Samhällsproblematik
Fortsatt protest mot LVU-monstret
24 Nov 11
I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige
Skaran av demonstranter i Sergels torg från första protesten
Upprättelseceremoni i stadshuset
För två dagar sedan, den 21 november 2011, anordnade regeringen en upprättelseceremoni för personer som under sin barndom antastats, utsatts för värre slag av övergrepp eller hamnat i försummelse efter att ha tvångsplacerats i hvb- eller fosterhem av staten. Upprättelseceremonin hölls i stadshuset i Stockholms stad mellan 13.00-16.00, hade en ungefärlig närvaro på 1300 personer och var ämnad att beklaga statligt bekostade våldtäkter och misshandel till samtliga utsatta och drabbade genom att dela ut 250 000 svenska kronor till dem som drabbats under perioden 1920-1980 i gottgörelse. De som utsattes för statligt bekostade våldtäkter och misshandel mm. under 80-talet och framåt fick gottgörelse nog med en simpel ”förlåt oss ty vi äro hemskt ledsna” från regeringens sida. (Regeringen)
- Det som hänt med fosterbarnen är något fruktansvärt och det får aldrig hända igen, sade Kjell Björk från Ulricehamn, som utsattes för övergrepp som barn på hvb- eller fosterhem, när han intervjuades av P4 Sjuhärad strax innan upprättelseceremonin.
Han fortsatte: ”Man ser ju att många är ledsna när de tänker på vad som hänt, gråten hänger i ögonen”.
Han förklarade vidare att känslan av utsatthet var så stark den dagen att ifall alla närvarande kunde ge ifrån sig den negativa energi som de bar inom sig ”skulle man kunna bygga ett stort kärnkraftverk”. Han menade att spänningen var så ogenomtränglig att man nästan kunde skära den med en kniv. (Sveriges Radio)
Våra svenska barn och LVU-monstret – Familjen Qatanani
19 Nov 11
I Guds namn, vars härlighet ger styrka mot allt fult
Qatananibarnen fr. v. Nancy, Iman, Alexander och Daniel
- Har du slagit barnen?
- Nej.
- Har du vridit armen på Nancy och krossat henne mot glasrutan?
- Nej.
- Har du slagit Daniel mot ansiktet så att det lät?
- Nej.
- Jag är nöjd för tillfället med mina frågor.
- Kan du förklara vad som har hänt oss och vad vi bör göra hädanefter?
- Tyvärr, jag kan inte ge besked nu.
- Men kan du meddela oss senare när du vet något?
- Ja.
Det var fyra dagar efter tvångsomhändertagandet av deras barn som den palestinska familjen Qatanani kontaktades av advokaten Ann-Christine Redmar. Hon ville ställa några frågor till makan/modern Nebal Qatanani. Det räckte för henne som deras statligt utvalda försvarsadvokat med tre frågor varav samtliga har nämnts ovan. Fastän maken/fadern Firas försökte få henne på andra sidan luren att inse hur skärrade och förvirrade de var, och att de behövde få veta vad som egentligen hade hänt de och hur de borde gå till väga i fortsättningen fick de inget svar, nämligen för att hon inte hade tid och den enda förklaringen de fick var att hon var ute efter att överklaga. Det hjälplösa parets första intryck på sin statligt utvalda ”försvarsadvokat” var att hon var mycket nonchalant, inte alls medlidande eller hjälpsam och faktiskt så pass att hon t o m upplevdes vara otrevlig mot de. Det i sin tur fick paret att försöka byta advokat och välja någon de själva kände tillit till och pålitlighet gentemot. Deras ansökan om att få byta advokat avvisades av förvaltningsrätten och utredningen fortsatte. De fick träffa sin ”försvarsadvokat” en enda gång en månad efter tvångsomhändertagandet, vilket var precis en dag innan självaste författningsrätten tog upp fallet slutligt.
Våra svenska barn & LVU-monstret – Familjen Dhirani
18 Nov 11
I Gud den Nåderikes den Barmhärtiges namn
Bild på Mukhtar och Nafisa Dhirani under min första intervju med dem
”GRÅT så mycket du vill, men du kommer ändå inte att få veta var vi placerar dina flickor!” var en socialsekreterares avskedsord till Nafisa Dhirani efter att hennes yngsta dotter, ett spädbarn på fyra månader, hade slitits ur hennes famn. Den tredje mars fick Sigtuna kommuns individ och familjeomsorgsnämnd ett bisarrt samtal från en förskola i Märsta som önskade rapportera deras oro för en liten flicka och hennes två andra systrar. Rapporten gällde flickorna Azmina, Sahahb och Aytahb Dhirani, samt pappa Mukhtar och mamma Nafisa. I rapporten anklagas Mukhtar Dhirani för att ha begått fysisk misshandel på sin dotter Azmina Dhirani och en av hennes yngre systrar. Två dagar senare, alltså den femte mars, resulterade rapporten i en razzia mot familjen där de samtliga tre flickorna forcerades ifrån sina föräldrar i enlighet med 6§ LVU. Razzian hemma hos Nafisa Dhirani begicks av två socialsekreterare tillhörande Sigtuna kommuns socialtjänst assisterade av två beväpnade poliser. Samtidigt forcerades Nafisas två äldre döttrar, två och fyra år, bort från förskolan Skutan av socialtjänsten, men hur det gick till är fortfarande okänt. Någon förklaring till varför hennes spädbarn rövades bort fick Nafisa inte under själva razzian, i varje fall inte på något språk hon behärskade.
Nya svenska språkläran
15 Maj 11
I Guds namn
Nya svenska språkläran -
”Substantiv är ord som du kan sätta ”fan” eller ”djävel” efter, t ex gubbdjävel, hammardjävel och klockfan. Adjektiv är ord som du kan sätta ”skit” före, t ex skitbra, skitsnygg och skitsnabb. Verb är ord som du kan sätta ”utav helvete” efter, t ex åt utav helvete, sprang utav helvete och körde utav helvete.”
Bortsett från all sex och oanständighet som dagens skolelever utsätts för ifall de önskar utbilda sig i det här stackars samhället så har skolverket nu tydligen börjat tyna bort helt med nya val av språkläror… vad säger man, målen helgar medlen?
Dagens vilseledda säger spring och västerländska samhällen frågar hur snabbt då?
De säger hoppa och de västerländska samhällena frågar hur högt då?
…Detta är friheten de ständigt hyllar och lovprisar och det är precis samma frihet som de försöker tvinga omoderna länder in i…
Game over Sweden!
LVU-monstret är hänsynslös i sitt hunger!
29 Nov 10
I Guds namn
I Lördags samlades en grupp demonstranter vid Sergels torg i Stockholm för att protestera mot det som anses vara statlig barnarov, eller det så kallade LVU-monstret som slukar utvalda familjers barn. De medverkande i protesten var omkring 30 personer. Ibland steg folk här och där fram till den protesterande skaran och frågade vad det gällde och informerades. Det var ändå ok för ett så intellektuellt nedtystat ämne här i Sverige som bara nyligen fått mer och mer uppmärksamhet. Personligen förväntade jag mig inte ens så mycket som vi fick där. Fyra eller fem familjer vars egna barn tagits ifrån de deltog i demonstrationen, och två är jag bekant med mot vilka helvetet bröt loss för mindre än ett år sedan. Hur mycket pina de fått lida vet de själva, deras lik-drabbade obekanta och den Allvise Skaparen. Mer >
Sverige, ett näste för Israel sympatisörer?
27 Aug 10
I Guds namn, Befriaren av träldomen
Tidigare berömde den australiska grundaren, Julian Assange, Sverige för dess ”viktiga roll i Wikileaks arbete”. När han var på besök för drygt 1-2 veckor sedan, efter att ha bjudits in av den kristna socialdemokratiska broderskapsrörelsen, berättade han hur Wikileaks servrarna stationerats i Sverige sedan år 2007 för att därmed arbeta med friare tyglar.
”Men vi är inte de enda, det finns faktiskt en liten industri i Sverige för en ny typ av flyktingar, vilket är journalister och publicister. Så jag anser att svenskar kan vara rätt så stolta över att de möjliggör stark och liberal pressfrihet.”
Samtidigt menar många inofficiella källor att Sverige enbart förvandlats till frizon för journalister och publicister som är mot Israel-fientliga nationer. Sverige tillåter ju aldrig verkliga dissidenter att få sin talan hörd i svensk mainstream media. En dissident som Mohamed Omar visade de bara upp en eller två gånger i början för att påstå sig vara för pressfrihet, men under den senare tiden har alla involverade märkt hur hårt Sverige bekämpar oliktänkande via olika attackmetoder, där de bl a. kidnappar muslimska barn i lagens namn/LVU för att tysta ner kritiken.
Yttrandefrihet?
19 Maj 10
I Guds namn
Nu så har vi hört, läst och diskuterat yttrandefrihet väldigt mycket. Ja, all sorts frihet har det propagerats om i svenska och andra västerländska medier. Alltid får vi lära oss om hur länder som Iran och andra icke-USA vänliga nationer är essensen av beskrivning på diktatur. Samtidigt har vi hört svensk ”demokrati” och ”frihet” hyllas. Självklart. Exakt samma sak är det i Iran. Där påstår medierna västerländsk diktatur vara högst existentiell medan iransk frihet är den enda friheten. Så hur vet vi vilka som ljuger och vilka som talar sanning?
Innebär det frihet att kunna dricka alkohol, ha oanständiga relationer och svära åt premiärministern?
Men det är ju bara sådant som svensk regim håller med om och inte mer än så!
Vore det inte klockren bevis på yttrande frihet i Sverige ifall medierna skrev och talade om t ex. hur hemsk Israel är, och då och då faktiskt påminde sitt folk om att Israel faktiskt fortfarande bor hemma hos några oskyldiga, hjälplösa människor helt oinbjuden?
En Fiende Ibland Oss (11 februari)
16 Feb 10
I Guds namn, den Barmhärtige, den Nåderike
Det var den 22 bahman (11 februari) och i avsikt att fira den islamiska revolutionens framgång i Iran i dess årsdag åkte jag och några bröder från Uppsala tillsammans till stockholm till Imam Ali-moskén. Väl framme beslutade vi för att parkera bilen ett tag ifrån självaste moskén och promenera den resterande biten dit för att undvika att ett förargat islamofobiskt folk skulle göra mos av den. När vi var nära moskén promenerade en grupp unga iranska tjejer och killar förbi oss och ena killen sade på persiska – pedarsokhteha sefaratiyan. Att en sådan person som vanligtvis inte vågar yttra sig något alls om någon överhuvudtaget fick mig plötsligt att vilja slå ner honom, visa hur trött jag är på icke-muslimernas förtryck och deras vaga hållning. Jag svarade hans eget ord mot honom och när han stannade upp insåg jag att det inte vore islamiskt korrekt, jag lät det vara.
Vi anlände fram till den arga skaran Gudahatare, eller som alltid poängterar sin falska kärlek till Gud men som aldrig vill följa Hans föreskrivna väg.
- Det är inte vad du gör som spelar roll, det är vad du känner innuti – som det heter.
En kvinna i skaran skrek – Hezbollah – och alla började skrika och kasta isbitar och medan jag filmade allting stod en man precis bredvid en av poliserna och fotograferade oss medan en annan bredvid honom filmade oss. En ung kille från huliganskaran kvar på vår sida, konstigt nog hade polisen ej stoppat honom och när vi trädde fram började han skrika och knuffa luften. Det fick alla andra att också knuffa luften för att visa sin avsky. Polisen i sin nervositet och tro att kunna lösa situationen började knuffa på oss muslimerna påståendes att jag provocerade de galna huliganerna. Jag förstår honom.
Frihetsanspråkarna berövar folk deras frihet
18 Dec 09
I Guds, den förnämsta Hjälparens, den skönaste Tillflyktens, Namn
Varannan svensk ”ogillar eller starkt ogillar Islam” meddelar Sveriges Radio P1. Enligt en opublicerad undersökning utav Växjö Survey institutionen ogillar 50% av de tillfrågade svenska medborgarna religionen Islam medan 40% är varken positiva eller negativa och 7 ytterligare procent är mer eller mindre positivt inställda gentemot den tillsynes främmande religionen. De 3 sista procenterna underrättas det inte om. Magnus Hagevis, statsvetare på Växjö universitet, tillkännagav att på frågan om huruvida moskébyggen bör avvisas eller ej svarade 40% ja medan 20% svarade med ett starkt nej.
Jämställdhetens mörka krigare
11 Nov 09
I Domaren Guds rättfärdiga namn
Precis som varje generation måste återerövra demokratin måste jämställdheten återerövras och kampen mot orättvisor som fortfarande drabbar kvinnor fortsätta.
Så lyder ett skrivet stycke av den svensk-kurdiska modernitetsfantikern Nalin Pekgul från det socialdemokratiska kvinnoförbundet i sin artikel på sajten Newsmill.
Nalin påbörjar sin artikel med att kommentera den svensk-amerikanska lyxhustrun Anna Ankas artikel, där hon beskriver en lyxhustrus liv under den påstådda titeln ”hemmafru”, för att sedan dela med sig av sina tidiga minnen från den kurdiska regionen i sitt hemland. Hon passar på att påpeka hur hon under tonåren skall ha insett att ”instängdheten”, eller hemmafru-idealen som den egentligen borde kallas, ”varken hade med religion, kultur eller världsdel att göra”…..allt detta under artikeltiteln ”Anna Anka hyllar islamistiska ideal”.
Senaste kommentarer