig begränsning för att kopplas till den transcendentala linan, som är Guds rep. Nu får vi lägga in denna upphöjda betydelse i dess av Självaste Gud utvalda vers för att få oss en fascinerande slutsats gällande högtider. För slutsatsen måste vi använda oss av verserna 114 och 115 i kapitel 5.

Och Jesus, Marias son, sade: ”Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid (’iidan) för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren.” Gud svarade: ”Ja, Jag skall låta denna [måltid] sänka sig ned till er, men om efter detta någon av er förnekar [tron] skall Jag låta honom utstå ett straff som ingen i hela världen fått utstå.” (5:114-115)
Om vi nu tänker oss vad dessa två verser säger ser det mer eller mindre ut så här:

Gud åkallas för att skänka Jesus och hans lärjungar en himmelsk måltid, vilket skulle motsvara en högtid, fest. Gud beviljar åkallelsen och skänker måltiden ner till honom och hans lärjungar men tillkännager att med denna högtid följer det ansvar och plikter. Om de hädanefter skulle bli icke-troende i Gud skulle de straffas hårdare än hur andra någonsin straffats. Så, när vi väl kombinerar betydelsen i dessa två verser med slutsatsen på vad ordet ‘iid i dess ursprungliga form betyder får vi väl fram att med firande och fest för Gud följer även ansvar att fullfölja ens plikter gentemot Honom. Vi återvänder alltså till den ursprungliga perfektionens upphöjda stadie, när vi gått igenom början på den välsignade Hajj månaden dhi’l-hijjah och uträttat en pilgrimsfärd till Guds Hus (beitullah), vare sig det blir geografins kaba eller hjärtanas kaba (ens inre kaba), så ska vi ha gått igenom en ansträngande och betydelsefull utvecklingsprocess och därmed förändrats ifrån vår tidigare skede och återvänt till ett mer fulländat jag med ankomst till vår vanliga tid och värld. Vi återvänder till den ursprungliga perfektionens upphöjda stadie, när vi tagit oss igenom den välsignade fastemånaden ramadhan (shahr ramadhan) och har fastat magen, såväl som tungan, ögonen och begären i trettio dagars tid, och återvänder tillbaka till den flyende tiden med förändrad karaktär, med större insikt om livet, med starkare relation med och intensivare kännedom om Ljuset inom oss. ”Högtiderna finns i fyra slag; fitr, adha, ghadir och fredagar” (bihar al-anwar, vol. 86, sid. 279; vol. 89, sid.276; vol. 98, sid. 351)

Då kan vi väl börja med att sträva efter fulländning i synnerhet under dessa fyra tider. Det är bara en början, lyckas vi väl ta oss förbi de lägsta nivåerna av världslighet och onödighet så är det en gigantisk åstadkommelse. Så får vi kämpa på hårdare och hårdare. Först då hör och begriper vi liknande citater som när Imam Ali, frid över honom och förbannade vara hans fiender, sa ”Och varje dag som Gud ej trotsas är en högtid” (nahjul balagha, visd. 428) eller ”idag är för oss en högtid, morgondagen är för oss en högtid och varje dag där vi ej trotsar Gud är för oss en högtid.” (mostadrak al-wasa’il, sid. 154, återbr. 668/8)

Då blir det en ständig och kontinuerlig utvecklingsprocess i kampen att förvandlas till den perfekta människan!

Al-hamdulillah wa lillahi’l-hamd. Subhanallah. Gud är prisad och upphöjd, prisad är Gud för den magnifika offer-högtiden (’iid al-adha).

Idag är den dag då vår välsignade Imam al-Baqir, frid över honom och alla Guds, den Upphöjda, vänner och hjälpare, uppnår martyrdomens välsignade status. Där tänkte jag bara nämna kort om honom och en del i Koranens budskap om tvagning.

Mohammad al-Baqir, son till ‘Ali as-Sajjad son till al-Hossein ash-Shahid son till ‘Ali al-Murtadha son till Abu Talib, var son till Umm Abdullah Fatimah dotter till al-Hassan al-Mujtaba, kallades för Abu Ja’far och stod ut bland sina samtliga bröder i sin unika karaktär (shakhsiyyah), dygder (fadhail), traditionella kunskap (’ilm as-sunnah), asketism (zuhd) och ledarskap (Imamah). Han ansågs vara överlägsen sina samtliga syskon och kusiner och den mest kapable bland muslimerna av både sina egna shi’iter och majoriteten av sunniter, särskilt när det kom till hans kunskaper om religion, seder, Sunnah, Koranen, Profetens levnadsbiografi (Sirah) och litteratur.

Det finns mycket information om honom på nätet och den mest intressanta är väl ändå hans biografi som skrivits av den storslagna Sheikh al-Mufid. ett stycke ur biografin är följande:

Makhul son till Ibrahim rapporterade från Qays son till ar-Rabi.
- Jag frågade Abu Ishaq as-Sabi’i om att gnugga sina skor (i rituell tvagning – wudhu) till vilket han svarade ‘Jag brukade säga till folk att gnugga sina två skor (under deras rituella tvagning istället för att gnugga fötterna) ända tills jag mötte en man från Banu Hashim vars like jag aldrig träffat – Mohammad son till ‘Ali son till al-Hossein. Jag frågade honom om att gnugga (skorna) och han förbjöd mig från att göra det. Han sa att de troendes Mästare, ‘Ali al-Murtadha son till Abu Talib, gnuggade aldrig (sina skor). Vidare tillade han om de troendes Mästare att han brukade säga att Boken (som inte nämner den handlingen) går före (introducerandet av) att gnugga. Jag har aldrig gnuggat mina skor ända sedan dess att han förbjöd från det.’ Vidare sa Qays son till ar-Rabi att han aldrig gnuggade fötterna ända sedan Abu Ishaqs återberättelse.

Jag vill även passa på att nämna lite ett och annat om tvagning inför bön.
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلَاةِ فَاغْسِلُوا وُجُوهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُوا بِرُءُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَيْنِ ۚ وَإِنْ كُنْتُمْ جُنُبًا فَاطَّهَّرُوا ۚ وَإِنْ كُنْتُمْ مَرْضَىٰ أَوْ عَلَىٰ سَفَرٍ أَوْ جَاءَ أَحَدٌ مِنْكُمْ مِنَ الْغَائِطِ أَوْ لَامَسْتُمُ النِّسَاءَ فَلَمْ تَجِدُوا مَاءً فَتَيَمَّمُوا صَعِيدًا طَيِّبًا فَامْسَحُوا بِوُجُوهِكُمْ وَأَيْدِيكُمْ مِنْهُ ۚ مَا يُرِيدُ اللَّهُ لِيَجْعَلَ عَلَيْكُمْ مِنْ حَرَجٍ وَلَٰكِنْ يُرِيدُ لِيُطَهِّرَكُمْ وَلِيُتِمَّ نِعْمَتَهُ عَلَيْكُمْ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ {6}
TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna. Och om ni befinner er i ett tillstånd av stor rituell orenhet, skall ni rena er [genom att skölja hela kroppen]. Den som är sjuk eller befinner sig på resa eller som just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte kan finna vatten, skall ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud vill inte lägga på er tunga bördor, men [Han] vill rena er och fullkomna Sin nåd mot er – kanske känner ni tacksamhet. (5:6)

Denna vers beskriver och förklarar de rituella tvagningarna wudhu och tayammum. Sedan får man även veta att utlösning, vare sig det är under ens sömn eller vakna tillstånd, gör kroppslig tvagning (ghusl) obligatorisk. Wudhu utförs med vatten. Ifall det inte finns någon tillgänglighet till vatten, eller ifall vatten av någon anledning är skadlig för ens hälsa, så skall man istället utföra tayammum – tvagning via jord/damm. Men i detta inlägg vill jag gå in på tvagningsstycket vilket gör att följande versstycke blir viktig.

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلَاةِ فَاغْسِلُوا وُجُوهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُوا بِرُءُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَيْن

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna.

Två huvudpunkter vill jag beröra lite kort här.

1. Stycket ”ila’l-maraafiq – upp till armbågarna” går enligt ja’fari skolan ut på att klargöra tvagningsgränsen, inte tvagningsriktningen. Eftersom ordet ”aidiyakum – (era) händer” i det arabiska språket innefattar alltifrån fingrarna upp till handlederna, upp till armbågarna och upp till axlarna befaller denna vers oss att tvaga ända till armbågarna, varken mer eller mindre. För det andra så är översättningen ”samt armarna” ett tillägg då det på arabiska bara står ”era händer”.

2. Såsom denna vers i Koranen först nämner ansiktstvagningen(1), sedan händerna(2), sedan strykande av huvud(3) och slutligen fötter(4) måste man utföra sina tvagning i samma ordning. En av de felfria Imamerna frågades varför det tvagas endast en del av huvudet i wudhu till vilket Imamen svarade ”limakaan al-ba’ – pga bokstaven ba’ (باء) i ordet biru’usikum. Just därför menas det en del av huvudet, och vore det så att versen löd ‘wamsahu ru’usikum – stryk era huvuden’ vore man obligerad att stryka hela huvudet” (Usul al-Kafi, vol. 3, s. 30)

Precis detsamma gäller då även strykandet av fötterna då versstycket lyder ”stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna” vilket betyder att samma regler gäller för fötterna som gäller för huvudet. De som stryker sina hela huvuden med våta händer och tvättar fötterna istället för att stryka de med våta händer följer enligt ja’fari skolan inte ”ba’ (باء) ” i versstycket ”biru’usikum (بِرُءُوسِكُم)”.

Men som sagt är detta endast en tolkning av versen och den tillhör Ja’fari skolan, den islamiska skola som Imam Ja’far as-Sadiq grundade på sin tid via sin storhet och överlägsna kunskap.

(Tafsir an-Noor, Ayatollah Muhsin Qira’ati, Tafsir Aqa Mahdi Pooya)