De behövandes förälskade soldater i marsch mot den heliga döden för hjärtanas Imam och nationens säkerhet och religionens seger

Den 26 November 1979, 5 Azar 1358, Satte den ännu ej valda nationsledaren Imam Seyyed Ruhollah Mousavi Khomeini igång en fullt folklig rörelse vid namn Basij, som rent av betyder ”Kollektiv”, och kom att bestå utav tiotusentals unga män och kvinnor vars enda personer endast hade för avsikt att tjäna Gud genom att lyda Imamen och försvara nationen.

I dess begynnelse hade påbörjandet av Basij-rörelsen (Sazman-e Basij) tre grundsyften.

1) Att försvara nationen mot utländska fiender.
2) Att försvara juristens styre (Velayat-e Faqih) mot anti-revolutionära inbördeskupper.
3) Att hjälpa samhället i sin utveckling i samtliga aspekter.

Då Iran, i och med öppna rättegångar mot 1taghuten shahs polisiära styrkor och statsmän avrättade många vars händer besudlats av för tjock blod för att kunna benådas lämnades landet oerfaren i militärstyrka. Imam Khomeini tillverkade 2Sepah och 3Komite i syfte att bygga upp landets militära säkerhet respektive statsorganiserade underrättelsebyrå, den erfarenhet och kunskap som saknades ersattes med religiös övertygelse och total självuppoffring. Vid sidan om påbörjade han även Basij-rörelsen för att intensifiera nationens försvarsberedskap. I början fick Basij-rörelsen bistå med hjälp till tidigare nämnda Sepah och Komite medan 4Artesh fick kvarstå med topp-officerare och erfarna stridssoldater av vilka vissa tvingades godkänna folkets oförhindrade vilja medan andra anslöt sig till den islamiska republiken med nöje.

Eftersom shahen hade många fiender som ansåg sig inneha rätten till styret blev det en explosion av våldsdåd på Irans gator mot regeringsmän som civilbefolkning då de diverse militära rörelserna förklarade krig mot den folkligt nyvalda staten direkt efter revolutionen varibland den notoriska 5MKO-rörelsen. Basij användes då som ett försvarsvapen mot terroristcellerna och landsförrädarna.

Knappt ett år efter revolutionens grundcredon manifesterats ockuperade den 6Ba’athstyrda Irak delar av södra Iran för därmed försöka sig på att ta över hela den iranska nationen. Då Iran varken hade någon vidare militärstyrka eller något avancerat eller resursfullt vapenförråd lämnades tordes de ockuperade områdena vara utför i och med 7saddamisterna begick hänsynslösa våldsdåd och otäcka våldtäkter. Stora mängder frivilliga ur Basij-rörelsen skickades dit där bland annat operationer som al-Qods, Hasr-e Abadan, Fath ol-Mobin, Samen ol-A’emme va’l-Fajr-e 8 och Karbalaye 5 upprättades för att befria Khorramshahr och närliggande områden som gränsade till Irak. Den hänsynslösa invasionen och nationsvåldtäkten som Irak under Saddam Hossein begick mot Iran krävde mer än halv miljon liv från bägge håll eftersom ockupationsförsöket ledde till ett iranskt offensiv vars reaktion var ett åttaårigt krig. Vore det ej för basijiernas absoluta självuppoffring skulle Iran ha förgått och inget större motstånd ha funnits mot USrael i dagsläget.

Självaste hjärtanas Imam konstaterade att ”Guds barmhärtighet och välsignelser vare med de behövandes Basij vars stöd till revolutionen är sann och innerlig.”

Basij utvecklades under de svåra tidernas gång och blommade med ledarskap av mystikens och hjärtanas Imam, Ruhollah Khomeini (8Khomeiniten Guds Själ) till att syfta tre storpunkter:;

a) Upprättande av det religiösa folkets nödvändiga förmågor i dess form för grundreglerna i det revolutionära samhället.

b) Försvar av den iranska nationen och dess önskemål efter ett islamiskt statsstyre.

c) Hjälp och bistånd till det nationella landsfolket i första hand, det internationella religionsfolket i andra hand och de frihets- och självständighetssträvande medmänniskorna i tredje hand i företeelse av komplotter, oförväntade händelser och samspråk emellan eliter och ledarskap vid behov.

Mer skall inshaAllah informeras om kärlekens skola och dess utveckling i gott som ont genom tiderna.

1. Översättning: Falsk Gud – Oftast hänvisad till Irans sista konung av shia muslimer då Shah hade gudatitlar.

2. Religiös militärstyrka som fick betalt som shahens Artesh fast som kunde litas på till fullo då det bestods enbart av ”egna”.

3. Underrättelseagentur för att ta itu med landets svåraste och hemligaste frågor.

4. Irans militärstyrka som under shahens era bekämpade det iranska folket men som efter revolutionen bytte sida.

5. En islamokommunistisk militant rörelse vid titel Mojahedin-e Khalq – Persiska vikens heliga kämpar – men som döptes om till Monafeqin – Hycklarna – utav Imam Khomeini efter att ha anslutit sig till ärkefienden Saddam och därmed förrått nationen.

6. Ba’ath – Iraks ba’atistparti vars medlemmar kunde tillhöra vilken religion eller olikhet som helst då de samtliga innerst inne var lojala en enda sak, deras morbida loge.

7. De som under Saddams styre begick våldsdåd och var nöjda med hans tyranni kallades för saddamister.

8. Ruhollah Khomeini – Den islamiska republikens första Ledares för respektive efternamn där Ruhollah översätts till Guds Själ och Khomeini betyder Khomeinit/Khomeinbon då Khomein är en iransk småstad och iet i Khomeini yrkar tillhörande.

Jag gratulerar den som läser detta inlägg för den fjärde november i modern iransk historia, och önskar skriva lite smått om den heroiska incidenten.

Amerikas spion näste faller

Den fjärde november 1979, eller den trettonde aban 1358 enligt iransk tideräkning, tog sig en gigantisk massa av muslimska studenter i den iranska huvudstaden Teheran till Taleqanigatan där Amerikas dåvarande ambassad befann sig och bröt sig in för att därmed ta samtliga ur personalen till gisslan.

Efter gisslantagandet befriades de icke-amerikaner som hade befunnit sig på området och enbart omkring 50 personer hölls kvar i fångenskap av de muslimska studenterna. Draget var något civilt från alla aspekter och hade ingenting med den iranska myndigheten att göra. Däremot godkände revolutionens grundare, Imam Ruhollah Khomeini, det modiga steget och uttryckte sig om den politiska nödvändigheten att bekämpa den stora djävulen som då var riktat mot USA som officiellt anses vara den elementära källan  till den ”globala arrogansen”.

Det att finna en lösning till det oväntade gisslandramat och kunna befria samtliga amerikanska gisslan förvandlades till en oumbärlig karriärsdödlig mardröm för den dåvarande amerikanska presidenten Jimmy Carter. President Carter garanterade ambassadpersonalens säkerhet på nationell television i USA till det amerikanska folket och uppträdde som om han hade full kontroll över händelsen, men trots hans mångfaldiga och envisa försök med hot om ekonomiska sanktioner och andra alternativa metoder, där bl a. det misslyckade fiaskot ”Operation Eagle Claw” uträttades, släpptes inte en enda ur gisslan förrän han förlorade sitt presidentskap till Ronald Reagan år 1980.

Spionnästet, eller den amerikanska ambassaden som det löd officiellt, var ”ockuperat” av de iranska studenterna ända upp till 444 dagar och gällande behandlingen finns det olika uppfattningar och åsikter bland de olika amerikanska fd. fångarna. Vissa ämnar att avvisa uttrycket ”spionnäste” nonchalant. De menar att allt endast var simpla spekulationer och strategiska komplotter mot det iranska folket av ”mullahregimen” som Väst älskar att kalla det befintliga rådande statsstyret i Iran.

Vare sig bevisen under den tiden var tillräckliga eller inte behöver vi verkligen inte gå in på, då vissa grupper i sin idioti är fullt kapabla till att totalt ignorera och avvisa tydliga bevismaterial om och om igen, och ytterligare om och om igen i en ond ändlös cykel av okunnighet och ignorans.

I och med gisslandramat med spionnästet reagerade den amerikanska befolkningen våldsamt mot amerikanska iranier. Där förekom många fall av brutala misshandel, förfärliga dödshot och andra obehagliga påföljder. Frågan är inte ifall ambassaden verkligen var ett spionnäste eller inte, då Amerikas sjaskiga komplottmakeri mot världens nationer fick Algeravtalet att uppstå, utan den egentliga frågan är ifall gisslandramat verkligen var värt det med tanke på den långa tillföljdsprocessen som visat upp sig i och med dessa trettio år. I och med de mångåriga problemen mellan USA och Iran har mycket varit positivt medan andra ting har varit negativa men reflekterar man kring de väsentliga punkterna finner man nog sin insikt i den positiva sektionen gällande resultatet.

Den raka slutsatsen med ”nedmonterandet” av det amerikanska spionnästet är hur Iran, pga behovet att uppfostra sig själv helt på egna ben, lyckades upptäcka en kort genväg till total självständighet från sina fiender, fastän vissa utav oren okunnighet menar att Iran mer eller mindre är eller har varit beroende av Ryssland mm. Iran har även bevisat sin hastiga utveckling inom intellektuella, religiösa, militära, sociala och vetenskapliga affärer både inrikes och internationellt, och även bra idéer på den snara framtidens ekonomi.  Också har landet i enlighet med sin tämligen neutrala ståndpunkt gällande shi’i-sunni frågan och sitt ständiga krav på ett enat islamiskt stånd agerat, och mer eller mindre godkänts politiskt av de globala muslimerna, som moder-representanten till Islams röst i dagsläget.

Medan vi grubblar över ifall man bör be med ihopböjda eller raka armar, grubblar de icke-troende (kuffar) över hur de skall skära av oss dessa armar!1

Avinstallerandet av det amerikanska spionnästet var något oerhört positivt, men nu är det dags för en ny hycklare att tvingas lämna muslimernas enda friska nation och bekämpas på alla möjliga vis, nämligen den antikt och historiskt ständigt ill-viljande England, landet vars lilla grupp av pilgrimer lyckades åstadkomma något så sataniskt som USA.

 England som vi känner den efter anglosaxarnas invasion, vars historia inte är känd för så mycket mer än de ständigt blodiga invasionerna och ockupationerna och deras globala kännetecken som kolonisatörer visar sig stämma fullt ut, har också avslöjats ha händerna smorda i oskyldig blod. Deras sluga manipulation och försök till förödmjukande av den iranska nationen borde kosta de deras rätt till existens på iransk mark.

Så till samtliga liktänkande syskon sänder jag mina gratulationer till denna vackra dag, även om jag är tre dagar försenad pga mitt jobb, och jag önskar USraels samtliga vakna och aktiva motståndare en medveten tid i detta liv.

 1. Imam Khomeini om behovet av enighet hos det muslimska samfundet.