Inlägg taggade demonstration

Fortsatt protest mot LVU-monstret

I Guds namn, den Nåderike, den Barmhärtige

Skaran av demonstranter i Sergels torg från första protesten

Skaran av demonstranter i Sergels torg från första protesten

Upprättelseceremoni i stadshuset

För två dagar sedan, den 21 november 2011, anordnade regeringen en upprättelseceremoni för personer som under sin barndom antastats, utsatts för värre slag av övergrepp eller hamnat i försummelse efter att ha tvångsplacerats i hvb- eller fosterhem av staten. Upprättelseceremonin hölls i stadshuset i Stockholms stad mellan 13.00-16.00, hade en ungefärlig närvaro på 1300 personer och var ämnad att beklaga statligt bekostade våldtäkter och misshandel till samtliga utsatta och drabbade genom att dela ut 250 000 svenska kronor till dem som drabbats under perioden 1920-1980 i gottgörelse. De som utsattes för statligt bekostade våldtäkter och misshandel mm. under 80-talet och framåt fick gottgörelse nog med en simpel ”förlåt oss ty vi äro hemskt ledsna” från regeringens sida. (Regeringen)

- Det som hänt med fosterbarnen är något fruktansvärt och det får aldrig hända igen, sade Kjell Björk från Ulricehamn, som utsattes för övergrepp som barn på hvb- eller fosterhem, när han intervjuades av P4 Sjuhärad strax innan upprättelseceremonin.

Han fortsatte: ”Man ser ju att många är ledsna när de tänker på vad som hänt, gråten hänger i ögonen”.

Han förklarade vidare att känslan av utsatthet var så stark den dagen att ifall alla närvarande kunde ge ifrån sig den negativa energi som de bar inom sig ”skulle man kunna bygga ett stort kärnkraftverk”. Han menade att spänningen var så ogenomtränglig att man nästan kunde skära den med en kniv. (Sveriges Radio)

Mer >

LVU-monstret är hänsynslös i sitt hunger!

I Guds namn

I Lördags samlades en grupp demonstranter vid Sergels torg i Stockholm för att protestera mot det som anses vara statlig barnarov, eller det så kallade LVU-monstret som slukar utvalda familjers barn. De medverkande i protesten var omkring 30 personer. Ibland steg folk här och där fram till den protesterande skaran och frågade vad det gällde och informerades. Det var ändå ok för ett så intellektuellt nedtystat ämne här i Sverige som bara nyligen fått mer och mer uppmärksamhet. Personligen förväntade jag mig inte ens så mycket som vi fick där. Fyra eller fem familjer vars egna barn tagits ifrån de deltog i demonstrationen, och två är jag bekant med mot vilka helvetet bröt loss för mindre än ett år sedan. Hur mycket pina de fått lida vet de själva, deras lik-drabbade obekanta och den Allvise Skaparen. Mer >

En Fiende Ibland Oss (11 februari)

I Guds namn, den Barmhärtige, den Nåderike

 

Det var den 22 bahman (11 februari) och i avsikt att fira den islamiska revolutionens framgång i Iran i dess årsdag åkte jag och några bröder från Uppsala tillsammans till stockholm till Imam Ali-moskén. Väl framme beslutade vi för att parkera bilen ett tag ifrån självaste moskén och promenera den resterande biten dit för att undvika att ett förargat islamofobiskt folk skulle göra mos av den. När vi var nära moskén promenerade en grupp unga iranska tjejer och killar förbi oss och ena killen sade på persiska – pedarsokhteha sefaratiyan. Att en sådan person som vanligtvis inte vågar yttra sig något alls om någon överhuvudtaget fick mig plötsligt att vilja slå ner honom, visa hur trött jag är på icke-muslimernas förtryck och deras vaga hållning. Jag svarade hans eget ord mot honom och när han stannade upp insåg jag att det inte vore islamiskt korrekt, jag lät det vara.

Vi anlände fram till den arga skaran Gudahatare, eller som alltid poängterar sin falska kärlek till Gud men som aldrig vill följa Hans föreskrivna väg.

- Det är inte vad du gör som spelar roll, det är vad du känner innuti – som det heter.

En kvinna i skaran skrek – Hezbollah – och alla började skrika och kasta isbitar och medan jag filmade allting stod en man precis bredvid en av poliserna och fotograferade oss medan en annan bredvid honom filmade oss. En ung kille från huliganskaran kvar på vår sida, konstigt nog hade polisen ej stoppat honom och när vi trädde fram började han skrika och knuffa luften. Det fick alla andra att också knuffa luften för att visa sin avsky. Polisen i sin nervositet och tro att kunna lösa situationen började knuffa på oss muslimerna påståendes att jag provocerade de galna huliganerna. Jag förstår honom.

Mer >