Inlägg taggade barnarov
Fortsatt protest mot LVU-monstret
24 Nov 11
I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige
Skaran av demonstranter i Sergels torg från första protesten
Upprättelseceremoni i stadshuset
För två dagar sedan, den 21 november 2011, anordnade regeringen en upprättelseceremoni för personer som under sin barndom antastats, utsatts för värre slag av övergrepp eller hamnat i försummelse efter att ha tvångsplacerats i hvb- eller fosterhem av staten. Upprättelseceremonin hölls i stadshuset i Stockholms stad mellan 13.00-16.00, hade en ungefärlig närvaro på 1300 personer och var ämnad att beklaga statligt bekostade våldtäkter och misshandel till samtliga utsatta och drabbade genom att dela ut 250 000 svenska kronor till dem som drabbats under perioden 1920-1980 i gottgörelse. De som utsattes för statligt bekostade våldtäkter och misshandel mm. under 80-talet och framåt fick gottgörelse nog med en simpel ”förlåt oss ty vi äro hemskt ledsna” från regeringens sida. (Regeringen)
- Det som hänt med fosterbarnen är något fruktansvärt och det får aldrig hända igen, sade Kjell Björk från Ulricehamn, som utsattes för övergrepp som barn på hvb- eller fosterhem, när han intervjuades av P4 Sjuhärad strax innan upprättelseceremonin.
Han fortsatte: ”Man ser ju att många är ledsna när de tänker på vad som hänt, gråten hänger i ögonen”.
Han förklarade vidare att känslan av utsatthet var så stark den dagen att ifall alla närvarande kunde ge ifrån sig den negativa energi som de bar inom sig ”skulle man kunna bygga ett stort kärnkraftverk”. Han menade att spänningen var så ogenomtränglig att man nästan kunde skära den med en kniv. (Sveriges Radio)
Våra svenska barn och LVU-monstret – Familjen Qatanani
19 Nov 11
I Guds namn, vars härlighet ger styrka mot allt fult
Qatananibarnen fr. v. Nancy, Iman, Alexander och Daniel
- Har du slagit barnen?
- Nej.
- Har du vridit armen på Nancy och krossat henne mot glasrutan?
- Nej.
- Har du slagit Daniel mot ansiktet så att det lät?
- Nej.
- Jag är nöjd för tillfället med mina frågor.
- Kan du förklara vad som har hänt oss och vad vi bör göra hädanefter?
- Tyvärr, jag kan inte ge besked nu.
- Men kan du meddela oss senare när du vet något?
- Ja.
Det var fyra dagar efter tvångsomhändertagandet av deras barn som den palestinska familjen Qatanani kontaktades av advokaten Ann-Christine Redmar. Hon ville ställa några frågor till makan/modern Nebal Qatanani. Det räckte för henne som deras statligt utvalda försvarsadvokat med tre frågor varav samtliga har nämnts ovan. Fastän maken/fadern Firas försökte få henne på andra sidan luren att inse hur skärrade och förvirrade de var, och att de behövde få veta vad som egentligen hade hänt de och hur de borde gå till väga i fortsättningen fick de inget svar, nämligen för att hon inte hade tid och den enda förklaringen de fick var att hon var ute efter att överklaga. Det hjälplösa parets första intryck på sin statligt utvalda ”försvarsadvokat” var att hon var mycket nonchalant, inte alls medlidande eller hjälpsam och faktiskt så pass att hon t o m upplevdes vara otrevlig mot de. Det i sin tur fick paret att försöka byta advokat och välja någon de själva kände tillit till och pålitlighet gentemot. Deras ansökan om att få byta advokat avvisades av förvaltningsrätten och utredningen fortsatte. De fick träffa sin ”försvarsadvokat” en enda gång en månad efter tvångsomhändertagandet, vilket var precis en dag innan självaste författningsrätten tog upp fallet slutligt.
Våra svenska barn & LVU-monstret – Familjen Dhirani
18 Nov 11
I Gud den Nåderikes den Barmhärtiges namn
Bild på Mukhtar och Nafisa Dhirani under min första intervju med dem
”GRÅT så mycket du vill, men du kommer ändå inte att få veta var vi placerar dina flickor!” var en socialsekreterares avskedsord till Nafisa Dhirani efter att hennes yngsta dotter, ett spädbarn på fyra månader, hade slitits ur hennes famn. Den tredje mars fick Sigtuna kommuns individ och familjeomsorgsnämnd ett bisarrt samtal från en förskola i Märsta som önskade rapportera deras oro för en liten flicka och hennes två andra systrar. Rapporten gällde flickorna Azmina, Sahahb och Aytahb Dhirani, samt pappa Mukhtar och mamma Nafisa. I rapporten anklagas Mukhtar Dhirani för att ha begått fysisk misshandel på sin dotter Azmina Dhirani och en av hennes yngre systrar. Två dagar senare, alltså den femte mars, resulterade rapporten i en razzia mot familjen där de samtliga tre flickorna forcerades ifrån sina föräldrar i enlighet med 6§ LVU. Razzian hemma hos Nafisa Dhirani begicks av två socialsekreterare tillhörande Sigtuna kommuns socialtjänst assisterade av två beväpnade poliser. Samtidigt forcerades Nafisas två äldre döttrar, två och fyra år, bort från förskolan Skutan av socialtjänsten, men hur det gick till är fortfarande okänt. Någon förklaring till varför hennes spädbarn rövades bort fick Nafisa inte under själva razzian, i varje fall inte på något språk hon behärskade.
LVU-monstret är hänsynslös i sitt hunger!
29 Nov 10
I Guds namn
I Lördags samlades en grupp demonstranter vid Sergels torg i Stockholm för att protestera mot det som anses vara statlig barnarov, eller det så kallade LVU-monstret som slukar utvalda familjers barn. De medverkande i protesten var omkring 30 personer. Ibland steg folk här och där fram till den protesterande skaran och frågade vad det gällde och informerades. Det var ändå ok för ett så intellektuellt nedtystat ämne här i Sverige som bara nyligen fått mer och mer uppmärksamhet. Personligen förväntade jag mig inte ens så mycket som vi fick där. Fyra eller fem familjer vars egna barn tagits ifrån de deltog i demonstrationen, och två är jag bekant med mot vilka helvetet bröt loss för mindre än ett år sedan. Hur mycket pina de fått lida vet de själva, deras lik-drabbade obekanta och den Allvise Skaparen. Mer >
Senaste kommentarer