Det var den 22 bahman (11 februari) och i avsikt att fira den islamiska revolutionens framgÃ¥ng i Iran i dess Ã¥rsdag Ã¥kte jag och nÃ¥gra bröder frÃ¥n Uppsala tillsammans till stockholm till Imam Ali-moskén. Väl framme beslutade vi för att parkera bilen ett tag ifrÃ¥n självaste moskén och promenera den resterande biten dit för att undvika att ett förargat islamofobiskt folk skulle göra mos av den. När vi var nära moskén promenerade en grupp unga iranska tjejer och killar förbi oss och ena killen sade pÃ¥ persiska – pedarsokhteha sefaratiyan. Att en sÃ¥dan person som vanligtvis inte vÃ¥gar yttra sig nÃ¥got alls om nÃ¥gon överhuvudtaget fick mig plötsligt att vilja slÃ¥ ner honom, visa hur trött jag är pÃ¥ icke-muslimernas förtryck och deras vaga hÃ¥llning. Jag svarade hans eget ord mot honom och när han stannade upp insÃ¥g jag att det inte vore islamiskt korrekt, jag lät det vara.

Vi anlände fram till den arga skaran Gudahatare, eller som alltid poängterar sin falska kärlek till Gud men som aldrig vill följa Hans föreskrivna väg.

- Det är inte vad du gör som spelar roll, det är vad du känner innuti – som det heter.

En kvinna i skaran skrek – Hezbollah – och alla började skrika och kasta isbitar och medan jag filmade allting stod en man precis bredvid en av poliserna och fotograferade oss medan en annan bredvid honom filmade oss. En ung kille frÃ¥n huliganskaran kvar pÃ¥ vÃ¥r sida, konstigt nog hade polisen ej stoppat honom och när vi trädde fram började han skrika och knuffa luften. Det fick alla andra att ocksÃ¥ knuffa luften för att visa sin avsky. Polisen i sin nervositet och tro att kunna lösa situationen började knuffa pÃ¥ oss muslimerna pÃ¥stÃ¥endes att jag provocerade de galna huliganerna. Jag förstÃ¥r honom.

Hursomhelst tog vi oss slutligen förbi den skaran för att komma fram till nästa. Där stod polisbilar parkerade på ett bockerande vis för att förhindra att någon tar sig in med bil till moskén. Där fanns ett fåtal poliser med polishundar, tiotals var de i sina minibussar avvaktandes efter någon katastrof att inträffa. Så snart jag var framme vid blockaden frågade en kvinnlig polis ifall jag var ok och två ansvariga för moskén fanns på plats med henne och godkände mig och en annan broder då vi två hade hamnat lite bakom vår Uppsalagrupp.

När vi godkändes lät de oss träda in och vi anlände till moskén framtomt. Omringade av poliser och utanför polisskaran en grupp frusna islamhatare. Den kvinnliga polisen bad brodern som var med mig att ta ner den iranska flaggan.

- Ja där rök vår yttrandefrihet, sade jag ironiskt.

Den kvinnliga polisen kom fram till mig och bad om ursäkt och berättade att de enbart försökte lösa situationen. Att de inte ville att exiliranierna skulle försöka bryta sig in. Hon ansåg att vi borde ha rätten att stå för den grupp vi ville och att det är just var demokrati innebär men det att en grupp exiliranier har bortrövat den demokratiska egenskapen från svenskarna var hon väl medveten och sorgsen över. Tidigare på dagen hade två iranier arresterats vid ambassaden, en för brott mot knivlagen och den andra för våld mot tjänsteman då han hade träffat en polis i ansiktet med en isbit.

Jag förstår henne.

 

Väl inne i moskén bemöttes vi av liksinnade, muslimska medbröder och alla var där för att fira den glädjerika dagen. Samtliga skakade händer och konverserade med leénde pÃ¥ anletena och gratulerade varandra för den dag dÃ¥ muslimerna fick sig en verklig motstÃ¥ndsfaktor i rörelse – den islamiska republiken i Iran. Jag tog mig till tvättrummet och tvagade mig inför solnedgÃ¥ngsbönen (salat ol-maghrib). Medan jag utförde den islamiskt rituella tvagningen (wudhu) vandrade det in en ung man med iransk härkomst, passerade förbi mig och in i en av toaletterna liggandes i kanten av tvättrummet. Efter en kort stund trädde han ut därifrÃ¥n, ställde sig bredvid mig, satte pÃ¥ vattenkranen och började tvätta händerna. Jag analyserade.

Mager, ca 20 år alt. litet yngre, ur islamiskt perspektiv väldigt onormal skägg, lite George Michael schanger i det, inga drag av nervositet alls, typisk Väst-influerad iraniers frisyr, allmänt en som brydde sig om tillgjord egenskönhet.

Så vred han på kranet så att vattnet stängdes av. Han passerade förbi tittandes mot marken med ett fult grin på anletet, något av ett hånflin. Efter att han trätt ut från tvättrummet märkte jag min ring saknas och gjorde något jag enligt mina minnen aldrig tidigare gjort, jag gick ikapp honom och kallade honom till mig. Han följde mig till tvättrummet och fick höra mig tala om min försvunna ring. När den väl hittades bad jag honom om ursäkt för missförståndet och skämdes för att ha misstrott honom och inom mig anklagat han. Han accepterade min ursäkt och gav sig ut igen. Jag letade upp honom på nytt och började ett samtal med honom. Plötsligt vart han innerligt intresserad av mig och påbörjade nästan ett korsförhör. Han undrade ifall jag arbetade med ambassaden, ifall jag bor i moskén och ifall jag får betalt av den islamiska republiken. Svaren till alla tre frågor var nekande och då han insåg att jag bor i en annan stad och arbetar i restaurang och bara lyckas ta mig till stockholm under sådana speciella dagar som Ashura-sörjandet och 22 bahman-firandet så vart han väldigt ointresserad av sig.

Tiden gick, jag bad min bön och tog mig till huvudsalongen där det hölls tal om diverse frågor i samband med revolutionen. Plötsligt skreks det precis bakom mig.

- MARG BAR JO….

Inte ens hälften av sitt slogan ‘död Ã¥t den islamiska republiken’ hann han fÃ¥ ur sig innan han avbröts av en moskéansvarig för säkerheten som tog tag i honom och höll för hans mun. Alla vi andra kollade snabbt bakÃ¥t och jag hann inte bli arg pÃ¥ inkräktaren dÃ¥ omkring fem personer snabbt hoppade fram till platsen med sparkar och slag. Man sÃ¥g mÃ¥nga av vrede vridna ansikten och medan majoriteten satt kvar pÃ¥ sina platser ville ett fÃ¥tal skada inkräktaren medan en annan skara försökte beskydda honom frÃ¥n slag och sparkar. Efter en kort stund tog de ut inkräktaren frÃ¥n moskén.

Jag hyllar inte fienden för sitt djärva drag eller inspirerande mod eller ens för sin beslutsamhet att pÃ¥verka sina ”fiender”. Men det jag vet är att avstÃ¥ frÃ¥n reaktionen hos de muslimer där som plötsligt transformerades frÃ¥n änglar till djävular. Plötsligt blev de till detsamma som självaste exiliranierna. Istället för att visa sannt islamiskt betéende uppträdde de vÃ¥ldsamt och vart hämndlystna. De blev vÃ¥ldsbenägna av fel anledning och Ã¥ngrade sig inte ens efterÃ¥t för slutsatsen att det var ett fel i stundens hetta att dras.

Plötsligt kände jag mig som en främling, jag stod varken med de hatiska islamofoberna utanför moskén eller med de förvridna anletena i moskén. Där fanns en liten grupp av muslimer som försvarade inkräktaren, inte för att de godkände hans drag, utan för att muslimernas reaktion var fel, något oislamiskt. mycket mer passande vore det isådanfall att lämna inkräktaren och bege sig ut tillsammans för att slåss mot den större skaran väntandes ute i kylan. Man fick mångna arga blickar mot sig efter att ha anslutit sig till den försvarande delen, men de blickarna kändes inte alls modfällande, istället kände man sig relativt nöjd över sin handling. Prisad vare Allah, vore bättre om jag misshandlades av mina egna bröder än att en utifrån tilläts skadas för ett fel han begått. Firade man den islamiska republiken så har ledarskapet alltid varit likasinnade om islamiskt uppförande (adab al-islamiyyah), sättet för en muslim att beté sig och inte beté sig.

Jag förstår honom, men inte de.

 

I boken Qurrar al-Hekam, ett samlingsverk av återberättelser, volym 1 sida 196 finner man följande.

- Den mest hjälplöse är den som är hjälplös när det handlar om att reformera sig själv, sade Imam Ali, Mästaren över de självbehärskade.

Tidigare den kvällen hade en irakisk medbroder som har barn och befinner sig någonstans i 40-års åldern misshandlats av de antidemokratiska exiliranierna vilket begicks obarmhärtigt. Vad var det då för skillnad mellan de muslimska bröder som ville begå våldsdåd mot inkräktaren och den aggressiva skaran utanför i kylan som skadade vår medbroder?

Där insåg jag hur mycket vi muslimer har att bygga upp oss själva innan vi en vacker dag kan bege oss ut till våra blodstörstiga fiender för att bemöta de med ren islamisk anda. Alla våldsbenägna den kvällen blottade sina tydliga brister inför mina ögon. Jag såg de.

 

Den 31 årsdagen för den islamiska revolutionen gick som smort i självaste Iran, däremot kan det ej påstås ha varit lika enkelt här i Sverige. Polismyndigheten här i Sverige har fått rycka ut tre hela ggr gällande 31 årsdagen. Tidigare på dagen den 11 februari, vid 12 tiden, fick de stå utanför den iranska ambassaden och beskydda iranierna mot Iran-exilerade antidemokratiska medlemmar från diverse organisationer vilket skall ha pågått ända till 15:00. Däri skall det enligt en intervjuad exiliranier ha arresterats omkring 60 personer som enligt en intervjuad svensk polis skall ha varit våldsbenägna och ofredliga. Bl a. skall en antidemokratisk iranier ha gripits för våldsamt motstånd och brott mot knivlagen. Ännu en annan skall ha gripits och häktats för att ha träffat en polisman i ansiktet med ett isblock därav för våld mot tjänsteman. Det uppskattas att ha varit omkring 200 demonstranter på plats utanför ambassaden i Lidingö. Vid 16-tiden skall omkring 1000 ha samlats och orsakat besvärligheter för polisen till 19:00 och från 19:00 ända till 22:00 befann sig en församling på ca 150 personer vid Järfälla i protest mot muslimernas firande av den islamiska revolutionsdagen. Där greps en för misshandel på en äldre muslim vilket bekräftas av självaste polismyndigheten på deras egna nyhetsinlägg om gårdagen.

 

 

Den nätverksbaserade motståndsgruppen Iranian Cyber Army har underrättat om de komplottmakande sajter som nyligen hackats:

kaleme.com
rahesabz.net
kaleme.org
tahavolesabz.com

 

MÃ¥ deras ockupationer mot dessa fiender öka drastiskt sÃ¥ att muslimer inte bara regerar pÃ¥ territoriell självständighet bara i den jordiska världen utan även i den digitala världenÂ

 

- Må Gud föröka USAs hat mot oss och må de dö av hatet, sade martyren och rättslärden Shahid Dr Beheshti.

 

Då svensk media är korrumperad i och med den sionistiska invasionen på svensk mark rekommenderar jag samtliga att kolla upp era nyheter från e-jihad och mitt egna youtubekonto svensk muslim som hittills har lagt upp följande klipp om revolutionsfirandet i Iran som svensk media begränsar till 10 tusentals eller 100 tusentals:

http://www.youtube.com/watch?v=FkkgEYJhCw8

http://www.youtube.com/watch?v=_rBKT5JzpT0

http://www.youtube.com/watch?v=CdZcp5tg-Sc

 

 

Jätte rekommenderat att även kolla upp följande två inlägg:

http://kulturkritikern.blogspot.com/2010/02/det-iranska-folket-tagar-for-fortsatt.html

http://www.nationell.nu/2010/02/11/miljontals-demonstrerade-i-iran/