Vad mer behövs för att få smak på Livets sötma?

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

Häromdagen då jag läste den heliga Koranen ur den åttonde kapiteln mötte jag på en vers, en salig vers som får tårarna att forsa, en vers vars mening är väldigt vacker och djup. Jag påmindes sedan om att jag ett tag tidigare hade lyssnat till ett tal av ingen mindre än den stora mystikern och martyren Murtadha Mutahhari, må Gud(SWT)1 vara hans själ nåderik, där han utgjorde en exeges på just denna vackra vers.

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S).2 Åtnjut hans kallelse, vars innehåll skänker er liv! Ser ni, Islam talar alltid om liv och det att leva…

Ayatollah Qera’atis Exegesis:

Kommentaren av Hojjat’ol-Eslam wa’l-Moslemin Haj Sheikh Mohsen Qera’ati som har skrivit och publicerat Tafsir-e Noor exegesen uttolkar följande från (8:24).

- يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ اسْتَجِيبُواْ لِلّهِ وَلِلرَّسُولِ إِذَا دَعَاكُم لِمَا يُحْيِيكُمْ وَاعْلَمُواْ أَنَّ اللّهَ يَحُولُ بَيْنَ الْمَرْءِ وَقَلْبِهِ وَأَنَّهُ إِلَيْهِ تُحْشَرُونَ {24}
ya ayyuhal-ladhina amanu estajibu lillahi wa lir-rasuli idha da’akum lima yuhyikum wa a’lamu inna allaha yahulu bain’al-mar’i wa qalbihi tuhsharuna
- Å folket som har fått sig tron! När än Gud och Sändebudet kallar er till det som skänker er liv, åtnjut det och ha vetskap att Gud befinner Sig emellan er och era hjärtan och till Honom är er slutdestination. (8:24)

Punkter:

Liv (hayat) har olika former;

1. Liv (i form) av naturen. اِنَّ الله یُحیی الارض بعد موتها - inna allahu yuhyi’l-ardh ba’d mawtoha
- Gud skänker jorden liv (efter dess död).3

2. Liv (i form) av villebråd. لَمُحیِ اَلمَوتیَ – lamuhyi’l-mawta
- Gud skänker de döda liv.4

3. Liv (i form) av intellekt. مَن کَانَ مَیتا فَأَحیَینه - man kana maitan fa’ahiainah
- Den som var död och Vi skänkte honom liv.5

4. Liv (i form) av evighet. قدَّمتُ لِحَیَاتِی - qaddamtu lihayati
- ”Om jag bara hade skickat något i förväg för mitt liv.”6

Målet med det liv som framkommer i och med profeternas(A)7 kallan är ej villebråd livet då den sortens liv förekommer även utan profeternas(A) kallan, utan målet är ett intellektuellt liv, förståndigt och ovärldsligt, moraliskt och samhälleligt och innebär egentligen livet ur alla dess aspekter och vinklar. Däremot finns det en möjlighet att just denna vers menar att uppmana till heligt krig (jihad) då verserna omkring den handlar just om det heliga slaget vid Badr.

Människans liv finns i tro och rättfärdig handling, och Gud(SWT) och profeterna(A) har kallat folk till just det livet. {دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم} Lydnad gentemot deras befallningar är lösenordet till ett rent och bra liv, till den grad att vi i en annan vers läser: {مَن عَمِلَ صَالِحَاً مِّن ذَکَرٍ أَو أُنثَی وَ هُوَ مُؤمِنٌ فَلَنُحیِیُنّهُ حَیَاةً طَیِّبَةُ} - man ‘amila saaliham-min dhakari au untha wa huwa mu’minu falanhiyannahu – Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv.8 Och enligt sunnitiska som shiitiska källor är ett av villkoren till ett bra liv, åtnjutandet av Profetens(S) röst i frågan Ali ibn Abu Talibs(A) och hans Ahl-e Baits(A) styre.9

Det avstånd och mur Gud(SWT) utgör mellan människan och hennes hjärta är kännetecken på Guds(SWT) rådiga förmyndarskap överallt och Hans kapacitet att omfatta alla varelser, och att styrka och lycka är från Honom. Han är oss närmare än halspulsådern10, dessutom ligger själens såväl som intellektets verksamheter i Hans Hand, och vore det ej för Hans välvilja skulle människan aldrig ha insett giltigheten bekräftad och ogiltigheten annullerad. I återberättelser från Imam Sadiq(A) har vi underrättats att ett av exemplen på hur Gud utgör en mur mellan människan och hennes hjärta är det att utplåna och besanna; utplånande av otro (kufr) och besannande av tro (iman), utplånande av ovarsamhet och tvivel och besannande av erinran och säkerhet.

Vid ett annat tillfälle har samma mästare konstaterat att – Gud tillåter ej att människan ser falskhet (batil) som sanning (hagh).11 Vidare har han även sagt att – ibland vill människan åt något med örat, ögat, tungan eller handen, men gör hon väl det finner hon ej samklang med hjärtat sitt och förstår därmed att det hon ville ha inte egentligen var hennes rätt.12 och det finns en möjlighet att skapandet av mur refererar till döden.

Buden:

1. Villkoret för sannerlig tro är godkännandet av Guds och Sändebudets(S) kallelse.
{یَا أَیُّهَا الَّذِینَ آمَنُوا استَجِیُبوا لِلَّهِ و لِلرَّسُول}

2. Guds(SWT) och Sändebudets(S) kallelse innefattar en och samma sanning och innebörd. Han sa {دَعَاکُم} och inte {دَعوَاکُم}

3. Guds(SWT) och profeternas(A) riktning är det verkliga livet, och att avstå är mänsklig död.
{دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم}

4. Samtliga profeters(A) kallelser och befallningar, även jihad, ger individen och samhället liv.
{دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم}

5. Har man tro på Guds(SWT) existens och vida omfattning, avviker man ej bort från kallelsen.
{استَجِیبوا… یَحُولُ بَن المَرءِ وَ قَلبِهِ}

6. Medan vi ännu inte har förgått och har möjligheten bör vi åtnjuta sanningen. (Det att Gud(SWT) är en mur mellan människan och hennes hjärta refererar till döden)
{استَجِیبوا… یَحُولُ بَن المَرءِ وَ قَلبِهِ}

7. En troende bör varken känna sig storslagen (för sin utvalda väg) eller liten inför de icke troende (kuffar), ty hjärtana ligger i Guds(SWT) Hand och Han är hjärtanas Segrare (muqallib al-qulub).
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

8. Det finns ingen som helst ursäkt till avvisandet av den absoluta monoteismen (tawhid) och Guds(SWT) unika enväldighet.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه} Ty absolut monoteism är något intuitivt (fitrah).13

9. Inte en enda tanke och idé förekommer inom människan utan att Gud(SWT) har full vetskap om den.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

10. Gud(SWT) är människan närmare än något annat, t o m närmare än det egna hjärtat.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

11. Vare sig vi vill eller ej kommer vi samtliga att stå till svars, så låt oss ge profeterna(A) ett positivt svar.
{استَجِیبُوا لِلَّهِ و لِرَّسُولِ… إلَیهِ تُحشَرُون}

Martyr Mutahharis Exegesis:

Click here to view the embedded video.

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S). Detta Sändebuds(S) handlingsplan vars innehåll skänker er liv, åtnjut handlingsplanet!

Ser ni, Islam talar alltid om att leva livet. Vad har detta Sändebud(S) medfört till er?
Han har fört med sig liv, han har fört med sig (programmet för er) att leva, ni är för tillfället döda, bara det att ni inte begriper det själva. Underkasta er denna saliga fysiker, (ge er hän till) denna livets fysiker så får ni se hur han blåser liv i er. Vad innebär livet egentligen?

Livet innebär syn och förmåga, skillnaden mellan döda och levande är dessa, och ju starkare synen och förmågan blir desto mer liv har man. Hur kommer det sig att vi kopplar Gud(SWT) till ordet den Levande (al-hay)?

Allah är den som det ej existerar någon gud förutom, Han är den Levande, den Bestående. (2:255/3:1)

Eller vid ett annat tillfälle säger vi att Han är den Levande som ej dör. (Duaa)

Varför kallar vi Gud(SWT) för Levande?

Är det så att liv innebär att det finns ett hjärta och något blod, det att ett hjärta pumpar?

I denna innebörd lever ju inte Gud(SWT), alltså Gud(SWT) har ju inget hjärta, Gud(SWT) har inga ådror, Gud(SWT) har ingen kropp och inget blod finns för att pumpas runt i Hans kropp. Innebär liv kanske det att andas, det att andas in och ut?

Nej, detta är inte vad liv innebär, egentligen är inget av dessa vad liv innebär, för oss är dessa villkoren för att leva inte självaste livet. Självaste livet är syn och förmåga, kunnighet och kapacitet. Vi kallar Gud(SWT) för den Levande och den absolut Levande för att Han är den absolut Vise och den absolut Kapable. I den bemärkelsen kallar vi Gud(SWT), den upphöjde och välsignade, för den Levande att livets samtliga kännetecken uppkommer inom Honom. Han är Vänligheten, Välsignelsen, Han är Medkänslan, Han är Barmhärtigheten!

Så vad betyder då levandet?

Det betyder visdom och kapacitet. Å ni troende! acceptera det som Gud(SWT) och Hans Sändebud(S) kallar er till, vilket skänker er liv. Islams handlingsplan är vetskap och förmåga, det samma handlingsplanet har Islam visat under sekler, som handlar om kunnighet och förmåga. Alltså är den idén, det tankesättet vars resultat inte är kunnighet ej från Islam. Det tankesättet vars resultat inte är förmåga är ej från Islam.
(Martyr Murtadha Mutahhari, Koran-exegesis, kap. 8, ver. 24)

Fotnoter:

 1. سُبحَانَهُ و تَعَالَی – subhanahu wa ta’ala - perfekt och upphöjd äro Han.
 2. صلّی اللهُ علیهِ و اله و سلّم - Sallallahu alayhi wa alehi wa sallem - Guds välsignelser över honom och hans familj, och frid.
 3. Den Heliga Koranen, kap. 57, ver.  17
 4. Den Heliga Koranen, kap. 41, ver.  39
 5. Den Heliga Koranen, kap.  6, ver. 122
 6. Den Heliga Koranen, kap. 89, ver.  24
 7. عَلَیهِ الّسَلَام - alayhi as-salam – frid över honom.
 8. Den Heliga Koranen, kap. 16, ver. 97�
 9. Tafsir-e Furqan
10. Den Heliga Koranen, kap. 50, ver. 16
11. Bihar al-anwar, vol. 5, s. 205
12. Tafsir-e Noor ath-Thaqalayn
13. Tafsir al-Mizan

Namn: Fatimah bint Musa
Far: Musa al-Kadhim
Mor: Najmah Khatun
Titel: Ma’sumah (f. oskyldig)
Födelsedag: 1 Dhi’qa’deh 173 e.H
Födelseplats: Medina, Arabien
Dödsplats: Qom, Iran
Gravplats: Qom, Iran

Ett Föräldralöst flickebarn

Hennes far Musa ibn Ja’far al-Kadhim, välsignelser över honom, uppnådde martyrskap redan då hon var blott flickebarnet, vilket resulterade i att hennes äldre bror Ali ibn Musa ar-Ridha, frid över honom, blev hennes förmyndare och försörjde och tog hand om henne.

I Broderns Vårdnad

År 200 efter hijrah tvingades hennes äldre bror slutligen av Abbasidkalifen Ma’mun i exil och han beslöt sig för att bege sig till den iranska provinsen Khorasan ensam. Ett år efteråt då Bani Hashim (Hashims ättlingar) fann sig för sanktionerade och utfrusna av den dåvarande kalifens makt begav hon sig med sina halvbröder och deras barn ut på en resa mot Khorasan i ängslig hopp om att slutligen få återförenas med sin storebror vars både mor och far var samma. Igenom resan mötte hon på stora skaror människor i byar och stor- och småstäder, ute på landsvägar och i öknen, hon passade på och följde sin i generationer uppåt faster Zeinabs fotspår och predikade för de hon träffade på om sin familjs tragiska levnad och hur de hade förtryckts av kalifen och om hur den samma Ahl-e Bait som härstammat från den välsignade Profetens(S) dotter Fatimah Zahra, för vars skull kapitel överflöd (surah al-Kawthar) uppenbarats, var ovikliga i sin kamp och stånd mot kalifernas förtryck och orätt. Hennes beslutsamma drag ledde självklart till att sympatisörer till kalifatet bestämde sig för att sätta stopp för den heliga karavanen. Ma’sumah anlände ej längre fram än staden Saveh innan hon stoppades av Abbasid erans lakejer och fick krig förklarad mot sig. Nästan samtliga manliga medresenärer ur hennes släkt dödades och enligt vissa lite svagare källor skall även hon själv ha förgiftats av sina obarmhärtiga fiender.

Qom

Efter attacken vart hon sjuk och svag, och då hon insåg att hon inte skulle klara sig till Khorasan beslöt hon sig att ta sig till den heliga staden Qom. Hon frågade invånarna i Saveh hur långt avståndet mellan Saveh och Qom var och de gav henne ett svar, sedan så bad hon de att transportera henne dit då hennes far Imam Musa ibn Ja’far al-Kadhim hade berättat för henne under hennes barndom om hur Qom var deras hängivna shi’iters center. När Qoms respekterade fick nys om att hon skulle anlända dit gav de henne en varm välkomst och tog väl hand om henne. Omkring 23 rabi’ul awwal år 201 efter Hijrah anlände hon till Qom och hennes kamel satte sig på knä inför den hängivna sympatisören Musa ibn Khezrejs bostad vilket fick honom att väljas ut till hennes ärevördiga hjälpare. 17 dagar levde hon i den staden fullsatt i Gudsdyrkan och beklagan till Gud om hur hennes bror och familj hade bemötts av deras omgivnings värld. Platsen där hon ägnade sig åt dyrkan förvandlades sedan till en helgonsplats (makan-e ziyarat) vid titeln beit’on-noor.

Bortgång i Ensamhet

Enligt lite starkare källor gick hon hädan den tionde rabi’uth-thani medan svagare källor påstår det ha varit den tolfte istället. Efter hennes bortgång tog de henne till ett område som under den eran låg utanför Qom vid namn Bagh-e Babelan. Men eftersom hon inte hade någon nära anhörig som var hennes mahram (en som Islam skulle tillåta tvätta hennes lik) vart folket fundersamma om hur de skulle uträtta kroppstvagningen. Prescis efter det att de i ett hopplöst tillstånd bad hennes hjälpare tvaga henne såg de två vitklädda personer med niqab över sina anleten rida mot de, en vuxen man och en liten pojke. De två vitklädda gick av sina hästar och folk klev åt sidan, de gick in i graven, tvagade henne och uträttade alla resterande dåd för att sedan begrava henne och utan att förklara något för någon hoppade de upp på sina hästar och red därifrån lika hastigt som de tidigare red dit.

De Imamföddas ”Mästarinna”
Av samtliga icke-felfria barn till de felria imamerna, frid över de, är hon den mest kända och varmast mottagna bland shia muslimerna. Detta beror självfallet på att hennes person har talats mest om i återberättelser än andra imamfödda.

En följeslagare till Imam Sadiq, frid över honom, begav sig en dag hem till Imamen och då Imam Sadiq såg ut att ha en dialog med sitt nyfödda barn chockerades han.
- Samtalar du verkligen med ditt spädbarn å Imam, frågade lärjungen Imam Sadiq.
- Även du kan få stiga fram och tala med med honom om du så önskar, svarade Imamen.
- Sedan närmade jag mig spädbarnet och sa fridshälsning till barnet, han svarade min fridshälsning och sa: ”Ändra ditt nyfödda dotters namn från det som du redan givit henne ty Gud är fientlig gentemot det namnet, rapporterade lärjungen och fortsatte sedan.
- Spädbarnet syftade till den dotter Gud precis hade välsignat mig med som jag då hade döpt till Homeira. Jag förundrades alltmer över de faktum att spädbarnet inte bara talade till mig eller hade kunskap om det dolda (’ilm al-Gheib), utan rättade även till mitt fel (nahi ani’l-munkar) varav Imam Sadiq väckte mig ur mina chockerade sinnens tankar och lugnade ner mig än en gång.

- Räds ej! Mitt detta barn går vid namnet Musa och via honom skall Gud välsigna mig med en flicka vid namn Fatimah. Hon kommer att begravas i staden Qom och den som än besöker hennes viloplats och ber om förmedling får paradiset förklarad obligatorisk för sig.
(Minhaj ad-damu’, s. 441 & Ma’sumah, Den Andra Fatiman, s. 131)

I en annan återberättelse skall han redan innan Imam Musas födelse ha sagt: Snart så skall en flicka från mina söner vid namn Fatimah begravas där (i Qom), och den som än besöker henne (och ber om förmedling) får paradiset förklarad obligatorisk för sig.
(Bihar al-Anwar, vol. 6, s. 117 dar’ul-Kutub al-Islamiyyah & Dar’ul-Ahia’ at-Tarath’ul-Arabiiye, vol. 99, s. 267, å-nr. 5)

Enligt vissa lärdas uttalanden tros de två vitklädda ha varit hennes storebror Imam Ridha och hans då 6 åriga son Mohammad ibn Ali al-Jawad. Och år 254 e.H anlände Imam Jawads dotter Zeinab till Qom för att bygga upp sin storfasters viloplats.