Inlägg taggade Islam

Nyårsdagen – Nowrouz

I Guds namn, som är den främsta Upprätthållaren!

- Idag är för oss en högtid, morgondagen är för oss en högtid och varje dag där vi ej trotsar Gud är för oss en högtid.
(mostadrak al-wasa’il, sid. 154, återbr. 668/8)

Ungefär 00:15 på morgonen i måndags blev det nyår för en stor grupp muslimer i världen. Nyåret kallas för nowrouz och är persiska för nydag, men trots det att det ursprungligen är en persisk högtid firas den även utav många andra folkgrupper, varav två är afghaner och kurder.

Nowrouz ses inte av araber som någon islamisk högtid vilket även har dokumenterats i våra egna återberättelser, men vad hade våra felfria, frid över de, att säga om det hela? 

Mo’alli son till Khanis berättar i en återberättelse att 1386 e.H var han och besökte Imam Sadiq(A) under den ”persiska” nyårsdagen (nowrooz). Imamen(A) samtalade med honom.

 

- Vet du betydelsen av denna dag, frågades han av Imam Sadiq(A).
- Det är en stor dag för iranierna och de ger varandra gåvor däri, svarade han.
- Jag svär vid det antika Huset i Mecka att denna dag är en urgammal dag om vars betydelse jag skall underrätta dig.

Mo’alli kände törsten efter mer kunskap om den uppmärksammade dagen.

 

 

 

Mer >

Martyren lever

I Guds namn

 
En av otaligt många martyrer från det påtvingade Iran-Irak kriget

En av många martyrer från det påtvingade Iran-Irak kriget

 

- Lever du, frågades han ovanifrån sin blodiga kropp.
- …Inte än. svarade han darrig i rösten. (Sultan Moradi)

 

 Och säg inte om dem som stupar [i strid] för Guds sak: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta. (2:154)

 

Under Badr slaget uppnådde 14 muslimer martyrdomen varav åtta stycken var ur Utvandrarna (Muhajerin) och resterande sex var ur Hjälparna (Ansar). Bland muslimerna sade vissa att den och den hade dött, därav uppenbarades den ovannämnda versen sägandes att de inte är döda och hjälplösa i nästa liv, utan de är vid liv till fullo och faktiskt mer levande än de kroppsligt levande som inte strävar i Guds namn. Martyrerna lever inte endast vidare i sina namn och påverkande handlingar, nej även de själva är fullständigt vid liv och lever rent själsligt i en mer fantastisk värld. (Qaraati)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Solförmörkelsen är kommen så be din obligatoriska bön

I Guds namn

 

Räds ej förmörkelser och bed till Gud, våran Herre så att vi må finna lugn i våra hjärtan. Det stämmer att det inte är skrämmande med en solförmörkelse för oss idag, men det har vi endast Gud att vara tacksamma till och Han skulle kunna ta bort detta inre lugn från oss. Hur som helst har en bror underrättat att det är solförmörkelse imorgon på morgonen, vilket i sin tur innebär att man obligeras utföra en inte alls för lång bön vid namnet salat al-ayat (tecknens bön).

Nedan följer ordentlig information om solförmörkelsen:

Partiell solförmörkelse 20110104
”Solen kommer att stå mycket lågt i sydöst under hela förmörkelsen. Den går upp kl
09.04 och då är förmörkelsen redan på god väg. Störst förmörkelse är kl 09.38 då solen står knappt 2° över horisonten. Cirka fyra femtedelar av solens diameter kommer att skymmas av månen. Förmörkelsen är slut kl 11.00 då solen står knappt 6° över horisonten.”

Mer >

Kidnappad iranska i USA, Shahrzad Mir-Qolikhan

I Guds namn

Den kidnappade iranskan Shahrzad Mir-Qolikhan har varit i amerikanskt förvar i tre år, utsatt för barbariska tortyr- och kränkningsmetoder, orättfärdiga ultimatum och förskräckliga hotelser… dubbel standard så det ryker om det som vanligt när det kommer till väst policy!

Sarah Shourd, och hennes två andra spionkumpaner, har förvandlats till änglalika superkändisar i den intellekt-ockuperade västvärlden medan knappt ens majoriteten muslimer känner till människorovet av Mir-Qolikhan. I följande av E-Jihad svensköversatta ljudintervju av Press TV med henne hör man hur störd och utsatt hon har blivit som tortyroffer. Jag skall inshaAllah skriva ett längre inlägg om ämnet och jämföra väst med Iran, men jag kan väl bara påpeka något hon själv poängterar i sin intervju. Nämligen det att Sarah Shourd och hennes två manliga kompanjoner gjorde illegal intrång på iransk mark så att de slutligen greps av staten. Shahrzad blev däremot inbjuden till USA av amerikanska staten för framtida ”statsaffärer” och var alltså helt oskyldig och råkade bara vara en tidigare fru till en misstänkt för utsmuggling av mörkerseende glasögon. Svenskiraniern KMR har också bloggat om fallet. Detta är inget som muslimer, antisionister eller rakt av de med empati, sympati och medkänsla borde låta slingra ur deras grepp så här enkelt. Alla borde vi skriva om detta så att ännu fler informeras om hennes orättvisa fall. Samtidigt har inte de annars väldigt aktiva internationella människorättsorganisationerna såsom Human Rights Watch och Amnesty International, som så hjältemodigt kritiserar Iran för minsta lilla händelse, varit på i fallet. Såvitt jag vet har man inte ens hört ett enda knyst från de vad gäller hennes bortglömda och spårlöst försvunna rättigheter?

Offer-högtiden och betydelsen till ‘iid

I Guds namn

Och Jesus, Marias son, sade: ”Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid (’iidan) för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren.” (5:114)

Jesus Messias ber Gud, den Upphöjde, om en himmelsk måltid (al-Maidah)

Jesus Messias ber Gud, den Upphöjde, om den himmelska måltiden

Profeten Jesus lärjungar (Hawariyyoon), frid över honom och de rättfärdiga bland hans följe, frågade honom: ”Jesus, son av Maria! Kan din Herre låta ett bord [dukat till måltid] sänka sig ned till oss från himlen?”, till vilket han svarade: ”Frukta Gud, om ni har sann tro!” (5:112) av tre skäl.

1) De kallade honom via hans förnamn och inte en av hans ärade gudagivna titlar vilket tyder på lite av en respektlöshet.

2) De frågade ifall Gud ”kan” vilket betyder att de i själva verket undrade om huruvida Gud är kapabel eller ej istället för att med säkra hjärtan fråga ifall Gud ”vänligen beviljar” de måltiden.

3) De sade ”din Herre” istället för ”våran Herre”. Så Jesus, frid över honom och hans jungfruliga mor, svarade med ”Frukta Gud, om ni har sann tro!”.

Sedan sade de: ”Vi vill smaka [en sådan måltid], så att våra hjärtan får ro och vi får veta att det som du har sagt oss är sanningen, och så att vi kan vara dina vittnen.” (5:113)

Och Jesus, Marias son, sade: ”Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid (’iidan) för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren.” (5:114)

Mer >

Profeten Yusuf

I Guds namn

En av de vackraste och mest berörande serier jag sett i mitt liv är den iranska tv-serien Yusufe payambar. Enligt Koranen är hans livshistoria den bästa av berättelserna. Så sant som sagt är den väldigt vacker och iranierna har verkligen lyckats med denna serie som en högst andlig och irfanisk serie med spektakulära skådespelare.

Mer >

Livets Innebörd ur ett Islamiskt Perspektiv

I Guds namn, Vars gudomlighet är och skall i all evighet förbli enväldigt!

Vad mer behövs för att få smak på Livets sötma?

Vad mer behövs för att få smak på Livets sötma?

Å ni troende! acceptera det som Gud och Hans Sändebud kallar er till, vilket skänker er liv. (8:24)

Häromdagen då jag läste den heliga Koranen ur den åttonde kapiteln mötte jag på en vers, en salig vers som får tårarna att forsa, en vers vars mening är väldigt vacker och djup. Jag påmindes sedan om att jag ett tag tidigare hade lyssnat till ett tal av ingen mindre än den stora mystikern och martyren Murtadha Mutahhari, må Gud(SWT)1 vara hans själ nåderik, där han utgjorde en exeges på just denna vackra vers.

- Vilken vacker, välskapt, storslagen och vid fras denna är… å ni som följer tron, och som troligtvis har accepterat detta Sändebud(S).2 Åtnjut hans kallelse, vars innehåll skänker er liv! Ser ni, Islam talar alltid om liv och det att leva

 

Mer >

Ma’sumah bint Musa – Den Andra Fatiman

I Guds namn, den Förste och den Siste

 

 

Namn: Fatimah bint Musa
Far: Musa al-Kadhim
Mor: Najmah Khatun
Titel: Ma’sumah (f. oskyldig)
Födelsedag: 1 Dhi’qa’deh 173 e.H
Födelseplats: Medina, Arabien
Dödsplats: Qom, Iran
Gravplats: Qom, Iran

 

 

Mer >

Martyren av Sunni Iran

I Guds namn

- Och säg inte om de som stupar (i strid) för Gud: ”De är döda.” Nej, de lever, fastän ni inte är medvetna om detta.

Så vad kan få oss att förstå vad de blodiga laleh blommornas bortgång innebär?

Hur de vecklar ut sig och likt fjärilslarver måste dess första uppenbarelse dö för dess sanna inre skönhet att dofta och inspirera omgivningen.

Mer >

En Fiende Ibland Oss (11 februari)

I Guds namn, den Barmhärtige, den Nåderike

 

Det var den 22 bahman (11 februari) och i avsikt att fira den islamiska revolutionens framgång i Iran i dess årsdag åkte jag och några bröder från Uppsala tillsammans till stockholm till Imam Ali-moskén. Väl framme beslutade vi för att parkera bilen ett tag ifrån självaste moskén och promenera den resterande biten dit för att undvika att ett förargat islamofobiskt folk skulle göra mos av den. När vi var nära moskén promenerade en grupp unga iranska tjejer och killar förbi oss och ena killen sade på persiska – pedarsokhteha sefaratiyan. Att en sådan person som vanligtvis inte vågar yttra sig något alls om någon överhuvudtaget fick mig plötsligt att vilja slå ner honom, visa hur trött jag är på icke-muslimernas förtryck och deras vaga hållning. Jag svarade hans eget ord mot honom och när han stannade upp insåg jag att det inte vore islamiskt korrekt, jag lät det vara.

Vi anlände fram till den arga skaran Gudahatare, eller som alltid poängterar sin falska kärlek till Gud men som aldrig vill följa Hans föreskrivna väg.

- Det är inte vad du gör som spelar roll, det är vad du känner innuti – som det heter.

En kvinna i skaran skrek – Hezbollah – och alla började skrika och kasta isbitar och medan jag filmade allting stod en man precis bredvid en av poliserna och fotograferade oss medan en annan bredvid honom filmade oss. En ung kille från huliganskaran kvar på vår sida, konstigt nog hade polisen ej stoppat honom och när vi trädde fram började han skrika och knuffa luften. Det fick alla andra att också knuffa luften för att visa sin avsky. Polisen i sin nervositet och tro att kunna lösa situationen började knuffa på oss muslimerna påståendes att jag provocerade de galna huliganerna. Jag förstår honom.

Mer >