Idag är den dag då vår välsignade Imam al-Baqir, frid över honom och alla Guds, den Upphöjda, vänner och hjälpare, uppnår martyrdomens välsignade status. Där tänkte jag bara nämna kort om honom och en del i Koranens budskap om tvagning.

Mohammad al-Baqir, son till ‘Ali as-Sajjad son till al-Hossein ash-Shahid son till ‘Ali al-Murtadha son till Abu Talib, var son till Umm Abdullah Fatimah dotter till al-Hassan al-Mujtaba, kallades för Abu Ja’far och stod ut bland sina samtliga bröder i sin unika karaktär (shakhsiyyah), dygder (fadhail), traditionella kunskap (’ilm as-sunnah), asketism (zuhd) och ledarskap (Imamah). Han ansågs vara överlägsen sina samtliga syskon och kusiner och den mest kapable bland muslimerna av både sina egna shi’iter och majoriteten av sunniter, särskilt när det kom till hans kunskaper om religion, seder, Sunnah, Koranen, Profetens levnadsbiografi (Sirah) och litteratur.

Det finns mycket information om honom på nätet och den mest intressanta är väl ändå hans biografi som skrivits av den storslagna Sheikh al-Mufid. ett stycke ur biografin är följande:

Makhul son till Ibrahim rapporterade från Qays son till ar-Rabi.
- Jag frågade Abu Ishaq as-Sabi’i om att gnugga sina skor (i rituell tvagning – wudhu) till vilket han svarade ‘Jag brukade säga till folk att gnugga sina två skor (under deras rituella tvagning istället för att gnugga fötterna) ända tills jag mötte en man från Banu Hashim vars like jag aldrig träffat – Mohammad son till ‘Ali son till al-Hossein. Jag frågade honom om att gnugga (skorna) och han förbjöd mig från att göra det. Han sa att de troendes Mästare, ‘Ali al-Murtadha son till Abu Talib, gnuggade aldrig (sina skor). Vidare tillade han om de troendes Mästare att han brukade säga att Boken (som inte nämner den handlingen) går före (introducerandet av) att gnugga. Jag har aldrig gnuggat mina skor ända sedan dess att han förbjöd från det.’ Vidare sa Qays son till ar-Rabi att han aldrig gnuggade fötterna ända sedan Abu Ishaqs återberättelse.

Jag vill även passa på att nämna lite ett och annat om tvagning inför bön.
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلَاةِ فَاغْسِلُوا وُجُوهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُوا بِرُءُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَيْنِ ۚ وَإِنْ كُنْتُمْ جُنُبًا فَاطَّهَّرُوا ۚ وَإِنْ كُنْتُمْ مَرْضَىٰ أَوْ عَلَىٰ سَفَرٍ أَوْ جَاءَ أَحَدٌ مِنْكُمْ مِنَ الْغَائِطِ أَوْ لَامَسْتُمُ النِّسَاءَ فَلَمْ تَجِدُوا مَاءً فَتَيَمَّمُوا صَعِيدًا طَيِّبًا فَامْسَحُوا بِوُجُوهِكُمْ وَأَيْدِيكُمْ مِنْهُ ۚ مَا يُرِيدُ اللَّهُ لِيَجْعَلَ عَلَيْكُمْ مِنْ حَرَجٍ وَلَٰكِنْ يُرِيدُ لِيُطَهِّرَكُمْ وَلِيُتِمَّ نِعْمَتَهُ عَلَيْكُمْ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ {6}
TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna. Och om ni befinner er i ett tillstånd av stor rituell orenhet, skall ni rena er [genom att skölja hela kroppen]. Den som är sjuk eller befinner sig på resa eller som just har förrättat sina behov eller haft beröring med kvinnor och inte kan finna vatten, skall ta ren jord och stryka över ansikte och händer. Gud vill inte lägga på er tunga bördor, men [Han] vill rena er och fullkomna Sin nåd mot er – kanske känner ni tacksamhet. (5:6)

Denna vers beskriver och förklarar de rituella tvagningarna wudhu och tayammum. Sedan får man även veta att utlösning, vare sig det är under ens sömn eller vakna tillstånd, gör kroppslig tvagning (ghusl) obligatorisk. Wudhu utförs med vatten. Ifall det inte finns någon tillgänglighet till vatten, eller ifall vatten av någon anledning är skadlig för ens hälsa, så skall man istället utföra tayammum – tvagning via jord/damm. Men i detta inlägg vill jag gå in på tvagningsstycket vilket gör att följande versstycke blir viktig.

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا قُمْتُمْ إِلَى الصَّلَاةِ فَاغْسِلُوا وُجُوهَكُمْ وَأَيْدِيَكُمْ إِلَى الْمَرَافِقِ وَامْسَحُوا بِرُءُوسِكُمْ وَأَرْجُلَكُمْ إِلَى الْكَعْبَيْن

TROENDE! När ni går till bön, två då ansikte och händer samt armarna upp till armbågarna och stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna.

Två huvudpunkter vill jag beröra lite kort här.

1. Stycket ”ila’l-maraafiq – upp till armbågarna” går enligt ja’fari skolan ut på att klargöra tvagningsgränsen, inte tvagningsriktningen. Eftersom ordet ”aidiyakum – (era) händer” i det arabiska språket innefattar alltifrån fingrarna upp till handlederna, upp till armbågarna och upp till axlarna befaller denna vers oss att tvaga ända till armbågarna, varken mer eller mindre. För det andra så är översättningen ”samt armarna” ett tillägg då det på arabiska bara står ”era händer”.

2. Såsom denna vers i Koranen först nämner ansiktstvagningen(1), sedan händerna(2), sedan strykande av huvud(3) och slutligen fötter(4) måste man utföra sina tvagning i samma ordning. En av de felfria Imamerna frågades varför det tvagas endast en del av huvudet i wudhu till vilket Imamen svarade ”limakaan al-ba’ – pga bokstaven ba’ (باء) i ordet biru’usikum. Just därför menas det en del av huvudet, och vore det så att versen löd ‘wamsahu ru’usikum – stryk era huvuden’ vore man obligerad att stryka hela huvudet” (Usul al-Kafi, vol. 3, s. 30)

Precis detsamma gäller då även strykandet av fötterna då versstycket lyder ”stryk med [de våta] händerna över huvudet och [två] fötterna upp till fotknölarna” vilket betyder att samma regler gäller för fötterna som gäller för huvudet. De som stryker sina hela huvuden med våta händer och tvättar fötterna istället för att stryka de med våta händer följer enligt ja’fari skolan inte ”ba’ (باء) ” i versstycket ”biru’usikum (بِرُءُوسِكُم)”.

Men som sagt är detta endast en tolkning av versen och den tillhör Ja’fari skolan, den islamiska skola som Imam Ja’far as-Sadiq grundade på sin tid via sin storhet och överlägsna kunskap.

(Tafsir an-Noor, Ayatollah Muhsin Qira’ati, Tafsir Aqa Mahdi Pooya)

Vad mer behövs för att få smak på Livets sötma?

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

Häromdagen då jag läste den heliga Koranen ur den åttonde kapiteln mötte jag på en vers, en salig vers som får tårarna att forsa, en vers vars mening är väldigt vacker och djup. Jag påmindes sedan om att jag ett tag tidigare hade lyssnat till ett tal av ingen mindre än den stora mystikern och martyren Murtadha Mutahhari, må Gud(SWT)1 vara hans själ nåderik, där han utgjorde en exeges på just denna vackra vers.

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S).2 Åtnjut hans kallelse, vars innehåll skänker er liv! Ser ni, Islam talar alltid om liv och det att leva…

Ayatollah Qera’atis Exegesis:

Kommentaren av Hojjat’ol-Eslam wa’l-Moslemin Haj Sheikh Mohsen Qera’ati som har skrivit och publicerat Tafsir-e Noor exegesen uttolkar följande från (8:24).

- يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ اسْتَجِيبُواْ لِلّهِ وَلِلرَّسُولِ إِذَا دَعَاكُم لِمَا يُحْيِيكُمْ وَاعْلَمُواْ أَنَّ اللّهَ يَحُولُ بَيْنَ الْمَرْءِ وَقَلْبِهِ وَأَنَّهُ إِلَيْهِ تُحْشَرُونَ {24}
ya ayyuhal-ladhina amanu estajibu lillahi wa lir-rasuli idha da’akum lima yuhyikum wa a’lamu inna allaha yahulu bain’al-mar’i wa qalbihi tuhsharuna
- Å folket som har fått sig tron! När än Gud och Sändebudet kallar er till det som skänker er liv, åtnjut det och ha vetskap att Gud befinner Sig emellan er och era hjärtan och till Honom är er slutdestination. (8:24)

Punkter:

Liv (hayat) har olika former;

1. Liv (i form) av naturen. اِنَّ الله یُحیی الارض بعد موتها - inna allahu yuhyi’l-ardh ba’d mawtoha
- Gud skänker jorden liv (efter dess död).3

2. Liv (i form) av villebråd. لَمُحیِ اَلمَوتیَ – lamuhyi’l-mawta
- Gud skänker de döda liv.4

3. Liv (i form) av intellekt. مَن کَانَ مَیتا فَأَحیَینه - man kana maitan fa’ahiainah
- Den som var död och Vi skänkte honom liv.5

4. Liv (i form) av evighet. قدَّمتُ لِحَیَاتِی - qaddamtu lihayati
- ”Om jag bara hade skickat något i förväg för mitt liv.”6

Målet med det liv som framkommer i och med profeternas(A)7 kallan är ej villebråd livet då den sortens liv förekommer även utan profeternas(A) kallan, utan målet är ett intellektuellt liv, förståndigt och ovärldsligt, moraliskt och samhälleligt och innebär egentligen livet ur alla dess aspekter och vinklar. Däremot finns det en möjlighet att just denna vers menar att uppmana till heligt krig (jihad) då verserna omkring den handlar just om det heliga slaget vid Badr.

Människans liv finns i tro och rättfärdig handling, och Gud(SWT) och profeterna(A) har kallat folk till just det livet. {دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم} Lydnad gentemot deras befallningar är lösenordet till ett rent och bra liv, till den grad att vi i en annan vers läser: {مَن عَمِلَ صَالِحَاً مِّن ذَکَرٍ أَو أُنثَی وَ هُوَ مُؤمِنٌ فَلَنُحیِیُنّهُ حَیَاةً طَیِّبَةُ} - man ‘amila saaliham-min dhakari au untha wa huwa mu’minu falanhiyannahu – Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv.8 Och enligt sunnitiska som shiitiska källor är ett av villkoren till ett bra liv, åtnjutandet av Profetens(S) röst i frågan Ali ibn Abu Talibs(A) och hans Ahl-e Baits(A) styre.9

Det avstånd och mur Gud(SWT) utgör mellan människan och hennes hjärta är kännetecken på Guds(SWT) rådiga förmyndarskap överallt och Hans kapacitet att omfatta alla varelser, och att styrka och lycka är från Honom. Han är oss närmare än halspulsådern10, dessutom ligger själens såväl som intellektets verksamheter i Hans Hand, och vore det ej för Hans välvilja skulle människan aldrig ha insett giltigheten bekräftad och ogiltigheten annullerad. I återberättelser från Imam Sadiq(A) har vi underrättats att ett av exemplen på hur Gud utgör en mur mellan människan och hennes hjärta är det att utplåna och besanna; utplånande av otro (kufr) och besannande av tro (iman), utplånande av ovarsamhet och tvivel och besannande av erinran och säkerhet.

Vid ett annat tillfälle har samma mästare konstaterat att – Gud tillåter ej att människan ser falskhet (batil) som sanning (hagh).11 Vidare har han även sagt att – ibland vill människan åt något med örat, ögat, tungan eller handen, men gör hon väl det finner hon ej samklang med hjärtat sitt och förstår därmed att det hon ville ha inte egentligen var hennes rätt.12 och det finns en möjlighet att skapandet av mur refererar till döden.

Buden:

1. Villkoret för sannerlig tro är godkännandet av Guds och Sändebudets(S) kallelse.
{یَا أَیُّهَا الَّذِینَ آمَنُوا استَجِیُبوا لِلَّهِ و لِلرَّسُول}

2. Guds(SWT) och Sändebudets(S) kallelse innefattar en och samma sanning och innebörd. Han sa {دَعَاکُم} och inte {دَعوَاکُم}

3. Guds(SWT) och profeternas(A) riktning är det verkliga livet, och att avstå är mänsklig död.
{دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم}

4. Samtliga profeters(A) kallelser och befallningar, även jihad, ger individen och samhället liv.
{دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم}

5. Har man tro på Guds(SWT) existens och vida omfattning, avviker man ej bort från kallelsen.
{استَجِیبوا… یَحُولُ بَن المَرءِ وَ قَلبِهِ}

6. Medan vi ännu inte har förgått och har möjligheten bör vi åtnjuta sanningen. (Det att Gud(SWT) är en mur mellan människan och hennes hjärta refererar till döden)
{استَجِیبوا… یَحُولُ بَن المَرءِ وَ قَلبِهِ}

7. En troende bör varken känna sig storslagen (för sin utvalda väg) eller liten inför de icke troende (kuffar), ty hjärtana ligger i Guds(SWT) Hand och Han är hjärtanas Segrare (muqallib al-qulub).
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

8. Det finns ingen som helst ursäkt till avvisandet av den absoluta monoteismen (tawhid) och Guds(SWT) unika enväldighet.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه} Ty absolut monoteism är något intuitivt (fitrah).13

9. Inte en enda tanke och idé förekommer inom människan utan att Gud(SWT) har full vetskap om den.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

10. Gud(SWT) är människan närmare än något annat, t o m närmare än det egna hjärtat.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

11. Vare sig vi vill eller ej kommer vi samtliga att stå till svars, så låt oss ge profeterna(A) ett positivt svar.
{استَجِیبُوا لِلَّهِ و لِرَّسُولِ… إلَیهِ تُحشَرُون}

Martyr Mutahharis Exegesis:

Click here to view the embedded video.

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S). Detta Sändebuds(S) handlingsplan vars innehåll skänker er liv, åtnjut handlingsplanet!

Ser ni, Islam talar alltid om att leva livet. Vad har detta Sändebud(S) medfört till er?
Han har fört med sig liv, han har fört med sig (programmet för er) att leva, ni är för tillfället döda, bara det att ni inte begriper det själva. Underkasta er denna saliga fysiker, (ge er hän till) denna livets fysiker så får ni se hur han blåser liv i er. Vad innebär livet egentligen?

Livet innebär syn och förmåga, skillnaden mellan döda och levande är dessa, och ju starkare synen och förmågan blir desto mer liv har man. Hur kommer det sig att vi kopplar Gud(SWT) till ordet den Levande (al-hay)?

Allah är den som det ej existerar någon gud förutom, Han är den Levande, den Bestående. (2:255/3:1)

Eller vid ett annat tillfälle säger vi att Han är den Levande som ej dör. (Duaa)

Varför kallar vi Gud(SWT) för Levande?

Är det så att liv innebär att det finns ett hjärta och något blod, det att ett hjärta pumpar?

I denna innebörd lever ju inte Gud(SWT), alltså Gud(SWT) har ju inget hjärta, Gud(SWT) har inga ådror, Gud(SWT) har ingen kropp och inget blod finns för att pumpas runt i Hans kropp. Innebär liv kanske det att andas, det att andas in och ut?

Nej, detta är inte vad liv innebär, egentligen är inget av dessa vad liv innebär, för oss är dessa villkoren för att leva inte självaste livet. Självaste livet är syn och förmåga, kunnighet och kapacitet. Vi kallar Gud(SWT) för den Levande och den absolut Levande för att Han är den absolut Vise och den absolut Kapable. I den bemärkelsen kallar vi Gud(SWT), den upphöjde och välsignade, för den Levande att livets samtliga kännetecken uppkommer inom Honom. Han är Vänligheten, Välsignelsen, Han är Medkänslan, Han är Barmhärtigheten!

Så vad betyder då levandet?

Det betyder visdom och kapacitet. Å ni troende! acceptera det som Gud(SWT) och Hans Sändebud(S) kallar er till, vilket skänker er liv. Islams handlingsplan är vetskap och förmåga, det samma handlingsplanet har Islam visat under sekler, som handlar om kunnighet och förmåga. Alltså är den idén, det tankesättet vars resultat inte är kunnighet ej från Islam. Det tankesättet vars resultat inte är förmåga är ej från Islam.
(Martyr Murtadha Mutahhari, Koran-exegesis, kap. 8, ver. 24)

Fotnoter:

 1. سُبحَانَهُ و تَعَالَی – subhanahu wa ta’ala - perfekt och upphöjd äro Han.
 2. صلّی اللهُ علیهِ و اله و سلّم - Sallallahu alayhi wa alehi wa sallem - Guds välsignelser över honom och hans familj, och frid.
 3. Den Heliga Koranen, kap. 57, ver.  17
 4. Den Heliga Koranen, kap. 41, ver.  39
 5. Den Heliga Koranen, kap.  6, ver. 122
 6. Den Heliga Koranen, kap. 89, ver.  24
 7. عَلَیهِ الّسَلَام - alayhi as-salam – frid över honom.
 8. Den Heliga Koranen, kap. 16, ver. 97�
 9. Tafsir-e Furqan
10. Den Heliga Koranen, kap. 50, ver. 16
11. Bihar al-anwar, vol. 5, s. 205
12. Tafsir-e Noor ath-Thaqalayn
13. Tafsir al-Mizan

Namn: Fatimah bint Musa
Far: Musa al-Kadhim
Mor: Najmah Khatun
Titel: Ma’sumah (f. oskyldig)
Födelsedag: 1 Dhi’qa’deh 173 e.H
Födelseplats: Medina, Arabien
Dödsplats: Qom, Iran
Gravplats: Qom, Iran

Ett Föräldralöst flickebarn

Hennes far Musa ibn Ja’far al-Kadhim, välsignelser över honom, uppnådde martyrskap redan då hon var blott flickebarnet, vilket resulterade i att hennes äldre bror Ali ibn Musa ar-Ridha, frid över honom, blev hennes förmyndare och försörjde och tog hand om henne.

I Broderns Vårdnad

År 200 efter hijrah tvingades hennes äldre bror slutligen av Abbasidkalifen Ma’mun i exil och han beslöt sig för att bege sig till den iranska provinsen Khorasan ensam. Ett år efteråt då Bani Hashim (Hashims ättlingar) fann sig för sanktionerade och utfrusna av den dåvarande kalifens makt begav hon sig med sina halvbröder och deras barn ut på en resa mot Khorasan i ängslig hopp om att slutligen få återförenas med sin storebror vars både mor och far var samma. Igenom resan mötte hon på stora skaror människor i byar och stor- och småstäder, ute på landsvägar och i öknen, hon passade på och följde sin i generationer uppåt faster Zeinabs fotspår och predikade för de hon träffade på om sin familjs tragiska levnad och hur de hade förtryckts av kalifen och om hur den samma Ahl-e Bait som härstammat från den välsignade Profetens(S) dotter Fatimah Zahra, för vars skull kapitel överflöd (surah al-Kawthar) uppenbarats, var ovikliga i sin kamp och stånd mot kalifernas förtryck och orätt. Hennes beslutsamma drag ledde självklart till att sympatisörer till kalifatet bestämde sig för att sätta stopp för den heliga karavanen. Ma’sumah anlände ej längre fram än staden Saveh innan hon stoppades av Abbasid erans lakejer och fick krig förklarad mot sig. Nästan samtliga manliga medresenärer ur hennes släkt dödades och enligt vissa lite svagare källor skall även hon själv ha förgiftats av sina obarmhärtiga fiender.

Qom

Efter attacken vart hon sjuk och svag, och då hon insåg att hon inte skulle klara sig till Khorasan beslöt hon sig att ta sig till den heliga staden Qom. Hon frågade invånarna i Saveh hur långt avståndet mellan Saveh och Qom var och de gav henne ett svar, sedan så bad hon de att transportera henne dit då hennes far Imam Musa ibn Ja’far al-Kadhim hade berättat för henne under hennes barndom om hur Qom var deras hängivna shi’iters center. När Qoms respekterade fick nys om att hon skulle anlända dit gav de henne en varm välkomst och tog väl hand om henne. Omkring 23 rabi’ul awwal år 201 efter Hijrah anlände hon till Qom och hennes kamel satte sig på knä inför den hängivna sympatisören Musa ibn Khezrejs bostad vilket fick honom att väljas ut till hennes ärevördiga hjälpare. 17 dagar levde hon i den staden fullsatt i Gudsdyrkan och beklagan till Gud om hur hennes bror och familj hade bemötts av deras omgivnings värld. Platsen där hon ägnade sig åt dyrkan förvandlades sedan till en helgonsplats (makan-e ziyarat) vid titeln beit’on-noor.

Bortgång i Ensamhet

Enligt lite starkare källor gick hon hädan den tionde rabi’uth-thani medan svagare källor påstår det ha varit den tolfte istället. Efter hennes bortgång tog de henne till ett område som under den eran låg utanför Qom vid namn Bagh-e Babelan. Men eftersom hon inte hade någon nära anhörig som var hennes mahram (en som Islam skulle tillåta tvätta hennes lik) vart folket fundersamma om hur de skulle uträtta kroppstvagningen. Prescis efter det att de i ett hopplöst tillstånd bad hennes hjälpare tvaga henne såg de två vitklädda personer med niqab över sina anleten rida mot de, en vuxen man och en liten pojke. De två vitklädda gick av sina hästar och folk klev åt sidan, de gick in i graven, tvagade henne och uträttade alla resterande dåd för att sedan begrava henne och utan att förklara något för någon hoppade de upp på sina hästar och red därifrån lika hastigt som de tidigare red dit.

De Imamföddas ”Mästarinna”
Av samtliga icke-felfria barn till de felria imamerna, frid över de, är hon den mest kända och varmast mottagna bland shia muslimerna. Detta beror självfallet på att hennes person har talats mest om i återberättelser än andra imamfödda.

En följeslagare till Imam Sadiq, frid över honom, begav sig en dag hem till Imamen och då Imam Sadiq såg ut att ha en dialog med sitt nyfödda barn chockerades han.
- Samtalar du verkligen med ditt spädbarn å Imam, frågade lärjungen Imam Sadiq.
- Även du kan få stiga fram och tala med med honom om du så önskar, svarade Imamen.
- Sedan närmade jag mig spädbarnet och sa fridshälsning till barnet, han svarade min fridshälsning och sa: ”Ändra ditt nyfödda dotters namn från det som du redan givit henne ty Gud är fientlig gentemot det namnet, rapporterade lärjungen och fortsatte sedan.
- Spädbarnet syftade till den dotter Gud precis hade välsignat mig med som jag då hade döpt till Homeira. Jag förundrades alltmer över de faktum att spädbarnet inte bara talade till mig eller hade kunskap om det dolda (’ilm al-Gheib), utan rättade även till mitt fel (nahi ani’l-munkar) varav Imam Sadiq väckte mig ur mina chockerade sinnens tankar och lugnade ner mig än en gång.

- Räds ej! Mitt detta barn går vid namnet Musa och via honom skall Gud välsigna mig med en flicka vid namn Fatimah. Hon kommer att begravas i staden Qom och den som än besöker hennes viloplats och ber om förmedling får paradiset förklarad obligatorisk för sig.
(Minhaj ad-damu’, s. 441 & Ma’sumah, Den Andra Fatiman, s. 131)

I en annan återberättelse skall han redan innan Imam Musas födelse ha sagt: Snart så skall en flicka från mina söner vid namn Fatimah begravas där (i Qom), och den som än besöker henne (och ber om förmedling) får paradiset förklarad obligatorisk för sig.
(Bihar al-Anwar, vol. 6, s. 117 dar’ul-Kutub al-Islamiyyah & Dar’ul-Ahia’ at-Tarath’ul-Arabiiye, vol. 99, s. 267, å-nr. 5)

Enligt vissa lärdas uttalanden tros de två vitklädda ha varit hennes storebror Imam Ridha och hans då 6 åriga son Mohammad ibn Ali al-Jawad. Och år 254 e.H anlände Imam Jawads dotter Zeinab till Qom för att bygga upp sin storfasters viloplats.

- Och säg inte om de som stupar (i strid) för Gud: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta.

Så vad kan få oss att förstå vad de blodiga laleh blommornas bortgång innebär?

Hur de vecklar ut sig och likt fjärilslarver måste dess första uppenbarelse dö för dess sanna inre skönhet att dofta och inspirera omgivningen.

För- & efternamn: Seyyed Mohammad Sheikh’ol-Islam
Födelseplats: Baneh
Födelsedatum: 1/3-1315 (23 mars år 1936)
Dödsorsak: antagonistiska agenter

Al-Faqih al-Mojahid ash-Shahid al-Haj Mamosta Mohammad Sheikh’ol-Islam

Mohammad Sheikh’ol-Islam föddes i ett religiöst och anständigt hus. Hans far som var en av de stort ärade rättslärda bland Irans sunniter, Mohammad Sheikh’ol-islam, uppfostrade honom i enlighet med ett islamiskt levnadssätt. 13 generationer ur hans förfäder uppåt sägs ha fullsatt sig i religionens lära, medans 7 generationer är dokumenterade. Mohammad Sheikh’ol-Islam lärdes upp av Kurdistans stora rättslärda i islamologi (Uloom-e Eslami) och dess fiqh.

År 1957 började han sina studier inom Shafi’i-skolan hos den avlidne professorn och Imamen Mollah Baqir, vilket ledde till att han valdes av de lokala rättslärda i Kurdistan till islamisk jurist (faqih) och även till rektor över Afta-rådet. Han agerade i 20 år som borgmästare till den lilla staden Saqz och i sex år var han Shafi’i lärare i Teherans universitet i Fiqh och Usool-e Fiqh. I 15 år lärde han ut shafi’itiska rättslärda i den kurdiska staden Sanandaj varav flertalet av de skall ha blivit till dagens stora rättslärda inom sunni Islam i Iran. 12 ytterligare år lärde han ut i diverse universiteter i kurdiska områden och regioner. I synnerhet hade han stort tycke för ledaren över den islamiska republiken.

För sin hängivenhet gentemot en islamisk enighet och sin lojalitet och kärlek till juristens styre (velayat-e faqih) martyrerades han den 27 i månaden ramadhan (17 september 2009). Han mördades i Seyyed Qotb Sanandaj moskén efter solnedgångsbönen (salat maghrib) av en grupp oidentifierade antagonister via skottlossning i huvudet. Han begravdes i begravningsplatsen Sheikh Mohammad Baqir Sanandaj.

En torsdag efter Molla Mohammads martyrskap höll president Ahmadinejad ett tal om den storslagna sunniten som hittills varit en av de få ledarna i Iran som har vågat sig att stå upp mot den sionistiska hycklareliten, och även förespråka sann islamisk enighet i sådan nivå som det finnes vara möjligt.

Han beklagade sorgen till Irans kurder och ett utdrag ur hans hjärtliga tal följer här nedan.

- I Guds namn, den Nåderike Förbarmaren
 

”Och betrakta inte dem som fallit i kampen för Guds sak som döda. Nej, de lever [och] Gud sörjer för dem.” (3:169)

Islamofobernas mördande hand och antagonisterna till det islamiska Irans storslagna enighet har än en gång blottat sin mordiska illvilja, (denna gång) på området vars kännetecken är Irans blodiga laleh blommor, den älskvärda Kurdistan.

I och med martyrerandet av det kurdiska folkets (och iranska sunniternas) omtyckta representant hos expertrådet (majles-e khobregan), Mamosta Haj Sheikh Mohammad Sheikh’ol-Islam, som gav sitt välsignade liv åt att tjäna saliggörelsens religion Islams rättslagar, vidare för att lära ut föredömlig uppförande, helig rättssystem, djupare tolkning av innebörden i Guds Ord och islamisk jihad i korrekt anda. Jag riktar min fulla uppmärksamhet till Ledaren, det hederliga iranska folket, eliten hos det religiösa folket, och muslimerna såväl som andra fria själar och beklagar denna sorg.

(Jag svär) vid den absoluta övertygelsen att inte nog med att detta listiga drag inte kommer att hålla mot det enade Irans utveckling, civilisation och hängivenhet gentemot Islams underbara rättssystem, utan det kommer även att bidra och orsaka gigantisk förstärkning av trädet till den islamiska revolutionen också.

Låt antagonisterna veta, och det hederliga och tappra kurdiska folket vara totalsäkra att denna nationens medsyskons fullt kapabla armar kommer att avslöja och förödmjuka de personer och grupper som låg bakom mordet i framtiden. Den islamiska republiken både beklagar sorgen och gratulerar martyrskapet till det kurdiska folket, och utnämner även dagarna fredag och lördag till att sörja dessa två martyrer, och personligen skall jag själv såväl som andra nyckelfigurer sörja med er (i dessa två dagar).

- Vad är kompensationen för den som jagar och dräper sig ett villebråd medan denne befinner sig under tillståndet Ihram1? frågade Yahya ibn Athkam2, de lärdas rättslärde, de seendes seende, de kunnigas kunnige, de besläktades ståtlige person vars släktband de i fröjd och ära stoltserade med.

-Beror på, svarade den nio år vuxna pojken tveklöst.

1. -Jagade denne Muhrim3 inom Haram4 eller utanför?
2. -Hade Muhrimen den (delen av) kunskapen om Shari’ah5 eller ej?
3. -Jagade denne avsiktligt eller oavsiktligt?
4. -Var det hans första jakt eller hade han jagat tidigare?
5. -Var han en fri man eller en slav?
6. -Var offret en fågel eller ett landsdjur?
7. -Var det stort eller litet (i storlek)?
8. -Tog jakten plats under dagtid eller nattetid?
9. -Var han baligh6 eller ej?
10. -Var han ångerfull eller ej?
11. -Var han en muhrim för Hajj7 eller Umrah8?

Yahya rodnade och svettade i ett panikslaget tillstånd då han hade skämts ut inför hela sin bekanta världs ögon. Han tittade skamset ner mot marken. Efter det seminariet insåg och godkände samtliga motståndare kalifens dotters giftermål med Imam Jawad(A)9…..

Mohammad Jawad son till Ali Ridha10 och Sabika11, över vilka samtliga tre vare evig frid, föddes den 10 Rajab år 195 e. H enligt islamisk tideräkning, alltså den 22 Juni i dagens kristna tid,  i staden Medina i den arabiska halvön vars mark hans förfader, Profeten Mohammed(S)12, hade utvandrat till då de polyteistiska araberna i Mecka hade sökt hans lönnmord och förgörelse. Och han skulle komma att utnämnas till Allahs(SWT) nionde utvalda Imam13 över muslimerna, vilket skulle gälla från Profetens(S) svärson och förstekusin Ali(A)14 som valdes till den förste Imamen vid Ghadir Khum15 ända ner till Imam Mahdi16(AJ)17 som skulle komma att gå i ockultation för en framtida återkomst att inträffa mycket senare.

Imam Jawad(A) utmärktes efter sin unika visdom och slående personlighet redan vid barnsben, vilket ledde till att vissa i hans omgivning vart överförtjusta i honom och även underkastade sig hans oerhört tidiga ledarskap medan vissa andra avskydde hans själva existens och gjorde allt i sin makt för att förgöra och ruinera honom.

Imam Ridha(A) talade konstant om för sina anhängare och vänner att de inte behövde söka upp honom för sina svåra livs- och religionsfrågor ifall han var bortrest eller på ett eller annat sätt otillgänglig för de. Det dög minst lika bra för de att ställa sina funderingar till hans enda son som då var under nio års åldern.

Då vissa ur hans anhängarskara visade tecken på förvåning och överaskan över hur en ”så liten pojke kunde verka som det muslimska samfundets särskilt utvalda Imam” kontrade han de med ett besynnerligt häpnadsväckande svar.

-Allah(SWT)18 utvalde den rena pojken Jesus Kristus19, över honom vare evig frid, till det korrekta monoteistiska samfundets felfria profet och andliga ledare då han var vid ännu yngre ålder än Abu Ja’far20. Ni ser, varken tid eller ålder har någon som helst roll i Profet- och Imamskapsbesluten.

Den 29 Safar, alltså den 2 Februari, uppnådde Imam Jawads(A) far, Imam Ridha(A), sin välsignade status av martyrskap i och med att ha förgiftats av kalifen Ma’mun Rashid21 i den iranska staden Mashhad22 efter att ha avvisat hans resultatslösa erbjudan att mutas till diverse hycklerier.

Det var då som han vid nio år vuxen fick Imamskapet över sig vilket innebar total ansvar för muslimernas tillstånd och för att lära ut den sanna Islam och avvisa de vilseledande satanernas23 versioner.

Hans fars mördare, den dåvarande världsligt ”utvalda” kalifen över muslimerna, Ma’mun Rashid, hade i och med ett fåtal sammanträffanden med Imamen(A) insett hans stora status i kunskap och fromhet. Då han visste att mänsklighetens väntade frälsare skulle komma från hans släkte kallade han den välsignade Imamen(A) till sig och erbjöd honom sin dotter Umm ul-Fadhls hand.

Eftersom hans klan bani Abbas(Abbas ättlingar), som upprördes över att en sådan liten pojke skulle få gifta sig med kalifens dotter, inte förmådde sig att godkänna valet anordnade Ma’mun ett seminarium där han bjöd upp till omkring 900 stora rättslärda till Baghdad23 i Irak. Han beordrade den mest ansedda av de, nämligen Yahya son till Athkam, att korsförhöra den nio år vuxna Imamen(A) strängt inför alla.

Då Imamen(A) kontrade den kunnige Yahyas första och enda fråga omedelbart genom att ställa flertalet andra frågor till följdsvar insåg Yahya sin brist och ofullkomlighet, och otillräckliga nivå av kunskap jämfört med den nio år vuxna pojken som stod inför honom.

Yahya rodnade och svettade i ett panikslaget tillstånd då han hade skämts ut inför hela sin världs ögon. Han tittade skamset ner mot marken. Efter det seminariet insåg och godkände samtliga motståndare kalifens dotters giftermål med Imam Jawad(A).

Under Imam Jawads(A) tid var förtrycket och förföljelsen mot shi’iterna väldigt abrupt och konstant, och det i sin tur ledde till att Imam Jawad(A) inte tränade upp lika många studenter som sina företrädare hade gjort.

Tre av hans mest uppoffrande anhängare var Ali son till Madhiar, Abu Nasir Badhanti och Sakarias son till Adam, frid vare över de samtliga.

Den förstnämnda narreras att ha bott i den iranska staden Ahvaz24 och idag finns det ett tiotal böcker som han har skrivit om Ahl al-Bait(A)25 och deras lära och ära. Till hans fröjd skrev Imam Jawad(A).

- Inte en enda person har jag i tankarna som har lyckats överträffa dig i att anstränga sig i tjänst till oss och för vår sak.

Abu Nasir var en av de irakiska Kufaborna och bland shi’itiska rättslärda är han högt ansedd för sin magnifika kunskap inom den islamiska rättsläran (Shari’ah).

Sakarias bodde i staden Qom26 i Iran. När än någon hade för avsikt att ställa svåra frågor till Imamen(A) och han inte var närvarande eller tillgänglig fungerade hans denna vän utmärkt enligt hans egna rekommendation.

Med tidens gång visade Imam Jawads(A) hustru, Umm ul-Fadhl, sig vara ytterst världslig med fel-riktade avsikter och intentioner inför sitt liv och sin framtid. Då hon fick nys om att Imam Jawads(A) andra hustru, Sayyidah Sumanah27 hade fött honom en son28 tog svartsjukan över hennes person och hon bad sin far om hjälp.

Kalifen Ma’mun, som ämnade att ha den tolfte Imamen Mahdi, födas av hans dotters barnbarn, försökte muta Imam Jawad(A) till att lyda honom mot Allah(SWT) i diverse ärenden men han fick sin erbjudan avböjd precis som hos den tidigare Imamen(A).

Efter Ma’muns död tog hans bror Mu’tasim29 över makten till kalifatet.

Umm ul-Fadhls farbror, den efterträdande kalifen Mu’tasim, livnärde hennes avundsjuka gentemot Imamens(A) familjesituation och därmed besudlade hennes själ. Hon övertalades till att mörda sin make. Den ondskefulle kalifen Mu’tasim, som var fullt medveten om Imam Jawads(A) tycke för arabiska jasminvindruvor förgiftade en mängd av de och gav de till sin brorsdotter som sedan gav de vidare till den förrådda Imamen(A).30 Den 6 Dhul Hijjah, år 220 e. H31 uppnådde Imam Jawad(A) den höga positionen av  martyrskap vid enbart 25 års ålder.

Han begravdes bredvid sin farfar som också var den sjunde Imamen, Musa32 son till Ja’far, frid över honom, och deras viloplats döptes till Kadhimayn33 i Irak.

Fotnoter:

1. Tillståndet Ihram, uttalat I7ram, befinner sig den muslim som uträttar pilgrimsfärd till den arabiska staden Mecka för att besöka Allahs(SWT) symboliska Hus Kaba. Vad det innebär att befinna sig i Ihram är att man inte får spilla något blod överhuvudtaget, inte agera våldsamt på något vis alls och ens avsikt bör endast vara fulländande av pilgrimsfärden.

2. Yahya ibn Athkam var en av sin tids absolut största och mest accepterade rättslärda araber. Så mycket information hittas inte om honom.

3. Muhrim, uttalat Mu7rim, är en person av manlig kön som befinner sig i tillståndet Ihram, den kvinnliga bör vara – Muhrimah.

4. Haram, uttalat 7araam, är förkortningen på Masjid al-Haram som då är det arabiska begreppet på Mecka som Profeten(S) i och med den slutgiltiga segern mot de polyteistiska araberna förbjöd all blodspillan i.

5. Shari’ah, uttalat Shari3ah, är den arabiska termen för det islamiska rättsväsendet och läran. Alltså de lagar och system som råder över praktiserande muslimer.

6. Baligh är arabiska för myndig.

7. Hajj, uttalat 7ajj, står för den obligatoriska pilgrimsfärden till stenen Kaba inuti staden Mecka som då symboliserar Allahs(SWT) Hus, som samtliga muslimer är obligerade att besöka en gång i sina liv.

8. Umrah, uttalat 3Umrah, är den mindre versionen av pilgrimsfärden till Kaba, kan till skillnad från Hajj uträttas närsomhelst och är ej obligatorisk på någon.

9. (A), uttalat 3Alayhi as-salam, betyder ”över honom/henne vara frid” vilket man brukar yttra efter att ha nämnt någon profet, imam eller annan särskilt högt uppsatt person inom religionen som t ex. Profetens(S) dotter fatimah Zahra(A) eller Profeten Jesus(A) rena och heliga moder Maria(A).

10. Imam Ridha är far till Imam Jawad, son till Imam Musa, och shi’iternas åttonde Imam.

11. Imam Jawads(S) mor hette Sabika, var även kallad för Khaidharun, och härstammade från samma släkte som Profeten Mohammads(S) ena hustru, koptiska Maria, från Egypten.

-Hon skall vara en av sin tids rättfärdigaste och mest Gudsmedvetna kvinnor, sade Imam Musa(A) om sin svärdotter.

12. Imam är den arabiska benämningen för ledare/föreståndare och har inom Islams ramar två betydelser. Ena står för en särskild Imam som är utvald av Allah(SWT) att leda mänskligheten gentemot frälsning och måste enligt islamiska regler då vara felfri(Ma’soom) och absolut i sin Gudsmedvetenhet(Taqwa).

13. Imam Ali(A) son till Abi talib(A) är förstekusin till Profeten(S) och så som Profeten(S) fick växa upp hos Imam Alis(A) välsignade far Abi Talib son till Abd al-Muttalib, fick Imam Ali(A) växa upp hos Profeten(S) och han var även den absolut förstaav manlig kön som underkastade sig Allah(SWT) efter Profeten(S) men då han var omyndig när han gjorde det menar en stor grupp bland sunniterna att Profetens vän och svärfar Abi Bakr var den första mannen som räknades som hans lärjunge.

14. Ghadir Khum är den geografiska plats där samtliga muslimer samlades efter Profetens(S) första och sista obligatoriska Hajj (Hajjatul-Wida) för att ta farväl av varandra och sedan skiljas åt från varandra mot sina respektive städer. Där stoppade Profeten(S) samtliga och beordrade vidaremeddelande av hans bud då han tog tag i Imam Alis(A) händer och sade de historiska orden.

- Har jag inte en högre rätt över er än vad ni har över er själva?

Då muslimerna svarade ja i kör fortsatte han in i ämnet som är så öm och känslig för muslimernas enighet och sekterism.

- Allah(SWT) är min mawla och jag är eran mawla. Den som än jag är mawla över så är denna Ali även mawla över.

15. Imam Mahdi, som är följd av många mäktiga namn och titlar, refereras oftast till som Hujjah ibn al-Hasan.

I en överkänslig återberättelse (Hadith) narreras Profeten(S) ha sagt följande.

- Av (min dotter) Fatimah Zahra skall Imam Mahdi härstamma (släkten ner). Han bär på mitt namn och hans far bär på min sons namn.

Men enligt återberättelser som sunniter anser vara autentiska skall han ha sagt ”Han bär på mitt namn och hans far bär på min fars namn.”

Profetens(S) far hetter Abdullah medans hans två dotterssöner Imam Hasan(A) och Imam Hossein(A) var allmänt kända som hans söner.

På den arabiska skriften är skillnaderna mellan orden far & son (Abi & ibn – ابي & ابن) där bokstaven noon i ibn(son) lätt kan blandas ihop med bokstaven ye i abi(far)…

Så med två återberättelser som narrerar samma bara annorlunda mellan dessa två bokstäver så bör ni förstå varför muslimer är så förvirrade som de är i sitt befintliga tillstånd.

16. (AJ), uttalat 3Ajjal Allah Farajahum, och är en arabisk åkallelse om att Allah(SWT) skall i enlighet med sin Barmhärtighet påskynda den dolda Imamen Mahdis(AJ) frälsande återkomst som skall eliminera orättvisan i världen tillsammans med profeten Jesus(A) mot den enögde hycklaren anti-krist (ad-dajjal).

17. Allah är ett arabiskt namn för den Ende och Allsmäktige Guden som är Skapelsens och Domedagens Gud, den Ende, den Absolute som varken har något barn eller förälder och inte heller någon partner eller jämlik. det efterföljande parentesordet (SWT), uttalat Sub7anah wa ta3ala, är arabiska och betyder ”Glorifierad och Upphöjd”.

18. Profeten Jesus(A) är en av Islams 124 000 profeter och sändebud. Han välsignades även med titlarna Kalamullah (Allahs Ord) och Ruhollah (Allahs Ande). En av de renaste ur Ul ul-Azm som enbart består av fem följande bland de samtliga 124 000 profeterna och sändebuden. 

Mohammad
Jesus
Abraham
Noa
Moses
(Koranen 42:13)

19. Abu Ja’far, uttalat Abu Ja3far, är Imam Jawads(A) titel.

20. Ma’mun Rashid, uttalat Ma3moon Rashid, var en abbasidisk kalif under Imam Ridhas(A) tid och i omkring 15 år av Imam Jawads(A) tid. han var även svärfar till Imam Jawads ena hustru Umm ul-Fadhl. han var känd som den svårare motståndaren till Imamerna än sin efterföljande bror Mu’tasim som var känd som den dummare bland de. Ma’mun var mer känd som den teologiske och intellektuelle.

21. Mashhad är den heliga stad i Iran som Imam Ridha(A) begravdes i.
22.  Ordet existerar inte, jag vet.
23. Baghdad är huvudstaden i det ockuperade landet Irak.
24. Ahwaz är en sydlig stad i Iran, vars tillhörighet har varit tämligen kontroversiell. Nationalistiska pan-araber påstår staden tillhöra de medan iranier förnekar det påståendet.

25. Ahl al-Bait, rent översatt husets folk, beskriver vanligtvis bland araber en mans fru och barn, alltså de som bor i samma hus som en själv, men har i islamisk tolkning en helt annan betydelse. Enligt återberättelser som både sunni och shi’ah anser vara fullt autentiska har Profeten(S) själv nämnt att hans Ahl al-Bait(A) består av honom, hans dotter, hennes make och deras två barn. Sedan så menar shi’iterna att samtliga felfria Imamer(A) tillhör Ahl al-Bait(A).

26. Den iranska staden Qom är idag världens största religionslärocenter (Hawza ilmiyyah) inom den shi’itiska grenen och filosofin och mysticismen. Enligt en autentisk återberättelse från Imam Sadiq(A) skall staden inom en snar framtid förvandlas till världens främsta kunskapscenter för all världens folk.

27. Sayyidah Sumanah var Imam Jawads(A) andra hustru och även den hustrun som blev mor till den efterträdande Imam Hadi(A).

28. Imam Hadi(A), son till Imam Jawad(A), kom att bli fader till Imam Hasan Askar(A) vilket innebar att han är farfar till den Väntade(AJ) som befinner sig i ockultation.

29. Mu’tasim, uttalat Mu3tasim, efterträdde sin bror Ma’mun och blev den som orsakade Imam Jawads(A) martyrskap utav hat i världsliga affärer.

30. Bihar al-Anwar, vol. 50, s. 17

31. e. H refererar till efter Hijra och är benämningen till den islamiska tideräkningen. Hijra betyder flykt och för muslimer innebär begreppet Hijra den tid då Profeten Mohammad(S) tvingades fly undan de illviljande polyteistiska antagonisterna. Han flydde från sin födelsestad Mecka till Medinah och då började den islamiska tideräkningen.

32. Imam Musa(A), son till Imam Sadiq(A), är den sjunde Imamen(A) och var känd för sin tremendiösa lugn och fridfullhet, färmed titeln Kadhim.

33. Kadhimayn, som är begravningsplatsen där både Imam Kadhim(A) och hans sonson Imam Jawad(A) är begravda, ligger i Irak och refererar till ”de två fridfulla”.

Jag gratulerar den som läser detta inlägg för den fjärde november i modern iransk historia, och önskar skriva lite smått om den heroiska incidenten.

Amerikas spion näste faller

Den fjärde november 1979, eller den trettonde aban 1358 enligt iransk tideräkning, tog sig en gigantisk massa av muslimska studenter i den iranska huvudstaden Teheran till Taleqanigatan där Amerikas dåvarande ambassad befann sig och bröt sig in för att därmed ta samtliga ur personalen till gisslan.

Efter gisslantagandet befriades de icke-amerikaner som hade befunnit sig på området och enbart omkring 50 personer hölls kvar i fångenskap av de muslimska studenterna. Draget var något civilt från alla aspekter och hade ingenting med den iranska myndigheten att göra. Däremot godkände revolutionens grundare, Imam Ruhollah Khomeini, det modiga steget och uttryckte sig om den politiska nödvändigheten att bekämpa den stora djävulen som då var riktat mot USA som officiellt anses vara den elementära källan  till den ”globala arrogansen”.

Det att finna en lösning till det oväntade gisslandramat och kunna befria samtliga amerikanska gisslan förvandlades till en oumbärlig karriärsdödlig mardröm för den dåvarande amerikanska presidenten Jimmy Carter. President Carter garanterade ambassadpersonalens säkerhet på nationell television i USA till det amerikanska folket och uppträdde som om han hade full kontroll över händelsen, men trots hans mångfaldiga och envisa försök med hot om ekonomiska sanktioner och andra alternativa metoder, där bl a. det misslyckade fiaskot ”Operation Eagle Claw” uträttades, släpptes inte en enda ur gisslan förrän han förlorade sitt presidentskap till Ronald Reagan år 1980.

Spionnästet, eller den amerikanska ambassaden som det löd officiellt, var ”ockuperat” av de iranska studenterna ända upp till 444 dagar och gällande behandlingen finns det olika uppfattningar och åsikter bland de olika amerikanska fd. fångarna. Vissa ämnar att avvisa uttrycket ”spionnäste” nonchalant. De menar att allt endast var simpla spekulationer och strategiska komplotter mot det iranska folket av ”mullahregimen” som Väst älskar att kalla det befintliga rådande statsstyret i Iran.

Vare sig bevisen under den tiden var tillräckliga eller inte behöver vi verkligen inte gå in på, då vissa grupper i sin idioti är fullt kapabla till att totalt ignorera och avvisa tydliga bevismaterial om och om igen, och ytterligare om och om igen i en ond ändlös cykel av okunnighet och ignorans.

I och med gisslandramat med spionnästet reagerade den amerikanska befolkningen våldsamt mot amerikanska iranier. Där förekom många fall av brutala misshandel, förfärliga dödshot och andra obehagliga påföljder. Frågan är inte ifall ambassaden verkligen var ett spionnäste eller inte, då Amerikas sjaskiga komplottmakeri mot världens nationer fick Algeravtalet att uppstå, utan den egentliga frågan är ifall gisslandramat verkligen var värt det med tanke på den långa tillföljdsprocessen som visat upp sig i och med dessa trettio år. I och med de mångåriga problemen mellan USA och Iran har mycket varit positivt medan andra ting har varit negativa men reflekterar man kring de väsentliga punkterna finner man nog sin insikt i den positiva sektionen gällande resultatet.

Den raka slutsatsen med ”nedmonterandet” av det amerikanska spionnästet är hur Iran, pga behovet att uppfostra sig själv helt på egna ben, lyckades upptäcka en kort genväg till total självständighet från sina fiender, fastän vissa utav oren okunnighet menar att Iran mer eller mindre är eller har varit beroende av Ryssland mm. Iran har även bevisat sin hastiga utveckling inom intellektuella, religiösa, militära, sociala och vetenskapliga affärer både inrikes och internationellt, och även bra idéer på den snara framtidens ekonomi.  Också har landet i enlighet med sin tämligen neutrala ståndpunkt gällande shi’i-sunni frågan och sitt ständiga krav på ett enat islamiskt stånd agerat, och mer eller mindre godkänts politiskt av de globala muslimerna, som moder-representanten till Islams röst i dagsläget.

Medan vi grubblar över ifall man bör be med ihopböjda eller raka armar, grubblar de icke-troende (kuffar) över hur de skall skära av oss dessa armar!1

Avinstallerandet av det amerikanska spionnästet var något oerhört positivt, men nu är det dags för en ny hycklare att tvingas lämna muslimernas enda friska nation och bekämpas på alla möjliga vis, nämligen den antikt och historiskt ständigt ill-viljande England, landet vars lilla grupp av pilgrimer lyckades åstadkomma något så sataniskt som USA.

 England som vi känner den efter anglosaxarnas invasion, vars historia inte är känd för så mycket mer än de ständigt blodiga invasionerna och ockupationerna och deras globala kännetecken som kolonisatörer visar sig stämma fullt ut, har också avslöjats ha händerna smorda i oskyldig blod. Deras sluga manipulation och försök till förödmjukande av den iranska nationen borde kosta de deras rätt till existens på iransk mark.

Så till samtliga liktänkande syskon sänder jag mina gratulationer till denna vackra dag, även om jag är tre dagar försenad pga mitt jobb, och jag önskar USraels samtliga vakna och aktiva motståndare en medveten tid i detta liv.

 1. Imam Khomeini om behovet av enighet hos det muslimska samfundet.