I Guds Evigt Sköna Namn

Livet, för de flesta, är något behagligt och skönt, medan döden är något ytterst obehagligt och obekvämt. Detta beror enbart på den okunskap som råder i våra samhällen idag, samt beror det på vår illusion om att livet är bestående och oändlig.

För inte så länge sedan när familjen grät över en näras bortgång ställdes frågan ‘varför insisterar vi på oacceptans till våra egnas dödsfall?’ till en vän varav svaret ‘för att det här är allt vi vet…vi har inget annat att hålla fast vid’ gavs i respons. Då insåg jag hur starkt människan i vår moderna tid har avlägsnat sig från Gud, förlorat sin kärlek till Honom och dräller nu omkring i förkastlig glömska och nästintill obotlig girighet i hopp om att livet aldrig tar slut.

Allt detta beror på en sak. En väldigt simpel fråga har förvanskats till något oerhört problematiskt….

Sedan länge har jag önskat kunna förmedla mina tankar till samtliga medmänniskor i detta liv. Jag sökte övertygelsen att starta en blogg seriöst där jag skriver dagliga inlägg om inbördes- och världspolitiken, allmänt om religion och det kollektiva så som det individuella/privata förhållandet till Gud och dela med mig av den entusiastiska poesin som när än tiden är inne dyker upp i mina tankar.

Men innan jag kunde tillåta mig själv att verkligen sätta igång med bloggandet var jag först tvungen att stanna upp, rannsaka mig själv och reflektera över mina avsikter med bloggandet till jag häromdagen välsignades med insikt i frågan.

Vi lever i en annars mörkrädd värld som ändock tvingats lära sig att njuta av den mörker den har omslutits av. Denna moderna värld, höljd i satanisk dunkel, har lärt sig att andas teknologi och vetenskap. Törsten efter kunskap är bra och nödvändig för människan att kunna utveckla sig intellektuellt och spirituellt, men frågan här är vems teknologi och vetenskap är det vi strävar efter?

”I de blindas värld är den enögde mannen konung”1.

Så för oss att slippa behandlas av den enögde mannens djävulska slughet som om vore vi hans dumma fårskara måste vi upphöra med att blint stappla omkring i denna vida värld och förvandlas till seende människor. Jag är själv en gift man född och uppfostrad i Svearike med iransk härkomst. Själv var jag en blind person under tonåren men välsignades för ungefär fyra år sedan med synens dygd och sedan dess har jag försökt kämpa mig uppåt i andlighetens sköna härlighet och samtidigt blivit mer och mer aktiv inom politikens.

1. H.G. Wells i ”Country of the blind”