Den tidigare oätbara tomaten har fått sitt gift reducerat till minimal nivå och trängts in i våra matkulturer

Tomaten, som ursprungligen var döpt av aztekerna till tomatl – svällande frukt, växer från plantan Solanum Lycopersicum och härstammar från Sydamerika. Någon gång för länge sedan exporterades frukten till Mexico och kunde börja odlas av aztekerna som döpte det till dess namn. Sedan koloniserades Amerika av spanjorerna som exporterade tomaten till hela omvärlden. 130 miljoner ton tomat rapporteras ha förbrukats i världen år 2008 av Wikipedia. (Äkta Vara, sid. 197)

Tomaten ska ha exporterats successivt till hela omvärlden omkring 1800-talet och masskonsumerats av världens alla folk och infiltrerat världens alla kulturer. Iran fick till exempel först tag på tomaten via två vägar, varav ena från Armenien och Turkiet och kallade frukten för Armani Badenjan – armeniska aubergine. Andra vägen via vilken tomaten gjorde entré i Iran var de persiska kungarnas frekventa besök till Frankrike under Qajar dynastin, och båda importer hände i början av 1800-talet. (Wikipedia)

Tomaten uppskattas ha exporterats till Storbritannien mot slutet av 1500-talet och den absolut första tillgängliga informationen i England om den ska ha uppkommit i fältskären John Gerards journal Gerard’s Herbal år 1597. (Wikipedia)

I sin journal påstod Gerard att tomaten är en giftig frukt och inte ämnat att konsumeras, utan mer för andra syften såsom så många andra giftiga frukter och plantor finns i den vida världen. Hans påstående orsakade stordebatter igenom det brittiska kungariket vilket slutligen ledde till hans ”seger” och det brittiska folket såväl som deras nordamerikanska kolonisationer lät bli att konsumera frukten. Istället använde de den som prydnad, lite som Adams och Evas förbjudna ”äpple” i Lustgården. Enligt tillförlitliga dokument konsumerades inte tomaten av någon britt eller deras koloniserade ända till 1800-talet vilket bevisar att något gigantiskt måste ha skett vid slutet av respektive början av 1700- och 1800-talen. Det var under den eran som världens folk började masskonsumera tomaten och alltså är det tack vare den eran som vi dagens barn ser så starkt på tomater som något sunt och hälsosamt. (The Tomato in America)

Idag vet vi att tomatens stjälkar och blad innehåller det giftiga glycoalkaloida ämnet tomatine, och att tomatens ursprungliga skepnad var mycket mindre och gul istället för röd. Så även fast vi inte konsumerar den ursprungliga naturodlade tomaten så lyckas vi ändå behålla dess giftiga ämne, fastän det står i våra västerländska böcker idag att tomatine är så pass låg i giftvärde att det inte tas på allvar som något osunt ens. (Wikipedia) 

Det är här som den traditionella läkekonsten och sådana som naturläkaren dr Hossein Ravazadeh kommer in i bilden. Det var han som inspirerade mig till att utreda tomatens fall. Han sade att tomater var tidigare giftiga och oätbara, och vidare påstod han att det i England åts tomater ute i naturen av några okunniga barn en gång i tiden som sedan dog. Efter att landets specialister kom fram till att det faktiskt var tomaterna som förorsakade barnens dödsfall via förgiftning ska myndigheterna ha experimenterat med tomaten och minimaliserat dess gift så mycket som möjligt. Sedan skall de ha återinfört tomatkonsumtionen i britternas matvana, för att sedan därifrån sprida vidare denna förgiftningens kultur till resten av omvärlden. (Islam och Hälsa)

”Du är vad du äter” ekar i mina tankar… (Du är vad du äter)

Svtplay har lagt upp en svenskdubbad version på dokumentären ”Inside the Koran” med den översatta titeln Koranen. I denna dokumentär sprids det rätt så mycket falsk information, något som borde anses vara helt opassande för en annars informativ kanal som många ser som en neutral informationskälla. Det svenskislamiska nyhetsnätverket E-Jihad har uträttat en makaber djupanalys av dokumentären. Där påpekas tre gigantiska missinformeringar som dokumentären begår mot Islam och muslimer till det svenska folket. Först tar de upp den missinformation som sprids om konceptet jihad (helig kamp), som i dokumentären är en omfattande attack mot vaken Islam. Efter det tar de upp den orättvisa skildringen av medling ur islamisk perspektiv och kristen helgondyrkan, och Islams syn på medling förklaras detaljerat. Slutligen förklaras konceptet bakom Koranen som Guds fullkomliga och orörda Ord.

Igenom hela dokumentären märker man ett intensivt hat mot shia Islam, vare sig det gäller dess andliga mystik eller politiska tankesätt. Särskilt mycket attackeras shia Islam när det kommer till just ämnet medling, och i dokumentären påstås det att shia tror på medling medan sunni inte gör det. Medling är något man som muslim ämnar att nå Gud närmare med och inte ett alternativ till Gud. Det bör påpekas vidare att över 90% av världens muslimer, både vad gäller shiiter och sunniter, tror på medling medan en ytterst liten minoritet är mot det. Den lilla minoritet som är mot medling kallar sig själva för Salaf as-Salih (salafiter) och påstår sig följa den väg Profeten Mohammad, frid över honom och hans Hushåll, och de tre första generationerna av muslimer utövade. Salafiter är inte i ställning att presentera sunni Islam. Dels då de utgör en så betydligt liten skara bland dem 1,8 miljarder muslimer som finns i världen, och dels för att de enbart funnits i ca 300 år i följe av den politiska rebellen Ibn Abd al-Wahhab, och kan i absolut bästa fall spåra sina äldsta rötter till den 700 år gamla Ahl al-Bajt hataren Ibn Tajmijjah i trosfrågor (Aqidah) i jämförelse med den officiella Islams 1400 åriga historia. Sunni och shia hämtar däremot sina rötter ända från den välsignade Profeten Mohammads levnad och bortgång, frid över honom och hans ärade Hushåll.

Dokumentären är ett av Antony Thomas många filmverk. Antony Thomas har gjort ett 40-tal dokumentärfilmer varav några är den kontroversiella En Prinsessas död (Death of a Princess), som går ut på avrättningen av en kvinna i Saudiarabiens Jeddah för utomäktenskaplig samlag, För Neda (For Neda), som på gott eller ont uppmärksammar Neda Agha Soltanis fall som dog under oroligheterna efter det iranska presidentvalet år 2009, och även Koranen (Inside the Koran), som introducerar en ”analys” av den heliga islamiska skriften. Därav har han klart och tydligt visat ett fientligt stånd och ställning gentemot ”radikal” Islam och politiskt sinnade muslimer och verkar önska förvanska den rena och allomfattande religionen Islam till en sekulär, passiv kultur som kristendomen är.

Om vi påstås leva i ett demokratiskt samhälle bör det i så fall inte tillåtas spridas så mycket inkorrekt information. Men uppenbarligen lever vi enligt bloggaren Leif Erlingsson rättare sagt i en lögnokrati eller mytokrati än en demokrati där de ”mäktiga” trampar ner på och förödmjukar de synbarligen svagare makterna.

En av de vackraste och mest berörande serier jag sett i mitt liv är den iranska tv-serien Yusufe payambar. Enligt Koranen är hans livshistoria den bästa av berättelserna. Så sant som sagt är den väldigt vacker och iranierna har verkligen lyckats med denna serie som en högst andlig och irfanisk serie med spektakulära skådespelare.

En av mina många favoritscener i denna 45 avsnitt långa serien är slutet på avsnitt 42 där den av sorg förblindade profeten Jakob, frid över honom, bemöts av uppenbarelsens ängel, Gabriel, frid över honom, och de har en konversation gällande sann kärlek, som även hänvisar till medling (tawassul).

- Salute to Prophet Jacob
- Oh Messenger of God, the Angel of Revelation, you’re welcome. Do you see how I suffer from the abscense of my Joseph, Do you see my ruined life?
- Jacob, who created Joseph?
- The Creator of all worlds, the Great God!
- How many children do you have, other than Joseph?
- I have twelve children including my daughter Dineh.
- You cry this hysterically for a child who has so much as twelve substitutes, Jacob?
- None of them are substitutes to Joseph, Joseph is unique.
- Only God is unique!
And Joseph is the mirror image of God, by looking at him I could see the beauty of God and His manifestation.
I’ve lost the very mirror in which I used to see God.
- All beings are reflections of the beauty of God and His manifestation, just take a look around you.
- But not all beings are the Helpers of God, Joseph was the Helper of God, I’ve lost the very mirror image of God who had authority over me.
- How do you know that he has authority over you?
- For he himself saw me prostrating (genuflecting) to him in a dream.
- God is zealous, you have but one heart Jacob, a heart can not conatin two loves!
- Oh my God, I apologise if I’ve cried and mourned too much for Joseph.
I repent, I repent, I looked upon Joseph as the substitute of God, not the partner.
- Jacob, do you know when it was God gave Ishmael back to your forefather Abraham?
- When God sent him a sheep to be sacrificed instead of Ishmael.
- No, it was when Abraham prepared to sacrifice his Ishmael for the sake of God, that Ishmael was given back to him.
- Yes, yes that’s true. I have not sacrificed my Ishmaels yet. Maybe that’s the very reason why I haven’t met Joseph just yet. Oh, I’m ashamed, I’m ashamed. But I swear by the Only God that I’ll let go of them both from now on, and that God is sufficient for me.
- After every hardship there is tranquility. This may be the end of your pain and the restart of your peace of mind and the end of the separation.
- How could I be certain?
- Listen up, ask about Joseph and the incidents in Eqypt!
Then you shall find your ray of hope.
- Messenger of God, oh Angel of Revelation, where are you?
My God, from now on I’ll only confide and open my heart to you alone, it is because of You that I love Joseph. Without You he is nothing. My Lord, my Lord, I worship You and from You alone I seek help. Joseph was the mirror reflection of Your beauty, and I only look at it to see You. A mirror alone is not worth seeing. If I love Joseph it is to experience Your love, otherwise You are my only beloved One. By loving Joseph I could understand love. Now I’ll forget him to obtain my real love. My God, my God, Joseph is a bridge with which to reach You.

I Guds namn

It ought not to be our object to angelize, nor to brutalize, but to humanize man. – W. Taylor.

En helgonförklarad person, vars fall varit på samtliga islamofobers tungor igenom hela västvärlden på senare tid är Sakineh Mohammadi Ashtiani som har suttit i fängelse sedan år 2006 dömd för äktenskapsbrott och mord. Hon har berättats vara en stackars kvinna som tvångsgiftes bort till sin mördade make och att hon enbart var otrogen mot honom, eller en som varken var otrogen eller mördade honom, utan bara råkade befinna sig på plats när makens galna kusin mördade honom. Men hur sann är hela den officiella berättelsen egentligen?

Sakineh Mohammadi Ashtiani föddes år 1967, alltså är hon 43 år idag, och kommer från staden Oskoo från utkanterna till Tabriz i östra Azerbaidjan provinsen. Hon har två barn, dottern Farideh och sonen Sajjad som enligt västerländsk media har sagt att de inte vill att deras mor skall avrättas. Hon skall enligt Aftonbladets skriftliga intervju med sonen Sajjad Ghaderzadeh vara en simpel kvinna som hoppade av grundskolan någon period innan den Islamiska revolutionen under ung ålder då hon inte var av student kaliber. Hon var en hemmafru som trivdes med sitt liv, och maken ska enligt intervjun ha varit en hektisk bankman. Han skall ha supit ofta med sina vänner så att han ibland spydde upp allt hemma. År 2006 arresterades hon för att ha mördat sin make och för att ha begått otukt då hon ska ha haft utomäktenskaplig sex med två män. Senare upptäcktes det uppgifter om att hon skall ha varit otrogen mot sin make innan han mördades av hennes älskare vilket fick de två huvudåklagelserna att vara äktenskapsbrott och mord. Enligt lagstiftningen till den Islamiska Republiken i Iran bestraffas båda brotten med avrättning.

”Sakineh Mohammadi Ashtiani hade (utomäktenskaplig) relation med en man och i enlighet med den mellan de två överenskomna planen innan mordet såg hon till att utrymma bostaden för mordet att äga rum och söva ner sin make med en bedövningsspruta, som därefter mördades av den verkliga mördaren med hjälp av två elkablar och vatten” sa Lagman Sharifi, domstolschef över provinsen östra Azerbaidjan. De hade planerat mordet sedan tidigare, bevis på det förplanerade mordet  är hur hon faktiskt lydde sin älskare och skickade ut barnen från huset och utrymde huset så att allt kunde gå planenligt, vilket hon inte skulle ha gjort om hon verkligen trodde att hennes älskare skämtade eller var oseriös om sina mordplaner. Sedan skall hon ha sövt ner honom så att han lämnades hjälplös mot sin verkliga mördare.

”Hela händelsen ägde rum under två månaders tid. År 2006 fick jag telefonkontakt med en man, som manipulerade mig med sina ord. Han påstod att han skulle göra si och så för mig, och att han skulle ta väl hand om mig. ‘Vad är det för en make du egentligen har, han har ju inte gjort dig något gott’ (sa han och) mannen är min (döde) makes fastersson, han påstod att min make hade gjort det ena och det andra, först i fängelse fick jag veta att han har suttit inne tidigare, och att det är hans tredje gång nu” sa Ashtiani och fortsatte: ”Så sa han till mig att vi borde döda min make, jag trodde inte på honom, jag trodde att han skämtade (och) sa till mig själv att den här mannen har blivit galen. Senare insåg jag att han verkligen menade att mörda honom. När jag gick den dagen för att ge min svärmor sin medicin såg jag att han hade tagit med sig sina samtliga verktyg, allt från elektriska prylar till handskar. Slutligen mördade han min make genom att koppla in kontakten, tidigare sa han till mig att skicka barnen till deras farmor.” Trots hennes egna erkännanden om att ha varit fullt medveten om planen, med den lilla skillnaden att hon påstår sig ha trott att älskaren skämtade eller var oseriös med sin mordiska uppmaning, så påstår ändå svensk media att hon var helt oskyldig från mord och bara var otrogen om ens det…

Sajjad Ghaderzadeh, son till Ashtiani, sa att på kvällen till den 26 maj 2006 drack hon, pappan och släktingen sprit och hon blev medvetslös. När Sajjad, som besökt sin sjuka farmor, kom hem låg hans pappa död i badkaret, iklädd shorts. Han tror inte ens att hon har varit otrogen mot hans far, för att inte nämna mord. (Aftonbladet)

”Orsaken till hennes makes mord var att hon söv ner honom genom att injicera (bedövningsmedel) i honom med en bedövningsspruta. Sedan mördades offret av den verkliga mördaren via två strömkopplade kontakter på halsen.” sa Lagman Sharifi vidare. Mohammad Mostafai, som var Ashtianis försvarsadvokat, tog hennes fall till västerländsk media och uppmärksammade västvärlden på det hela som slutade med grundlösa lögner, falska anklagelser och absurda lurendrejerier.

”Varför tog du mitt fall till tv, varför skämde du ut mig?
Hela min släkt och skara av bekanta visste ju inte att jag befinner mig i fängelse. Varför gjorde du det här mot mig, det jag vill säga till Mostafai är, tro inte att du kan leka med mitt rykte utan någon konsekvens. Jag ska klaga mot honom” sa Ashtiani. Mostafai, som gick i exil från Iran till väst, är en av huvudkaraktärerna i Ashtiani-fallet i västvärldens ögon. I jakten på asyl i Norge sågs han som ett användbart pjäs för det ondskefulla sionistiska världssamfundet och västvärlden hade avsikten att skylta med honom varje gång de skulle elda upp sina vilseledda islamofobiska exiliraniersom så många fler blivit. Sedan vittnade fru Ashtiani om att hon inte ens hade träffat honom en enda gång i sitt liv. När Mostafai märktes vilja leva utomlands kontaktades han av diverse västerländska medier och rättsorganisationer.

”Jag ville inte säga något om det plagierade brevet som publicerades av en viss Mina Ahadi, medlem i arbetarnas kommunistparti, som falskeligen påstår sig vara en människorättsaktivist. Men pga att vissa av mina vänner insisterar kommer jag att säga några ord om det:För två veckor sedan bjöds jag på en presskonferens av Sinama Föreningen för Fred i Berlin. Jag accepterade och bad dem att göra förberedelser. Jag bad då dem om en lista över konferensens deltagare. De svarade att det skulle omfatta ett fåtal medlemmar från deras förening och en medlem av det tyska utrikesministeriet plus fru Mina Ahadi. Jag ursäktade mig och berättade att jag inte skulle vistas bredvid henne vid presskonferensen eftersom jag inte godkände att användas för politiska syften. Då kontaktades jag av föreningsdirektören som sa att fru Ahadi inte kommer att delta och har strukits av från listan. Men detta bådade ej gott hos fru Ahadi. En dag innan presskonferensen publicerade hon ett brev och hävdade att det hade skrivits av fru Ashtianis son. I brevet stod det att herr Mostafai inte för talan för deras mor längre, även fast jag fortfarande var hennes officiella advokat och hon hade aldrig avskedat mig som advokat. Tragiskt nog delade fru Ahadi ur (det förfalskade) brevet till reportrar men det togs inte på allvar.För några dagar sedan kontaktades jag av någon från Frankrike som bad mig att närvara i en presskonferens. Jag accepterade och dagen efter tillkännagavs en namnlista över konferensens deltagare. Fru Ahadis namn, som gillar att göra sig ett namn med hjälp av frågor om mänskliga rättigheter som ett verktyg, var också bland deltagarna. Hon har inget gott rykte utanför Iran. Jag meddelade att jag inte hade något intresse att delta i presskonferensen. Hon höll ett agg mot mig för detta och kontaktade Sakineh Ashtianis barn för att förbereda för ännu ett falskt brev där hon påstod att fru Ashtiani hade dömts till 99 piskrapp för publicerandet av en bild utan huvudduk” skrev Mostafai i sin blogg. (Modafe)

Den exiliranska ”aktivisten” Mina Ahadi, som nämns i herr Mostafais artikel, var den som först satte igång myten om att Iran skulle stena Ashtiani till döds. Nu har lögnen spridits effektivt igenom hela västvärlden från iranier till icke-iranier och icke-iranier till iranier och så har lögnen blivit ett självklart faktum för majoriteten i alla grupper såväl sekulära/ateistiska som religiösa. Fastän iranska myndigheter hävdat att det inte skulle bli någon stening från allra början och att steningsmyten inte är mer än en förkastlig lögn och smutskastning. (E-Jihad)

Efter all denna smutskastningskampanj och falska anklagelsehärja som bara är en i mängden på sionisternas psykotiska attacker mot Iran för dess självständighet och oförhindrade uppgång och djärva ställning mot USraels globalt morbida förtryck, nämner president Ahmadinejad att USA håller 53 kvinnor fängslade i dagsläget varav samtliga har dömts till döden och skall avrättas. Då funderar man hur det kommer sig att så mycket uppståndelse härjar kring en endaste kvinna som skall avrättas i Iran medan hela 53 dödsdömda kvinnor i USA avrättas en efter en utan att någon lyfter ett endaste finger utanför det egna landet. Till den graden att sionistiska medier i t ex. Sverige väljer hellre att nämna att Teresa Lewis som avrättades för några dagar sedan var den första kvinnan på snart 100 år i delstaten Virginia, ignorerandes faktumet att 52 andra kvinnor väntar på att följa hennes öde. (GP/Expressen)

Allt detta trots att Teresa Lewis bedömdes vara nästintill förståndshandikappad, varken var någon av gärningsmännen eller huvudet bakom mordet, och ångrade sig helhjärtat. Ändå uppmärksammades inte dessa punkter tillräckligt mycket i svensk eller annan sionistisk media, varken innan eller efter hennes avrättning.

(E-Jihad)

Som en sanningens vän skrivit i sin spektakulära artikel ”Tänk om Teresa Lewis var en iranska, eller om Sakineh Mohammadi inte var det…” (Nureinwort)

Vad mer behövs för att få smak på Livets sötma?

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

Häromdagen då jag läste den heliga Koranen ur den åttonde kapiteln mötte jag på en vers, en salig vers som får tårarna att forsa, en vers vars mening är väldigt vacker och djup. Jag påmindes sedan om att jag ett tag tidigare hade lyssnat till ett tal av ingen mindre än den stora mystikern och martyren Murtadha Mutahhari, må Gud(SWT)1 vara hans själ nåderik, där han utgjorde en exeges på just denna vackra vers.

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S).2 Åtnjut hans kallelse, vars innehåll skänker er liv! Ser ni, Islam talar alltid om liv och det att leva…

Ayatollah Qera’atis Exegesis:

Kommentaren av Hojjat’ol-Eslam wa’l-Moslemin Haj Sheikh Mohsen Qera’ati som har skrivit och publicerat Tafsir-e Noor exegesen uttolkar följande från (8:24).

- يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ اسْتَجِيبُواْ لِلّهِ وَلِلرَّسُولِ إِذَا دَعَاكُم لِمَا يُحْيِيكُمْ وَاعْلَمُواْ أَنَّ اللّهَ يَحُولُ بَيْنَ الْمَرْءِ وَقَلْبِهِ وَأَنَّهُ إِلَيْهِ تُحْشَرُونَ {24}
ya ayyuhal-ladhina amanu estajibu lillahi wa lir-rasuli idha da’akum lima yuhyikum wa a’lamu inna allaha yahulu bain’al-mar’i wa qalbihi tuhsharuna
- Å folket som har fått sig tron! När än Gud och Sändebudet kallar er till det som skänker er liv, åtnjut det och ha vetskap att Gud befinner Sig emellan er och era hjärtan och till Honom är er slutdestination. (8:24)

Punkter:

Liv (hayat) har olika former;

1. Liv (i form) av naturen. اِنَّ الله یُحیی الارض بعد موتها - inna allahu yuhyi’l-ardh ba’d mawtoha
- Gud skänker jorden liv (efter dess död).3

2. Liv (i form) av villebråd. لَمُحیِ اَلمَوتیَ – lamuhyi’l-mawta
- Gud skänker de döda liv.4

3. Liv (i form) av intellekt. مَن کَانَ مَیتا فَأَحیَینه - man kana maitan fa’ahiainah
- Den som var död och Vi skänkte honom liv.5

4. Liv (i form) av evighet. قدَّمتُ لِحَیَاتِی - qaddamtu lihayati
- ”Om jag bara hade skickat något i förväg för mitt liv.”6

Målet med det liv som framkommer i och med profeternas(A)7 kallan är ej villebråd livet då den sortens liv förekommer även utan profeternas(A) kallan, utan målet är ett intellektuellt liv, förståndigt och ovärldsligt, moraliskt och samhälleligt och innebär egentligen livet ur alla dess aspekter och vinklar. Däremot finns det en möjlighet att just denna vers menar att uppmana till heligt krig (jihad) då verserna omkring den handlar just om det heliga slaget vid Badr.

Människans liv finns i tro och rättfärdig handling, och Gud(SWT) och profeterna(A) har kallat folk till just det livet. {دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم} Lydnad gentemot deras befallningar är lösenordet till ett rent och bra liv, till den grad att vi i en annan vers läser: {مَن عَمِلَ صَالِحَاً مِّن ذَکَرٍ أَو أُنثَی وَ هُوَ مُؤمِنٌ فَلَنُحیِیُنّهُ حَیَاةً طَیِّبَةُ} - man ‘amila saaliham-min dhakari au untha wa huwa mu’minu falanhiyannahu – Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv.8 Och enligt sunnitiska som shiitiska källor är ett av villkoren till ett bra liv, åtnjutandet av Profetens(S) röst i frågan Ali ibn Abu Talibs(A) och hans Ahl-e Baits(A) styre.9

Det avstånd och mur Gud(SWT) utgör mellan människan och hennes hjärta är kännetecken på Guds(SWT) rådiga förmyndarskap överallt och Hans kapacitet att omfatta alla varelser, och att styrka och lycka är från Honom. Han är oss närmare än halspulsådern10, dessutom ligger själens såväl som intellektets verksamheter i Hans Hand, och vore det ej för Hans välvilja skulle människan aldrig ha insett giltigheten bekräftad och ogiltigheten annullerad. I återberättelser från Imam Sadiq(A) har vi underrättats att ett av exemplen på hur Gud utgör en mur mellan människan och hennes hjärta är det att utplåna och besanna; utplånande av otro (kufr) och besannande av tro (iman), utplånande av ovarsamhet och tvivel och besannande av erinran och säkerhet.

Vid ett annat tillfälle har samma mästare konstaterat att – Gud tillåter ej att människan ser falskhet (batil) som sanning (hagh).11 Vidare har han även sagt att – ibland vill människan åt något med örat, ögat, tungan eller handen, men gör hon väl det finner hon ej samklang med hjärtat sitt och förstår därmed att det hon ville ha inte egentligen var hennes rätt.12 och det finns en möjlighet att skapandet av mur refererar till döden.

Buden:

1. Villkoret för sannerlig tro är godkännandet av Guds och Sändebudets(S) kallelse.
{یَا أَیُّهَا الَّذِینَ آمَنُوا استَجِیُبوا لِلَّهِ و لِلرَّسُول}

2. Guds(SWT) och Sändebudets(S) kallelse innefattar en och samma sanning och innebörd. Han sa {دَعَاکُم} och inte {دَعوَاکُم}

3. Guds(SWT) och profeternas(A) riktning är det verkliga livet, och att avstå är mänsklig död.
{دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم}

4. Samtliga profeters(A) kallelser och befallningar, även jihad, ger individen och samhället liv.
{دَعَاکُم لِمَا یُحیِیکُم}

5. Har man tro på Guds(SWT) existens och vida omfattning, avviker man ej bort från kallelsen.
{استَجِیبوا… یَحُولُ بَن المَرءِ وَ قَلبِهِ}

6. Medan vi ännu inte har förgått och har möjligheten bör vi åtnjuta sanningen. (Det att Gud(SWT) är en mur mellan människan och hennes hjärta refererar till döden)
{استَجِیبوا… یَحُولُ بَن المَرءِ وَ قَلبِهِ}

7. En troende bör varken känna sig storslagen (för sin utvalda väg) eller liten inför de icke troende (kuffar), ty hjärtana ligger i Guds(SWT) Hand och Han är hjärtanas Segrare (muqallib al-qulub).
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

8. Det finns ingen som helst ursäkt till avvisandet av den absoluta monoteismen (tawhid) och Guds(SWT) unika enväldighet.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه} Ty absolut monoteism är något intuitivt (fitrah).13

9. Inte en enda tanke och idé förekommer inom människan utan att Gud(SWT) har full vetskap om den.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

10. Gud(SWT) är människan närmare än något annat, t o m närmare än det egna hjärtat.
{یَحُولُ بَینَ المَرءِ وَ قَلبِه}

11. Vare sig vi vill eller ej kommer vi samtliga att stå till svars, så låt oss ge profeterna(A) ett positivt svar.
{استَجِیبُوا لِلَّهِ و لِرَّسُولِ… إلَیهِ تُحشَرُون}

Martyr Mutahharis Exegesis:

Click here to view the embedded video.

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S). Detta Sändebuds(S) handlingsplan vars innehåll skänker er liv, åtnjut handlingsplanet!

Ser ni, Islam talar alltid om att leva livet. Vad har detta Sändebud(S) medfört till er?
Han har fört med sig liv, han har fört med sig (programmet för er) att leva, ni är för tillfället döda, bara det att ni inte begriper det själva. Underkasta er denna saliga fysiker, (ge er hän till) denna livets fysiker så får ni se hur han blåser liv i er. Vad innebär livet egentligen?

Livet innebär syn och förmåga, skillnaden mellan döda och levande är dessa, och ju starkare synen och förmågan blir desto mer liv har man. Hur kommer det sig att vi kopplar Gud(SWT) till ordet den Levande (al-hay)?

Allah är den som det ej existerar någon gud förutom, Han är den Levande, den Bestående. (2:255/3:1)

Eller vid ett annat tillfälle säger vi att Han är den Levande som ej dör. (Duaa)

Varför kallar vi Gud(SWT) för Levande?

Är det så att liv innebär att det finns ett hjärta och något blod, det att ett hjärta pumpar?

I denna innebörd lever ju inte Gud(SWT), alltså Gud(SWT) har ju inget hjärta, Gud(SWT) har inga ådror, Gud(SWT) har ingen kropp och inget blod finns för att pumpas runt i Hans kropp. Innebär liv kanske det att andas, det att andas in och ut?

Nej, detta är inte vad liv innebär, egentligen är inget av dessa vad liv innebär, för oss är dessa villkoren för att leva inte självaste livet. Självaste livet är syn och förmåga, kunnighet och kapacitet. Vi kallar Gud(SWT) för den Levande och den absolut Levande för att Han är den absolut Vise och den absolut Kapable. I den bemärkelsen kallar vi Gud(SWT), den upphöjde och välsignade, för den Levande att livets samtliga kännetecken uppkommer inom Honom. Han är Vänligheten, Välsignelsen, Han är Medkänslan, Han är Barmhärtigheten!

Så vad betyder då levandet?

Det betyder visdom och kapacitet. Å ni troende! acceptera det som Gud(SWT) och Hans Sändebud(S) kallar er till, vilket skänker er liv. Islams handlingsplan är vetskap och förmåga, det samma handlingsplanet har Islam visat under sekler, som handlar om kunnighet och förmåga. Alltså är den idén, det tankesättet vars resultat inte är kunnighet ej från Islam. Det tankesättet vars resultat inte är förmåga är ej från Islam.
(Martyr Murtadha Mutahhari, Koran-exegesis, kap. 8, ver. 24)

Fotnoter:

 1. سُبحَانَهُ و تَعَالَی – subhanahu wa ta’ala - perfekt och upphöjd äro Han.
 2. صلّی اللهُ علیهِ و اله و سلّم - Sallallahu alayhi wa alehi wa sallem - Guds välsignelser över honom och hans familj, och frid.
 3. Den Heliga Koranen, kap. 57, ver.  17
 4. Den Heliga Koranen, kap. 41, ver.  39
 5. Den Heliga Koranen, kap.  6, ver. 122
 6. Den Heliga Koranen, kap. 89, ver.  24
 7. عَلَیهِ الّسَلَام - alayhi as-salam – frid över honom.
 8. Den Heliga Koranen, kap. 16, ver. 97�
 9. Tafsir-e Furqan
10. Den Heliga Koranen, kap. 50, ver. 16
11. Bihar al-anwar, vol. 5, s. 205
12. Tafsir-e Noor ath-Thaqalayn
13. Tafsir al-Mizan

Namn: Fatimah bint Musa
Far: Musa al-Kadhim
Mor: Najmah Khatun
Titel: Ma’sumah (f. oskyldig)
Födelsedag: 1 Dhi’qa’deh 173 e.H
Födelseplats: Medina, Arabien
Dödsplats: Qom, Iran
Gravplats: Qom, Iran

Ett Föräldralöst flickebarn

Hennes far Musa ibn Ja’far al-Kadhim, välsignelser över honom, uppnådde martyrskap redan då hon var blott flickebarnet, vilket resulterade i att hennes äldre bror Ali ibn Musa ar-Ridha, frid över honom, blev hennes förmyndare och försörjde och tog hand om henne.

I Broderns Vårdnad

År 200 efter hijrah tvingades hennes äldre bror slutligen av Abbasidkalifen Ma’mun i exil och han beslöt sig för att bege sig till den iranska provinsen Khorasan ensam. Ett år efteråt då Bani Hashim (Hashims ättlingar) fann sig för sanktionerade och utfrusna av den dåvarande kalifens makt begav hon sig med sina halvbröder och deras barn ut på en resa mot Khorasan i ängslig hopp om att slutligen få återförenas med sin storebror vars både mor och far var samma. Igenom resan mötte hon på stora skaror människor i byar och stor- och småstäder, ute på landsvägar och i öknen, hon passade på och följde sin i generationer uppåt faster Zeinabs fotspår och predikade för de hon träffade på om sin familjs tragiska levnad och hur de hade förtryckts av kalifen och om hur den samma Ahl-e Bait som härstammat från den välsignade Profetens(S) dotter Fatimah Zahra, för vars skull kapitel överflöd (surah al-Kawthar) uppenbarats, var ovikliga i sin kamp och stånd mot kalifernas förtryck och orätt. Hennes beslutsamma drag ledde självklart till att sympatisörer till kalifatet bestämde sig för att sätta stopp för den heliga karavanen. Ma’sumah anlände ej längre fram än staden Saveh innan hon stoppades av Abbasid erans lakejer och fick krig förklarad mot sig. Nästan samtliga manliga medresenärer ur hennes släkt dödades och enligt vissa lite svagare källor skall även hon själv ha förgiftats av sina obarmhärtiga fiender.

Qom

Efter attacken vart hon sjuk och svag, och då hon insåg att hon inte skulle klara sig till Khorasan beslöt hon sig att ta sig till den heliga staden Qom. Hon frågade invånarna i Saveh hur långt avståndet mellan Saveh och Qom var och de gav henne ett svar, sedan så bad hon de att transportera henne dit då hennes far Imam Musa ibn Ja’far al-Kadhim hade berättat för henne under hennes barndom om hur Qom var deras hängivna shi’iters center. När Qoms respekterade fick nys om att hon skulle anlända dit gav de henne en varm välkomst och tog väl hand om henne. Omkring 23 rabi’ul awwal år 201 efter Hijrah anlände hon till Qom och hennes kamel satte sig på knä inför den hängivna sympatisören Musa ibn Khezrejs bostad vilket fick honom att väljas ut till hennes ärevördiga hjälpare. 17 dagar levde hon i den staden fullsatt i Gudsdyrkan och beklagan till Gud om hur hennes bror och familj hade bemötts av deras omgivnings värld. Platsen där hon ägnade sig åt dyrkan förvandlades sedan till en helgonsplats (makan-e ziyarat) vid titeln beit’on-noor.

Bortgång i Ensamhet

Enligt lite starkare källor gick hon hädan den tionde rabi’uth-thani medan svagare källor påstår det ha varit den tolfte istället. Efter hennes bortgång tog de henne till ett område som under den eran låg utanför Qom vid namn Bagh-e Babelan. Men eftersom hon inte hade någon nära anhörig som var hennes mahram (en som Islam skulle tillåta tvätta hennes lik) vart folket fundersamma om hur de skulle uträtta kroppstvagningen. Prescis efter det att de i ett hopplöst tillstånd bad hennes hjälpare tvaga henne såg de två vitklädda personer med niqab över sina anleten rida mot de, en vuxen man och en liten pojke. De två vitklädda gick av sina hästar och folk klev åt sidan, de gick in i graven, tvagade henne och uträttade alla resterande dåd för att sedan begrava henne och utan att förklara något för någon hoppade de upp på sina hästar och red därifrån lika hastigt som de tidigare red dit.

De Imamföddas ”Mästarinna”
Av samtliga icke-felfria barn till de felria imamerna, frid över de, är hon den mest kända och varmast mottagna bland shia muslimerna. Detta beror självfallet på att hennes person har talats mest om i återberättelser än andra imamfödda.

En följeslagare till Imam Sadiq, frid över honom, begav sig en dag hem till Imamen och då Imam Sadiq såg ut att ha en dialog med sitt nyfödda barn chockerades han.
- Samtalar du verkligen med ditt spädbarn å Imam, frågade lärjungen Imam Sadiq.
- Även du kan få stiga fram och tala med med honom om du så önskar, svarade Imamen.
- Sedan närmade jag mig spädbarnet och sa fridshälsning till barnet, han svarade min fridshälsning och sa: ”Ändra ditt nyfödda dotters namn från det som du redan givit henne ty Gud är fientlig gentemot det namnet, rapporterade lärjungen och fortsatte sedan.
- Spädbarnet syftade till den dotter Gud precis hade välsignat mig med som jag då hade döpt till Homeira. Jag förundrades alltmer över de faktum att spädbarnet inte bara talade till mig eller hade kunskap om det dolda (’ilm al-Gheib), utan rättade även till mitt fel (nahi ani’l-munkar) varav Imam Sadiq väckte mig ur mina chockerade sinnens tankar och lugnade ner mig än en gång.

- Räds ej! Mitt detta barn går vid namnet Musa och via honom skall Gud välsigna mig med en flicka vid namn Fatimah. Hon kommer att begravas i staden Qom och den som än besöker hennes viloplats och ber om förmedling får paradiset förklarad obligatorisk för sig.
(Minhaj ad-damu’, s. 441 & Ma’sumah, Den Andra Fatiman, s. 131)

I en annan återberättelse skall han redan innan Imam Musas födelse ha sagt: Snart så skall en flicka från mina söner vid namn Fatimah begravas där (i Qom), och den som än besöker henne (och ber om förmedling) får paradiset förklarad obligatorisk för sig.
(Bihar al-Anwar, vol. 6, s. 117 dar’ul-Kutub al-Islamiyyah & Dar’ul-Ahia’ at-Tarath’ul-Arabiiye, vol. 99, s. 267, å-nr. 5)

Enligt vissa lärdas uttalanden tros de två vitklädda ha varit hennes storebror Imam Ridha och hans då 6 åriga son Mohammad ibn Ali al-Jawad. Och år 254 e.H anlände Imam Jawads dotter Zeinab till Qom för att bygga upp sin storfasters viloplats.

- Och säg inte om de som stupar (i strid) för Gud: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta.

Så vad kan få oss att förstå vad de blodiga laleh blommornas bortgång innebär?

Hur de vecklar ut sig och likt fjärilslarver måste dess första uppenbarelse dö för dess sanna inre skönhet att dofta och inspirera omgivningen.

För- & efternamn: Seyyed Mohammad Sheikh’ol-Islam
Födelseplats: Baneh
Födelsedatum: 1/3-1315 (23 mars år 1936)
Dödsorsak: antagonistiska agenter

Al-Faqih al-Mojahid ash-Shahid al-Haj Mamosta Mohammad Sheikh’ol-Islam

Mohammad Sheikh’ol-Islam föddes i ett religiöst och anständigt hus. Hans far som var en av de stort ärade rättslärda bland Irans sunniter, Mohammad Sheikh’ol-islam, uppfostrade honom i enlighet med ett islamiskt levnadssätt. 13 generationer ur hans förfäder uppåt sägs ha fullsatt sig i religionens lära, medans 7 generationer är dokumenterade. Mohammad Sheikh’ol-Islam lärdes upp av Kurdistans stora rättslärda i islamologi (Uloom-e Eslami) och dess fiqh.

År 1957 började han sina studier inom Shafi’i-skolan hos den avlidne professorn och Imamen Mollah Baqir, vilket ledde till att han valdes av de lokala rättslärda i Kurdistan till islamisk jurist (faqih) och även till rektor över Afta-rådet. Han agerade i 20 år som borgmästare till den lilla staden Saqz och i sex år var han Shafi’i lärare i Teherans universitet i Fiqh och Usool-e Fiqh. I 15 år lärde han ut shafi’itiska rättslärda i den kurdiska staden Sanandaj varav flertalet av de skall ha blivit till dagens stora rättslärda inom sunni Islam i Iran. 12 ytterligare år lärde han ut i diverse universiteter i kurdiska områden och regioner. I synnerhet hade han stort tycke för ledaren över den islamiska republiken.

För sin hängivenhet gentemot en islamisk enighet och sin lojalitet och kärlek till juristens styre (velayat-e faqih) martyrerades han den 27 i månaden ramadhan (17 september 2009). Han mördades i Seyyed Qotb Sanandaj moskén efter solnedgångsbönen (salat maghrib) av en grupp oidentifierade antagonister via skottlossning i huvudet. Han begravdes i begravningsplatsen Sheikh Mohammad Baqir Sanandaj.

En torsdag efter Molla Mohammads martyrskap höll president Ahmadinejad ett tal om den storslagna sunniten som hittills varit en av de få ledarna i Iran som har vågat sig att stå upp mot den sionistiska hycklareliten, och även förespråka sann islamisk enighet i sådan nivå som det finnes vara möjligt.

Han beklagade sorgen till Irans kurder och ett utdrag ur hans hjärtliga tal följer här nedan.

- I Guds namn, den Nåderike Förbarmaren
 

”Och betrakta inte dem som fallit i kampen för Guds sak som döda. Nej, de lever [och] Gud sörjer för dem.” (3:169)

Islamofobernas mördande hand och antagonisterna till det islamiska Irans storslagna enighet har än en gång blottat sin mordiska illvilja, (denna gång) på området vars kännetecken är Irans blodiga laleh blommor, den älskvärda Kurdistan.

I och med martyrerandet av det kurdiska folkets (och iranska sunniternas) omtyckta representant hos expertrådet (majles-e khobregan), Mamosta Haj Sheikh Mohammad Sheikh’ol-Islam, som gav sitt välsignade liv åt att tjäna saliggörelsens religion Islams rättslagar, vidare för att lära ut föredömlig uppförande, helig rättssystem, djupare tolkning av innebörden i Guds Ord och islamisk jihad i korrekt anda. Jag riktar min fulla uppmärksamhet till Ledaren, det hederliga iranska folket, eliten hos det religiösa folket, och muslimerna såväl som andra fria själar och beklagar denna sorg.

(Jag svär) vid den absoluta övertygelsen att inte nog med att detta listiga drag inte kommer att hålla mot det enade Irans utveckling, civilisation och hängivenhet gentemot Islams underbara rättssystem, utan det kommer även att bidra och orsaka gigantisk förstärkning av trädet till den islamiska revolutionen också.

Låt antagonisterna veta, och det hederliga och tappra kurdiska folket vara totalsäkra att denna nationens medsyskons fullt kapabla armar kommer att avslöja och förödmjuka de personer och grupper som låg bakom mordet i framtiden. Den islamiska republiken både beklagar sorgen och gratulerar martyrskapet till det kurdiska folket, och utnämner även dagarna fredag och lördag till att sörja dessa två martyrer, och personligen skall jag själv såväl som andra nyckelfigurer sörja med er (i dessa två dagar).

En vacker fotovideo med skön musik på iranier av alla sorter. En kampanj mot risken till en invasion på Iran.

Det var den 22 bahman (11 februari) och i avsikt att fira den islamiska revolutionens framgång i Iran i dess årsdag åkte jag och några bröder från Uppsala tillsammans till stockholm till Imam Ali-moskén. Väl framme beslutade vi för att parkera bilen ett tag ifrån självaste moskén och promenera den resterande biten dit för att undvika att ett förargat islamofobiskt folk skulle göra mos av den. När vi var nära moskén promenerade en grupp unga iranska tjejer och killar förbi oss och ena killen sade på persiska – pedarsokhteha sefaratiyan. Att en sådan person som vanligtvis inte vågar yttra sig något alls om någon överhuvudtaget fick mig plötsligt att vilja slå ner honom, visa hur trött jag är på icke-muslimernas förtryck och deras vaga hållning. Jag svarade hans eget ord mot honom och när han stannade upp insåg jag att det inte vore islamiskt korrekt, jag lät det vara.

Vi anlände fram till den arga skaran Gudahatare, eller som alltid poängterar sin falska kärlek till Gud men som aldrig vill följa Hans föreskrivna väg.

- Det är inte vad du gör som spelar roll, det är vad du känner innuti – som det heter.

En kvinna i skaran skrek – Hezbollah – och alla började skrika och kasta isbitar och medan jag filmade allting stod en man precis bredvid en av poliserna och fotograferade oss medan en annan bredvid honom filmade oss. En ung kille från huliganskaran kvar på vår sida, konstigt nog hade polisen ej stoppat honom och när vi trädde fram började han skrika och knuffa luften. Det fick alla andra att också knuffa luften för att visa sin avsky. Polisen i sin nervositet och tro att kunna lösa situationen började knuffa på oss muslimerna påståendes att jag provocerade de galna huliganerna. Jag förstår honom.

Hursomhelst tog vi oss slutligen förbi den skaran för att komma fram till nästa. Där stod polisbilar parkerade på ett bockerande vis för att förhindra att någon tar sig in med bil till moskén. Där fanns ett fåtal poliser med polishundar, tiotals var de i sina minibussar avvaktandes efter någon katastrof att inträffa. Så snart jag var framme vid blockaden frågade en kvinnlig polis ifall jag var ok och två ansvariga för moskén fanns på plats med henne och godkände mig och en annan broder då vi två hade hamnat lite bakom vår Uppsalagrupp.

När vi godkändes lät de oss träda in och vi anlände till moskén framtomt. Omringade av poliser och utanför polisskaran en grupp frusna islamhatare. Den kvinnliga polisen bad brodern som var med mig att ta ner den iranska flaggan.

- Ja där rök vår yttrandefrihet, sade jag ironiskt.

Den kvinnliga polisen kom fram till mig och bad om ursäkt och berättade att de enbart försökte lösa situationen. Att de inte ville att exiliranierna skulle försöka bryta sig in. Hon ansåg att vi borde ha rätten att stå för den grupp vi ville och att det är just var demokrati innebär men det att en grupp exiliranier har bortrövat den demokratiska egenskapen från svenskarna var hon väl medveten och sorgsen över. Tidigare på dagen hade två iranier arresterats vid ambassaden, en för brott mot knivlagen och den andra för våld mot tjänsteman då han hade träffat en polis i ansiktet med en isbit.

Jag förstår henne.

Väl inne i moskén bemöttes vi av liksinnade, muslimska medbröder och alla var där för att fira den glädjerika dagen. Samtliga skakade händer och konverserade med leénde på anletena och gratulerade varandra för den dag då muslimerna fick sig en verklig motståndsfaktor i rörelse – den islamiska republiken i Iran. Jag tog mig till tvättrummet och tvagade mig inför solnedgångsbönen (salat ol-maghrib). Medan jag utförde den islamiskt rituella tvagningen (wudhu) vandrade det in en ung man med iransk härkomst, passerade förbi mig och in i en av toaletterna liggandes i kanten av tvättrummet. Efter en kort stund trädde han ut därifrån, ställde sig bredvid mig, satte på vattenkranen och började tvätta händerna. Jag analyserade.

Mager, ca 20 år alt. litet yngre, ur islamiskt perspektiv väldigt onormal skägg, lite George Michael schanger i det, inga drag av nervositet alls, typisk Väst-influerad iraniers frisyr, allmänt en som brydde sig om tillgjord egenskönhet.

Så vred han på kranet så att vattnet stängdes av. Han passerade förbi tittandes mot marken med ett fult grin på anletet, något av ett hånflin. Efter att han trätt ut från tvättrummet märkte jag min ring saknas och gjorde något jag enligt mina minnen aldrig tidigare gjort, jag gick ikapp honom och kallade honom till mig. Han följde mig till tvättrummet och fick höra mig tala om min försvunna ring. När den väl hittades bad jag honom om ursäkt för missförståndet och skämdes för att ha misstrott honom och inom mig anklagat han. Han accepterade min ursäkt och gav sig ut igen. Jag letade upp honom på nytt och började ett samtal med honom. Plötsligt vart han innerligt intresserad av mig och påbörjade nästan ett korsförhör. Han undrade ifall jag arbetade med ambassaden, ifall jag bor i moskén och ifall jag får betalt av den islamiska republiken. Svaren till alla tre frågor var nekande och då han insåg att jag bor i en annan stad och arbetar i restaurang och bara lyckas ta mig till stockholm under sådana speciella dagar som Ashura-sörjandet och 22 bahman-firandet så vart han väldigt ointresserad av sig.

Tiden gick, jag bad min bön och tog mig till huvudsalongen där det hölls tal om diverse frågor i samband med revolutionen. Plötsligt skreks det precis bakom mig.

- MARG BAR JO….

Inte ens hälften av sitt slogan ‘död åt den islamiska republiken’ hann han få ur sig innan han avbröts av en moskéansvarig för säkerheten som tog tag i honom och höll för hans mun. Alla vi andra kollade snabbt bakåt och jag hann inte bli arg på inkräktaren då omkring fem personer snabbt hoppade fram till platsen med sparkar och slag. Man såg många av vrede vridna ansikten och medan majoriteten satt kvar på sina platser ville ett fåtal skada inkräktaren medan en annan skara försökte beskydda honom från slag och sparkar. Efter en kort stund tog de ut inkräktaren från moskén.

Jag hyllar inte fienden för sitt djärva drag eller inspirerande mod eller ens för sin beslutsamhet att påverka sina ”fiender”. Men det jag vet är att avstå från reaktionen hos de muslimer där som plötsligt transformerades från änglar till djävular. Plötsligt blev de till detsamma som självaste exiliranierna. Istället för att visa sannt islamiskt betéende uppträdde de våldsamt och vart hämndlystna. De blev våldsbenägna av fel anledning och ångrade sig inte ens efteråt för slutsatsen att det var ett fel i stundens hetta att dras.

Plötsligt kände jag mig som en främling, jag stod varken med de hatiska islamofoberna utanför moskén eller med de förvridna anletena i moskén. Där fanns en liten grupp av muslimer som försvarade inkräktaren, inte för att de godkände hans drag, utan för att muslimernas reaktion var fel, något oislamiskt. mycket mer passande vore det isådanfall att lämna inkräktaren och bege sig ut tillsammans för att slåss mot den större skaran väntandes ute i kylan. Man fick mångna arga blickar mot sig efter att ha anslutit sig till den försvarande delen, men de blickarna kändes inte alls modfällande, istället kände man sig relativt nöjd över sin handling. Prisad vare Allah, vore bättre om jag misshandlades av mina egna bröder än att en utifrån tilläts skadas för ett fel han begått. Firade man den islamiska republiken så har ledarskapet alltid varit likasinnade om islamiskt uppförande (adab al-islamiyyah), sättet för en muslim att beté sig och inte beté sig.

Jag förstår honom, men inte de.

I boken Qurrar al-Hekam, ett samlingsverk av återberättelser, volym 1 sida 196 finner man följande.

- Den mest hjälplöse är den som är hjälplös när det handlar om att reformera sig själv, sade Imam Ali, Mästaren över de självbehärskade.

Tidigare den kvällen hade en irakisk medbroder som har barn och befinner sig någonstans i 40-års åldern misshandlats av de antidemokratiska exiliranierna vilket begicks obarmhärtigt. Vad var det då för skillnad mellan de muslimska bröder som ville begå våldsdåd mot inkräktaren och den aggressiva skaran utanför i kylan som skadade vår medbroder?

Där insåg jag hur mycket vi muslimer har att bygga upp oss själva innan vi en vacker dag kan bege oss ut till våra blodstörstiga fiender för att bemöta de med ren islamisk anda. Alla våldsbenägna den kvällen blottade sina tydliga brister inför mina ögon. Jag såg de.

Den 31 årsdagen för den islamiska revolutionen gick som smort i självaste Iran, däremot kan det ej påstås ha varit lika enkelt här i Sverige. Polismyndigheten här i Sverige har fått rycka ut tre hela ggr gällande 31 årsdagen. Tidigare på dagen den 11 februari, vid 12 tiden, fick de stå utanför den iranska ambassaden och beskydda iranierna mot Iran-exilerade antidemokratiska medlemmar från diverse organisationer vilket skall ha pågått ända till 15:00. Däri skall det enligt en intervjuad exiliranier ha arresterats omkring 60 personer som enligt en intervjuad svensk polis skall ha varit våldsbenägna och ofredliga. Bl a. skall en antidemokratisk iranier ha gripits för våldsamt motstånd och brott mot knivlagen. Ännu en annan skall ha gripits och häktats för att ha träffat en polisman i ansiktet med ett isblock därav för våld mot tjänsteman. Det uppskattas att ha varit omkring 200 demonstranter på plats utanför ambassaden i Lidingö. Vid 16-tiden skall omkring 1000 ha samlats och orsakat besvärligheter för polisen till 19:00 och från 19:00 ända till 22:00 befann sig en församling på ca 150 personer vid Järfälla i protest mot muslimernas firande av den islamiska revolutionsdagen. Där greps en för misshandel på en äldre muslim vilket bekräftas av självaste polismyndigheten på deras egna nyhetsinlägg om gårdagen.

Den nätverksbaserade motståndsgruppen Iranian Cyber Army har underrättat om de komplottmakande sajter som nyligen hackats:

kaleme.com
rahesabz.net
kaleme.org
tahavolesabz.com

Må deras ockupationer mot dessa fiender öka drastiskt så att muslimer inte bara regerar på territoriell självständighet bara i den jordiska världen utan även i den digitala världen�

- Må Gud föröka USAs hat mot oss och må de dö av hatet, sade martyren och rättslärden Shahid Dr Beheshti.

Då svensk media är korrumperad i och med den sionistiska invasionen på svensk mark rekommenderar jag samtliga att kolla upp era nyheter från e-jihad och mitt egna youtubekonto svensk muslim som hittills har lagt upp följande klipp om revolutionsfirandet i Iran som svensk media begränsar till 10 tusentals eller 100 tusentals:

http://www.youtube.com/watch?v=FkkgEYJhCw8

http://www.youtube.com/watch?v=_rBKT5JzpT0

http://www.youtube.com/watch?v=CdZcp5tg-Sc

Jätte rekommenderat att även kolla upp följande två inlägg:

http://kulturkritikern.blogspot.com/2010/02/det-iranska-folket-tagar-for-fortsatt.html

http://www.nationell.nu/2010/02/11/miljontals-demonstrerade-i-iran/