Ett för amiriskt stycke från poeten Saadis گلستان (Rosengård):

12:e BERÄTTELSEN

En predikant som hade en avskyvärd röst, men trodde sig äga en mycket vacker stämma, vrålade till ingen nytta. Man kunde säga att en kråkas kraxande i öknen var en börda för hans sång, och att följande rader från Koranen var menade för honom:

”Sannerligen, det mest avskyvärda ljud är åsnans skriande.”

När denna åsna till predikant skriker får hans röst Persepolis att skaka. Stadens befolkning fann sig i katastrofen med hänsyn till respekten för hans ställning. De ansåg det inte vara särskilt klokt att genera honom, tills en av grannskapets präster, som i hemlighet hyste illvilliga känslor mot honom, kom för att hälsa på honom.

Han sade: ”Jag hade en dröm som jag hoppas visar sig vara sann.”

Predikanten frågade: ”Vad drömde du?”

Den illvilliga prästen sade: ”Jag drömde att du hade en vacker röst och att människorna njöt av din fridfulla predikan.”

Predikanten tänkte över det hela en stund och sade: ”Vilken underbar dröm du har haft, som har visat mig att jag har en obehaglig röst och att folket lider under min predikan. Jag ger ett löfte, att i framtiden kommer jag bara att tala med en lågmäld röst.

از صحبت دوستي برنجم

کاخلاق بدم حسن نمايد

عيبم هنر و کمال بيند

خارم گل و ياسمن نمايد

کو دشمن شوخ چشم ناپاک

تا عيب مرا به من نمايد

Mina vänners sällskap
var en nackdel för mig,

för de såg mitt dåliga uppförande

som utmärkt.

Inför de föreföll mina fel och brister

som skicklighet och perfektion

och mina taggar ansågs vara

rosor och jasmin.

Var är fienden

som med oförskämda

och genomträngande ögon

skall peka ut mina fel?”

Bok: Golistan eller Rosengården

Författare: Shejk Muslihedin Saadi från Shiraz,

Ansvarig utgivare: Iransara kulturcenter,

Översättare: Lilian Ebadi Lindqvist)

Original text på hela den nämnda kapiteln